Stellan Sjöström

Ja, så har man då gjort som så många andra... Man har fastnat i den allmänna fällan. Man har fallit in i ledet. Tagit plats bland övriga. Man hänger på masstrenden... liksom.

Nu tänker du: Aha, han har skattefifflat eller anlitat polsk hemhjälp. Mja, en kvalificerad gissning, absolut, men nej! Jag är alldeles för mesig och ödmjuk för det. Nä... jag har stått på apoteket och försökt köpa handsprit. 

Det var inte behovet som styrde utan det var nyfikenheten som drog. Finns det verkligen inte handsprit någonstans i hela Sverige? Sökte upp ett pytteapotek, men näe... ingen handsprit. Kronans hudsalva och Lamsil vårtmedel, men ingen handsprit.

Att vi svenskar är kända för våra spritinköp i utlandet är inget nytt, och att då se en svensk stå i Danmark och bunkra upp med handsprit i stora mängder måste nog ändå ses som ett rätt komiskt inslag i den gråa danska vardagen. "Dom är inte kloka dom där svenskarna" Ja så skulle åtminstone jag säga om jag var dansk. Fast vem är jag att skrävla över en sådan här sak? Jag stod ju själv där i kön för ett tag sedan... 

Igår körde jag stand-up på El Mundo. Kändes bra och tillräckligt nervöst för att ge mig den kick jag behövde. Gick av nöjd och fick bra feed-back efteråt. Stort tack till Anders S som höll ihop kvällen samt till publiken och övriga komiker som bidrog till en rolig, varm och intim kväll.

Gigget i Bålsta... Jorå... Kändes helt okå. Premiärnerverna kom först 3 minuter innan gigget, vilket var skönt men jag föredrar nog ändå lite mer nervositet innan. Det ökar på energin att vara nervös. Jag ogillar det, men gillar det på nått kärleksfullt vis. Nu inledde jag med att helt omedvetet slänga om ordföljden i mitt första skämt, vilket sabbade skämtet lite. Kanske inte för publiken för pounchen var där den skulle, men mest sabbade det mentalt för mig. Man hamnade lite steget efter eftersom man bland de efterföljande skämten, autonomiskt slängde in ett litet "Jäklarns" där bland hjärnsynapserna som koordinerar utfallet av övriga skämt. Eftersom man längst bak i belöningscentrumet, alltid håller en dörr uppe för en 100%-ig succé, så är det dock svårt att vara helt nöjd efter en dylik mentalgroda.  

Det var dock kul att komma igång igen efter ett kortare sommaruppehåll och tanden för hösten är såklart blodad...

Bland övriga komiker var Yvonne Johnsson den som stal mitt skratt mest. Hennes Peps Persson tvist går jag fortfarande och småler åt.

Nästa inplanerade gig är på nystartade El Mundo den 7 september.

Jag ligger lite efter i avrapporteringen till mitt bloggande jag, så jag hoppar några dagar tillbaka och börjar återtåget där:

* Senaste Big Ben gigget gick riktigt bra. Körde en 6 minutare och kände att jag gick av scenen med en good-happy-feeling. Fick några glada nickar från några i publiken på väg av scenen. En bekräftelse i det dolda - att man levererat nöje åt dem. En liten nick kan tyckas, men ack så mycket värt för en standup-komiker som har som mål att ni ska vara lite gladare än ni var, innan man steg upp på scenen. 

Min bror med ett gäng kompisar var där. Tre av dem var och såg mitt andra staplande framträdande på BungyComedy i höstas. Då gick det näst intill uselt. Åtminstone enligt mig, men jag har å andra sidan väldigt höga krav på mig själv om jag gör bra ifrån mig eller inte. I höstas sa de "Det syntes att du var lite nervös" "Jamen det var ju bara ditt andra gig" osv. Snälla men ärliga kommentarer. Nu sa samma personer: "Det där var ju var ju riktigt, riktigt bra" "Du har verkligen utvecklats sen dess". Den snälla delen av feed-backen var borta men ärligheten var densamma. Känns bra! 

En annan person som tydligen sett mig förrut kom fram till mig efter gigget och sa: "Det där gigget måste du vara jäkligt nöjd med" "Ehh... jorå", svarade en blygsam Stellan som samtidigt sög åt sig den positiva kritiken som en tvättsvamp.

Sensmoralen i denna lilla avrapporering är inte att höja upp mig själv till nivåer jag inte har, utan att visa tacksamhet till dem som uppmuntrar och stöder och får en att jobba vidare med att försöka underhålla sådana som just dig.

Tack!

Mer avrapportering från senaste tiden imorrn... Puss! (Ja, eller nått...)   

Maj avslutas med lite stand-up.

24/5 Big Ben, Sthlm

28/5 Open Jam, V-dala Nation/Uppsala

30/5 C.O.C.K, Grodan, Sthlm

Häng med vetja. Det kanske rent av blir kul.

Jag begick Komikaze igår tillsammans med ett 20-tal andra komiker. (Bland annat Petra Mede)

Jag har sällan varit så lugn inför ett gig. Vet inte varför riktigt. Till viss del börjar man kanske få in lite rutin på det hela. Jamenar det var ju ändå mitt... få se nu 3, 4, 5... eh... 8, 9... 11:e gig. Väldigt rutinerad, med andra ord...! [harkel].

De flesta visdomsord man fått med sig på den här ståupp-resan handlar om att tro på sitt eget material. Jag körde några "klassiker" som har fungerat i alla lägen samtidigt som jag provade en ny Kalix-rutin. Jag tyckte själv att den var rolig när jag skrev den och därför gick den nog också hem hos publiken.

Kom och se mig på Big Ben 5 April, så blir det nog lite Kalix då med.

Nu måste jag rusa... men jag säger inte vart.

Många nya komiker körde igår, tillsammans med mig, stand-up för första gången upp på klubben Komikaze i Stockholm. (Första gången på den klubben alltså) 

Några av höjdpunkterna, enligt min lilla krypterade värld var Per Eriksson, som skojade friskt på om sitt "oönskade" barn, Evelyn Mok, som tjing-tjongade sig fram via en skön Calippo-rutin och Alireza Shokouhi, som bara har en så himla skön stil. 

Min egen insats... Tja, jorå... Den var väl lite som med allt annat man gör för första gången... Lite nervöst, lite förväntansfullt och lite för snabbt över. 4 minuter går rätt snabbt... 

Det verkade dock som att publiken saknade dom där självkritiska glasögonen som man själv har på sig efter ett gig. För visst skrattade publiken och flera andra komiker kom fram efteråt och tyckte att det var ett bra gig. Själv har man ju som sagt på sig dom där glasögonen och även om det bara finns nån liten enstaka grej att haka upp sig på, så lyckas man ändå hitta den. En vanlig åkomma inom stand-up har jag hört.

Jag suger dock i mig vad dom andra sa och slänger i väg mina självkritiska glasögon med detsamma. (Jag hoppar lite på dem, virar in dem i toalettpapper och slänger dom sen i soprummet (så att inte ens min elaka granne som brukar rota där i soporna hittar dem... Fastän han gott skulle vara förtjänt av dem.))  

Ikväll kör jag stand-up på Big Ben i Sthlm. Six minutes of fame - Skall bli redarns roligt.

Tänkte varva lite arbetslöshetssnack med min nya rutin om spermabanken. Förhoppningsvis funkar den lika bra på Stockholmspubliken, som den gjorde senast här i Uppsala.

Kvällens komiker finns att beskåda på: http://www.standupsverige.se/index.php?option=com_content&view=category&layout=blog&id=78&Itemid=131 

Det kommer att bli grymt!!! På ett eller annat sätt. 

Ses där (20:00, Folkungagatan 97) /Stellan