Studentmorsa som inte är det längre

Detta är slutet nu. Måste flytta till ett annat ställe där jag kan skriva lite friare igen. Hoppas ni förstår. Ni som vill följa med kan maila mig. Jag har lämnat besked hos er som har kommenterat flitigt här de senaste åren (2!!!), men ni andra som vill läsa mera får höra av er så får ni adressen till mitt nya krypin.

Massor med studentmorsankramar till alla er! Tack!

Jag får väl fortsätta att skriva här ett tag till, eftersom det fortfarande inte går att radera. Mest kretsar min tillvaro runt mitt jobb. Skolan är en helt bisarr värld. Eleverna hålls i en bubbla ibland kan jag tycka. Undervisningen är verkligen en liten del av hela arbetet. Så mycket socialt jobb med samtal med elever, föräldrar, dokumentation runt olika händelser . . . det jag egentligen är där för nämligen att leda eleverna på ett spår som för de vidare . . . nä, det hinner jag nästan inte med. Att ha 180 elever en timme i veckan gör inte saken bättre. Att bygga upp relationer är svårt på så kort tid med varje enskild liten person.

Jag har börjat bita ihopa käkarna igen på nätterna och vaknar med muskelont i nacken och ryggen. Inte bra. Dessutom finns det aldrig tid att gå ut under dagen när det är ljust och jag skulle kunna få i mig lite solenergi. Trött och blek känner jag mig. Förra året vid det här laget var jag i Senegal och arbetade där på skolan. Där var det soligt och varmt.

Har kollat runt lite om det finns ett behov av bildlärare i Sydamerika eller Spanien. Hade varit kul att jobba på Svenska Skolan utomlands i ett år. Bara för att vidga vyerna igen. Vi får se om det blir något. Tjänstledigt kan man väl alltid ta. Och ett år är inte så farligt.

Hoppas ni alla mår bra. Jag är dålig på att gå in och läsa hos er. Har så mycket att planera inför mina lektioner hela tiden. Hoppas att det blir bättre snart.

. . . vad man ska göra med en blogg som man vill lägga ned, men som inte går att radera. Låta allt bara vara? Fortsätta skriva?

Anledningen att jag ville radera den är ju för att mina elever har klurat ut mitt alias. Och hur kul är det att veta att mina elever kanske läser min privata blogg? Inte alls roligt.

Jag har funderat på att öppna en ny och det spelar ingen roll om det blir här på Passagen eller någon annanstans, bara jag får ta bort allt som finns här och ändra mitt alias. Men det går inte att radera. Error är det jag får upp när jag försöker.

Så vad tycker ni jag ska göra?

Har försökt nu i två veckor, men hela tiden får jag upp "error". Sååå jä*la tröttsamt. Inte kan man kontakta er om man inte är i Stockholm och går förbi gatuadressen som ni anger!

Hjälp kan man få om man inte har några andra frågor än de ni har själv svarat på. Men om det inte hjälper då!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!???????????????

Nu får ni fanimej se till att min blogg försvinner!

Nu har jag under en veckas tid försökt att radera min blogg. Men det går inte? Vad gör jag för fel?

Eller så är det något annat som gör att jag på kvällen har en fruktansvärd känsla i vaderna och fötterna. Det kryper som om det vore ett helt berg med myror i benen. Konstigt. Har för mig att jag fick magnesiumtabletter för 20 år sedan då jag ofta hade kramp i vaderna. Men hjälper det mot det tro?

Någon som har en aning om om det finns något annat som inte är "restless legs" men ändå kryper och kryper och kryper?

Annars är allt bra och jag har kämpat vidare i skolvärlden . . .

Jag skulle vilja ha lite respons när det gäller er skolgång och bildundervisningen. För några av er kanske "teckningsundervisning" är mer bekant, så hette det nämligen innan början av 80-talet.

Har hamnat i ett läge där jag bara kan gråta. Eleverna förväntar sig fortfarande att de ska kunna komma till bilden och ha en liten "pysselstund". NEJ, NEJ, NEJ! Den lilla timmen i veckan de har är inte till för att "rita" lite eller "klippa och klistra". Det finns - precis som i alla andra ämnen - mål de ska uppnå och det är därför jag är lärare i just detta ämne och ska hjälpa dem att komma till målet.

Men de fattar inte. Jag ställer krav på dem och de slår bakut. "Du har förstört bilden för oss, det var roligare förr." *svär i mitt inre* Jo, men livet är inte alltid kul och ska ni få era betyg och nå målen så får ni ta er samman och förstå att detta är ett ämne som alla andra.

Blir trött. Oerhörd trött av det. Ännu tröttare när jag har kollegor som anser att livet går ut på matte, svenska och engelska. NEJ, NEJ, NEJ, det finns inget längre som heter kärnämnen!!!! Visst är det de tre ämnen som är ett måste för att komma vidare efter nian. Men utan dina betyg i de andra ämnena kommer du inte heller någonstans. Fy fasiken vad tröttsamt detta tragglande är.

En sak till för er som inte befinner er i skolvärlden och tror ni vet. Att få ett mvg i bild betyder inte att man kan "rita fint"!!!!!!

Så nu fick jag det sagt också.

Får ta tag i mitt bloggliv igen och hitta ett sätt att komma igång med skrivandet igen. Min vardag (och helgen) snurrar runt skolan. Jag drömmer t.o.m. om hur jag ska lägga upp undervisningen. Helt sjukt. Har varit på skolan två söndagar för att kolla igenom skåp som jag fortfarande inte vet vad de innehåller. Måste få en bättre överblick över mitt jobbliv.

Och därför har jag inte skrivit. Hur kul är det att skriva om skolbekymmer hela tiden. Men min vardag kretsar runt elevernas mående, många som inte har det bra hemma, ger upp i skolan och strular. Jag vill hitta en lösning. Annars fungerar de inte i bildsalen heller utan kastar med färg, lim och annat. Inte kul.

Sedan har jag varit sjuk i två dagar. Tappade rösten helt efter lite halsont och en friluftsdag i onsdags. Kände på kvällen att rösten inte höll. I torsdags var den helt borta och jag fick gå och peka, teckna med händerna och bara ligga i soffan med te och honung.

Nu är det lite bättre, men har en dunderförkylning. Idag skulle jag ut på en fiskebåt klockan åtta ifrån Helsingborg imorse. Fick ställa in. Kände att kalla vindar, med regn och rusk inte var idealisk för förkylningen.

Tja, där rök AC/DC biljetterna. Efter 11 min. fanns det inga biljetter kvar på nätet och nu blir det kanske inte någon konsert i februari. Inte klokt. Elva minuter. Hur sjutton bär de sig åt?

Nu får jag återgå till tv:n och hoppas på en bra film eller så. Känner för lite mys nu.

Ska bättra mig, hitta något vettigt att skriva om.

Förresten har jag följt nyheterna idag angående Jörg Haiders dödolycka i Klagenfurt. Någon som hänger med. Den radikala politikern från Ö-rike som hade en fruktansvärd inställning till utländska medborgare. Nu dog han i natt och jag får inte bort känslan att någon "fixade" olyckan. Skulle inte förvåna mig. Typ som när Diana dog eller så. Vi får avvakta och se.

God natt mina kära. Hörs snart igen.

Förstår inte att man kan bli så trött av att jobba. Eller är det mörkret klockan sex på morgonen när man ska lämna sängen? Jag vet inte. Jobbet tar all energi, orkar ju inte ens blogga längre. I huvudet snurrar planeringar för att få en ännu bättre arbetsmiljö för eleverna, för att de ska nå målen eller för att de ska bli mer studiemotiverade.

Zzzzzzz . . . .

Åkte imorse till Göteborg och till bokmässan. Har aldrig varit där tidigare, men alltid önska mig att åka. Och det var roligt, spännande, jag tömde plånboken och hade kunnat köpa mera om jag hade orkat bära allt.

Det är alltid kul att prata med människor, träffa nya personer och höra om deras liv och erfarenheter. Idag har jag pratat med många och det var berikande.

Ska nu bläddra igenom mina nya böcker jag har köpt, visitkort som jag har bytt och massera mina ömma fötter.

En omväxlande dag utan krav. Skönt.

Det står verkligen stilla just nu här i min blogg. Mitt liv består just nu av måndagar och fredagar. Fredagarn håller mig uppe. Måndagarna är också ok, men jag flyter just nu fortfarande omkring på jobbet. Har inte riktigt koll på något känns det som. Behöver nog lite tid.

Tja och helgerna består av återhämtning, uteliv, städning och planering. Behöver tydligen mycket mer tid än vad jag trodde.

Fyllde år i veckan som gick. Hmmm, 39. Jag kan bara inte fatta att jag fyller 40 nästa år. När jag pratar med mina äldsta vänner som har känt mig sedan jag var 15, 17 och 22 så kan jag inte förstå att tiden rusar så fort. Har inte kommit över min kris. 40 . . . måste vänja mig vid det. Jag som känner mig som 27 och tror att allt ligger framför mig.

Slutar att sucka nu och återgår till arbete.

Man ska ju inte tro allt som står i tidningarna, speciellt inte om tidningen är en av de största skvallerkvällstidningen. Så har någon av er varit inne och lekt i Second Life? Vad är grejen? Är det Sims för vuxna? Man kan flyga, surfa och ha låtsassex med andra och sen? Vad är meningen, ska man bli bäst på något?

Annars njuter jag av det fina vädret och de förmodligen sista varma dagar. Nätterna är ju så kalla nu och det känns verkligen att hösten är på ingående.

Skolan kräver en massa energi just nu och jag känner att jag ligger ibland steget efter när det gäller min planering. Jag gillar inte att ligga efter, jag vill ha koll på det som ska göras och ha en god framförhållning för att möta alla olika grupper. Men annars är det otroligt roligt och jag är nöjd med hur allt har utvecklat sig.

I förrgår träffade jag förresten Hondjuret på Betapet och spelade två rundor med henne. Det var lite mysko att chatta med någon life från bloggen. Jag har ju fortfarande inte mött någon som jag läser hos eller som läser hos mig och inte chattat heller. Men det var kul och vi chattade så mycket att vi spelade helt dåligt. Hoppas det blir av snart igen. Om någon vill spela mot mig så heter jag "kafountine" på www.betapet.se. Jag spelar gärna.

Ha en skön söndag allihopa!

Åkte efter en mycket seg och tryckande helg idag till Halmstad och gick på vernissage. Astrid Lindgrens fotografier ur hennes privata fotoalbum ställdes ut. Jag gillade den. Hon var häftig Astrid. I kostym ibland, men sina barn och i sängen med sina anteckningar. Karin - hennes dotter - var också där och öppnade utställing, men jag missade henne. Synd. Hade kameran med mig. Det är ju ändå henne vi ska tacka för att Pippi Långstrump föddes.

Annars har jag haft en så tråkig helg. Inte haft det på länge. Det har varit varmt med tryckande, igår gick jag med huvudvärk hela dagen och var fruktansvärd trött. Idag blev det inte så mycket bättre, städning, annat som skulle fixas. Men till sist tog jag bilen och åkte in till stan för att se på utställningen. Det piffade till helgen lite iaf.

Låten som jag lyssnar på just nu. Mycket. Den är så sorlig och vacker. Hon hon Duffy är otroligt vacker. Jädrans om jag hade varit den som älskar kvinnor . . .

Annars är allt bra. En trevlig kvartersfest hade vi. Och vädret var så fint hela dagen och kvällen. Efter all regn var det nästan ett litet under.

Jag fick en fråga idag på skolanav en elev. Det är just den frågan som jag önskar elever inte ska ställa. "Kan du rita fint?" Vad ska man svara på det? Jag frågade henne vad det är för något. Rita fint. Visade en bild på en abstrakt fågel. Frågade henne om hon tyckte att det var "rita fint" och då svarade hon "nej". Jag vet ju att hon menade att teckna av saker så att de ser realistika ut, som i verklighet. Men det är så hemskt att alla barn har en bild i huvudet av att man bara är bra och duktig om man kan "rita fint". Då har skolan verkligen misslyckats. Alla kan skapa. Det är tur att jag har bara gjort övningar där slumpen är en del av processen och alla gör "konstiga" bilder som blir häftiga. Det blir ett hårt arbet att lära de att komma bort från "rita fint".

Idag har vi kvartersfest på vår gata. Har egentligen inte tid att skriva, har städat huset, suttit igår kväll till halv tolv med att göra i ordning tipsrundan som ska gås och skriver ut den nu. I år är det vår tur att organisera det hela tillsammans med tre andra familjer. Det brukar bli en 40/50 pers och mycket trevligt. Alla barn leker tillsammans och de vuxna sitter halva natten på gatan och snackar. Mysigt. Nu har det ju öst ner här de senaste dagarna och vi trodde att vi får fixa ett tält eller ett garage igår, men idag skiner solen och det är inte ett moln på himlen. Kan det bli bättre?

Idag var det den första "riktiga" skoldagen. Jag menar mina första lektioner och möten med mina nya elever som jag nu ska ta hand om en gång i veckan i bildundervisningen. Jag hade en superstart med första sjuan, en lite mindre bra start med den andra sjuan och en mysig lektion med femmorna. Underbara ungar.

Mitt upp i allt blev vi inkallade till lärarrummet där vi fick reda på att en kollega har gått bort. Jag har bara varit på skolan i två veckor, men det var en nyckelperson som jag fick bra kontakt med under de första dagarna. Mycket hjälpsam person som även var omtyckt av eleverna. Imorgon kommer det bli en tung dag för alla. Vi ska prata med våra klasser om det som har hänt, ha en minnesstund och se hur eleverna hanterar det.

Jag tänker på kollegans familj och undrar hur morgondagen kommer att bli . . .

En uppsjö av bilder på graffiti både i Sverige och andra länder finns det och jag skulle behöva ha lite råd om bra sidor där jag kan läsa om graffitins historia och kända målare. Någon som vet? Har en elev som har lite strul för sig, men som är mycket intresserad av graffiti. Han målar själv och jag kom överens med honom idag att han skulle få göra något i bildundervisningen. Men nu behöver jag lite material så att det kan bli något bra av hela projektet.

Annars? Jo, vars. Har träffat "mina" elever idag och varit på utflykt hela dagen med dem. Mysiga tonåringar. Jag blev faktiskt förvånad över hur goa de var. Hela bunten. Sedan har jag fått en ny förkylning. Också mysigt . . . Har inte riktigt tid och lust med det nu när allt börjar. Får ta det lugnt i helgen så att jag kan få en bra start nästa vecka.

Efter en rätt trög föreläsning i förmiddags så kunde jag äntligen röja lite mer i bildsalen. Ut med gammalt skräp (disketter från 90-talet, ett skåp fullt med tidningar, knöliga högar med silkespapper bl.a.) och in med en soffhörna, soffbord, anslagstavla som jag släpade upp från fläktrum och källare med vaktmästaren. Han blev glad att bli av med det och jag glad över en hörna i bildsalen, som ska användas till reflektion och annat tankearbete. Blir nog bra.

Nu? God natt.

Sicken dag! Började förmiddagen i Råå utanför Helsingborg på en föreläsning om dyslexi. Fika vid tio en fortsättning på föreläsningen och sedan lunch. Vi kunde sitta ute på förmiddagen och dricka kaffet och allt var frid och fröjd.

Till lunch blev det oxgryta, potatis och olika sallader. Gott. Men jag han bara äta fem/sex tuggor när jag helt plötsligt känner hur det gör så attans ont i magen, jag kallsvettas och ursäktar mig vid mitt bord. Shit tänkte jag, nu måste jag springa till toan (jag ska bevara er från detaljerna) och där satt jag i en halvtimme. Hela tiden kände jag hur det svartnade för ögonen, svetten bara rann ner från halsen och ansiktet, det kliar i halsen och det hela slutade med att jag fick lägga mig på golvet och väck var jag. Kom till mig igen och då kommer min ena kollega som letar efter mig.

In till vårdcentralen och där får jag tabletter för att bli bättre igen. Med ett blodtryck på 90/60 fick jag så småningom lämna mottagningen och mina samåkare kör hem mig. Där sov jag tre timmar och har bara varit uppe nu en stund för att lägga mig igen. Känner fortfarande att jag är matt och kan få kallsvettningar igen, men förhoppningsvis är jag pigg igen imorgon.

Jag hade en likadan upplevelse när vi åkte hem från Senegal i november. På flyget fick jag samma reaktion och föll ihop. Personalen fick gå igenom högtalarna för att höra om det fanns en läkare med ombord, två kom springande och då fick jag också tabletter av en av dem för att bli bättre. Jag undrar vad det är jag inte tål. Funderade på vad det var jag åt då och det var en kycklingburgare, men har ingen aning om vilka kryddor det fanns med då. Idag var grytan kryddad med kanel och chilli (mycket gott) och det kanske är så att chilli/paprika är något jag ska vara försiktig med. Ska kontakta min husläkare och göra en utredning. Så här kan jag inte ha det.

Annars är jag laddad för eleverna som kommer på torsdag (fast jag är ledig då men på fredag ska vi åka ut med klassen för att göra något roligt.

So long.

Klockan är 07:52 och jag är vaken, utvilad och är utan pannknackning. Andra kommer däremot må sämre idag. SKönt att det inte är jag.