

06 jul kl 16:00, 2008
Att skriva blogg är inte samma sak som att skriva dagbok. Det har vi ju alla nu varit överens om. Då skulle jag kunna skriva allt. Något som jag inte väljer att göra här. Och jag hade redan från början klart för mig att jag skulle lämna min man och mina barn utanför eftersom jag skulle fylla sidorna med vad barnen har gjort eller sagt. För mig roligt, men hur kul för andra att läsa.
Dessutom ville jag få mig själv att tänka på mig igen. Inte grubbla över familjegrejer utan vad jag vill. Att vara mamma till tre små barn (ja, så små inte längre, men med några år som småbarnsmamma) blir man på något sätt hjärntvättat. Allt kretsar runt barnen. Jag har inte haft tid och ork att tänka på mig själv så mycket de senaste åren och därför ville jag med bloggen börja träna på det igen.
Och det gick ju bra. Tills jag för några månader avslöjade att jag både är gift och har tre barn. CHOCK! För några få blev det tydligen det och det var ju inte meningen att jag skulle göra någon ledsen. För andra var det något som de redan hade klurat ut. Mitt bloggnamn gör det ju inte så svårt.
Men jag har inte börjat skriva annorlunda för det. Jag har fortfarande försökt att skriva enbart om mig. MEN, det som hände nu var något som jag hade behövt slänga ut här för att få lite stöd, för att orka gå igenom det. Se hur ni andra tänker om det. Men det är som Janne säger, vi vet inte vem som läser våra bloggar och det finns ju kanske kollegor, grannar och andra som läser här och som jag kanske inte vill ska få reda på allt. Fram för allt har jag varit lärare i sex år nu och jag vill inte att alla mina elever ska veta allt om mig. Vad vet jag? De kanske läser här regelbundet utan att visa sig.
Jag är tänker iaf. inte byta blogg. Som jag skrev i kommentarerna är det så många som har fått fly fältet och jag kan knappt komma ihåg alla olika nya platser. Jag skulle säkert tappa bort min egen blogg i allt flyttande. Nej, nej, jag stannar.
Nu återstår bara att hitta ett nytt namn. Har ju fått tre olika förslag redan. Måste fundera lite till. Så länge får studentmorsan leva kvar.
Njut nu av solstrålarna, fågelkvitter och jordgubbar. Själv längtar jag efter hallon och blåbär nu. Och kantareller!