Studentmorsa som inte är det längre

Höjdpunkten på stadsfesten igår skulle ju bli min och T.s rekordförsäljning på våra tröjor. Men så blev det inte. Efter första timmen med ösregn på morgonen sprack himlen upp och det blev strålande sol under några timmar. Senare på eftermiddagen så blev himlen kolsvart igen och det bara forsade regn och stora hagelkulor. Vi stod under vår lilla stånd som då inte höll längre och läckte vatten. Under bordet blev som ett vattenfall. Allt vatten samlades i en fors under vårt stånd och kartongerna med tröjorna blev så blöta att de gick sönder. Jag stod i 10 cm vatten. Blixten slog ut ljudanläggningen vid scenen. Och vi fick packa ihopa allt, åka ner till tryckeriet och i över 2 timmar köra alla överblivna tröjor i maskinen som torkar tryckfärgen annars.

Så ingen rekordförsäljning, men merjobb med alla blöta tröjor. T. och jag fick klä av oss och köra våra egna kläder i samma maskin ett antal gånger tills de blev någorlunda torra.

Men, Lasse Berghagen skulle sjunga på eftermidddagen och på morgonen mötte jag honom bakom vårt stånd. När han gick vidare sprang T. med en av våra t-shirts i handen efter honom och gav den till honom. Hon fick en kram och han blev glad. Senare gick jag in på turistbyrån där jag under sommaren jobbar för att hämta lite saker. Då stod Lasse Berghagen i hallen och jag bara sa: "Nämen Lasse, har du inte tagit på dig tröjan som du fick ännu." Shit tänkte jag. Här kommer jag och säger "Nämen Lasse" han har ju ingen aning om vem jag är. Men då började han snacka med mig och frågade lite om Laholm och om fiske. Han fiskar tydligen en del. Han var mycket rar. Min mamma har alltid gillat honom, men jag har tyckt att han är lite divig när jag har sett honom på tv. Men det kan jag säga, han var verkligen en trevlig, intresserad man. Och till slut fick jag min kram och det fick bli höjdpunkten igår.

En kram är ju alltid något fint.