surpriss blogg

Berättelsen fortsätter...
Under sommarloven var ett av mina intressen tennis. Stora möjligheter fanns också för mig att få den möjligheten uppfylld. När det saknades någon medspelare ringde telefonen hos oss och en röst frågade :"Har du inte lust att spela tennis,det saknas en man här" Jag lät inte en sådan chans gå mig förbi. På så sätt blev det många tennismatcher under sommaren,vilket resulterade i att en annan spelsugen spelare,Tor Carlsson alltid ville "att vi två", skulle spela tillsammans och slå de andra spelarna. Bor man nära en tennisbana, kan ingen undgå att dras in i spelets fighting-anda , Motspelarna var för det mesta anställda på sjukhuset.
Tor Carlson hade vid den tidpunkten jag skildrar hunnit komma upp i 5o års åldern och hade varit patient på sjukhuset i nästan 25 års tid. I unga år, hade han studerat vid tekniska högskolan i Stockholm och efter avslutade examina hade han erbjudits en doktorstjänst på skolan. Han ansågs ha en mycket lysande framtid framför sig som vetenskaplig forskare. Men just som han fått doktorstjänsten , hände det tragiska att Tor Carlsson blev mentalt sjuk i schizofreni. Tjänsten hölls vakant under sex månader. Men någon påtaglig förbättring kunde ej påvisas utan" de där rösterna", återkom under nattens tysta timmar.
Tjänsten tillsattes. En lång sjukdomsperiod avslutades med han sändes till S;t Jörgens sinnessjukhus,långt från närmaste vänner. beläget några mil utanför Göteborg. Ett rykte spreds ut att Tor Carlson var död,men vi som nästan dagligen spelade tennis med honom, kunde absolut inte godkänna det ryktets sanningshalt.

En dag kunde t ex läsas i en vetenskaplig artikel av honom i GöteborgsPosten, om grundvattnet betydelse för Göteborgs avlopp. i slutet av artikeln nämndes Tor Carlssons namn att han var död- vllket ej var sant. Vi som lärde känna honom som människa och personlighet, såg hos honom en stark själ och en mycket fin människa med en inneboende kreativitet som aldrig kunde brytas ner,trots allt.
skrivaren-Rutger B.