surpriss blogg

Vårt problem är detsamma som det alltid varit : den stora benägenheteten att föreställa oss Gud eller Gudomen som något från människan avskilt,som en kraft utanför oss.Alla har vi mer eller mindre denna benägenhet,vi råkar i svårigheter och blir förtvivlade och ropar på hjälp- vanligtvis ovanifrån eller från någonstans utanför oss själva. Endast sällan följer vi Jesus i hans uppmaning till oss att gå in i vårt hjärtas kammare och i hemlighet be till "Fadern inom oss -den Fader som bor inom var och en av oss". Alla stora Lärare har sagt samma sak:det är i stillheten man finner Honom. Visst är det svårt ,ja, ibland kan det verka alldeles omöjligt att komma tillrätta med förvirring,smärta och förskräckelse. Men just sådana stunder ,då världen och allt därtill hör tycks rasa över oss,är just det rätta att försöka åstadkomma åtminstone någon förbindelse med det Gudomliga inom oss.
Om en vis människa har något problem ,ett svårt problem, och har en möjlighet att gå in i sitt hjärtas kammare och så gott hon kan försöker dämpa oron i stillheten därinne,så ber hon inte sin Fader ,Gudomen i sitt inre om det ena eller andra i yttre mening.Nej aldrig,.zzzzzzzzzzzzzzzzzzi stället säger den människan så här: Icke min vilja- icke min personliga vilja - utan Din vilja,den Guds vilja ,som bor inom mig,må ske,så att Lagens syften må genom mig fullbordas.
-James A Long.

-skrivaren