Hösten kom och fängslade oss (inomhus). Färgerna ökade och min gröna starr fick färgerna skifta. Vind och blåst gör morgnarna svårmodsfyllda, runt två plus kan få en näsa vika sig för en flammande röd färg. Min senaste månaden har innehållit ryggskott (ännu), en del sjukdom, men allt får gå. Har gjort en vandring runt här i gamla jaktmarker, spårat skator, möss och sumpråttor samt en och annan kamel - den med två boob ... pucklar.

Nu börjar jultankar komma, hos andra kanske, såg Konsum säljer julgodis nu. Jaja, ur led är tiden liksom sjukvården. Sköt om sig. Kram.

J.

Hej alla, mitt lösenord och annat förkom så jag har inte uppdaterat. Skriver på annan blogg, men kikar in här varje månad minst iaf. Sommarkänslor har vi fått de sista dagarna, men hösten närmar sig.

Någon här har blivit mamma (grattis) och jag hoppas alla mår väl!

Tack för besök och kommentarer. Jag ser till detta stället som jag skrev.

Janne

Må väl alla!
Janne

Kan det bli sötare?

Kram

J.

Jag har inte uppdaterat denna bloggen på ett tag. Sjukdom, annat - men jag hade glömt lösenordet. När jag bytte IE så fick alla lösenord göras om - de fanns ej i minnet!

Nu uppdaterar jag då och då, men ses mest hos ROBIN HOOD

Ha en fin vecka och Midsommar! Kram Janne

Naturen, ljuset och lite värme är viktigt för mig och liv

J.

Första gången jag presenterar offentligt en bild av en mig närstående. Jag var ung far, tidigt ute - och blev även farfar nyligen. Flicka, namn Felicia. Mycket stolt oavsett.

J.

Barn är så oskyldigt skyldiga, väl? ;)

J.

Kärlek och fångenskap

Jag skrev några rader i ditt hjärta.
Djupt och med kärleken fylld inom mig.
Det blev bestående rader.
Ord jag ej kan fly.
Löften och ljuvt sinne följde mig.

Fängelset kom från ovan.
Ditt jag fanns kvar därinne.
Raderna jag skrivit kände jag ännu.
Genom springorna.
Men du satt på en brits nära långt bort.

Jag talade, men du hörde ej.
Jag log, men du såg ej.
Jag fanns nära, men kände du det?
Du är kvar i själens gallerförsedda boning.
Och jag, kan inte slita mig.

Jag är, känner och finns.
Du är där.
Jag är fast med de givna orden.
Kanske nu i mitt eget fängelse.
Fångad, i kärlekens namn.

J.

JANNE

SPIRIT OF THE WOLF

As the Wolf is pushed to the brink of extinction
She looks back on those who have pushed her there.
There is no malice in her eyes.
Just a kind of grim understanding.
For she knows that it is not her that is lost,
But the tame humans
Who have lost their true spirit.
The wild calls to her.
And she follows.
She follows, knowing where her path will lead her.
But she follows none the less.
For she can no more ignore her spirit,
Than she can not be a Wolf.
And she knows that when she is gone from this world,
Her legacy will live on.
For even if her species is forever gone,
The true spirit of the Wolf can never die...

Cheyne Highwind, 1999.

Light up your day ;)

Ja, det mesta har gått snett, fel och problematiskt - i ett. Optimist och med stöd av Murphy så tänker jag optimistiskt. Fast hans ord - "när allt känns för jävligt så tänk på att det kan bli ännu jävligare", är inte mina ledord nu.

En bihåleinfektion som dyker upp kontinuerligt och suger, får man räkna med. En som som nu suger all energi i en del stunder, i en del så man orkar - det är varje förälders sak. Det känns som vädret, gråkallt och fuktigt. Fast som vanligt KAN solen visa sig när man minst anar det? Vem vet? Men ... bilden illustration till sonen, vad man önskar ...

;)

Må väl

J.