Zenzationella Människor - Et Facto

Åter till tiden runt och kring Joe Hill, syndikalisten, sångaren som avrättades förmodligen oskyldig. Med sin talang som diktare och talare deltog Joe Hill i arbetet med att organisera och skaffa medlemmar till IWW. Hans sånger blev kända i en stadigt växande krets, och då Joe ofta skrev humoristiska texter med en för den tiden mycket skarp ironisk underton kändes sångerna hurtiga i mångas smak. Han lyckades bli en legend bland olika fackföreningsaktivister i USA och hans sånger gjorde honom känd bland den amerikanska arbetarklassen, immigranter och arbetslösa.

Dags beskriva brottet han utpekades för. Den 10 januari 1914 på kvällen var den f.d. polismannen John G. Morrison på sitt arbete i en slakteributik han drev i Salt Lake City. Med i butiken var också sönerna Arling och Merlin. Han hade flera gånger sagt att arbetet som polis hade gett honom många fiender, och att han fruktade att bli utsatt för hämnd. I affären förvarade han sin gamla tjänstepistol. Butiken hade rånats förr och minst en gång hade han använt sitt vapen för att skjuta sig fri. Kort före kl. 22, medan han och sönerna gjorde sig klara för att låsa affären, trängde två beväpnade män, båda maskerade med rödfärgade sjalar, in i butiken.

Den ena av männen började skjuta mot John. Arling grep tag i faderns pistol och sköt mot männen. Pistolmannen vände sig nu mot Arling och sköt också honom. Därefter lämnade de två männen affären. Den yngsta sonen, den 13-åriga Merlin, hade varit längst bak i butiken då skotten fallit, och var oskadd. John G. Morrison och hans son Arling dog av sina skottsår. Merlin sa efter "Det är inte alls honom" när han såg Hill, men senare identifierade honom som mördaren.

Runt kl. halv tolv samma kväll som dråpen ägde rum hade Joe Hill vänt sig till Dr. Frank McHugh för behandling av ett skottsår. Han berättade att han hade skjutits i ett gräl om en kvinna. vars namn han inte ville avslöja. Kulan hade gått in i bröstet och ut genom ryggen strax under skulderbladet, men hade inte träffat några viktiga organ. Läkaren rapporterade efteråt att Joe hade varit beväpnad med pistol. Hans skottsår behandlades och läkaren ordnade hemtransport åt honom. På väg hem bad Joe bilens chaufför att stanna på ett mörkt ställe. Här gick  han ur och gömde undan en pistol. Denna pistol hittades aldrig mer.

Polisen efterlyste de två gärningsmännen och tidningen bad alla som kunde bidra till att fallet klarades upp att ge sig till känna. Då dr Frank McHugh nästa morgon läste detta i tidningen kontaktade han polisen och berättade om Joe Hills skottsår. Tre dagar senare var läkaren på hembesök hos Joe för att se till hans sår och ge honom smärtstillande mediciner. Samtidigt stormade poliser in i rummet hos familjen Eselius och fann Joe liggande i sängen. Med dragna vapen befallde de honom att ligga stilla. När Joe tycktes sträcka sig efter något avfyrade en av polismännen ett skott som träffade Joe Hill i handen. Var man ute efter att snabbt hitta en skyldig?

På hans rum fann de en rödfärgad scarf, men ingen pistol. Och det var inte en pistol utan ett par byxor Joe hade sträckt sig efter. Han förnekade all kunskap om dråpen. Han höll fast sin förklaring från kvällen innan om ett gräl om en kvinna, och sa att han hade skjutits medan han hade haft händerna över huvudet.

I en bok av Ingvar Söderström spekuleras det i om den kvinna Joe hävdar sig ha besökt på dråpsnatten var en Maria Johansson, som han redan kände från att de båda bodde i Gävle. Då han arresterades som Joseph Hillstrom tog det ett tag innan det gick upp för allmänheten att det var Joe Hill. Första dagen då målet mot honom inleddes kunde en lokal tidning berätta hur det låg till. Joe Hills rumskamrat, Otto Applequist, som misstänktes vara den andra gärningsmannen, hade lämnat Murray på mordnatten och inte setts till sen dess.

Men kvinnan som nämns här lär det inte varit. Redan 1915 pekades hon ut, Maria Johansson. Hennes familj kände familjen Hägglund, och hon och Joe Hill hade träffats i ungdomen.

Läs fortsättningen i del 3, även annat skrivs om, så ej i rad. Men vem var den riktiga kvinnan som det gällde? Hur gick rättegången? Häng på och läs...

Källor:
popularhistoria.se
en.wikipedia.org
sv.wikipedia.org
joehill.se
svd.se
nytimes.com