"Att fisa är att släppa sig. Precis som med de flesta fula ord har fisa många synonymer. Prutta och fjärta är två. Det som skiljer orden åt är ofta ljudnivån vid den - åtminstone för omgivningen - otrevliga händelsen.
Ordet har funnits länge i svenskan. "Den som gifwer ondt Wäder från sig, Fijs och fiartar", skrev Olof Verelius redan 1691.
Fisa har motsvarigheter i alla nordiska språk och lånades förmodligen in från det tyska fisten under mitten av 1600-talet. Det är troligtvis besläktat med latinets spirare, att andas. Något man inte gärna gör i närheten av den som just har släppt väder."
Ja där ser man. Fiser du? Är du ett naturbarn eller är det alltid diskret? Våga erkänna? Jag, ja det är en annan sak. Jag har lärt mig att män ibland använder sig av det "tyngre artilleriet" utan att skämmas. Kanske - manligt? Lagom är mitt motto, funkar oftast *ler*.




Skrivet av Nikks den 27 mars, 2007 kl. 15:24 #
Skrivet av Lilla My den 27 mars, 2007 kl. 17:24 #
Skrivet av donna Quijote den 27 mars, 2007 kl. 20:32 #
Skrivet av Mells den 27 mars, 2007 kl. 21:40 #
Skrivet av Jackan den 27 mars, 2007 kl. 23:28 #
Skrivet av //SoP den 29 mars, 2007 kl. 05:24 #