Zenzationella Människor - Et Facto

Dagens artist som många följde igår och fick njuta av segerns sötma med, var Loreen som med ett rekordantal 12:or VANN för Sverige, GRATTIS. Jag skrev om henne i februari, här en uppdaterad version.

Lorine (Loreen) Zineb Talhaoui, född 16 oktober 1983, Idoldeltagare, sångerska och producent, växte upp i Västerås (numer gäller Stockholm). Hon har berbiska rötter, en benämning på ursprungsbefolkningen i Nordafrika.

Loreen vann Melodifestivalen igår alltså med låten "Euphoria" och representerade därmed Sverige i Baku i Azerbajdzjan. Från semifinalen den 24 maj gick bidraget vidare till finalen som hölls igår.  Hon vann finalen vilket blev femte gången genom tiderna som en låt som representerat Sverige vann Eurovision Song Contest. Senaste gången Sverige vann Eurovision Song Contest var i Jerusalem 1999. Då sjöng Charlotte Perrelli hem segern med "Take me to your heaven".

Hon medverkade i Idol 2004 där hon slutade på en 4:e plats (näst sist att åka ut före finalen). Hon gick vidare till andra chansen i Melodifestivalen 2011 med låten "My Heart Is Refusing Me" (en berättelse om en relation som logiskt sätt är över, fast hjärtat vägrar släppa taget och gå vidare).

Den låten tyckte jag då ver väldigt bra, kanske bättre än denna? Låten är som en show och skönsång, refrängen dock ej som det vanliga man minns och lallar med på...

2005 släppte hon singeln The Snake tillsammans med gruppen Rob'n'Raz. Hon har arbetat som programledare på TV-kanalen TV400. Ofta har hon haft ett streck på sin läpp, det är ett av Loreens egna tecken, det sägs härstamma från ursprungsbefolkningen i Nordafrika.

Citat Loreen efter segern:
"Jag älskar svenskarna, och utan dom hade det här aldrig blivit av. Tack för att ni tror på mig".

Loreen gjorde sin officiella entré i samband Idol 2004. Efter TV-programmet har Loreen arbetat vidare med TV-jobb bakom kameran, med program som Matakuten, Frufritt och Familjen annorlunda, utvecklat sig som upphovsman och att hitta sig själv inom musiken som sångerska och producent.

Efter att ha rest världen över, arbetat med flertalet låtskrivare, producenter och andra kreatörer är hon nu redo igen - den här gången laddad med sitt naturligt unika sound. Musikaliska förebilder är isländskan Björk, David Bowie och Mr Jackson.

Av de elva jurygrupperna som röstade i finalen så gav sex av dem 12 poäng, det högsta möjliga, till Loreen. Och med även sin mamma på plats så fanns tryggheten...

Hennes hemsida: http://www.loreen.se


Källor:
direktpress.se
svt.se
aftonbladet.se
sv.wikipedia.org

En av dessa forskare som blev omskriven inom psykiatrin, var Emil Kraepelin. Vem var han? Han föddes 15 februari 1856 i Neustrelitz, Mecklenburg-Strelitz, död 7 oktober 1926 i München, var en tysk läkare. Han blev medicine doktor 1878, professor i psykiatri 1896 i Dorpat, 1890 i Heidelberg och 1903 i München.

Han var en av sin tids ledande forskare på sinnessjukdomarnas område och utövade dels genom sina skrifter, dels genom sin omfattande lärarverksamhet stort inflytande.

Han är framförallt känd för sin klassifikation av sinnessjukdomarna, vilka han uppdelade i huvudgrupperna manisk-depressiv psykos (numera benämnt bipolärt syndrom) och dementia praecox, ett av honom myntat begrepp för vad som sedermera fick namnet schizofreni (av Eugen Bleuler 1908).

Kraepelin, var son till en tjänsteman, hans bror introducerade honom första gången till biologi av sin bror Karl, 10 år äldre. Karl var var en tysk naturforskare som specialiserat sig på studier av skorpioner, tusenfotingar och spindlar. Mellan 1903 och 1904 reste de tillsammans på en fem-månaders resa. De besökte Ceylon, Indien, Singapore och Java, och år 1908 gjorde de en två månader lång resa till Förenta staterna.

Han började sina medicinska studier vid 18 år, i Leipzig och Würzburg,Tyskland. I Leipzig studerade han neuropatologi och experimentell psykologi. Han uttryckte sin syn mot den barbariska behandlingen som var förhärskande i de psykiatriska hospitalen på den tiden, och gick på korståg mot alkohol, dödsstraff och fängslandet snarare än behandling av sinnessjuka.

Han förkastade psykoanalytiska teorier som medfödd eller tidig sexualitet som orsak till psykisk sjukdom, och förkastade filosofiska spekulationer som ovetenskaplig. Han fokuserade på att samla in kliniska data, och var särskilt intresserad av neuropatologi (t.ex. sjuk vävnad).

Han förde fram idén om klassificering av sjukdomen psykiska störningar. Kraepelin trodde ursprunget för psykiatrisk sjukdom var en biologisk och ett genetisk fel. Han beskrev schizofreni, manisk-depression och demens, som nu heter Alzheimers sjukdom efter hans kollega och upptäckare, Dr Alois Alzheimer. Hans teorier dominerade psykiatrin i början av det tjugonde århundradet. Professor vid universitetet i Dorpat (nu Tartu, Estland) år 1885 och därefter vid universitetet i Heidelberg sex år senare

Kraepelin avgick från undervisningen vid en ålder av 66, tillbringade sina resterande fyra år på institutet. Bland hans arbeten märks Psychiatrie (två band, 1883; åttonde upplagan 1909), Einführung in die psychiatrische Klinik (andra upplagan 1905) och Psychologische Arbeiten (sedan 1895 utgivna samlingar av undersökningar från Kraepelins klinik).

Den slutliga upplagan av hans Textbook of Psychiatry publicerades 1927, kort efter hans död. Den omfattade fyra volymer och var tio gånger större än den första upplagan av 1883. 1908 blev Kraepelin ledamot av svenska Vetenskapsakademien och Fysiografiska sällskapet i Lund. Hans gravplats är i Heidelberg, Baden-Württemberg: Bergfriedhof , Rohrbacher Strasse.

Webbsida:
www.kraepelin.org

Källor:
sv.wikipedia.org
en.wikipedia.org
kraepelin.org
sciencemuseum.org.uk
britannica.com
androom.home.xs4all.nl

Människor kring känt folk får ofta insyn på sina arbetsplatser, här är två kvinnor som såg mycket av makten i Staterna. Lillian Rogers Parks, 1.52 m, född 1 februari 1897, död 6 november 1997 på ett sjukhus i Washington, var en amerikansk tjänsteflicka och sömmerska som arbetade i Vita huset. Lillian, som blev 100 år, överraskade president William Howard Taft i sitt sovrum 1909 - hade minnen med sig från Vita Huset.

Tillsammans med journalisten Frances Spatz Leighton, medförfattare till flera böcker om Vita huset, publicerade Parks My Thirty Years Backstairs at the White House. Boken behandlar en över 60 år lång period i hushållspersonalens liv i Vita huset. Den behandlar bland annat Parks upplevelser som sömmerska, och hennes mor, Maggie Rogers, som arbetade som tjänsteflicka där i 30 år. 

Titeln på Mrs. Parks's Memoarer från 1961, var något missvisande. För även om Mrs Parker arbetade som en observant sömmerska och piga från början genom Hoover Administration 1929 till slutet av Eisenhower år 1961, hade hon varit en känd gestalt i Vita huset sedan hon var en liten flicka därför att hennes mor, Maggie Rogers, som började som personal från start avTafts administration, tog med dottern för att arbeta med henne. Och när hon inte gjorde det kom hon hem till familjen med berättelser om vad hon hade sett eller hört i Vita huset den dagen. Så Lilian var med som barn!!!

Hennes mor, Margaret "Maggie" Rogers jobbade under åren 1909-1939 för Taft, Wilson, Harding, Coolidge, Hoover, och en del av Franklin D. Roosevelts tid. Lilian jobbade motsvarande under Coolidge, Hoover, Roosevelt, Truman och Eisenhower. Lilian var också gift en kort tid med en Wheatley Parks. Hon hade polio som barn och gick med kryckor i vuxenlivet som kanske gav henne och Franklin D. Roosevelt ett speciellt band. Hon hade en yngre bror, Emmett, som var med och drabbades av gas under första världskriget, boende därefter i Arizona för sin hälsa.

Många av de gåvor hon fick (vilket avslöjades i boken) av amerikanska presidenter där blev senare betydande artefakter och samlarföremål i samband med amerikansk presidenthistoria, vilket slutligen resulterade i Raleigh DeGeer Amyx - samlingen. Hon publicerade 1981 också The Roosevelts: a Family in Turmoil tillsammans med Frances Spatz Leighton.

Lillian Rogers Parks är begravd på Lincoln Memorial Cemetery, Suitland, Prince George, Maryland, i USA. Hennes böcker kanske värda läsa?

Publikationer:

1961: My Thirty Years Backstairs at the White House. New York: Fleet (med F. S. Leighton) 1969: It was fun working at the White House. New York: Fleet (med  F. S. Leighton)1981: The Roosevelts: a family in turmoil. Englewood Cliffs: Prentice-Hall

Källor:
nytimes.com
en.wikipedia.org
sv.wikipedia.org
findagrave.com

En låt som ännu håller, bra text och budskap - Beatles All You Need Is Love (Lennon/McCartney), en låt från 1967. En låt skriven av John Lennon, men som krediteras Lennon-McCartney. Den spelades första gången officiellt på The Beatles on Our World - den första globala tv-länken live. Sågs då av 400 miljoner i 26 länder, programmet sändes via satellit den 25 juni 1967. BBC hade beställt av The Beatles att skriva en låt, ett bidrag för Storbritanien.

Beatles ombads att komma med en låt som innehåller ett enkelt budskap som kan förstås av alla nationaliteter. "Det var en inspirerad sång och de verkligen ville ge världen ett budskap. Det fina med det är att den inte kan misstolkas. Det är ett tydligt meddelande som säger att kärleken är allt", enligt Brian Epstein. Minns texten,refrängen - enkel, klar, lite typisk Lennon tycker jag själv och ser på de egna låtar han skrev en period, ex kring, med Yoko Ono.

"All you need is love, all you need is love,
All you need is love, love, love is all you need.
Love, love, love, love, love, love, love, love, love.
All you need is love, all you need is love,
All you need is love, love, love is all you need."

Dagen före den stora satellitsändningen beslutade Beatles att låten skulle bli deras nästa singel, sägs det. Släpptes i Storbritannien 7 juli 1967, och gick direkt upp på plats ett och tre veckor till! Det var samma succé i USA efter deras utgivning den 17 juli, etta på listan. Intervjuerna på The Beatles Anthology, en dokumentär-serie visar att Paul McCartney och George Harrison var osäker på om låten var skriven för The Beatles on Our World. Men George Martin och Ringo Starr hävdade det var. John sa: "Jag tror inte att den var skriven speciellt för detta. Men det var en av låtarna vi hade."

Lite kuriosa, låten är noterbar för sina många time-signaturer. Kören sjunger jämnt, men ändrar mönstret i versen. Den framträdande cellon ses som avsteg från en typisk popsingel - men de hade redan experimenterat i ex. "We can work it out "och" Strawberry Fields Forever". Låten skiftar också i tonarter, accord etc, olika för olika instrument. Mycket tekniska avvikelser medvetet. (Refrängen är skenbart entonig, men under ytan är den klurigare än så, tack vare en typisk lennonism: kapandet av ett taktslag vid slutet av varje versrad).

Vid sändningen satt The Beatles (utom Starr) på pallar, tillsammans med en liten studio-orkester. De var omgivna av vänner och bekanta som sitter på golvet, många var bland de ledande stjärnorna på den brittiska popscenen, och som sjöng med i refrängen. Lennon var i grunden nervös för sändningen, med tanke på den stora internationella tv-publiken. Han tyckte inte om sin sång, spelade in "dubbla" trummor innan skivan sedan släpptes, lade också till en - trumvirvel.

Programmet sändes i "svart-vitt" (färg-tv hade ännu inte påbörjat sändningar i Storbritannien och större delen av världen. The Beatles på film var med färg, baserat på fotografier av händelsen, i The Beatles Anthology, dokumentären.

Video med låten: KLICKA T.V.

Medverkar på låten: John Lennon ( även cembalo och banjo), Paul McCartney (bas, kontrabas och dubbel sång), George Harrison (gitarr, fiol, dubbelt sång) Ringo Starr (trummor, percussion (som är slagverk som spelas med någon form av träpinnar elr händer), Keith Moon (borsttrummor), George Martin ( piano, orkestrering och produktionen).

Sessionsmusiker spelat strängar, mässing, träblåsinstrument och dragspel som liras av Mike Vickers (han spelade olika instrument ex flöjt i Manfred Mann). Vänner och studiofolk gjorde handklapp och sjöng körsång (inkl. Mick Jagger, Keith Moon m.fl.).

Låten spelas i filmen Love Actually, en brittisk långfilm från 2003. I filmen medverkar bl.a. Hugh Grant, Emma Thompson och Colin Firth.

"All You Need is Love" från 2012 är en romantisk komedi av Susanne Bier, med bl.a. Pierce Brosnan och Trine Dyrholm. Filmen är en berättelse om en rad olika livsöden – där alla söker kärleken.

Och låten Beatles gjorde spelas ännu flitigt, utopin att kärlek ska lösa världens problem är tilltalande. Texten anses av en del "experter" som surrealistisk och innehåller en del obegripliga fraser (kanske t.o.m små dolda budskap). I slutet sjunger man ex She loves you och det ryktas om man spelar skivan, det sista, baklänges så hör man uttryck och ord förmedlas...

Källor:
allspirit.co.uk
en.wikipedia.org
sv.wikipedia.org
moviezine.se
youtube.com
imdb.com

Ett TV-program väckte mitt intresse, Strindberg och den spanska gitarren. Kvinnlig gitarrkonst och fägring, vem var denna Anabel som spelade så vackert? Dags söka tyckte jag. Anabel Montesinos är en av Spaniens främsta kvinnliga gitarrister inom klassisk musik. Hennes extraordinära gitarrspel hittas endast hos de allra bästa gitarristerna.

Montesinos har trots sina unga år vunnit ett flertal priser, bland dessa första pris vid ryktbara International Francisco Tárrega Guitar Competition.

Anabel Montesinos är en vinnare av flera stora internationella gitarrtävlingar, bland annat Francisco Tárrega i Spanien och Michele Pittaluga i Alessandria, Italien. Hon började sin musikaliska utbildning vid fem års ålder och valde gitarr vid sex års ålder och verkade tidigt som ett underbarn. Hon uppträdde med ett soloframträdande på Mallorca när hon bara var tolv år.

Hon föddes i Reus i Katalonien (Tarragona), Spanien 1984 och har tagits upp i de bästa traditionerna som spansk gitarrvirtuos. Hon spelar på en Simon Marty-gitarr och bor i Österrike. Hon har spelat in för radio och TV i Spanien, Polen, Italien och Sverige, och hennes många segrar i stora internationella tävlingar ledde till hennes första inspelning med Naxos, en release hyllad av den internationella pressen.

Anabel har delat konserter med Paco de Lucía, framträtt som solist med Moskva Philharmonic, med St Petersburg Philharmonic, och orkestrar i Turin, Mexiko, Madrid, Uleåborg i Finland m.m.

I SVT såg vi henne spela med Mats Bergström och i Strindbergkännaren Ture Rangströms sällskap. Reus, hennes födelseplats - har också  en del sevärdheter, ex. Castell del Cambrer, Campanar de Reus, Stadshus, Museu Salvador Vila-seca och Teatre Fortuny.

Video - Anabel Montesinos performing Fandango by J. Rodrigo


Hemsida Anabel:
anabelmontesinos.com

Källor:
musicweb-international.com
naxos.com
uppsalagitarrfestival.se
anabelmontesinos.com
youtube.com

Om Reus:
en.wikipedia.org

Paret tillsammans, nedan Ellen och deras hus.

Fortsättning på Angus McKinnon Young, mer om privat liv, annan kuriosa och fakta. Minns han är född 31 mars 1955 i Glasgowär en skotsk-australisk gitarrist och kompositör i det australienska rockbandet AC/DC. Även om Young föredrar att inte prata om sitt privatliv i media är det känt att han bor i Sydney i Australien, och också har en bostad i Aalten i Nederländerna där hans fru växte upp. Hon är - Ellen van Lochem (Young), kontraster då hon är 173 cm, och Angus 157 cm.

I augusti 2006 mottog Young tidningen Kerrang!s Legend Award med motiveringen att AC/DC är "ett av de viktigaste och mest inflytelserika rockbanden i historien". Young spelar alltid på en svart eller röd Gibson SG, och har numera också en signaturmodell. 2003 jammade AC/DC låten "Rock me Baby" tillsammans med Rolling Stones, då lånade Angus en Gibson ES-335 av Keith Richards

Angus ogillar effektpedaler av den enkla anledningen att ju fler prylar desto mer är det som kan gå fel. Har man dessutom sett AC/DC live bör man veta att Angus aldrig skulle fungera ihop med ett pedalbord i och med hans extremt rörliga spelstil. Young är alltid vild och energisk när AC/DC spelar inför publik; han hoppar och springer fram och tillbaka på scenen, medan han spelar gitarr. Förr brukade han hoppa upp på Bon Scotts rygg, och den senare tog sig fram bland publiken, medan Young spelade ett förlängt gitarrsolo, ofta i låten "Rocker".

Young brukar göra "Duckwalk", han hoppar på ett ben medan han rör det andra benet fram och tillbaka, vilket jag påpekade förra gången. Han brukar dessutom ligga på golvet där han sparkar, skakar och snurrar sig själv runt i cirklar - medan han spelar gitarr, det kommer från en gång då han snubblade på en kabel, men fortsatte att spela.

Citat Angus:
"We can't sit on our arses and say the world owes us a living because we've paid our dues. Me, I think if I fluff a note I'm robbing the kids. You're gonna pour it all on until you drop, so even if they hate you they can still say. At least they tried".

Han brukar även "strippa", så till vida att han klär av sig inpå bara underkläderna, vilka ofta har ett motiv i form av flaggan till det land de är på besök i. Under den pågående turnén står det däremot AC/DC på dem. När de spelar "Highway To Hell" brukar han även göra djävulshorn. Han sätter helt enkelt knutna händer mot pannan och pekar rakt upp med pekfingrarna.

Han dricker inte några alkoholhaltiga drycker, medans bror Malcolm haft riktigt svåra perioder och fick hoppa av en period. Dock finns det numer: AC / DC The Wine - i Sverige! På systembolaget.

Gruppens hemsida:
www.acdc.com

Källor:
en.wikipedia.org
imdb.com
acdc.com
rocklopedia.com
guitarinsite.nl
answers.com
chacha.com
fanpop.com
kgbanswers.com

Sådana ansikten man ser ofta vill man veta lite om, att känna att det finns människor bakom rutan? Ok, kvinnan ifråga är Rania Shemoun Olsson, nyhetsankare, TV4 nyhetsmorgon. Hon började med att få ett vikariat och egentligen är hennes fasta anställning på TV4 Stockholm där hon jobbade som programledare och videoreporter så hon är utlånad till riksnyheterna. Allt enligt källorna.

Rania Shemoun Olsson är född 26 juni 1975-06-26, 36 år och bor i Älvsjö, Stockholm. Hennes egen förebild är mamman som hade hand om de fyra barnen. Hennes man, hon är gift, är Hans Olof Mattias Olsson, de lär ha två barn och Mattias - lär höra hemma på TV4 Värmland, i alla fall tidigare och de ska ha bott i Karlstad.

Hennes största dröm: "Mitt mål är att ge mina barn trygghet. Min önskan är att vårt folk ska förenas!"

Om Assyrien, som hon har sina rötter ifrån, så var det ett forntida rike med centrum vid floden Tigris i Mesopotamien i det nuvarande norra Irak. Assyriska riket existerade från ca 2000 f.Kr. till sin undergång i början av 600-talet f.Kr..Assyrien räknas som den första militära stormakten. Landet Assyrien blev upplöst 612 f.Kr.

Assyrierna var semiter som slagit sig ner vid mellersta delen av floden Tigris och där upprättat det rike som senare kom att bli en av forntidens mäktigaste stater. Det assyriska väldets gränser växlade med dess maktställning och på höjden av sin makt nådde det till Armenien i norr, Mediens berg i öster, Persiska viken, Arabiens och Afrikas öknar i söder och Medelhavet i väster. Nu vet ni mer geografiskt och om Rania.

Namnet Ranja har olika betydelser beroende på språket. På arabiska, där drottning of Jordanien heter Rania, betyder det den höga eller den som sträver efter det bästa och högsta. På kurdiska betyder det den svår tillgängliga eller svår uppnådda, det finns ett bergområde med det namnet i Kurdistan. En annan betydelse lär vara "se på"...

Källor:
assyrianwomen.com
auf.nu
hitta.se
sv.wikipedia.org
svenskanamn.alltforforaldrar.se

Vad vet vi om denna sköna lirare? Angus McKinnon Young, född 31 mars 1955 i Glasgow, är en skotsk - australisk gitarrist och kompositör i det australienska rockbandet AC/DC, grundat 1973 av Angus och äldre brodern Malcolm Young. Angus Youngs gitarrstil är influerad av gitarrister som Chuck Berry, Muddy Waters m.m. Young är känd för sitt vilda och energiska framträdande och det faktum att han uppträder i skoluniform.

Angus är yngst av åtta barn till William och Margaret Young. Han föddes i Glasgow i Skottland och flyttade 1963 till Sydney i Australien med sina föräldrar och hans äldre bröder Malcolm, George och Alex, som alla blev musiker, samt den äldre systern Margaret som är den som kom på namnet AC/DC (växelström/ likström) efter att ha läst det på en symaskin. När Angus var fem år började han spela gitarr, som tillhörde en vän till honom - han spelade när han var på besök. Hans första gitarr var akustisk och de var hans mamma som köpte den till honom för att han inte enbart skulle slåss med sina bröder.

Angus Young, den yngsta av sju barn William (1911 - 1985) och Margaret Young (1913 - 1988), föddes i Glasgow, Skottland. Han hoppade av skolan som femtonåring och de bildade senare i London gruppen Grapefrukt.

Nutida bild naturell

Angus scenstil är en variant på Chuck Berrys "duck walk", han hoppar på ett ben, medan han sparkar med det andra i ett. Han är noga och använder Gibson SG gitarrer. Han har en annan känd egenhet på scen, han skakar plötsligt sin kropp och faller ned till marken. Angus började spela på banjos, men satsade på se och hans första gitarr var en second-hand vara, en billig som hans mor köpt. Angus första Gibson SG köptes begagnad runt 1970 från en musikaffär just nedanför på gatan från sitt hem.

Se video när Angus spelar sologitarr:

Som tonåring spelade Young i ett band vid namn "Kantuckee", och vid 18 års ålder grundade han tillsammans med sin 20-årige bror Malcolm AC/DC, 1973. Angus spelade ledgitarr medan Malcolm spelade rytmgitarr. Colin Burgess spelade trummor, Larry Van Kriedt bas och Dave Evans sjöng. Deras första singel "Can I Sit Next To You Girl" spelades senare in med Evans ersättare, Bon Scott.

Angus använde i början flertalet scenkostymer, som Spindelmannen, Zorro, en gorilla och en Stålmannenparodi vid namn Super-Ang, innan han började med sin välkända skoluniform. För att matcha hans image berättade bandet för både allmänheten och pressen att Young föddes 1959, inte 1955. Den ursprungliga uniformen ska ha kommit från hans skola i Sydney, och ett rykte säger att han inte hade tid att byta kläder mellan skolan och bandets övande och därför helt enkelt hade skoluniformen på sig.

I del 2 mer bilder och - mer om privat liv, annan kuriosa och fakta.

Källor:
en.wikipedia.org
imdb.com
acdc.com
rocklopedia.com
guitarinsite.nl
answers.com
chacha.com
fanpop.com
kgbanswers.com

Julie Anne Peters är en kritikerrosad, prisbelönt författare, med mer än ett dussin böcker för unga vuxna och barn. Hennes bok, Luna, blev National Book Award Finalist. Jag som sett på håll ser kvinnan som kastar sig ut och berättar om sexualitet, kärlek, med egna ord, rakt och öppet. Själv är hon lesbisk, med en i mitt tycke spännande personlighet. Vem då?

Julie Anne Peters, född 16 januari 1952, är en amerikansk författare av ungdomlig fiktion, även för vuxna. Peters har publicerat 17 verk, främst romaner, med inriktning för barn och ungdomar, av vilka många behandlar HBT frågor. Peters böcker har publicerats i flera länder, däribland Sydkorea, Kina, Kroatien, Tyskland, Frankrike, Italien, Indonesien och Brasilien. Julie föddes i Jamestown, New York, under de peloponnesiska krigen, även om hon inte vet när det var, hennes egna ord. För henne är gammal historia som - förra helgen.

Hennes familj flyttade till Colorado när hon var fem år gammal, syskon är John, äldre bror och två yngre systrar, Jeanne och Susan. Deras hem var i princip öppet för herrelösa djur, vänner och släktingar. Hon har skrivit att man ej visste vem man hittade i badrummet. Lite hippiestuk känner jag?

"Det var bullrigt, men kul.Mina föräldrar skilde sig när jag var i gymnasiet, ett trauma som jag försöker fortfarande att återhämta mig ifrån".

Peters var bra i plugget, senare datorutbildad och Management Science från Metropolitan State College of Denver 1985. Under de kommande tio åren arbetade hon som analytiker, programmerare och systemingenjör. Hon jobbade så ända tills "hela vänstra halvan av min hjärna blev som ost", hennes ord. Hon fixade också en magisterexamen i företagsekonomi och datalogi. Hon jobbade också som pedagogisk, speciallärar- assistent i Jefferson County School District i Lakewood, Colorado 1975.

Peters började sin författarkarriär med publiceringen av sina två första böcker, The Stinky Sneakers Contest år 1992 och Risky Friends 1993. Hon bor med sin partner, Sherri Leggett, i Lakewood, Colorado. De träffades en gång på universitetet och de har varit tillsammans sedan dess. Kontroversiellt ännu och på frågan när hon först märkte sin sexuella läggning.

"Det ögonblick jag blev kär i en flicka. Jag tror att jag alltid vetat, bara inte erkänt det. Det har varit en resa. Du vet hur mödosam resan är om du går igenom din egen process och att "komma ut". Idag är jag ut och stolt och jag fortfarande älskar den tjejen. Vi har varit tillsammans i trettio + år. Jag önskar att jag kunde säga att vi möttes på dagis", skriver Peters.

Citat Julie Anne:
"Människor som skriver för unga läsare gör det av kärlek. Period. Vi är hungriga en stor del av tiden."

Kort om boken Luna - som uppmärksammats.
"Regan O'Neill har många av samma problem som andra tonåringar står inför. Men har hon också delat sin tid och rum med sin bror Liam ... som också är hennes syster. På natten blir Liam Luna: flickan fångad inuti kroppen av en 17-årig pojke. Luna är skriven för en ungdomlig läsarkrets, men vuxna läsare kan att njuta av berättelsen också. I likhet med hennes tidigare romanser, om att hålla en hemlighet, skriver Peters om sexualitet på ett uppriktigt och acceptabelt sätt. Historien om Luna är idealisk för att engagera en dialog, eller för att främja tolerans och förståelse för andra. Allt enligt en läsare.

Kvinnan med det annorlunda skrivsättet har publicerat t.ex följande: The Stinky Sneakers Contest (1992), How Do You Spell Geek? (1996), Revenge of the Snob Squad (1998), Love Me, Love My Broccoli (1999), Keeping You a Secret (2005), Far from Xanadu (2005), Between Mom and Jo (2006), grl2grl (2007), By The Time You Read This I'll Be Dead (2010) och She Loves You, She Loves You Not... (2011).

Hemsida:
http://www.julieannepeters.com

Källor:
thebookhaven.net
julieannepeters.com
en.wikipedia.org

R.E.M:s sångare Stipe får mig tänka på en speciell röst och utstrålning, värd veta mer om. Namnet är då John Michael Stipe, född 4 januari 1960 i Decatur, Georgia. Han är en amerikansk musiker, känd som sångare i rockgruppen ovan nämnd.

Han skrev också de flesta av texterna till gruppens låtar, medan musiken skrevs av de övriga medlemmarna. Hans längd är 1,75 m, musiken han lirar räknas mest som: alternative rock, college rock, jangle pop.

Stipe var en militär "uppkomling", hans far var en serviceman i USA: s armé vars karriär resulterade i att familjen ofta flyttade. Stipe och hans familj bodde under hans barndom, i bl.a. Tyskland, Texas, Illinois, Alabama och Georgia. Han växte upp med Metodistkyrkan. Han tog examen från high school i Collinsville, Illinois 1978. Stipe arbetade också på det lokala Waffle House. Senare skrev han in sig på University of Georgia i Athens, Georgia, studerade konst, fotografi och måleri.

1999 publicerade författare Douglas A. Martin en roman om sina "älskare". Han berättar bl.a. om ett sex år romantiskt förhållande med en namnlös sångare i ett framgångsrikt Georgia-baserat rockband. Spekulationer uppstod och författaren bekräftade senare att det gällde en verklig relation mellan Martin och Stipe. De två hade tidigare samarbetat med två böcker, båda under 1998. 

Stipe uttalade själv slutligen i maj 2001 att "jag ansågs vara för feg att nämna det, mer än att det var en mycket privat sak." Samtidigt, visade det sig att han var i en relation över 3 år. Han har beskrivit att han varken är specifik homo, hetero eller bisexuell.

Gruppen R.E.M. var en amerikansk rockgrupp som bildades 1980 i Athens, Georgia av Michael Stipe (sångare), Bill Berry (trummor, lämnade bandet 1997), Peter Buck (gitarr) och Mike Mills (bas). Under 1980-talet fick bandet en växande kultstatus, mycket tack vare Stipes texter och gruppens musik. I början av 1990-talet var R.E.M. ett av världens populäraste och mest respekterade och inflytesrika band. Sedan 2007 är de invalda i Rock and Roll Hall of Fame. Jag minns "Losing my religion" främst och deras videos.

Stipes låttexter är rätt ofta surrealistiska, ett ex. är låten Lotus från albumet Up. Han regisserade även de flesta av bandets musikvideor. Stipe driver också två filmbolag, C-00 och Single Cell Pictures, det som han mest är upptagen med. Själv har han släppt soloalbumet - "In the Sun" (with Chris Martin), 2006.

Och han har även gjort skulpturer (och konst). Han visar några av sina verk i en video för The Creators, projektet görs av filmaren Lance Bangs. (Vissa skulpturer är inspirerade av band och 8-spår, andra har inspirerats av billiga plaststolar.). Michael Stipe var även nära vän till Kurt Cobain, och är gudfar till hans dotter Frances Bean Cobain. Det har också florerat rykten om att han var sjuk i HIV, aids, han har sagt att allt beror på att han är mager...

Hemsidan, där dock en massa fladdrande kollagebilder rusar runt med blixtens fart (konstig konst?)
www.michaelstipe.com

Källor:
en.wikipedia.org
sv.wikipedia.org
imdb.com
content.usatoday.com
famoushookups.com
queerattitude.com

Tyska soldater fick göra "hälsningen"...

Hitlerhälsning eller nazisthälsning, ursprungligen Tyska hälsningen var en hälsning i Nazityskland. Den innebar att högerarmen utsträcktes i en vinkel mitt emellan vågrätt och lodrätt, samtidigt som frasen Heil Hitler eller Sieg Heil uttalades. Då Adolf Hitler personligen hälsades, uttalades i stället frasen Heil mein Führer. Hälsningen var ett led i personkulten kring Führern Hitler. Frasen betyder var hälsad, seger.

Det var romarna som började med hälsning med en utsträckt arm och hälsningsfrasen "ave". Nazisterna tog över den p.g.a. de trodde att de var det tredje riket, arvtagare till romarnas första rike.

För att utföra hälsning, var det brukligt att förlänga sin högra arm rakt framför sig själv, höja den åtminstone till ögonhöjd, räta ut handen så att den är parallell med armen och säga med eftertryck, Heil Hitler!, eller minst Heil! Om man såg en bekant på ett avstånd, räckte det att helt enkelt höja höger hand.

Om fysiskt funktionshinder hindrade att höja höger arm var det acceptabelt att höja vänster. Vid skriven kommunikation användes antingen Mit deutschem Gruss (med tysk hälsning) eller helt enkelt Heil Hitler.  I senare tider använde Hitler själv en modifierad tysk hälsning, han sträckte ej ut högra arm fullt, böjde den samtidigt som han höll en öppen hand som hälsning i axelhöjd.

Hitlerhälsningen är baserad på den romerska hälsningen som kombinerades med hälsningsordet ave (latin var hälsad) och som de italienska fascisterna hade återupptagit bruket av. Den användes troligen i Nazityskland emedan detta såg sig som en arvtagare till det Romerska riket. Det har också påståtts att man trodde sig veta att de gamla germanerna hälsade på ett sätt likt detta. Romersk salut (italienska: saluto romano) är en hälsning som utfördes genom att höger arm hålls rakt fram i omkring 45 graders vinkel, med handflatan ned och fingrarna ihop. Den romerska hälsningen återupplivades av Italiens fascistledare Benito Mussolini, som ville återge sitt land dess forna glans.

Svenska nynazister, som i dag använder hälsningen, benämner den därför segerhälsning. På svenska kallas den annars även för heilning. Hitlerhälsningen är inte uttryckligen förbjuden i Sverige men kan utgöra ett led i brottet hets mot folkgrupp i landet. I många länder i Europa är det olagligt att göra hitlerhälsning offentligt. Vissa individer anför hälsningens romerska anor som argument för att den bör vara laglig. I Sverige har vissa åtalats för Hitlerhälsning trots att de hävdat att de ropat "simhall".

I den svenska statliga utredningen SOU 2000:88 anges följande: Utredningen anser att bärande av t.ex. en nazistisk symbol eller utförande av så kallade Hitlerhälsning inte ensamt räcka för att någon skall kunna dömas för hets mot folkgrupp. Det måste för straffbarhet krävas att en sådan gärning, genom en bedömning av det sammanhang i vilket den förekommer, kan sägas ge uttryck för nedvärdering av andra befolkningsgruppers människovärde. Om så inte är fallet kan således inte dömas för hets mot folkgrupp. Däremot kan gärningar av detta slag ofta vara att bedöma som grovt förargelseväckande beteende.

Senast jag läste om något som detta var 2011 och Big Brother. Rodney Da Silva, 23 år, skrek ”sieg heil” och ”mein führer” i ”Big brother”-huset. Efter att ha varnats av produktionen fick han ändå stanna i tävlingen, men  händelsen polisanmäldes. Vad som skett sedan har jag inte funnit svar på, men han är ju med i år igen.

Slutligen, det finns en latinsk hälsningsfras - Ave Caesar, som bland annat sägs ha använts vid gladiatorspelen. Ordet ave betyder "var hälsad" och "goddag", och caesar, "kejsare", alltså "var hälsad, kejsare". Gladiatorerna hälsade kejsaren med Ave Caesar, morituri te salutant, "Var hälsad, kejsare, de som skall dö hälsar dig". Hälsningen förstärktes av att höger arm sträcktes rakt snett uppåt med öppen handflata.

Emellertid är detta en faktoid. Frasen nämns vid ett enda tillfälle i romersk litteratur, i Suetonius biografi över kejsar Claudius, då den skall ha yttrats vid ett specifikt tillfälle. Man har inga som helst belägg för att det var en standardfras.

Och lite gladare, V-tecknet är en gest med handen där pekfingret och långfingret ställs upp och hålls isär, medan resten av fingrarna i handen är knutna. Med handflatan inåt, i Storbritannien och en del andra länder, är det en obscen och förolämpande gest. Under andra världskriget populariserade Winston Churchill dess användande som en segergest. Victory, seger!!!

Källor:
en.wikipedia.org.
spa.118100.se
starlounge.se.msn.com

Bo Alf Ingemar Setterlind, andra delen om denna fantastiska ordbehandlare och poet, läs mer om människan Setterlind. Ex på originaldiktsamlingar: 1948 - Månvagga, 1949 - Resa i ditt inre, 1950 - Poeternas himmel, 1979 - Stryk molnet från din panna, 1980 - Mörkret förgår, 1991 - Målaren och ängeln och 1993 - Den inre himlen.

Annat skrivet: 1954 - Tabu: roman, 1954 - Poeten och samhället, 1957 - Pandoras ask : en roman om den hemska lusten att fylla tomrum, 1959 - Ekarna: en fabel, 1962 - Pojken som trodde på djävulen (självbiografiskt verk) och 1985 - Från dörr till dörr: memoarer. Några kända dikter, "Drömmens skepp", "Döden tänkte jag mig så" (en dikt av Bo ur Dikter från San Michele (1954).

I sin dikt liknar Setterlind döden vid en gammal odalman och sig själv vid en liten harpalt som lyfts upp i odalmannens korg, där den slutligen somnar och - även dikten "Plommon".

Döden tänkte jag mig så
 
Det gick en gammal odalman
och sjöng på åkerjorden.
Han bar en frökorg i sin hand
och strödde mellan orden
för livets början och livets slut
sin nya fröskörd ut.
Han gick från soluppgång till soluppgång.
 
Det var den sista dagens morgon.
Jag stod som harens unge, när han kom.
Hur ångestfull jag var inför hans vackra sång!
Då tog han mig och satte mig i korgen
och när jag somnat, började han gå.
Döden tänkte jag mig så.

Han har även skrivit ett flertal psalmer, ex. Det finns en väg till himmelen (1986 nr 303) skriven 1972, Nu vilar ett hjärta (1986 nr 309) skriven 1978 och Någon du känner är din bäste vän (1986 nr 357) skriven 1956.

Setterlind har fått ett tåg hos Tåg i Bergslagen uppkallat efter sig. Han var frimurare och medlem i Timmermansorden - (TO) är ett slutet ordenssällskap på protestantiskt, kristen grund, enligt legenden grundat i England, och med säte vid Eriksbergsparken i Stockholm. Antalet medlemmar uppgår till cirka 1300.

En generation av författare, med Setterlind i spetsen, grundade Romantiska förbundet 1957. Han fick Bellmanpriset 1978 och Ferlinpriset 1990.

Han var också gift - inga uppgifter mer. 1965 tävlade som textförfattare i Melodifestivalen, med sitt bidrag, 'Förtrollad stad', som kom trea. Ingvar Wixell sjöng, vilket han f.ö. gjorde med alla bidragen. Bo S samarbetade under många år med trubaduren Staffan Percy, mest känd är kanske "Drömmens skepp" som låg etta på Svensktoppen i två veckor 1979.

Han anses "inte varit skygg utan en glad och öppen person, en estradör som uppträdde flitigt med sina dikter". Han var f.ö. en hängiven simhoppare i sin barndom.

Källor:
sv.wikipedia.org
mynewsdesk.com
brollopstorget.se
aforum.genealogi.se
ekuriren.se
findagrave.com
frimurarorden.org
albertbonniersforlag.se
geni.com
signum.se

En vacker psalm, sång som skapar känsla av gemenskap är Amazing Grace, lär dig lite om denna psalm. Den är en av den engelskspråkiga världens populäraste psalmer. Texten skrevs av John Henry Newton 1779 - han var född 24 juli 1725, död 21 december 1807, född och död i London - engelsk sjökapten, slavskeppare. När han blev kristen ångrade han sitt förflutna som slavskeppare, blev senare präst och sångförfattare. Låten är en traditionell, skotsk sång. 

Psalmen finns i svenska översättningar vid namn "Av nåd", "Förunderlig nåd", "Förundrad jag hör ett glädjens bud" eller "Oändlig nåd mig Herren gav" samt den friare översättningen "En ton". Med ett budskap som förlåtelse och frälsning är möjlig oberoende av de synder människor begår och att själen kan slippa förtvivlan genom Guds nåd, "

Sången fick ett rejält uppsving under 1960-talets svarta frihetskamp. Den sjungs ofta i baptistkyrkor i USA. Amazing Grace kan även höras spelad på säckpipa. Den har också blivit vanlig bland grupper av människor som försöker komma ifrån missbruk. Den kan också höras vid begravningsgudstjänster.

Publicerad i 1986 års psalmbok som nr 231 med texten Oändlig nåd mig Herren gav under rubriken "1.6 Att leva av tro : Skuld - förlåtelse" i översättning av Anders Frostenson. Sången används även som julsång, och i en inspelning av Judy Collins finns den med på julskivan "Absolute Christmas" (utgåvan från 1999). Sången saknar dock ord som kan kopplas till julen, förutom det allmänna kristna budskapet.

Andra artister som hörts med låten, Elvis, Jessica Simpson, Il Divo, Nana Mouskouri, Mahalia Jackson, Royal Scots Dragoon Guards, The Priets och ex inutikvinnan (eskimå) Susan Aglukark på deras språk och - vid konserten "Live Aid" 1985 för det svältdrabbade Afrika inledde 1985 Joan Baez USA:s bidrag till konserten med att framföra den. På svenska ex Jill Svensson, Kikki Danielsson,

Se låten här på video: Leann Rimes - Amazing Grace

Med Royal Scots Dragoon Guards:


Texten:
Amazing grace!
How sweet the sound
That saved a wretch like me!
I once was lost, but now am found
Was blind, but now I see.

'Twas grace that taught my heart to fear
And grace my fears relieved
How precious did that grace appear
The hour I first believed.

Thro' many dangers, toils and snares
I have already come
'Tis grace hath bro't me safe thus far
And grace will lead me home.

When we've been there ten thousand years
Bright shining as the sun
We've no less days to sing God's praise
Than when we first begun.
More Sharing ServicesShare

Källor:
sv.wikipedia.org
en.wikipedia.org
lyricstranslate.com
youtube.com
rampantscotland.com

Bo var som jag minns en allvarlig man, verbal, minns honom ovanligt nog som Gäst hos Hagge, starkt troende och vad jag minns, så bar han på en form av rädsla för döden. Bo Setterlind skrev under sin livstid ett sjuttiotal böcker i olika genrer t.ex. romaner, noveller, reseskildringar, debattskrifter och barnböcker. Han har även skrivit ett flertal psalmer och gjorde Sommar tolv gånger. Bo Alf Ingemar Setterlind, född 24 augusti 1923 i Växjö, död 24 januari 1991 i Strängnäs. Han var en svensk författare, huvudsakligen poet.

Bo Setterlinds far var Nils Alfred Setterlind, han var civilingenjör. Bo var trolovningsbarn, och föräldrarna gifte sig aldrig. Bo fick aldrig träffa fadern, som lämnade familjen och reste till Amerika innan Bo var född. Fadern skrev sedan och ville att modern Evelina Augusta "Gusten" Kondradsdotter (som dog 1964) och sonen skulle flytta till honom i Förenta Staterna, men så skedde aldrig. Det enda han hörde från sin far var enstaka brev som han och modern fick. Bo mötte långt senare sin far i Amerika, ett då mycket efterlängtat möte.

Bo Setterlind var under sina tidigaste år inkvarterad på olika fosterhem. Hans ensamstående mor hade redan hade en son, Bengt, att ta hand om. Den 1 oktober 1925 tog "Gusten" sina båda barn från Härnösand och flyttade till Strängnäs där de trivdes. Från start, Bo Setterlind föddes i Växjö 1923 på ett förlossningshem i Högstorp, dit hans mor hade dragit sig undan familjen för att föda den utomäktenskapliga sonen. Han hamnade på ett fosterhem i ett år tills hans mor beslutade sig för att ta honom till Stigsjö utanför Härnösand där hon bodde för tillfället.

Han hamnade hos ännu en fosterfamilj men flyttade vid årets slut till Strängnäs med sin mor och halvbror där de bodde tills Bo var 11 år. Sedan flyttade Bo efter sin mor och halvbror till Västerås där han sedan också tog studentexamen. På 50-talet flyttade han tillbaka till Strängnäs där han bodde till sin död. Jag vill minnas att Bo i någon memoarbok eller möjligen tidningsintervju har sagt att han är glad att det aldrig skedde, och att han således aldrig blev amerikan.
Under kriget var han med som frivillig luftbevakare, under 1942.

Han tog sin studentexamen 1944 vid Västerås läroverk. Han genomförde sedan en annorlunda vandring som förde honom till Hökhuvuds prästgård dit han kom 1947 kom för att inför ev. teologiska studier skulle undersöka möjligheterna, att efter fullbordad utbildning, ”tjänstgöra som präst efter min egen modell, inte som en enda församlingspräst utan som alla församlingars präst”, som en vandringspräst i David Petanders efterföljd. På 50-talet flyttade han tillbaka till Strängnäs, familjen Setterlind bodde  Ekegården vid Regementsgatan i flera år och staden är väl förknippad med poeten.

Setterlind var troende och 1981 installerades han som hedersledamot i Södermanlands-Nerikes nation i Uppsala. Setterlind var medlem i Svenska Frimurare Orden. Känd är dikten, "Du är den ende" som han skrivit text till, musiken traditionell, som Lill Lindfors hade stor framgång med. Skildringarna av de tidiga svärmerierna är fåtaliga och finkänsliga, men tonårssensualiteten ägnas några intensiva sidor i kapitlet Mood Indigo, om dansbanans fascination.

Läs mer om hans verk i DEL 2 med exempel på diktningen och mer om människan Bo.

Källor:
sv.wikipedia.org
mynewsdesk.com
brollopstorget.se
aforum.genealogi.se
ekuriren.se
findagrave.com
frimurarorden.org
albertbonniersforlag.se
geni.com
signum.se

Beppe Wolgers vet alla vem det var, i alla fall de med några år på nacken. Pippis pappa för någon, men också en duktig författare. Jag läste på och - Wolgers änka Kerstin Dunér, svensk skådespelare och dansare, öppnade 1999 ett Beppemuseum på Öhn i norra Jämtland där Beppe Wolgers bodde och verkade från 1968. Beppe och hans fru Kerstin år 1968 kom till Öhn för första gången.

Där tillbringade Beppe mycket tid och där skrev han några av sina bästa böcker, bl.a. diktsamlingen ”Röster från Vattudalen”. Filmen ”Dunderklumpen” är hans kärleksförklaring till landskapet kring Ströms vattudal.

Beppe var - John Bertil "Beppe" Wolgers född 10 november 1928 i Stockholm, död 6 augusti 1986 i Östersund, var en svensk författare, poet, översättare, textförfattare, skådespelare, underhållare och konstnär. Han skrev mycket - åtta diktsamlingar, fem prosaböcker, sju barnböcker och kanske tusen sångtexter. För sina diktsamlingar med motiv från norra Jämtland erhöll han 1975 Jamtamots hederspris.

Jamtamot är ett akademiskt ordenssällskap samt en student- och hembygdsförening vid Norrlands nation i Uppsala för män med någon anknytning till landskapen Jämtland och Härjedalen. Öhn, ibland kallad "Vattudalens pärla", är en ö som ligger cirka sex kilometer nordväst om Strömsund. Museet skildrar hans liv och verk, och drivs sedan 2003 av dottern Camilla Wolgers.

På gården, som Beppe en gång haft i sin ägo, finns det samlat stora delar av hans skapande. Förutom den kända "tv-Beppe" kan du ta del av hans författarskap, poesi, måleri, musiktexter, en berättelse om en mångfacetterad mans livshistoria.     

Beppe Wolgers-museet har utvidgat verksamheten och heter nu Wolgers världshus. Caféet serverar hembakat. I gårdsbutiken finns saker köpa som minnen och på gården bedrivs ett ekologiskt småbruk med får, höns, kalvar, grisar, kaniner och ankor.

Strömsunds kommun delar årligen ut ett kulturpris, Beppepriset, till hans minne. Jag vill minnas att Beppe ibland led av depressioner, en djup person och ändå positiv. Jag minns han skrivit "Okända djur", "Det gåtfulla folket" och "Sakta vi gå genom stan". Han var dessutom en djup tänkare och filosof och i början av augusti 1986 drabbades han av ett akut blödande magsår. Han avled så småningom på Östersunds lasarett i en ålder av endast 58 år. En stor man på två vis...

Läs mer om du ska besöka:
wolgersvarldshus.se./beppemuseet2.html

Källor:
beppe.se
wolgersvarldshus.se
sv.wikipedia.org