Zenzationella Människor - Et Facto

Fängelset

1916 - 24 april, Påskdagen. 1800 män och kvinnor reser sig i påskupproret och utropar provisorisk irländsk regering. Posten i Dublin ockuperas. Beskjuts av brittiskt artilleri. Vi tar det från början, Påskupproret var ett uppror på Irland som inträffade under påsken 1916 med händelsernas centrum i Dublin. Upproret var ett försök av irländska republikaner att göra sig fria från det brittiska styret. Av olika anledningar blev inte upproret så omfattande som republikanerna hade hoppats på och det slogs ner på annandag påsk av en nyanländ brittisk armé. Så, 29 april, efter en veckas strider tar upproret slut. Ledarna överlämnar sig. 450 döda och 2600 skadade.

En mängd rebeller fängslades och ledarna avrättades, däribland James Connolly. Idag är O´Connell Street Dublins huvudgata. Den har en fin blandning av olika arkitektoniska stilarter. Utefter den finns många statyer av berömda irländare och det magnifika Monument of Light, en spira i rostfritt stål, som är 120 meter hög. General Post Office är den ståtligaste byggnaden utefter gatan. Här utkämpades en del av "Påskupproret". Då förstördes stora delar av byggnaden, liksom andra på platsen. Statyn på Daniel O´Connell, som står närmast O´Connell Bridge, tog 19 år att fullborda för konstnären John Foley. Folklivet på gatan är intressant att följa.

Tillbaka till 1916, en av de upprorsledare som fängslades var Eamon de Valera, som under Påskupproret ockuperade Bolands bageri och kvarn på Grand Canal Street. Eftersom de Valera var född i USA fördröjdes beslut om hans avrättning och dödsstraffet omvandlades till livstids fängelsestraff. Han frigavs snart och valdes till irländska parlamentet 1917 och senare till premiärminister och president. Han avled 1975.

Det brutala sätt som britterna slog ner upproret bidrog till att vända opinionen emot England. Britterna skickade bland annat upp kanonbåtar på floden Liffey in i stadskärnan, där de med kanonerna besköt en mängd byggnader där rebellerna förskansat sig, så det blev bara ruiner kvar. Dublinborna ansåg allmänt vid tiden för påskupproret att upprorsmännen bara var en handfull bråkmakare (fast de var fler än en handfull, runt några hundra). Men britternas överreaktion gjorde att opinionen sakta vände, och några år senare var en majoritet av irländarna för en frigörelse från Storbritannien.

Årsdagen av upproret firades i Irland fram till 1960-talet. 2006 återupptogs officiellt firandet med bland annat militärparad och ett kontroversiellt tal av premiärminister Bertie Ahern där han hyllade de som stupat i påskupproret.

Påskupproret hyllades av bl.a. Lenin, som såg det som ett första tecken på utvecklingen mot världsrevolution. I det historiska Kilmainham Gaol som byggdes 1789 satt många av Irlands frihetskämpar fängslade under de 130 år som byggnaden användes. Fängelset visas endast med en guidad tur genom kalla fuktiga celler till fängelsets utegård där upprorsmännen som var inblandade blev avrättade. Fängelset stängde 1924. Byggnaden är numera ett museum.

Objekt som en irländsk flagga som ska ha vajat från Dublins postkontor under Påskupproret visade sig vara ett oönskat objekt på en auktion i New York. Den irländska trikoloren förväntades inbringa 700 000 dollar på en av auktionsfirman Bloomsburys auktioner i New York. Den fick inga bud alls. Flaggan är den enda dokumenterade befintliga trikoloren från Påskupproret.
      
Kuriosa kring namnet. Idag finns även - Påskuppror mot utförsäkringarna på Facebook. Nio av tio i LO-opinion tror, eller i några fall hoppas, av Påskupproret kan bli början till en folklig proteströrelse mot utförsäkringarna från Försäkringskassan.     
      
Källor:
stalvik.com
sv-se.facebook.com/paskupprop
arbetet.se
militarhistoria.se
svt.se

Kvinnan som toppar nyheterna, Rebekah Brooks, tidigare chefredaktör för tidningarna The Sun och News of the World, greps tillsammans med ytterligare fem personer på tisdagen för de utredningar som görs av avlyssningsskandalerna, för att ha undanröjt bevis för den numera nedlagda tidningen inom Rupert Murdochs brittiska imperium. Det har framgått att det använts för avlyssning av mobiltelefon som kändisar, politiker och andra offentliga personer. Tidningens reporter, Clive Goodman och Glenn Mulcaire, en anställd utredare, dömdes och fängslades för att kollat telefonmeddelanden till  medlemmar av den kungliga familjen under 2006.

Rebekah Brooks man greps också och - i dag har återigen väckts frågor om de nära relationerna mellan medierna, politikerna och polisen. Brooks greps en första gång redan i somras, sedan hon avgått från posten som chef för ett av Murdochs bolag, men frigavs den gången mot borgen. Hon släpptes efter tolv timmar i häkte.

Vem hon är ska vi se på. Rebekah Brooks, tidigare Rebekah Wade, född 27 maj 1968 i Warrington, Cheshire, är en brittisk journalist och före detta chefredaktör.

Rebekah Brooks började arbeta på News of the World 1989 som sekreterare och flyttade efter en karriär där 1998 över till systertidningen The Sun som biträdande chefredaktör. Hon var därefter chefredaktör för News of the World 2000-03. År 2003 blev hon chefredaktör för The Sun och i september 2009 tog hon över som chef för News International, ett av bolagen i Rupert Murdochs mediekoncern News Corporation.

Inom koncernen finns bland annat tv-nätverken FOX och My Network TV i USA, Sky i Storbritannien samt STAR i Sydostasien. News Corporation äger även Twentieth Century Fox, en amerikansk filmstudio med bas i Los Angeles, Kalifornien. Oj, en mäktig kvinna...

Hon är då en av huvudpersonerna i telefonavlyssningshärvan som avslöjades förra sommaren och avgick från chefsposten i News Intrernational. Rebekah Brooks var gift med skådespelaren Ross Kemp 2002-09. År 2009 gifte hon sig med den f.d. kapplöpnings hästtränaren Charlie Brooks. Skandalen som nyss nått förstasidorna...

Rebekahs hemsida:

www.rebekahbrooks.com 

Källor:
expressen.se
sverigesradio.se
sv.wikipedia.org

SVT visar en pratshow som är trivsam tack vare programledaren, Bettina Sågbom, som träffar sverigefinländare och svenskar med anknytning till Finland, programmet från 2011. Vem är sköna Bettina?

Bettina Sågbom-Ek, född 1 september 1965 i Hangö i Finland, är en finlandssvensk TV-programledare. Hon växte upp i Hangö men är numera bosatt i Esbo. Denna är en stad i landskapet Nyland i Finland. Esbo är beläget vid Finska viken, inte så långt från Helsingfors.

Sågbom har en egen tv-show, Bettina S, som är populär både bland svensk- och finsktalande. Hon har tidigare arbetat med radio på Svenska YLE. Bettina S. belönades som bästa underhållningsprogram i Finland 2003 (Venla). Hon tilldelades Svenska Finlands folktings medalj 2006.

På SVT2 har talkshowen Bettina i Stockholm visats. Då bjöds sverigefinländare och svenskar med anknytning till Finland in för samtal.

Sågbom-Ek är gift med radioredaktören Tomas Ek, och har två söner från ett tidigare förhållande, Davy och Lee. Bettinas man är ca 54 år, nio år äldre än Bettina. Han är radiojournalist - träffade henne på - dansgolvet.

1 jan. -08 kunde man läsa att hon varit utsatt för ett dödshot på en fest i en privat bostad i Grankulla. En ung man tog fram en pistol och siktade mot hennes panna och sade att han skulle döda henne.
Men man lyckades lugna den unge mannen - och ringa polisen. Polisen grep mannen sommisstänkt för olaga hot. Tufft var känd också. En kvinna att upptäcka, charm och kunskap...

Källor:
svt.play.se
sv.wikipedia.org
vasabladet.fi
menaiset.fi
dictionary.sensagent.com

Pia Charlotte Caminneci Degermark, född 24 augusti 1949 i Bromma, Stockholms län, svensk skådespelerska. Vi minns filmen hon vann Festivalpris för, Elvira Madigan (1967), motspelare Thommy Berggren. Detta ledde till internationella roller, Degermark sågs av flera som den "nya Ingrid Bergman.

Filmkarriären blev kortvarig och hon fick brottas med anorexia och ett amfetaminberoende som drev henne till brottslighet (använde falska checkar)och hemlöshet - hon fick också fängelsestraff för brott och media skrev mycket, lite av ett drev. Oavsett, en tuff resa.

Hon grundade organisationen "Alfta", för hjälp av andra kvinnor som lider av sjukdomen anorexia. Film gjorde att hon hamnade i USA och återkom under 1979, då sjuk som nämnts.

Degermark gifte sig 1971 med Pier Caminneci och fick en son, Cesare, skilde sig efter två år. Hon har senare fått en son, Robbin, i ett annat förhållande. Hon var känd som Carl XVI Gustafs första flickvän i massmedia på 1960-talet, det gav henne rollen filmen ovan då Bo Widerberg fått sin på henne.

2006 utkom hennes självbiografi, Gud räknar kvinnors tårar. Innehåller - jetset-livet,  ett andra äktenskap, två barnafödslar och diverse karriärbyten. Men tyngdpunkten ligger på alla de svårigheter som Degermark tagit sig igenom under sitt liv - kampen mot anorexi, sorgen över att behöva lämna sin son efter det första äktenskapets uppbrott och slutligen också den totala misären  och en förödande bilolycka.

Boken - om man tycker om öppenhet ses den som positiv, eller de som misstycker anser delar pekar på att mycket fel begåtts genom påverkan av andra. Båda lägren finns. Men fick hon den hjälp då hon behövde? Upptäckt ung och som flera slutade det i en katastrof. Och vem är vi att alltid döma andra?

Hon ägnar sig numera åt handarbete och välgörenhet.

Källor:

dagensbok.com
imdb.com
sv.wikipedia.org

Magdalena Kopp i nutid, tidigare Schakalens kvinna

Carlos eller Schakalen, Carlos de Jackal - andra delen. Historiker som granskat Stasi-filer, nyligen tillgängliga efter Tysklands återförening, visar en koppling mellan Sánchez och KGB, via den östtyska hemliga polisen. I över två år bodde han i Ungern i Budapest, men utvisades i slutet av 1985, han nekades stöd i Irak, Libyen och Kuba innan han fann lite stöd i Syrien. Han bosatte sig i Damaskus med sin kvinna, Kopp, och deras dotter, Elba Rosa. 1991 blev han även utvisad härifrån. Efter att tillfälligt vistats i Jordanien, fick han bättre skydd i Sudan och flyttade.

1994 skulle han genomgå en mindre testikeloperation på ett sjukhus i Sudan. Två dagar efter operationen, berättade sudanesiska tjänstemän för honom att han behövde flyttas till en villa för skydd för mordförsök och skulle ges personliga livvakter. En natt senare, gick livvakter in i hans rum medan han sov, band honom och tog honom från villan. Den 14 augusti 1994, överfördes han av franska agenter, som flög honom till Paris för rättegång. Han åtalades i Paris för morden som nämnts i början. Han skickades till La Santé-fängelset i Paris i väntan på rättegång. Rättegången tog elva dagar, avslutades den 23 december, då han befanns skyldig och dömdes till livstid. 2001, efter konvertering till islam, gifte sig Sánchez med sin advokat, Isabelle Coutant-Peyre, i en muslimsk ceremoni, även om han fortfarande var gift med sin andra hustru.

2003 publicerade Carlos en samling av skrifter från sin fängelsecell. Boken, vars titel kan översättas till Revolutionens Islam , försöker förklara och försvara våld i termer av klasskamp. I boken uttrycker han stöd för Usama bin Ladin och hans attacker mot USA. Den venezuelanska presidenten Hugo Chávez har prisat Sánchez, sa i ett tal 2009 att han orättvist blivit dömd och inte var en terrorist utan en "revolutionär kämpe".

I nutid då? I maj 2007 angavs att en ny rättegång skulle ske om betalning för "mord och förstörelse av egendom med hjälp av explosiva ämnen" i Frankrike år 1982 och 1983. Bombningarna dödade elva och skadade mer än 100 personer. Ramirez förnekade någon koppling till händelserna och i rättegången - 2011, iscensatte han en nio dagar lång hungerstrejk för att protestera mot sina fängelsevillkor. Rättegången, som beräknas pågå sex veckor, började den 7 november 2011 i Paris. Tre andra medlemmar av Carlos organisation kommer att prövas på samma gång i deras frånvaro: Johannes Weinrich, Christina Fröhlich och Ali Kamal Issawi. Tyskland har vägrat att utlämna Weinrich och Fröhlich, och Issawi, en palestinare "är enligt uppgift på flykt". Carlos fortsätter att förneka all inblandning i attackerna.

En som borde känna Sanchez var kvinnan som i elva år levde tillsammans med honom. Magdalena Kopp har skrivit en bok om sitt liv på flykt med ”världens farligaste man”. Cecilina Magdalena Kopp föddes i Neu-Ulm, Bayern 1948. Hon var fotograf och medlem i Frankfurts revolutionära celler (RZ). Obs Sanchez och Carlos är samma man, men jag varierar i olika stycken.

Den 17 augusti 1986 födde hon sin första dotter Elba Rosa Ramirez Kopp. Hon och Carlos levde stilla fram till 1990 i Syrien (se ovan). Kopp och Carlos bestämde sig för att separera och hon flyttade till Venezuela med sin mamma medan Carlos reste till Sudan med diplomatpass. Hon bodde i Valencia (Venezuela) i ett par månader men återvände till Tyskland då regeringen inte hade några anklagelser mot henne. Där bor hon med sin dotter i sin hemstad Neu-Ulm, och har hållit sig utanför politiken sedan dess. 2007 publicerade hon sina memoarer med titeln "Åren av terror, mitt liv med Carlos."

Källor:
en.wikipedia.org
varldenshistoria.se

Filmen Schakalen med Bruce Willis såg jag nyligen - igen, och tänkte efter - VEM var han? Jo, Ilich Ramirez Sánchez, även känd som Carlos eller Schakalen, Carlos de Jackal - född 12 oktober 1949 i Caracas, Venezuela, är en venezuelansk - född terrorist. Carlos blev arresterad i Sudan 1994 och flögs till Frankrike. Nu avtjänar han ett livstidsstraff i Clairvaux-fängelset i Frankrike för att ha skjutit ihjäl två franska hemliga agenter och en libanesisk angivare 1975. Det enligt bevisföringen, mer bakom?

Ramírez föddes i delstaten Táchira, Venezuela, hans far var en marxistisk advokat, kallade honom Ilich, efter Lenin (två yngre syskon hette "Lenin" och "Vladimir"). Hans mamma tog barnen till London, för studier. Han gick i en skola senare i Caracas och anslöt sig till ungdomsrörelsen av de nationella kommunistpartiet 1959. Han tillbringade den sommaren på Camp Matanzas, en gerillakrigskola som drevs av kubanska DGI nära Havanna. Senare samma år skilde hans föräldrar.

Efter en kort vistelse på universitet i Moskva blev Sánchez avstängd och hemskickad. Vid det här laget var han antagligen redan värvad av antingen KGB eller DGI, den kubanska underrättelsetjänsten. Avstängningen kan ha tjänat som ett försök av ryssarna att ge Carlos en trovärdig bakgrund samtidigt som han under en del av sin tid vid universitetet antas ha varit på gerillaläger, Folkfronten för Palestinas befrielse (PFLP), en utbrytargrupp ur PLO - 1970, rekryterad av Bassam Abu Sharif som gav honom Carlos kodnamnet på grund av hans sydamerikanska rötter.

Eller - The Guardians version, efter att en av dess korrespondenter läst Frederick Forsyths roman The Day of the Jackal och flera saker stämde väl överens. Eller att man fann den på ett hotellrum han bott på. Under sin rättegång i Frankrike 1997, sade han, "När ett krig pågår i 30 år, finns det mycket blod som spills, min och andras. Men vi dödade aldrig någon för pengar, men för en sak - befrielsen av Palestina".

På uppdrag av PFLP utförde Carlos 1973-1975 ett flertal attentat mot Israeliska intressen i London och Paris, bl.a. bombattentat mot judiskägda banker och tidningar samt ett mordförsök på den judiske affärsmannen Joseph Sieff. Vidare deltog Carlos i robotavfyrningar mot två El Al-passagerarplan på Orly-flygplatsen utanför Paris. Sánchez blev känd i december 1975 när han och flera andra terrorister tog elva OPEC-ministrar som gisslan. Hans kommandogrupp bröt sig in på en konferens i Wien och dödade en libysk deltagare, en österrikisk polis och en irakisk livvakt. Ockupationen av OPEC:s högkvarter fortgick till nästa dag, då kommandogruppen tog ett DC 9-plan som de österrikiska myndigheterna försåg dem med och därefter for till Algeriet med 40 människor som gisslan.

Sedan ännu mer, som terroristdåd på uppdrag. Hans tjänster togs i anspråk av bland annat Östtyskland och Rumänien, vilka även hjälpte honom med pengar, vapen och falska identitetshandlingar. Flera våldsdåd, mord och en gång 1975, försökte tre obeväpnade agenter intervjua Carlos i ett hus i Paris, men han sköt tre, två dödades, och sköt också ett vittne, flydde scenen, och lyckades fly via Bryssel till Beirut.  Del 2 inom kort...

Källor:
en.wikipedia.org
varldenshistoria.se

Skådespelerskan Sharon, var en av de som drabbades men dubbelt. Det avskydda sekten gjorde berättar jag en del om, men utelämnar detaljer naturligtvis. Däremot är det viktigt se på ondskan, att den finns. Mansons mördade Sharon Tate med sällskap, flera i andra sammanhang. Kring fallet Tate var det Charles Manson som gav ordern, men ej var fysiskt närvarande, ohyggligt bestialiskt. Vem var (är) denna varelse i "mänsklig version"?

Odjuret heter Charles Milles Manson (född 12 november 1934, 77 år nu), amerikansk ledare av denna sekt  i Kalifornien i slutet av 1960. Vid den tidpunkt då familjen började bildas, var Manson en arbetslös f.d. straffånge, som hade tillbringat halva sitt liv på kriminalvårdsanstalter för olika brott. 1964 när han blev frisläppt och gift sig, skaffade han barn. Äktenskapet varade inte speciellt länge utan Manson tog ut skilsmässa efter något år. Innan morden var han sångare och låtskrivare i utkanten av Los Angeles, främst genom hjälp av Dennis Wilson, som var med och grundade Beach Boys och - var även trummis. Efter Manson åtalats har gjorts inspelningar av hans låtar, covers av ex. Guns N 'Roses, White Zombie och Marilyn Manson (vars efternamn är valt efter denne galning).

Hans föräldrar var Kathleen Maddox (mor), han lär inte ha varit ett välkommet barn utan ett "misstag" av hans prostituerade mamma. Hans mamma bytte honom en gång mot en back med öl. Han fick stå ut med att mamman tog med sig "torskar" för "affärer" till hemmet. Fadern Överste Scott, William Manson (styvfar). Manson själv fick barn, ve och fasa, Charles Milles Manson Jr (mor Rosalie Jean Willis), Charles Luther Manson (mor Leona), Valentine Michael "Pooh Bear" Manson (mor Mary Brunner). 

Gruppen bodde på en ranch vid Topanga Canyon i Santa Susana-bergen, vakter som bevakade deras område med vapen. 1971 - dömdes de tre förövarna till dessa mord till döden, Charles ”Tex” Watson, Susan Atkins och Patricia Krenwinkel. Linda Kasabian som varit med i bilen, men inte inne i huset gavs immunitet i utbyte mot sitt vittnesmål i rättegången. Dagen efter mordet utförde Watson, Krenwinkel och Leslie Van Houten (född 1949) ytterligare mord, på Leno och Rosemary LaBianca. Sammanlagt åtalades gruppen för nio mord. Leslie som var med vid LaBianca-mordet dömdes också till döden. Alla dödsstraffen omvandlades dock till livstids fängelse eftersom dödsstraffet avskaffades i Kalifornien (det har senare återinförts). Problem med Van Houtens försvar (hennes försvarsadvokat hade försvunnit under rättegången) ogillades domen mot henne och hon gavs en ny rättegång 1977. Under tiden som rättegången pågick var hon frisläppt mot borgen.

Manson blev dömd till döden för dubbelmord, även fast man inte kunde bevisa att han deltagit i något av morden. Han sitter i Corcoranfängelset. Livstidsdömda Susan Atkins, 61 år, avled 2009 på ett fängelsesjukhus. 1969 erkände hon att det var hon som utfört det brutala knivmordet av Sharon. Vid rättegången som följde visade hon, liksom de övriga åtalade, ingen som helst ånger. Vid 13 tillfällen hade hon nekats tidigare frigivning och är den kvinnliga fånge i det kaliforniska rättsväsendet som suttit inspärrad längst tid. Efter hennes död innehas den posten av Krenwinkel. De senaste åren var Susan svårt sjuk, drabbad av hjärntumör, och partiellt förlamad.

Lynnette "Squeaky" Fromme blev villkorligt frigiven efter att ha tillbringat över 30 år bakom galler. Andra medlemmar: Bobby Beausoleil, amerikansk mördare och avtjänar ännu ett livstidsstraff. Han dödade musiklärarenr Gary Hinman 27 juli 1969, och har varit fängslad sedan han greps för det brottet. Steve Grogan, Mary Brunner, Bruce Davis, Sandra Good (Sandra var i fängelse med Mary Brunner - de hade försökt använda stulna kreditkort, men senare 1975 fick Sandra 15 års fängelse för dödshot, avtjänade tio är och är numer fri och - ännu lojal mot Manson), Catherine Share, Barbara Hoyt (vittnade i rättegången efter att andra medlemmar i familjen försökt mörda henne med en hamburgare spetsad med syra, var inte inblandad i mördandet, bor i Washington State med sin dotter) och Paul Watkins (bestämde sig för att lämna gruppen och vittnade sedan mot dem, med information som klargjorde Helter Skelter motivet).

Manson har haft låten, "Helter Skelter", som en sorts rättesnöre. Helter Skelter är en låt av The Beatles och fanns med på deras skiva The White Album år 1968. Denna låt har på ett för Beatles ovälkommet sätt fått uppmärksamhet via Charles Manson och dennes mordorgie i Los Angeles. Titeln anspelar emellertid på rutschkanor på tivolin och har inget som helst med helvetet att göra (vilket Manson trodde). Låten har tolkats av exempelvis U2 och Mötley Crüe. Ringo själv kalla den för världens första Death Metal sång.

Helter Skelter kan syfta på de raskrig Manson försökte starta i och med morden på Tate och flera andra 1969, då hävdade han att hans "familj" skulle döda dessa människor för att starta raskriget, den svarta befolkningen skulle därefter utrota den vita (en tredjedel av jordens befolkning skall dö vid den sista striden mellan gott och ont i Bibeln). Sedan skulle Manson och hans familj som gömt sig i ett bottenlöst hål återvända, och Manson skulle ta makten och bli världens härskare. Helter Skelter är då också en bok - av Vincent Bugliosi om morden.

Och som nämnts - en film baserad på boken. En sjuk sekt vars medlemmar i åratal stått lojala mot sekten och Manson och ser honom som deras stora andliga ledare...

Källor:
en.wikipedia.org
farbror-sid.se
members.fortunecity.com
sydsvenskan.se

Hon var enormt vacker och hade gjort en del film, Sharon Tate, tänkte på henne när jag såg en film med dokumentära inslag, The Manson Family, där man följer sekten Manson på vägen mot mord. Lagens strängaste straff låter lite när man sett deras hemska illdåd. Filmen är en blandning mellan fiktiv berättelse och dokumentär.

Om skådespelerskan Sharon, som var en av de som drabbades, men dubbelt. Namn, Sharon Marie Tate, född 24 januari 1943 i Dallas, Texas, död 9 augusti 1969 i Beverly Hills, Los Angeles, Kalifornien, var en amerikansk skådespelare och fotomodell. Hon var gift med regissören Roman Polanski från 20 januari 1968 fram till sin död. Hon föddes en dag före den första bröllopsdag för sina föräldrar, första barnet mellan överste Paul Tate och Doris Willett. När Sharon var sex månader gammal vann sin första skönhetstävling, Miss Tiny Tot i Dallas, Texas. Eftersom fadern var överste gjorde det att familjen ofta flyttade, över hela USA och Europa. 1952 utökades familjen Tate med Sharons första lillasyster, Debra, och därefter fem år senare med Patti. Och de växte alla upp i lyx.

Mötet med Polanski? Han producerade en film med henne, de hade vissa problem med hur spelet skulle göras, året är 1966. Det skulle vara en parodi av vampyr filmer. Vad hade börjat som en ytlig kompanjonskap förvandlades till en romans. Det var i London i januari 1968 som de bestämde sig för giftermål, han var lite märkt av ett tidigare och hade avvaktat. Men det blev så ett riktigt hippebröllop modell rik.

I slutet samma år fick hon veta att hon var gravid. Hon blev så glad över nyheten - och de sökte efter ett större hem. De fann ett hus, ranchstuk med en pool och gästhus. Den tidigare hyresgästen var Terry Melcher, son till Doris Day (som han senare blåste på en massa miljoner). Polanskis flyttade in i februari 1969. Sharon kallade det sitt "kärlekshus".

I filmen Det djävulska ögat fick Tate sin första större roll som häxan Odile de Caray. Tate spelar mot bland annat Deborah Kerr, David Niven och Donald Pleasence. Hon skulle komma att bli känd som Million Dollar Baby, en av de sista studiostjärnorna. 1969 släpptes hennes sista film postumt, The Thirteen Chairs (även känd som 12+1).

Dagen Mansons mördade Sharon Tate med sällskap gällde det - Sharon mördades, tillsammans med Abigail Folger (25 år), Jay Sebring (35 år), Wojciech Frykowski (32 år) och Steven Parent (18 år) av fyra medlemmar av den så kallade Mansonfamiljen. Charles Manson gav ordern, men var ej närvarande, ohyggligt bestialiskt och alla var dessutom påtända. Sharon var vid tillfället gravid i åttonde månaden med endast två veckor kvar till beräknad förlossning. Bilden visar Sharon någon vecka innan mordet, sommaren 1969, kanske är bilden tagen vid hemmet i Beverly Hills. Om någon vecka skulle hon mördas...

Under åren som följde efter Sharon och de övrigas mord, då hennes mamma Doris började komma ur sin depression, började hon sin kamp för brottsoffrets rättigheter. När Doris Tate dog den i juli 1992, tog Sharons yngsta syster Patti upp kampen. Tyvärr, i juni 2000, gick Patti Tate bort vid en ålder av 42, av bröstcancer. Idag är Sharons sista syster, Debra, den som fortsätter att kämpa i Sharons namn för alla offer, detta arv hon bär vidare.

Begravningen för alla offren hölls onsdagen den 13 augusti. Sharon Tate är begravd på Holy Cross kyrkogård i Culver City, Kalifornien. I sin famn håller hon sin ofödde son. Barnet, som var en pojke, fick postumt namnet Paul Richard Polanski.

Del 2, läs om sektens medlemmar, Manson och de övriga, vad hände, straff...

Källor:
en.wikipedia.org
farbror-sid.se
members.fortunecity.com
sydsvenskan.se

1803 stod en man vid namn Joseph Samuels bredvid galgen i Sydney, Australien, med bundna handleder bakom ryggen. Vad hade skett? En polis i Sydney, dog av sår orsakade av tjuvar som han hade upptäckt medan de stal ett skrivbord som innehöll en påse med silver och guldmynt, detta år 1803. Kort därefter, blev en av tjuvarna, Joseph Samuels, gripen med några av de stulna mynten i fickan.

En skara åskådare var ivriga att få se Josef få sittt straff för sitt stora brott. Samuels rörde sig oroligt, upprepade sin bekännelse som medbrottsling till stölden av ett skrivbord som innehöll över 100 guldmynt, men återigen förnekade att han var skyldig till mord. Han hade vunnit på spel och hade vittne, som påpekade att han var hopplöst berusad vid tidpunkten för mordet och var flera miles från brottsplatsen vid den tidpunkt då det ägde rum.

Tro det eller ej, så skulle detta inte vara sista gången han skulle bli stående vid galgen på väg att avrättas. Vare sig det berodde på gudomligt ingripande eller bara tur, kunde Mr Samuels inte hängas trots upprepade försök att göra det. Eftersom polisen använde kraftfulla metoder i sina förhör, undertecknade Samuels en bekännelse till rånet trots att han förnekade att han deltagit i mordet. Vidhållande sin oskuld, sa han att en man vid namn Isak Simmonds var mördaren. Denne greps också och anhölls, men han vägrade att erkänna. På dagen för Samuels avrättning, skulle en häst med vagn köra och när vagnen drogs undan honom skulle han dö - hängd.

Men vid förhör började publiken hålla på Simmonds och krävde att han släpptes och att han ej skulle dömas för mordet. Eftersom publiken rusade fram, stack en vakt fram vid hästarna, sporrade dem att springa och lämnade den dömde att bli hängd. Som det nu blev, gick repet av och Samuels föll till marken. Då förberedde vakterna två linor. Och publiken var nära upplopp, men sheriffen höll fast vid sin åsikt, så av pliktkänsla hissades Samuels upp och tillbaka på vagnen.

Han var han så svag att han måste sitta på ett fat ovanpå vagnen. Snaran lades runt halsen återigen för att avrättas. Men den här gången började repet öppna sig vid Samuels fötter så han kunde röra marken och det höll upp honom från att bli strypt. Vid det här laget var publiken övertygad om att de bevittnade ett fall av gudomligt ingripande och rop hördes, "Skär ner honom! Skär ner honom! Det är Guds vilja!". Men ännu en gång fick han en snara placerad runt halsen.

Denna gång bröts repet strax ovanför Samuels huvud, som slutligen övertygade sheriffen att bevilja honom omedelbart uppskov. De inblandade var mycket skeptiska och testade repet bara för att upptäcka att det inte fanns några fysiska defekter som skulle hjälpt till. Repen undersöktes och kunde hålla emot en sten på 177 kg utan att gå av. Sheriffen red iväg till guvernören som beviljade nåd.

Så istället blev Isak Simmonds ställd inför rätta och hängdes för polismannens mord. Ingen sens moral, Samuels återvände till gamla synder och fängslades snart igen. Men i fängelset stal han och flera andra fångar en båt och flydde till sjöss. Ingen har någonsin hört från honom och han förmodades vara drunknad.

Källor:
unexplainable.net
bukisa.com
"Mästerliga missar" , 1979

TV-reklam visar väldigt ofta något som ska locka oss till elektroniska varor, TV etc. Fabian på Siba är en jag inte orkar med längre, naivt och uttjatat, han får fram hela tiden att han är vd och gör en barnversion av det som ska locka, för mig motsatsen. Lite Sjörövar-Fabbe va?

Bengt Fabian Valdemar Bengtsson, född 25 november 1972 i Hovås, söder om Göteborg är VD för Siba, son och arvtagare till Bengt Bengtssons miljardimperium. Han är delägare i Netonnet sedan 2006. Per 2009 äger han 12,25% av företaget Siba.

Fabian Bengtssons ena bror, Martin Bengtsson, är VD för Computer City. Hans andra bror, Victor Bengtsson, är VD för Siba Norge. Hans syster, Isabel Bengtsson, ingår i Sibas direktion. Är det någon som inte är med i Siba??? Kidnappningshistorien minns vi en del av, då skeptisk historia för en del. Såhär var det kort.

Bengtsson blev kidnappad på morgonen i januari 2005. Kidnapparna ville ha 50 miljoner kronor. Han spärrades in i en ljudisolerad trälåda av utpressare i Göteborg. Familjen använde då SIBA:s webbplats för att lämna meddelanden till kidnapparna.

Han återfanns vid liv i Slottskogen, Göteborg på morgonen 17 dagar senare. Polisen kunde hitta den lägenhet han satt inspärrad i genom att kidnapparna hade låtit Bengtsson hade kvar sin armbandsklocka. Med hjälp av den visste han vilken tid glassbilen hade kommit förbi lägenheten och med hjälp av glassbilens körschema kunde polisen bestämma i vilket område han hade varit inspärrad. Vad jag minns fick han föda och vätska m.m. och behandlades väl och jag tror lådan inte var så liten.

Kidnapparna dömdes till tio resp. sex års fängelse för försök till grov utpressning och människorov. En tredje inblandad dömdes till två års fängelse. Man får anta bevisföringen höll, historien hade en del konstiga turer dock. Samma år brottet begicks gifte han sig med sin sambo, med skyddade identiteter som gäller än - troligen.

Källa:
sv.wikipedia.org
aftonbladet.se

Oslo efter explosionen...

Gårdagens terrordåd i Oslo känns ännu nästan obegripligt, hur först en kraftig explosion i city dödar och lemlästar folk och sedan beger sig denne man ut till ön där Arbeiderpartiets ungdomsförbunds (AUF:s) hade läger, på Utöya, och med skratt och hejarop bara mejade ned flyende unga, människor.

Mannen som jag inte visar på bild, förtjänar inte ses mer - utan väljer information jag sett - för att själv ev. kunna förstå denna galning. Subjektivt så verkar det vara en psykisk multipersonlighet med enorma störningar - och med politiskt hat mot politiker och de beslut om ex muslimer de fattat. Jag skulle göra undantaget att ge honom ett livstidsstraff - för varje död människa han är orsak till. En sjuk och tokig galning!

Den gripne, Anders Behring Breivik är 32 år gammal och har enligt uppgifter kopplingar till en nationalistisk, antimuslimsk politisk miljö. Lördag eftermiddag är 7 stycken döda av explosionen i Oslo centrum vid regeringskvarteren. Efter detta begav han sig ut till ön där drygt 500 ungdomar mött upp på s (AUF:s) läger på Utöya och - nu minst 85 döda, sköts ihjäl eller drunknade under flykt från denne. Strax före massakern på Utöya talade Gro Harlem Brundtland, tidigare statsminister och medlem i Arbeidarpartiet, på ön. 

Breivik, ”etnisk norrman”, född 13 februari 1979,är den man som är misstänkt och gripen för attentaten i Norge den 22 juli 2011 (igår). De senaste åren har han varit aktiv på islamfientliga nätsidor och han har i olika inlägg sagt att han stödjer nationalismen, och har kritiserat det mångkulturella samhället. Han har även vänt sig mot svenska medier, som han anser inte är tillräckligt kritiska mot islam. Han hävdar att han läst religion och finans, säger sig gilla jakt, litteratur och dataspelet World of Warcraft.

Han studerade vid Oslo handelsgymnasium, och bodde fram till en månad innan attentatet i västra Oslo, hemma hos sin mor i 60-årsåldern, i en lägenhet i ett lugnt kvarter. Han bodde på första våningen med sin mamma, som varit trevlig, skötsam och populär av grannarna. 

Breivik är också medlem i en skytteklubb och är frimurare. Har varit aktiv debattör mot islamiseringen, beskrivs dock privat som tystlåten. Registrerad på en Glockpistol, ett gevär och en hagelbössa i vapenregistret. Drivit två företag, ett företag sysslade med bland annat odling av grönsaker och rotfrukter. Något som innebär att han har haft tillgång till konstgödsel, ett ämne som kan användas för att tillverka sprängämnen.

Line 48 år - som "räddade 49 st personer med sin bil" - från vattnet!

Länk:

Polisen misstänker att Behring Breivik ligger bakom både sprängdådet och massakern på ön. Det är ännu oklart om han haft någon medhjälpare. Lördag f.m. nämndes att några vittnen uppgivit att de skulle uppfattat det som två gärningsmän eller att han haft en medhjälpare. I ett första skede nämndes siffran 23 års fängelse, fri efter 14 år. Mer om detaljfakta får vi följa vidare då ny information kommer efter hand...

Källor:

aftonbladet.se
expressen.se
parnassen.wordpress.com
sv.wikipedia.org
Svenska Dagbladet

Sångaren, artisten som även varit framgångsrik då han senare upptäckt andra artister. Han hade samröre och arbete för ex. 10 CC, the Bay City Rollers och Genesis. Jag hörde om detta för något år sedan och ville veta fakta. När jag läst kan jag konstatera att det var väldigt avancerat för att fånga ungdomarna, det fanns en klubb där Jonathan hade eget rum. De blev ofta lurade med att få framgång och - skulle fylla i formulär, utstuderat för sexuella övergrepp, enligt honom inte ovanligt då. Tydligen hade många idoler unga flickor som blev utnyttjade, en del av den tiden...? Min åsikt att detta är en riktig svinpäls.

Jonathan King (född Kenneth George King 6 december 1944) är en engelsk sångare, låtskrivare, impressario och skivproducent. Han är också författare till tre romaner, Bibeln Two (1982) och The Booker Prize Winner (1997), och Beware the Monkey Man (2010, med hjälp av pseudonymen Rex Kenny) och en självbiografi, 65 My Life So Far (2009).

King föddes i London, det första barnet till en amerikansk far och engelsk mor. Hans far var vd för ett textilföretag och dog när King var nio år. Familjen flyttade till Surrey, King och hans två bröder, Jamie och Andy. Han skickades till Stoke House internatskola och senare Charterhouse, både privata skolor. Han tog sex månader ledigt för att resa jorden runt innan han började på - Trinity College, Cambridge 1965. Under sina resor träffade han ett antal popikoner då, Brian Epstein, boss för The Beatles - som var på turné i Hawaii.

King skrev och sjöng "Everyone's Gone to the Moon", en internationell bästsäljare som sålde över en miljon exemplar i Storbritannien och 4,5 miljoner i hela världen. Han gick från Decca Records och skapade sitt eget skivbolag, UK Records, rapporterat som det mest framgångsrika oberoende bolaget i branschen. Han fick också en del -70-talshitar: "Una Paloma Blanca", "Lick A Smurp For Christmas" och "Loop di Love."

Han skrev en sida i The Sun under åtta år som kallades "Bizarre USA" och hans kritik av Band Aid och Live Aid provocerade. Han skrev regelbundet i många andra tidningar och tidskrifter. 1993 grundade han The Tip Sheet på nätet, som är en sorts anslagstavla för att främja okända och osignerade musikaliska projekt. Under dessa år hade med fingar i bl.a. musikbranschen på många håll och kanter.

Den 24 november 2000 blev Jonathan King anklagad för tre brott av barnsex, som gick 32 år bakåt i tiden. Mot bakgrund av publiciteten kring hans gripande, kom ett tiotal andra pojkar (nu män) fram för att berätta för polisen att King hade utsatt också dem för sexövergrepp. Vissa sa att han plockade upp dem på Walton Hop, ett disco i Walton-on-Thames, som drevs av hans vän Deniz Corday. Andra sade att han bjöd dem på rundtur i hans Rolls Royce i London. Han stannade och frågade varför de var ute så sent och - visste de vem han var? Han var Jonathan King! Ville de ha lift?

King dömdes till sju års fängelse 2001 för sexuella övergrepp av fem tonårspojkar mellan 1983 och 1989. Han bedyrade sin oskuld och hävdade att han inte kunde försvara sig tillräckligt på grund av den tid som gått. Han nekades prövningstillstånd och blev villkorligt frigiven 2005.

2007 producerade han en samling av främst nya låtar, Earth to King, där han fick kritik för att visa sitt försvar för  seriemördaren Dr Harold Shipman. Han har sedan sysslat både med böcker och film, i maj 2011 släpptes nya filmen "Me Me Me". 

Dokument, intervjuer av de drabbade, som var många kan du läsa här. Tydlig och otäck läsning.  http://www.guardian.co.uk/lifeandstyle/2001/dec/01/weekend.jonronson

Källor:
en.wikipedia.org
guardian.co.uk

Ja, svartvitt började det med, när TV var ung visades serien i TV som blev en lång följetong, under åren som försvarsadvokaten blev aningen större, både kroppsligt och hans pondus. Perry Mason, först en litterär figur, skapad av den amerikanske författaren Erle Stanley Gardner 1933 i och med boken The Case of the Velvet Claws. Försvarsadvokaten Perry Mason figurerade först och främst i en serie om 82 romaner och 3 långnoveller mellan åren 1933 och 1972.

Fakta om - Raymond Burr - född 21 maj 1917 i British Columbia, Kanada, död 12 september 1993 i Sonoma County, Kalifornien, var en kanadensisk - amerikansk skådespelare. Burr är främst ihågkommen för sina roller i TV-serierna Perry Mason jojo (1957 - 1966 och senare 1985 - 1993) och som den rullstolsburne deckaren Ironside i Brottsplats: San Francisco (1967 - 1975). Om hans senare liv framgår nedan att det kan ha varit en påhittad story  ex kringa hans en, två eller tre fruar?

Den äldsta av tre barn, Burr var Raymond född till William Johnston Burr, en irländsk försäljare, och hans fru Minerva (Smith), en konsertpianist och musiklärare. Som liten flyttade Burr och hans mor runt från stad till stad, där modern tog olika jobb som orgelspelare i kyrkor och biografer. Burr började, som så många andra skådespelare, inom teatern. Under andra världskriget tjänstgjorde han i flottan, men på den japanska ön Okinawa blev han skjuten i magen och skickades hem.

Innan Burr blev skådespelare prövade han på ett flertal andra yrken: rancharbetare i Mexico City, vicesheriff, fotoförsäljare och sångare på nattklubbar. Han gjorde sin filmdebut i San Quentin (1946) och första riktiga filmroll var som Claudette Colberts partner i Skandal på nattexpressen (1946).
Han spelade med i över nittio filmer (mest små oansenliga biroller) innan han fick rollen som Perry Mason 1957. Värd att nämna av hans tidiga filmer är dock Hitchcock-filmen Fönstret åt gården, där han spelade mannen som fångar James Stewarts intresse i dennes kikare. F.ö. en sevärd film som håller ännu.

TV-serien Perry Mason gav honom tre Emmies.  Raymond Burr spelade Mason mellan åren 1957 - 1966 (271 avsnitt) och senare 1985 - 1993 (26 avsnitt). Bland de figurer som fanns runt Mason fanns den trofasta sekreteraren Della Street (spelad av Barbara Hale i TV-serien), den äventyrlige privatdetektiven Paul Drake (William Hopper) och den ständigt förlorande åklagaren Hamilton Burger (William Talman). Den första TV-serien från 1957 började ges ut på DVD i USA sommaren 2006.

Raymond Burr ägnade sig mycket åt välgörenhet. Han stödde bland annat 24 fosterbarn och hjälpte till ekonomiskt för befolkningen på ön Naitauba i Fiji.

Han gifte sig första gången med skådespelerskan Annette Sutherland som dog 1943 i samma flygplansolycka som Leslie Howard. Läs längst ned en tankeställare. Efter hennes död 1955 förblev han ogift fram till sin död, källorna osäkra kring hans kärleksrelationer. "Ingen romantisk relation har någonsin bevisats mellan Burr och Natalie Wood." Det skrevs om det, oavsett 1958 började Raymond Burr leva med förre skådespelaren Robert Benevides. De förblev tillsammans, både som par och som affärspartners tills Burrs död.

Men detta kan vara gjort för att dölja det faktum att Burr var homo-, bisexuell. Vid denna tiden var det lite av tabu. Oavsett om han var bisexuell eller gay så blir det lite av baksidan kring en person när man söker källor.

I januari 1992 fick han diagnosen njurcancer (lever-?), men han ville inte låta sig opereras, eftersom det skulle försena inspelningen av hans två sista TV-filmer. När dessa var avklarade fick han reda på att cancern hade spridit sig till flera organ, vilket omöjliggjorde operation. I sin allra sista film, The Return of Ironside (1993), var han så svårt sjuk av cancer att han var rullstolsburen, precis som sin rollkaraktär. Burr avled 12 september 1993 - Burrs son, Michael Evan Burr (?), avled i leukemi 1953. 1 oktober hölls en privat minneshögtid där de närmaste från hans liv deltog.

Burr:s officiella biografi hävdar att han hade varit gift tre gånger, men att två av hans hustrur och hans enda barn hade dött. År 1942, när han arbetade i London, hävdade han att han träffat en blivande skotsk skådespelare som hette "Annette Sutherland" och att han gift sig med henne samma år. Den officiella biografin visar, trots protester från honom, så hade Sutherland insisterat på att uppfylla sina båda kontrakt och rest till Spanien med ett turnerande teatersällskap.

Hon gick sedan ombord på en flygning från Lissabon till London, på samma flyg som engelska skådespelaren Leslie Howard. Men, enligt Burrs biografi av Ona L. Hill att "ingen med namnet" Annette Sutherland Burr "var listad som en passagerare på planet". I själva verket kan bara en av Burrs hustrur, Isabella Ward, faktiskt dokumenteras (de gifte sig 1947 och skilde sig 1952, rapporter att äktenskapet har ogiltigförklarats är osanna).

Den andra "frun" verkar ha aldrig existerat (Sutherland sades vara en brittisk skådespelerska, men brittiska Equity har inga uppgifter om någon med det namnet). Samma sak gäller Burr "son", som sägs ha dött av en obotlig sjukdom någon gång på 1950-talet. Det finns inga uppgifter någonstans av hans födelse, existens eller död. IMDB anger endast hans hustru Ward, Isabella (1947 - 1952) (skilda).

Kuriosa: Galenskaparna & After Shave gjorde en parodi på Perry Mason i sin TV-serie Tornado - en tittarstorm. Perry Mason är även en låt på Ozzy Osbournes skiva Ozzmosis.

Källor:
sv.wikipedia.org
thebiographychannel.co.uk
everything2.com
able2know.org

HERREN, vår rättfärdighets kyrka, The Lord Our Righteousness Church - som ibland kallas Stark City, är en religiös gemenskap, sekt - nära Travesser Park, Union County, New Mexico. Den har sitt ursprung med en grupp på ca åttio anhängare, som invandrat till området från Sandpoint, Idaho år 2000. 2008 bestod gruppen av cirka femtio personer. Idag kanske 70-80 st. Samhället tror på enkla kläder och kvinnor bär långa kjolar och klänningar, och enligt uppgift umgås de med lokalbefolkning.

Min inspiration till att skriva, välja denna "galning" var en TV-dokumentär som visades i svensk TV från 2007, vill jag minnas. Vad hände sedan tänkte jag, Domedagssekter har man ju hört om. Personligen anser jag detta är sjukt och vad psykisk påverkan kan göra.

Dess ledare Wayne Bent, född 18 maj 1941, är känd som Michael Travesser inom kyrkan. Bent, en gång Adventistsamfundspastor, lämnade samfundet med andra likasinnade 1987 och har sedan dess sagt de tillhör kyrkan som en av "daughters of the great harlot (döttrar av den stora skökan)" som fördöms i Uppenbarelseboken. Bent har gjort gällande att under en upplevelse i hans vardagsrum i juni 2000 sa Gud till honom, "Du är Messias". Bent har sedan sagt: "Jag är en inkarnation av Gud. Jag är en gudomlighet och mänsklighet kombinerat".

Brittiske journalisten Alex Hannaford besökte först Stark City år 2004, där de förberedde och övervägde kollektivt självmord (men den dagen som valts har ändrats och inte inträffat då man väntar på "besök/tecken"). Han fick intervjuer med Wayne och Jeff Bent, olika sektmedlemmar, och tre år senare visades, The End of the World Cult, en dokumentär, på TV i Storbritannien. Den beskriver Bents uttalande om att Domedagen började den 31 oktober 2007. Bent valde den dagen efter beräkning av en biblisk profetias nummer (490) och lägga till det år,1517, då protestantiska reformationen började, vilket ger 2007 som följd. Det specifika datumet, 31 oktober, kommer från den dag då Martin Luther postat sina 95 teser.

En tidigare kyrkomedlem har påstått att Bent berättade för sin församling att "Gud sade till honom att han skulle sova med sju oskulder", inkl. medlemmens egna döttrar, då endast 14 och 15 år gamla. Mannen, John Sayer, vägrade, men fortsatte att låta sin yngsta dotter att vara bosatt i Stark City, medan de äldsta valde att inte återvända. Trots att han lämnade församlingen med sin hustru och döttrar, efter att ha varit kyrkomedlem i sexton år, återvände Sayer med sin 14-åriga dotter till sekten en andra gång. Enligt Sayer, var hon en av tre minderåriga som togs i förvar för deras egen säkerhet i april 2008 gnm Children, Youth and Families Department. Men officiellt berättade myndigheterna inte varför.

Två veckor efter det att barnen tagits bort arresterades Bent av New Mexico State Police. Anklagelserna - åtalspunkter för "kriminell sexuell kontakt med en minderårig" och tre fall för att "bidra till sexuell brottslighet av en minderårig". De åldrar och kön på barnen i statens förvar blev då offentliga: en 16-årig pojke, en 16-årig flicka och en 13-årig flicka. Bent har också medgett samlag flera gånger med sin sons f.d. fru. De var frånskilda när detta ägde rum. Både han och hans son sa att "Gud tvingade Michael" att begå denna handling av fulländning. Bent hävdar att fastän han låg "naken med oskulder" och jungfrur frågade de honom efter sex, men han vägrade.

Rättegången startade 17 november 2008. På måndagen 15 december 2008, dömde jurymedlemmar Wayne Bent för ovan nämnda sexuella övergrepp. Han tilläts återvända till Stark City, sekten, nära Clayton, i avvaktan på domens verkställande. Domaren ville ha maxstraff, men straffet blev så att han måste tjäna minst 8½ år för att ha rätt ansöka om frigivning. Han har även hungerstrejkat i fängelset, och enligt deras hemsida hävdar han ännu sin fångenskap - "på grund av en lögn".

Hans information och dagsläge finns på KYRKANS hemsida, även som du kan översätta.
http://strongcity.org/

Källor:
en.wikipedia.org
strongcity.org

Ett öde, en historia och - hela. Theodor Julius Sallrot är ynglingen i fokus, han utförde Johanneshusmordet eller Johannishusmordet som var ett känt, svenskt mord som begicks den 7 oktober 1899. Theodor (född 12 april 1879) och Ernst Cederberg var kollegor. När Sallrot inte kunde bekosta sina utsvävningar och inte ville be sin rika familj om hjälp, beslutade han sig för att råna sin vän som arbetade på järnvägsstationen i Johannishus i Blekinge.

Sallrot blev slagen av sin far som även våldförde sig på honom, en tuff uppväxt. Den 7 oktober 1899 cyklade Sallrot till stationen och gömde sin cykel en bit därifrån och beväpnad med två knivar, en 7 mm revolver samt en sten inlindad i sin näsduk, gick han in till Cederberg som var glad över vännens besök. De drack punch ur dricksglas, och slutligen tog Sallrot fram näsduken med stenen i och slog Cederberg i huvudet.

Han blev endast omtumlad, så Sallrot försökte sticka honom med den ena kniven. Den gick av, och Cederberg sprang skrikande ut ur byggnaden. Då sköt Sallrot sex skott mot Cederberg, varav fem träffade. Trots det lyckades Cederberg nå spåren där han föll ihop, och slagsmål utbröt. Cederberg flyr vidare ut på en åker där han åter faller. Sallrot börjar då kasta sten (!) på den liggande, som skriker om nåd. Mordet avslutas med att Sallrot skär halsen av Cederberg, (vid tvåtiden på natten sker detta) tar nycklarna till kassaskåpet, och får tag i 330 kronor. Då Sallrot själv är nerblodad, knackar han på hos en i närheten boende som meddelar polisen.

Efter rånmordet försökte Sallrot kasta skulden på en okänd man, men erkände snart och dömdes till döden. Sveriges enda kvarvarande skarprättare, A. G. Dalman, fick resa ned till Karlskrona. På årets varmaste dag halshöggs den unge pojken Julius Theodor Sallrot på fängelsegården i Karlskrona, på morgonen runt kl 08, den 5 juli 1900.

Det var den första avrättningen på sju år. 1900-talets första. Att det nya seklet redan var utnämnt till Barnens århundrade hjälpte inte. Den nya strafflagen och tanken att avskaffa dödsstraffet valdes bort när kungen vägrade nåd och tänkte på hämnd. Alla som hade protesterat mot dödsstraffet, skrivit på resolutioner, agerat i riksdagen och trott att dödsstraffet i praktiken var avskaffat fick fel. Till och med bödeln hade fel. Han hade sparat blodet på eggen och skaftet på sin korta handbila från avrättningen 1893 för eftervärlden. Nu fick han använda den igen.

Stämningen på fängelset och fängelsegården var tryckt. Fängelsedirektören och hans personal hade länge varit emot avrättningen. Bödeln grät efter sitt hugg. Bödelns son var lika gammal som den avrättade. Som assistent var det hans uppgift att hindra Sallrots huvud från att rulla av schavotten och bort till åskådarna. Ynglingen kände hur det snörpte och drog ihop sig i bröstet.

Tidningarna skrev dagen efter att den avrättade Theodor Sallrot var den som hade uppträtt mest värdigt och lugnast av alla. Men fängelsepersonalen och myndigheterna i Blekinge skulle få sin hämnd. Efter avrättningen bröt de mot alla regler som gällde för avrättade personer.

Ynglingen fick en värdig begravning i hemtrakten och tjugo år senare var fängelsedirektören med om att avskaffa dödsstraffet. Det hjälpte dock inte den avrättades familj. Theodor Sallrots far och mor, välsedda handlare och missionsförbundare med egen söndagsskola, drevs iväg och brodern fick ge upp sin karriär. Theodor Sallrots avrättning drabbade många.

Ett foto är känt av en ung Sallroth. Fotot och ett brev tillhör nu - hans barnbarnbarnsbarn. Sallrot har skrivit ett brev där han tackar fångvaktmästaren Per Kristenson och hans fru. Han skriver känslosamt om hur glad han är för att de tagit hand om honom medan han väntat på sitt dödsstraff. Han hade förlikat sig med döden eftersom han skrev att han ville sona sitt brott och var beredd att möta Gud på den sista dagen.

Sveriges Fängelsemuseum i Gävle har nu det unika brevet och fotot.

Källor:
svenskhistoria.se
sv.wikipedia.org
genealogi.se
gd.se