Zenzationella Människor - Et Facto

Julie Anne Peters är en kritikerrosad, prisbelönt författare, med mer än ett dussin böcker för unga vuxna och barn. Hennes bok, Luna, blev National Book Award Finalist. Jag som sett på håll ser kvinnan som kastar sig ut och berättar om sexualitet, kärlek, med egna ord, rakt och öppet. Själv är hon lesbisk, med en i mitt tycke spännande personlighet. Vem då?

Julie Anne Peters, född 16 januari 1952, är en amerikansk författare av ungdomlig fiktion, även för vuxna. Peters har publicerat 17 verk, främst romaner, med inriktning för barn och ungdomar, av vilka många behandlar HBT frågor. Peters böcker har publicerats i flera länder, däribland Sydkorea, Kina, Kroatien, Tyskland, Frankrike, Italien, Indonesien och Brasilien. Julie föddes i Jamestown, New York, under de peloponnesiska krigen, även om hon inte vet när det var, hennes egna ord. För henne är gammal historia som - förra helgen.

Hennes familj flyttade till Colorado när hon var fem år gammal, syskon är John, äldre bror och två yngre systrar, Jeanne och Susan. Deras hem var i princip öppet för herrelösa djur, vänner och släktingar. Hon har skrivit att man ej visste vem man hittade i badrummet. Lite hippiestuk känner jag?

"Det var bullrigt, men kul.Mina föräldrar skilde sig när jag var i gymnasiet, ett trauma som jag försöker fortfarande att återhämta mig ifrån".

Peters var bra i plugget, senare datorutbildad och Management Science från Metropolitan State College of Denver 1985. Under de kommande tio åren arbetade hon som analytiker, programmerare och systemingenjör. Hon jobbade så ända tills "hela vänstra halvan av min hjärna blev som ost", hennes ord. Hon fixade också en magisterexamen i företagsekonomi och datalogi. Hon jobbade också som pedagogisk, speciallärar- assistent i Jefferson County School District i Lakewood, Colorado 1975.

Peters började sin författarkarriär med publiceringen av sina två första böcker, The Stinky Sneakers Contest år 1992 och Risky Friends 1993. Hon bor med sin partner, Sherri Leggett, i Lakewood, Colorado. De träffades en gång på universitetet och de har varit tillsammans sedan dess. Kontroversiellt ännu och på frågan när hon först märkte sin sexuella läggning.

"Det ögonblick jag blev kär i en flicka. Jag tror att jag alltid vetat, bara inte erkänt det. Det har varit en resa. Du vet hur mödosam resan är om du går igenom din egen process och att "komma ut". Idag är jag ut och stolt och jag fortfarande älskar den tjejen. Vi har varit tillsammans i trettio + år. Jag önskar att jag kunde säga att vi möttes på dagis", skriver Peters.

Citat Julie Anne:
"Människor som skriver för unga läsare gör det av kärlek. Period. Vi är hungriga en stor del av tiden."

Kort om boken Luna - som uppmärksammats.
"Regan O'Neill har många av samma problem som andra tonåringar står inför. Men har hon också delat sin tid och rum med sin bror Liam ... som också är hennes syster. På natten blir Liam Luna: flickan fångad inuti kroppen av en 17-årig pojke. Luna är skriven för en ungdomlig läsarkrets, men vuxna läsare kan att njuta av berättelsen också. I likhet med hennes tidigare romanser, om att hålla en hemlighet, skriver Peters om sexualitet på ett uppriktigt och acceptabelt sätt. Historien om Luna är idealisk för att engagera en dialog, eller för att främja tolerans och förståelse för andra. Allt enligt en läsare.

Kvinnan med det annorlunda skrivsättet har publicerat t.ex följande: The Stinky Sneakers Contest (1992), How Do You Spell Geek? (1996), Revenge of the Snob Squad (1998), Love Me, Love My Broccoli (1999), Keeping You a Secret (2005), Far from Xanadu (2005), Between Mom and Jo (2006), grl2grl (2007), By The Time You Read This I'll Be Dead (2010) och She Loves You, She Loves You Not... (2011).

Hemsida:
http://www.julieannepeters.com

Källor:
thebookhaven.net
julieannepeters.com
en.wikipedia.org

Denne man märkte jag av en gång när jag som göteborgare åkte förbi Ramberget. Han har gjort en text som finns inskriven på en sten intill. Jag blev såpass nyfiken att jag sökte efter en bok av honom. Man fick gå in i ett förråd för böcker som tagits ur bruk, och jag fick låna den. Så, dags för fakta. Albert Ulrik Bååth (ofta A.U. Bååth), född 13 juli 1853 i Malmö, död 2 augusti 1912 i Göteborg, var vetenskapsman, skald och författare. Bror till Cecilia Bååth-Holmberg och gift 1894 med Emma (Lulli) Ahlberg, född i Vika.

Albert och hans maka Lullis är begravda på Östra kyrkogården i Göteborg. Hon överlevde sin make i 52 år, blev drygt 100 år gammal (2 april 1864 - 24 oktober 1964), avled i Göteborg. Två barn, Stig Lorentz Bååth, född 31 aug 1895 i Göteborg. Död 1970 i Norrköping samt - Hilding Teodor Bååth, född 18 nov 1900 i Göteborg. Död 3 feb 1980 i Växjö domkyrkoförs.

Albert Ulrik var docent i fornnordisk litteratur vid Göteborgs högskola från 1891 till 1911. Han hörde till åttiotalisterna och debuterade med samlingen Dikter (1879). Redan från första versen fann han den plats som städse kom att bli hans i den svenska litteraturhistorien. Bååths motiv var företrädesvis den skånska landsbygden - det landskap han själv växt upp i - och dess inbyggare i arbete och vila. Skildringarna var realistiskt tecknade på ett för samtida poesi nytt, handgripligt och konkret sätt.

Bååth hörde till en svensk-dansk adelssläkt och fadern Lorentz Andreas Bååth (född i Malmö) var kyrkoherde i Hammarlöv (tidigare även fängelsepredikant). Modern hette Alfhilda Lundberg (född i 16 aug 1822 i Ängelholm, död  19 okt 1899 i Tärna folkhögskola, Västmanland. Själv genomgick han Malmö högre elementarläroverk och blev 1871 student i Lund, 1877 avlade filosofie kandidatexamen och 1884 licentiatexamen och han blev 1889 ledamot av Kungliga Vetenskaps- och Vitterhetssamhället i Göteborg.

I sin livssyn står han närmare den idealism som representerades av vännen Viktor Rydberg. Förutom det starka verklighetssinnet kännetecknades Bååths första dikter av en varm medkänsla för livets styvbarn, för samhällets "små", även motsatserna mellan samhällsklasserna, mellan den omhuldade familjeflickan och gatans fallna, föraktade slinka, mellan storstadslivets förkonstling och lantlivets enkelhet kommer till synes i denna samling, där ofta en varm känsla bryter sig fram i en kärv form. En av hans dikter, Island (Vilar i vita, skummande vågor...), tonsattes av Henrik Möller för manskör och är fortfarande ett populärt nummer, framför allt i akademiska manskörer.

Hans senare poetiska diktverk är Nya dikter (1881), där bland annat erotiska dikter finns upptagna, Vid allfarväg (1884), På gröna stigar (1889, med ljus och frisk helstämning), Svenska toner (1893, där nationella stämningar härskar), Ungmön från Antwerpen och andra dikter (1900) samt de större berättande dikterna Marit Vallkulla (1887), med ämne från häxprocessernas dagar, och Kärlekssagan på Björkeberga (1892), där han en smula idealiserande behandlar vagabondskalden Lars Wivallius kärleksäventyr.

Albert Ulrik Bååth var mycket god vän med James Keiller och när Göteborgs stad lät uppföra Keillers park förevigades en av Alberts dikter (det jag nämnde inledningsvis), skriven i det isländska versmåttet ljódaháttr i en steninskription:

Må ung och gammal
i grönskan trivas.
Vinne de styrka i hvilostund.
Råde här glädje
och ädel gamman.
Hållas i helgd må hällar och lund.

Han avled efter en kort tids sjukdom i sin sommarbostad i Gottskär 59 år gammal. Enligt A. W. Lundberg härstammar Båth-släkten från Magnus Baad, landsdomaren som var verksam i Lund i början av 1400-talet. I släkten finns två konstnärinnor Maja Bååth och Bertha Bååth. Den 70-årige Jöns Hansson Båth gifte sig med den 50 år yngre Elna Mårtensdotter.

Källor:
sv.metapedia.org
sv.wikipedia.org
litteraturbanken.se
runeberg.org
ub.gu.se
swedish-wikipedia.wiki-site.com
skanskebatar.se

Anna Greta Wide, född 1920 i Göteborg, död 1965 vid bara 45 års ålder. Hon var en svensk poet som skrev totalt sex diktsamlingar. 1963 upptäcktes cancer och det blev många vistelser vid Jubileumskliniken i Göteborg.

Ur samlingen Den saliga osäkerheten, 1964.

Den saliga osäkerheten
Den osäkra saligheten
Den osaliga säkerheten
Den säkra osaligheten

Allt detta låter väl säga sig
Men aldrig: den säkra saligheten
Och aldrig: den saliga säkerheten

Då halter sanning och rytm.
Någonstans måste nejet in.
Så är människans villkor.

Anna Greta var en lyriker som genom sina finstämda och formfulländade, men sparsmakade dikter, har kommit att älskas av många. Hennes fader var folkskollärare, hon utbildade sig vid flickläroverket i Göteborg och avlade filosofisk ämbetsexamen (fil mag) vid Högskolan med toppbetyg år 1951. Redan under studieåren var hon känd som en seriös diktare, som inte var opåverkad av det som hände utanför Sveriges gränser under 40-talet.

Hon arbetade som adjunkt i svenska för pojkar vid Göteborgs praktiska realskola och i Kungsbacka samrealskola. Anna Greta Wide vann som gymnasist en rikstävling genom en dikt om Afrodite. Hennes lyriska förebilder var Harriet Löwenhjelm och Karin Boye.

Hennes skrivarvärld blev med tiden alltmer präglad av ett inre sökande som förde till intensiva uttryck av mänsklig erfarenhet - av sina egna insikter - detta var viktigt! Stumhet, oföddhet, vanmakt blev den mylla ur vilken reste sig trotsiga uttryck för livsvilja och mod och tro på ljuset.

Hon debuterade 1942 med den formfulländade Nattmusik (L) och man har sagt att just musiken spelar en viktig roll i hennes lyrik. Det stora obegripliga, som vi kommer ifrån och behöver hämta kraft hos, benämnde hon hav, moderssköte, vagga i jordens medelpunkt eller den tyste störaren.

1955 kom, efter tio års tystnad, Dikter i juli, inte ett rekviem, men ord för en efterlevande som måste klara sig utan stöd. Den saliga osäkerheten (L) är ett försök att låta frågorna förbli obesvarade, att inte söka lä trots behovet av trygghet. I de första diktsamlingarna dominerar centrallyriken medan hon övergår i de två följande samlingar till en friare mer modernistisk stil för att sluta med två innehållsmässigt religiösa diktsamlingar.

Några andra av hennes diktverk är, Orgelpunkt, 1944, Broar, 1956, Kyrie, 1960 och senare: Dikter av Anna Greta Wide, i urval av Gunnel Vallquist, 1989.

Källor:
margaretabjorndahl.se
lund.se
nordicwomensliterature.net

Efter 40 år som författare i Sverige kallas han fortfarande för invandrarförfattare. Det är som sådan han bjuds in och som sådan han tillfrågas. En som ser på detta land "utifrån" anser många, men Theodor tycker han ser det inifrån. Vem är mannen, också ofta sedd i media. Theodor Kallifatides, född 12 mars 1938 i byn Molai på Peloponnesos i Grekland, flyttade till Sverige 1964. Han är författare och översättare. Han erhöll titeln professors namn av Sveriges regering 2000. Gift med Gunilla, barnen Markus och Johanna, och barnbarn.

Efter grekisk studentexamen 1956 var han även skådespelare, sedan studerade Kallifatides teater, verkade som skådespelare och fullgjorde landets 27 månader långa militärtjänst. Till en början arbetade han som diskare och tidningsbud samtidigt som han läste Strindberg för att lära sig svenska och studerade filosofi; han tog fil.kand. 1967. Han arbetade som lärare i filosofi och praktisk filosofi, sedan som chefredaktör för Bonniers litterära magasin.

Efter debuten 1969 med en diktsamling, har Kallifatides framförallt skrivit romaner. Han har dessutom varit verksam som översättare, och lanserade därigenom Mikis Theodorakis och dennes problematik för den svenska publiken. Under slutet av 1970-talet började han utreda kärlekens väsen liksom invandrares situation i Sverige. Han har författat några kriminalromaner, historiska romaner, samt reseskildringar och reportageböcker. Han har också skrivit för film, TV och teater. Hans verk har översatts till andra språk, bland annat grekiska, engelska och franska.

Isadora, en vanlig läsare, skrev en recension om boken Vänner och älskare (2008) - om femtiofemårige Georg Andreasson, chef för ABF i Stockholms län, som står inför stora förändringar i livet. "En mjuk och fin berättelse om kärlek, längtan, åldrande och, som vanligt hos Kallifatides, om främlingskap. Boken bör med fördel läsas långsamt så att man inte missar några av de små pärlorna som författaren lämnat längs vägen."

Ex på böcker som: Minnet i exil: dikter (1969), Utlänningar (1970), Tiden är inte oskyldig: dikter (1971), Kärleken (1978), Ett liv bland människor (1994), För en kvinnas röst: en kärleksdikt (1999), Ett enkelt brott: kriminalroman (2000) och senast: Det gångna är inte en dröm (2010).

Priser som, Litteraturfrämjandets stora romanpris 1982, Siripriset 2007 och Signe Ekblad-Eldhs pris 2008. En läsvärd man.

Källor:
immi.se
sverigesradio.se
sv.wikipedia.org
dn.se
pocketklubben.se
boksidan.net

Elizabeth "Liz" Murray (född september 23, 1980 är en amerikansk, inspirerande talare som är mest känd som att ha varit hemlös i sin ungdom och som har övervunnit sin svåra ungdom och lyckats nå framgång. En svår barn-, ungdom, minst sagt.

Murray föddes i en lägenhet på University Avenue i Bronx, New York den 23 september 1980 - barn till fattiga och narkotikaberoende föräldrar som senare utvecklade HIV. Hon blev hemlös strax efter att hon fyllt 15 år, när hennes mamma dog av aids, och hennes pappa flyttade till ett härbärge för hemlösa.

Murrays liv vände när hon började delta i den humanistiska Academy på Manhattan . Fast för att få börja på gymnasiet krävdes en adress, därför valde hon en på måfå. Hennes syster Lisa fanns med, hon var tre år äldre. Liz skötte dessutom om sin sjuka mor Jean, hennes far, Peter, var också kokainmissbrukare, var arbetslös. När hennes mor gick bort blev de enklaste "begravning" som fanns, i princip en plats delad med flera...

Hon har aldrig känt sig bitter eller arg, nämner att hon fått kärlek när det inte var så att föräldrarna var "höga" vilket var vanligast. En dag trampade Liz av misstag på en injektionsnål i lägenheten. I månader höll hon det hemligt och slutligen berättade hon för en granne, och han tog hand om henne så hon fick göra sitt livs första hiv-test. Det kom tillbaka negativt, liksom de dussin eller flera tester hon har tagit under åren sedan dess. Men Liz minns fortfarande oroliga veckorna av väntan på resultat som första gången. De flesta barn tror att de är osårbara. Vid 11 år visste Liz redan annat. Hon själv miste oskulden som 15-åring. Det var fattigt och de var alltid hungriga, men hon drevs av en inre tro att lyckas.

Hon fick ett New York Times-stipendium för behövande studenter och kom in på Harvard University höstterminen 2000! Hon lämnade Harvard år 2001 för att ta hand om sin sjuka far och börja med föredrag, tal, och senare återupptog hon sin utbildning vid Columbia University för att komma närmare honom. Enligt hennes bok Breaking Night, klarade hennes äldre syster, Lisa, college i New York och blev lärare för autistiska barn.

I slutet av 2006 dog hennes far i aids. Hon återgick till Harvard 2006 och utexaminerades i juni 2009. Fr.o.m. augusti 2009 har hon börjat med att ta doktorandkurser vid Harvard Summer School och vill ta en doktorsexamen i klinisk psykologi för att människor från alla samhällsskikt ska ha råd få hjälp. Hon är grundare och chef för Manifest Living, ett företag som ger en serie workshops som skapar kraft för vuxna att skapa och våga tro och göra saker med sittg liv.

En TV film har gjorts om Murrays liv - Hemlös till Harvard: The Liz Murray Story, släpptes 2003. Filmen gick f.ö. söndag 4/3 på TV här hemma, stark film enligt de jag frågat. Liz Murray skriver i New York Times (USA) & Sunday Times (Storbritannien) och - bästsäljande memoarer "Breaking Night" släpptes i september 2010. Efter jag läst har jag också insett att ibland - är allt möjligt och underverk sker, med tro och kraft! Vilka människor, vilken vilja...

Källor:
people.com
poz.com

Louise Epstein, född 16 juli 1965 i Malmö, är en svensk journalist och författare. I Malmö tillbringade hon mycket tid vid havet och på Limhamns bibliotek. Läsningen var omfattande och planlös. Louise har studerat litteraturvetenskap och idéhistoria vid Lunds universitet och på Dramatiska institutet. Hon arbetar på Sveriges Radios kulturredaktion, har arbetat där i drygt tio år. Hon har också arbetat som lärarvikarie, vårdbiträde, kyrkogårdsarbetare och författare.

Under en period gjorde hon tillsammans med Anna Tullberg "Udda fredag". Hon har favoritböcker: Chinua Achebe, Allt går sönder, utmärkt bok om koloniseringen av Afrika. ”W eller minnet av barndomen” av den franske författaren George Perec. Dessutom är hon mycket förtjust i Tove Janssons muminböcker.

I radio kör hon nu Epstein i P1, tisdagar och torsdagar kl 15.03. Hon beskriver programmet såhär: "Varför?" är en fråga som borde ställas oftare och det tänker hon själv göra i sin talkshow:

- Jag söker alltid efter sammanhang i vardagen och min ambition med programmet är att världen ska kännas lite större när man lyssnat.
I programmet medverkar allt från kockar till skuldsanerare och konstsamlare. Radions korrespondenter ger utlandsperspektiv på aktuella frågor och Louise Epstein tipsar om litteratur i sin bokklubb.

Hon är gift och har tre tonårsbarn. En spännande kvinna att höra och läsa mer om? Välj...

Bibliografi: En trollkarl vittnar inte, 1992 och Sju dagar i augusti 1994.

Manus till: Den poetiska vaudevillen - för vem förvandlas skogen (1991) film, 15 min med bl.a. Åsa Egnér,
Annika Olsson och Colbjörn Lindberg. 

Källor:
sv.wikipedia.org
sverigesradio.se
sfi.se
interbib.se

Minnessten av Jöns

Återupplivar minnet av en man som inte många vet om. Jöns Andersson Budde var en författare och munk i Nådendals kloster tillhörande Birgittinorden, levde ca 1437 - 1491. Budde var verksam vid klostret mellan 1462 och 1491.

Väldigt lite är känt om Jöns Budde, han kallade sig i originalhandskrifterna "Jönes Budde" eller "Jönes Ræk", även kallad Räk eller Räck, troligen finländsk, översättare - och meddelar att fadern hette Anders, men troligen talade Jöns Budde mellanösterbottniska. Han är en av den svenska medeltidens produktivaste skriftställare.

Han översatte vad man vet endast från latinet, som han väl behärskade. Han översatte till svenska och återberättade helgonlegender såsom Viridarium celeste sancte Birgitte och Själens kloster.

Efter Jöns Budde finns hans egenhändigt skrivna volym, Jöns Buddes bok, innehållande översättningar av Lucidarius, Sankt Bernhards betraktelser, Sankta Justina och trollkarlen Cyrpianus, Tundalus, Guidos själs uppenbarelse, Den usla biskopen Udo och Heliga fru Karin med mera.

Budde översatte några av Gamla testamentets böcker till svenska: Ruts, Judits och Esters bok, samt Mackabéerböckerna. En övers, av “Viridarium celeste sanctae Birgittac” gick förlorad vid Abo brand1827. Det är också uppenbart att Jöns med förkärlek framhävde mannens roll i birgittinorden - ibland på ett sätt som inte motsvarade ordalydelsen i originaltexterna.

Källor:
ne.se
sv.wikipedia.org
svenskuppslagsbok.se
sanctabirgitta.com

Kvinnan som redan under tidigt 1900-tal verkade aktivt bl.a. för just kvinnornas situation. Vågad och spännande - Voltairine de Cleyre (17 november 1866 - 6 juni 1912), var en amerikansk anarkist och författare. Hon började verka som anarkokommunist, men till slut kallade hon sig - anarkist utan för- eller efterbeteckning. Voltairine skrev i Tidskriften Liberty. Hennes ofta plågsamma och mödosamma liv kretsade kring vad hon kallade "Den Dominanta Idén", men hon var också en mycket sammansatt person, oerhört känslig och obestridligt intellektuellt begåvad.

Född i den lilla staden Leslie, Michigan, var hon placerad som tonåring i ett katolskt kloster i Sarnia, Ontario av sin far, eftersom han trodde att det skulle ge henne en bättre utbildning. Denna erfarenhet ledde till att få henne närmare mot ateism snarare än kristendomen. Själv uttryckte hon om den tiden: "Det är vita ärr på min själ, där okunnighet och vidskepelse brände mig med helvetets eld under dessa kvävande dagar". Hon försökte fly genom att simma till Port Huron, Michigan, vandrade över 2,7 mil, men hon träffade vänner till sin familj som kontaktade hennes far och skickade tillbaka henne. Hon tog examen och fick en guldmedalj från skolan efter tre och ett halvt år.

Voltairine citat
"Jag räknar aldrig med att män ska ge oss frihet. Nej, kvinnor, vi är inte värda det förrän vi tar det."

Hon hade växt upp i fattigdom, och är uppkallad efter filosofen Voltaire som bidragit till den radikala retorik som hon utvecklat strax efter tonåren. Efter klostret började de Cleyre sitt intellektuella engagemang genom att föreläsa och bidra med artiklar som författare. Hon födde en son, Harry den 12 juni 1890, "avlad" av fritänkare James B. Elliot. Dyer D. Lum, en man med vilken hennes relation var intellektuell och moralisk såväl som fysisk, slutade som med Elliot i tragedi. Barnet togs ifrån henne när hon vägrade att leva med Elliot. Voltairine hade inga intentioner att bli mamma och ville inte att uppfostra ett barn. Och förhållandet med Lum slutade inom fem år (han begick självmord 1893).

Fängslande om sonen Harry, som togs av hand av sin far i Philadelphia, och även om det fanns liten kontakt mellan Harry och Voltairine behöll hennes son en enorm kärlek, respekt och beundran för sin mor i hela sitt liv. Faktiskt så valde han sin mors namn, inte sin fars, och senare i livet fick hans första dotter heta - Voltairine.

I en föreläsning 1895 med titeln Sexslaveri, fördömer hon de skönhetsideal som uppmuntrar kvinnor att förvränga sina kroppar och barn, som skapar onaturliga könsroller. Titeln på uppsatsen avser bl.a. "att äktenskapets lagar tillåter män att våldta sina fruar utan konsekvenser. Sådana lagar gör "varje gift kvinna vad hon är, en bunden slav, som tar sin herres namn, sin herres bröd, sin herres bud, och serverar sin herres passioner".

Hon motsatte sig armén, med argumentet att dess existens gjorde krig mer sannolikt. 1909 i en essä, om anarkism och amerikanska traditioner, menade hon att för att uppnå fred "alla fredliga personer bör dra tillbaka sitt stöd från armén, och kräva att alla som vill föra krig gör det på egen bekostnad och risk, att varken lön eller pension skall tillhandahållas för dem som väljer att döda människan som handel." De Cleyre bygger sin verksamhet från 1889 till 1910 i Philadelphia , där hon bodde bland fattiga judiska immigranter, och där sympatin för anarkistiska uppfattningar var vanligt. Där undervisade hon i engelska och musik, och hon lärde sig att tala och skriva på jiddisch.

Under hela sitt liv var plågades hon av sjukdom och depression, försökte begå självmord vid minst två tillfällen och överlevde ett mordförsök den 19 december 1902. Hennes angripare, Herman Helcher, var en f.d. elev som tidigare blivit sinnessjuk av feber, men hon förlät honom direkt. Hon skrev, "Det skulle vara en skandal mot civilisationen om han sändes till fängelse för en gärning som var en produkt av en sjuk hjärna". Attacken lämnade henne med kronisk ont i öronen och en halsinfektion som ofta påverkade henne negativt förmåga att tala eller koncentrera sig.

Voltairine de Cleyre avled den 20 juni 1912, på St Maria - Nasaret Hospital i Chicago, Illinois av hjärnhinneinflammation, 45 år endast. Hon begravdes i närheten av andra sociala aktivister på Waldheim Cemetery (nu Forest Home Cemetery) i Forest Park, en förort väster om Chicago. Två tusen sörjande deltog, bl.a. företrädare för arbetarbostäder och fackföreningar. Voltairines mamma och syster kom från St Johns för att närvara vid begravningen. En liten enkel sten markerar hennes grav, inskriven med hennes namn och datum.

Källor:
en.wikipedia.org
spunk.org
sv.wikipedia.org
searchquotes.com
voltairine.org
trueknowledge.com

Författarinnan bakom Midsomer, känd från TV, är Caroline Graham, född 17 juli 1931 i Nuneaton, Warwickshire, är en brittisk författare uppväxt i en arbetarfamilj. Hon lämnade skolan vid fjorton års ålder för att arbeta i fabrik. Efter en kort tid i flottan gifte hon sig och var hemmafru under några år. Därefter utbildade hon sig till skådespelerska.

Fyrtio år gammal, efter att ha fött en son, började hon skriva. Hennes första publicerade bok var Fire Dance, en romantisk roman. Vid sextio års ålder förverkligade hon sitt livs önskan och tog en magisterexamen i ämnet teater.

Hon har bland annat skrivit sju deckare om den fiktive kriminalkommissarie Barnaby, vilka legat till grund för den populära tv-serien Morden i Midsomer (Midsomer Murders). Hennes första bok om kommissarie Barnaby, The Killings At Badger's Drift (1987), utsågs av Crime Writers' Association till en av de hundra bästa deckarromanerna någonsin.

Två av hennes böcker med kommissarie Barnaby har inte filmats. Nästa säsong av Morden i Midsomer kommer bli säsong 11. Numer vet vi alla att John Nettles ej spelar rollen som Barnaby.

Förutom böckerna om kommissarie Barnaby har hon skrivit flera pjäser för radio och teater samt två barnböcker. De tre första böckerna om kommissarie Barnaby ges ut av Ekholm & Tegebjer förlag på svenska under 2008: Morden i Badgers Drift (juni), En tragisk mans död (augusti) och Döden i förklädnad (december). 2009 kom den fjärde boken Skrivet i blod.

I dag bor Caroline Graham på den engelska landsbygden i Suffolk och är för närvarande sysselsatt med bakgrundsarbete för sin kommande roman.

Källor:
en.wikipedia.org
sv.wikipedia.org
classiccrimefiction.com
davidhigham.co.uk
ekholmtegebjer.se

Under hela sitt liv reste Greene mycket, till vad han kallade världens vilda och avlägsna platser. Detta resande ledde till att han rekryterades till MI6 av sin syster, Elisabeth, och han blev utsänd till Sierra Leone under andra världskriget, där han tillbringade sin tid för att skriva böcker, besöka horhus och kontrollera enstaka agenter. På en senare resa till Portugal, blev han nära vän med sin byråchef, Kim Philby, som sedan avslöjade som en av Storbritanniens mest ökända förrädare.

1948 separerade Greene från Vivien, trots att han hade andra relationer, gifte han aldrig om sig. Men ju mer vi lär oss om denna mest katolska och "moraliska författare" - född för 100 år - ju mer  visar han sig ha haft det mest omoraliska liv som man kan tänka sig. Han hade en omättlig sexuell aptit. Även om han var gift i 21 år, var han med många prostituerade och genomförde under tiden korta affärer förutom att ha fyra långa förhållande och - älskarinnor.

Han var också en entusiastisk användare av droger. Vid ett besök i Kina 1957, chockades han tjänstemän då han på varje plats han besökte uttryckte: "Det finns två saker jag vill ha:. En vacker flicka att sova med och att veta var jag kan få lite opium". Han sammanställde en gång en lista över de 47 prostituerade han mindes han nyttjade under 1920 och 1930.

Hans första långvariga älskarinna var, Dorothy Glover, en bokillustratör, som tydligen hade en stark sexuell attraktion till, hon hade förlorat vänner sedan de träffats, alla utom hans bror Hugh, som kort blev hennes älskare också. Dorothy var annars Greenes älskare, vän och drickpartner fram till slutet av 1940-talet och - de förblev vänner fram till hans död. Hans affär med henne räddade en gång hans liv. En natt 1941, medan Vivien och deras två barn var evakuerade till landet, föll en bomb på hans hus i Clapham och det blev bara bitar kvar. Greene undkom en säker död bara för att han hade tillbringat natten hos Dorothy i hennes hem.

Ett passionerat förhållande var med ett förmöget societetslejon som hette Catherine Walston, som var gift med en av de rikaste männen i England och en framstående politiker. Liksom Greene hon älskade att bryta mot reglerna. Som värdinna kunde hon komma på middag i jeans, och när hennes gäster följde efter nästa kväll - hade hon en hellång klänning. Hon hade haft många affärer tidigare, vilket hennes man stillatigande hade accepterat, men detta var större. Hon och Greene flydde till hennes privata ö, Achill utanför Irlands västkust.

I Catherine hade han hittat en kvinna som haft den typ av sexuellt experimenterande han tidigare bara stött på med prostituerade. I början av 1950-talet klädde hon även upp sig som pojke och gick med Greene till en högklassig bordell i Venedig, där han arbetade på en film. För Greenes hustru, var det ett förödande svek, men på grund av hennes tro och deras barn, avskydde hon protestera och hon var vanligtvis klar med hans affärer. Vid ett tillfälle kom Greene och hans älskarinna, även på dörren till Vivien och hans hem och insisterade på att tillbringa natten tillsammans med Catherine. Förtryckta (?) Vivien gjorde bl.a. middag och bäddade sängarna på morgonen.

Men "sagan" tog slut eftersom hon vägrade skilja sig. Han tog sin tillflykt i resor, alkohol och droger. Så småningom avtog smärtan nog för honom att njuta av ett fyraårigt förhållande med en härligt vacker svenska filmstjärna, Anita Björk, född 25 april 1923 i Dalarna och ännu i livet. Hon var gift med en fransk konsul, och Greene njöt av att spela surrogatpappa till hennes två döttrar. Hon var f.ö. gift med Olof Bergström (1945-1951) och från 1953 med Stig Dagerman. Efter hans död, självmord, hade hon sitt förhållande med Graham.

År 1966 bosatte han sig permanent i Antibes i södra Frankrike av skatteskäl. Strax efter att det tog slut med Anita, tog han upp med den kvinna som skulle bli hans följeslagare för resten av sitt liv - Yvonne Cloetta. Henne hade han hade känt sedan 1959, en relation som också höll tills hans död. Ett av hans sista arbeten, J'accuse - The Dark Side i Nice (1982), handlar om en rättslig angelägenhet om honom och hans släkt i Nice. Han förklarade att den organiserade brottsligheten blomstrade i Nice, typ  rättslig och polisiär korruption. Anklagelsen gav en rättegång, åtal för ärekränkning - han förlorade. 1994, efter hans död, fick han upprättelse, då den tidigare borgmästaren i Nice, fängslades för korruption och tillhörande brott.

Han levde de sista åren av sitt liv i Vevey, vid Genèvesjön i Schweiz, där Charlie Chaplin levde. Han besökte Chaplin ofta, och de två var goda vänner. Hans sista kamp med döden var ihop med Yvonne. Det var med henne vid hans säng under våren 1991 han förlorade sin sista fight. Han dog vid en ålder av 86 år av leukemi och begravdes i Corseaux kyrkogård. En man, kan man skriva xxxxstövel, som levde med döden och sex som partners...

Källor:
guardian.co.uk
en.wikipedia.org
sv.wikipedia.org
leninimports.com

Familjen fr.v. Graham

Hela historien, ett märkligt liv med en man som levde med besatthet. Henry Graham Greene, levde 2 oktober 1904 - 3 april 1991, var en engelsk författare, dramatiker och litteraturkritiker. Hans verk utforskar ambivalenta moraliska och politiska frågor i den moderna världen. Greene var anmärkningsvärd för sin förmåga att kombinera seriösa litterära berömmelse med bred popularitet. Hans skrivsätt? "Orden är funktionella, saknar sinnlig attraktion, av härstamning, och självständigt liv". Greene led av bipolär sjukdom, som hade en djupgående effekt på hans skrivande och privatliv. I ett brev till sin hustru Vivien, berättade han för henne att han hade "ett djupt fientligt tecken till normalt, vanligt liv" och att "tyvärr, har sjukdomen också sin plats."

Han föddes på ett pensionat i Berkhamsted, var den fjärde av sex barn. Hans yngre bror, Hugh blev generaldirektör för BBC, och hans äldre bror, Raymond, framstående läkare och bergsbestigare. Hans föräldrar, Charles Henry Greene och Marion Raymond Greene, var kusiner, medlemmar av en stor, inflytelserik familj, som inkl. Greene King-bryggeriet, var ägare, bankirer och affärsmän. En annan kusin var den högerextrema pacifistiska Ben Greene, vars politik ledde till att han hamnade i interneringsläger under andra världskriget.

1910, sexåring och Graham blev mobbad i skolan, där hans far var rektor. Han satt uppe en natt försökte öppna sitt knä med en pennkniv. När detta misslyckades försökte han svälja giftiga ämnen, ögondroppar, feberdroppar, klorkalk, även dödliga blad. När ingen av dem dödade honom, tog han 14 Alvedon och störtade ner i skolans swimmingpool. Hans ben kändes som bly, men han drunknade ej. Hela sitt liv sökte han ut farliga platser och flirtade med döden, som om i krig med sig själv. Men han var så hemlighetsfull att endast ett fåtal personer som kunde tränga in i  honom. Han prövade även, som han skrev i sin självbiografi, rysk roulette.

Citat:

"I don't care a damn about men who are loyal to the people who pay them, to organizations...I don't think even my country means all that much. There are many countries in our blood, aren't there, but only one person. Would the world be in the mess it is if we were loyal to love and not to countries?"

Graham Greene, Our Man in Havana

1920, vid 16 års ålder, gick han i psykoanalys under sex månader i London, därefter återvända till skolan som student. 1922 var han en kort tid en medlem av kommunistpartiet i Storbritannien. 1925 kom hans första arbete ut, en diktsamling med titeln Babbling som fick negativ kritik. Han led ännu av återkommande perioder av depression och samtidigt höll han sig för sig själv. Hans sökande - bestod till en del av hans dödslängtan. "Jag var tvungen att hitta en religion ... att mäta mina onda mot."

Han började arbeta efter skolan, efter en tid, journalistik - först på Nottinghams tidskrift, och sedan som en av flera redaktörer på The Times. Greene var en agnostiker vid den tiden, men när han började fundera på att gifta sig med Vivien Dayreil-Browning, en trevlig, mjuk, artig tjej - slog det honom att, han "borde åtminstone lära sig naturen och gränserna för de åsikter hon hade". Efter vissa kval så konverterade han till katolicismen 1926 - när han döptes.

Han dränkte henne med brev och - för att övervinna sin rädsla för sex - erbjöd henne ett äktenskap i celibat. De gifte sig så 1927, och de fick två barn, Lucy Caroline (f. 1933) och Francis (f. 1936). Vivien var gravid med sitt första barn (till förfäran av Greene som i början vill få barnet till adoption). Men han hade ingen avsikt att låta familjelivet att inkräkta på hans rovgiriga sexliv. Tidigt i graviditeten dog Viviens mor. Greene övertalade henne att inte gå till kremeringen i London av hälsoskäl och gick ensam, spenderade eftermiddagen med en av hans favoritprostituerade som han kallade "O". Ett praktarsel milt sagt...

Han jobbade extra som frilansande journalistik, bok-och filmrecensioner för The Spectator. Greene första publicerade roman var The Man Within (1929) och han började på heltid som  romanförfattare. Hans första riktiga framgång var Stamboul Train (1932), med inspiration från filmen Orientexpressen (1934), en stor framgång och han tjänade tillräckligt med pengar från filmen för att ge honom frihet att resa. Under hela sitt liv reste Greene mycket, till vad han kallade världens vilda och avlägsna platser.

Fortsättning del två, senare delen av livet...

Källor:
guardian.co.uk
en.wikipedia.org
sv.wikipedia.org
leninimports.com

Maria Wern, Ewa Röse, från TV minns vi? Kvinnan bakom är - Anna Maria Angelika Jansson, född 13 februari 1958 i Visby, växte upp på Gotland, i ett hem där berättandet var viktigt. De hade inte TV när hon var barn, men fadern tillverkade handdockor och spelade teater bakom en stor fåtölj. Hon är en svensk författare och 1979 flyttade hon till Örebro för att utbilda sig till sjuksköterska. Där blev hon kvar och var i många år verksam inom sjukvården.

Idag även verksam bl.a. med taktil massage, samt föreläser i etikfrågor runt om i landet, även varit krönikör i Nerikes Allehanda och Gotlands Allehanda. Hennes sambo är Erik, tre barn och tre bonusbarn i åldrarna 26 till 13 år; Josefin, Johanna, Jonas, Lisa, Linnea och Rikard samt katten Anticimex. Bor i Björkhaga i Örebro, skrivarlya i Vintrosa och lägenhet i Visby.

År 2000 kom debutromanen Stum sitter guden. Hennes deckare med Maria Wern som kriminalinspektör utspelar sig i huvudsak på Gotland. De har översatts till ett stort antal språk. År 2008 blev Janssons bok "Främmande fågel" tv-serie med Eva Röse i huvudrollen.

Förutom kriminalromaner har Anna Jansson skrivit böcker i vårdetik (föreläser i etikfrågor runt om i landet) och ett antal barnböcker för Bonnier utbildning, samt ett Fantomenäventyr (publicerat i Fantomen nr 14/2009). 2010 kom Anna ut med en ny serie barnböcker där huvudpersonen är Emil Wern - detektiv, son till Maria Wern. Serien kommer att omfatta minst tolv böcker, aktuell nu med sin femte barndeckare med honom.

Dessutom ska fyra filmatiseringar av Maria Wern-deckare släppas på dvd i höst. Deckarförfattaren är aktuell med två nya böcker – sin tolfte deckare om Maria Wern, ”Alkemins eviga eld”.  Våren 2012 kan vi se "Inte ens det förflutna" på biograferna. Hon samlar på - ord.

Citat Anna:

"Musik är en viktig del av mitt liv, nästan en fysisk nödvändighet. Inte för att jag har några kvalifikationer, det har jag aldrig haft. Jag är en glad amatör som ibland tonsätter dikter jag tycker om."

Serien om Maria Wern har blivit mycket framgångsrik, både i Sverige och utomlands. Böckerna har sålt i 1,5 miljoner ex bara i Sverige och Främmande fågel nominerades till Glasnyckeln - priset för bästa nordiska deckare -  2006. 

Skönlitteratur ex.
2000 – Stum sitter guden
2003 – Silverkronan
2005 – Svart fjäril
2006 – Främmande fågel
2008 – Inte ens det förflutna
2009 – Först när givaren är död
2010 – Drömmen förde dej vilse
2011 – Alkemins eviga eld

Annas hemsida:
http://www.thriller.se

Källor:
sv.wikipedia.org
norstedts.se
thriller.se
earbooks.se

Ett fängslande liv fyllt av olika öden, läs och lär om Mark Twain. Namnet var en pseudonym för Samuel Langhorne Clemens, en amerikansk författare och humorist. Han är mest känd för sina romaner, The Adventures of Tom Sawyer (1876) och dess uppföljare - Adventures of Huckleberry Finn (1885). Han föddes 30 november år 1835 i den lilla staden Florida i delstaten Missouri i USA, avled 21 april 1910 - 74 år gammal.

När Samuel var fyra år flyttade han och hans familj till Hannibal, Missouri. Fadern och moderns uppgifter: John M. Clemens (1798 - 1847) och Jane Lampton Clemens (1803 - 1890).

Citat Mark:

"Böcker går att använda till mycket. Böcker i skinnband kan t.ex. vara till ovärderlig nytta när man slipar rakknivar. Tunna häften passar utmärkt när man ska stabilisera ett vingligt bord. Ett lexikon är till för att försätta en inbrottstjuv ur stridbart skick och en atlas kan användas som ersättning för en krossad fönsterruta".

Missouri var också en slavstat. Samuels far hade en slav och hans morbror hade flera på sin ranch. Där Samuel tillbringade sina barndomssomrar lekande i slavkvarteren och lyssnade till slavarnas historier om andar och spöken, blev också påverkad av floden Mississippi och alla båtar som passerade. När Sam var 11 år avled hans far och året därefter slutade Sam skolan efter att ha gått ut femte klass. Han började arbeta som lärling till en tryckare på den lokala tidningen och han lärde sig vad som hände ute i landet. Vid 18 års ålder flyttade han österut till New York och Philadelphia. Han arbetade på flera tidningar och var framgångsrik som journalist.

1857 flyttade Sam tillbaka till Missouri där han tog värvning som lots på en ångbåt som trafikerade Mississippi. När det amerikanska inbördeskriget bröt ut år 1861 upphörde den mesta trafiken på floden och han fick sluta som lots. Hänförd av kriget gick han med i en frivillig sydstatsenhet vid namn The Marion Rangers. Efter endast två veckor avbröt han sin tjänstgöring där. I juli 1861 reste Sam västerut med diligens från Missouri till de öppna vidderna i Nevada, guld- och silvergruvor lockade många. Under denna resa så fick Sam för första gången möta indianer och hade flera sällsamma missöden på vägen. Många av dessa små äventyr har letat sig in i noveller och böcker, speciellt i boken Roughing It.

Efter att ha misslyckats med att bryta silver började Sam skriva för en liten tidning i Virginia City i Nevada. Det var då han för första gången använde Mark Twain som pseudonym. Namnet hade Sam tagit efter när han jobbade som lots på Mississippifloden, det betecknade när det var tillräckligt djupt (två famnar) för båtarna att åka.

En vän visade en bild på sin syster och Twain påstod sig ha blivit kär vid första ögonkastet. Olivia som hon hette avvisade hans första äktenskapsförslag. Men efter två månader var de förlovade och ett år senare gifte de sig i februari 1870 i Elmira, New York. Hon kom från en "rik, men liberal familjen". Paret bodde i Buffalo, New York 1869 till 1871 och Twain ägde en andel i Buffalo Express tidning, och arbetade som redaktör och skribent. Samtidigt - dog deras son Langdon i difteri 19 månader ung. Twain med familj flyttade till Hartford, Connecticut där han strtade med ett husbygge, räddat 1927 (senare som museum). Olivia födde tre döttrar: Susy (1872 -1896), Clara (1874 -1962) och Jean (1880 -1909). Parets äktenskap varade i 34 år, tills Olivias död 1904.

Mark Twain gjorde en andra turné i Europa, beskrev sig själv 1880 "som en luffare utomlands", gjorde även besök i Heidelberg och London. Slutet för Mark? Han gick igenom en period av djup depression, när hans dotter Susy dog av hjärnhinneinflammation. Fruns död 1904 och Jean 1909, fördjupade hans sorg och dysterhet.

Han hjälpte dock några vänner och - bildade en klubb 1906 för flickor "som hjälp och stöd". Ett dussintal medlemmar varierade i ålder från 10 till 16 år. Twain brevväxlade med flickorna och bjöd dem på konserter, teater och spel. Twain skrev år 1908 att klubben var hans "livs högsta glädje." Oxford University tilldelade Twain hedersdoktor i litteratur (D. Litt.) - 1907.
 
År 1909 lär Twain ha sagt: "Jag kom samtidigt med Halleys komet 1835. Den kommer igen nästa år, och jag förväntar mig att försvinna med den. Det blir den största besvikelsen i mitt liv om jag inte går bort med - med Halleys komet. "Nu kom dessa två oansvariga saker tillsammans, nu måste de gå iväg tillsammans." Hans förutsägelse var riktig - Twain dog av en hjärtattack den 21 april 1910 i Redding, Connecticut , en dag efter kometen var som närmast jorden. Mark Twain är begravd på Woodlawn kyrkogård, i Elmira, New York.  

Citat Mark:
"Antag att du är en idiot. Och antag att du är med i regeringen. Nej, nu upprepade jag mig..."

Källor

en.wikipedia.org
livet.se
findagrave.com

Lär så mycket du orkar av denna man, men läslusten skaffar du själv. En lång del, hav tröst, du ångrar det ej. Paulo Coelho, född 24 augusti 1947, är en brasiliansk lyriker och romanförfattare. Paulo är född i Rio de Janeiro, Brasilien - bor där vid den berömda stranden Copacabana i Rio och i Tarbes, Frankrike, han började som ung i en jesuitskola och som tonåring ville han redan bli författare. Då fick han höra av sin mamma, "Min kära, din pappa är ingenjör. Han är en logisk, förnuftig människa med en mycket tydlig vision av världen. Vet du verkligen vad det innebär att bli författare?"

Efter att ha kollat upp det konstaterade Coelho att en författare "alltid bär glasögon och aldrig kammar sitt hår" och har en "plikt och skyldighet att aldrig förstås av sin egen generation," bl.a. Vid 17 års ålder ansågs Coelho av föräldrarna visa inåtvändhet och opposition att följa en traditionell väg. Så de fick honom till ett mentalsjukhus, varifrån han rymde tre gånger innan han släpptes ut vid en ålder av 20 år. Coelho sade senare att "det var inte så att de ville skada mig, men de visste inte vad jag skulle göra. De gjorde inte det för att förstöra mig, de gjorde det för att rädda mig."

Ok, de fick honom till slut överge drömmen om att bli författare och började istället på Law School. Men, en själ som är utåtriktad? Jo, han valde ett år senare bli hippie, reste runt genom Sydamerika, Nordafrika, Mexiko och Europa och - drogs in i drogkulturen under 1960-talet. På turen hem arbetade han med att skriva låtar och texter, och han förknippades med satanism och ockultism, p.g.a. innehållet i vissa låtar. 1974 arresterades han för "omstörtande" aktiviteter av den styrande militärregimen, som hade tagit makten tio år tidigare och hans texter ansågs "vänstervridna och farliga".

Citat Coelho:
"Om du är uppmärksam på nuet kommer du att kunna förändra det till det bättre. Och om du kan påverka nuet blir även det kommande bättre. Glöm framtiden och lev varje dag av ditt liv i enlighet med lagen och i förvissning om att Gud tar hand om sina barn. Varje dag bär evigheten i sitt sköte".

Men han blev fri - och 1986 gick Coelho den drygt 500 mil långa vägen i Santiago de Compostela i nordvästra Spanien, som blev en vändpunkt i hans liv. På vägen hade Coelho ett andligt uppvaknande, som han beskrev självbiografiskt i The Pilgrimage. Hans första bok, Hell Archives, kom ut 1982, men gav ingen respons. 1986 bidrog han med en praktisk handbok för Vampyrism, även om han senare försökte ta bort den från hyllorna eftersom han ansåg den "av dålig kvalitet."

Han arbetade bl.a. som skådespelare, journalist och regissör. Han kände sig nöjd med livet, hade mat och vatten, men saknade sin dröm. Pengar fanns i låtskrivande, men han ville skriva på - heltid. Året därpå, 1987, skrev Coelho The Alchemist och publicerade den genom ett litet brasilianskt förlag som gjorde en första upplaga på 900 ex och beslutade stoppa där. Han hittade sedan ett större förlag, och med publiceringen av hans nästa bok Brida, blev The Alchemist uppmärksammad och en brasiliansk bästsäljare.

The Alchemist har sålt mer än 65 miljoner ex och har blivit en av de bäst säljande böckerna i historien!!! Sedan publiceringen av boken har Coelho skrivit ai llmänhet en roman vartannat år, några ex. By the River Piedra I Sat Down and Wept, The Fifth Mountain, Veronika Decides to Die The Devil and Miss Prym, Eleven Minutes, Like the Flowing River, The Valkyries och The Witch of Portobello. 

Han vill stanna upp mer i skrivandet, men nämnde en gång: "Om jag ser en vit fjäder i dag, är det ett tecken på att Gud säger mig att jag måste skriva en ny bok." Coelho hittade en vit fjäder i fönstret på en butik och började skriva den dagen. 

Totalt har Coelho publicerat 29 böcker, två är självbiografiska - The Pilgrimage and The Valkyries. Han har sålt över 100 miljoner böcker i över 150 länder världen över, och hans verk har översatts till 67 språk. Flera av Coelhos böcker har anpassats till andra medier. Som i TV, en serie baserad på Brida, med brasilianska skådespelerskan Carolina Kasting. Problem, men vid 2008 meddelades att The Alchemist äntligen skulle bli film, bl.a. med Laurence Fishburne i en huvudroll. Fast idag finns inga besked finna, den finns som bok och ljudbok och ska bli film, men när? Genom sin hemsida kan man finna alla böcker i stort. likväl som på: bokus.com.

Veronika Decides to Die har också fått manus och där ska ingå Emily Young och Sarah Michelle Gellar i huvudrollen. Och - 2009 kom den så ut, drama med Sarah Michelle, finns att köpa för 99 kr ex. eller i en mixförpackning. Om filmen kan man läsa: Veronika har allt man kan önska sig. Hon är vacker, framgångsrik och en lysande framtid väntar. Men trots det bestämmer sig Veronika för att dö. Hon vaknar upp på en mentalklinik där hon får veta att hon bara har fem dagar kvar att leva. Med vetskapen om att hon snart ska dö, börjar Veronika plötsligt lära sig att leva.

Citat Coelho:
"Hemligheten med livet är dock att falla sju gånger och att gå upp åtta gånger."
Alkemisten

Paulo är en stark förespråkare för att sprida sina böcker via fildelning/nätverk. Han piratkopierade sina egna böcker på The Pirate Bay. Privat så lever Coelho och hans hustru Christina Oiticica halva tiden mellan Europa och Rio de Janeiro.

Han är romersk-katolsk och trots att han deltar i mässan, håller inte han inte med påven i flera frågor, både politiska och sociala.

Kuriosa:

Stor anhängare av det brasilianska fotbollslandslaget. 

1996 grundade Coelho de Paulo Coelho Institute, som ger stöd till barn och äldre människor med ekonomiska problem. I september 2007 var Coelho en budbärare av fred till FN. 

De senaste utgivna böckerna:
2007 - Vida: Citações selecionadas (Livet: utvalda citat).
2008 - O Vencedor está Só (Vinnaren står ensam). 
2010 - O Aleph - The Aleph (publicerad i Brasilien och Turkiet, att släppas i hela världen i år). 

"Det är alltid mycket lättare att tro på sin egen godhet än att konfronteras med andra och kämpa för sina rättigheter. Det är alltid lättare att höra en förlämpning och låta den passera än att ha modet att ge sig in i en strid med någon starkare. Vi kan ju alltid hävda att vi inte blev träffade av stenen som kastades mot oss och först när det blir natt och vi är ensamma och vår hustru, eller vår make, eller vår vän i skolan ligger och sover, först när det blir natt kan vi tyst gråta över vår feghet."

Paulo Coelho

Paulo Coelho's Official Website
http://www.paulocoelho.com/

Källor:
en.wikipedia.org
imdb.com
ciao.se
paulocoelho.com
goodreads.com

Bäst kanske? Donald Pleasence

James Bond har fängslat många, mest män kanske, i många år och även skurkarna har skapat intresse. En av dessa är - Ernst Stavro Blofeld, en påhittad karaktär och en superskurk från James Bond-filmerna och i romaner, som skapades av Ian Fleming och Kevin McClory. Fem olika skådespelare har gjort skurkrollen. Blofeld är förmodligen tillsammans med Dracula och Darth Vader filmhistoriens mest kände skurk.

Blofeld, ett geni med ondska med ambitioner att få världsherravälde, ärkefiende av brittiska Secret Service agenten Bond. Blofeld är chef för den globala kriminella organisationen SPECTRE och är vanligtvis kallas Number 1, en officiell numerisk position som ges till medlemmarna.

Denna man kan "avnjutas" i flera tappningar och i filmerna: From Russia with Love (1963), Thunderball (1965), You Only Live Twice (1967), On Her Majesty's Secret Service (1969) och Diamonds Are Forever (1971). Han gör sitt sista framträdande i For Your Eyes Only (1981). Han syns också i Never Say Never Again, 1983 års nyinspelning av Thunderball (med Sean Connery som Bond). Den sista betraktas ej som en "officiell" Bond-film då den gjordes "extra" av annat bolag. 

Han spelas på film av Donald Pleasence (tjänstgjorde i RA, sköts ner och hölls i ett fångläger, avled 1995), Telly Savalas (avled 1994), Charles Gray (avled 2000), John Hollis (avled 2005) och Max von Sydow (född 1929 och ännu i livet). Sett till detta så är Max den enda Blofeld som lever.  Det var från början inte tänkt visa Blofelds ansikte, bara en närbild av honom när han klappade sin vita perserkatt .

Enligt romanen var Blofeld född 28 maj 1908 - hade en polsk far och en grekisk mor i Gdynia, Polen (dåvarande Tyskland). Efter första världskriget blev han polsk medborgare. Blofeld gick på universitetet i Warszawa där han studerade ekonomi och politisk historia bl.a. Före andra världskriget gjorde Blofeld kopior av topphemliga handlingar och sålde dem till Nazityskland.

Innan tyska invasionen av Polen 1939, förstörde han alla uppgifter om sin existens och flyttade till Turkiet, där han arbetade för den turkiska radion och inrättade en organisation. Under kriget sålde han information till båda sidor. Efter kriget slut tilldelades han ett flertal medaljer av de allierade, aningen lurade? Blofeld sedan tillfälligt flyttade till Sydamerika innan han grundade SPECTRE. I John Gardners novell, For Special Services, sägs Blofeld ha haft en dotter, Nena, med en fransk älskarinna.

Blofeld beskrivs fysiskt som en massiv man, med svart hår, svarta ögon (som liknar Benito Mussolinis), tunga ögonfransar, en tunn mun och långa spetsiga händer och fötter. Han har violettdoftande andetag från minttabletter. Från första bokens 127 kg ca, väger han så i andra ca 76 kg så bantningsmetoden må vara raffinerad. I den delen av boken får Blofeld hämnd genom att mörda Bonds nya fru, Tracy.

Kuriosa:

Ian Lancaster Fleming, född 1908 i London, död 12 augusti 1964 i Canterbury, Kent var en brittisk (engelsk) journalist och författare som främst är känd för att ha skapat James Bond. Det blev tolv romaner och två novellsamlingar om denne gentlemanna-agent. Dessutom har han skrivit barnboken Chitty Chitty Bang Bang.

Tjeckiens skådespelare, Jan Werich, fick egentligen rollen en gång av producenten Harry Saltzman - att spela Blofeld i You Only Live Twice. Men de kände att han var ett dåligt val (såg för mycket ut som jultomten), den officiella ursäkten var att Werich var sjuk.

Namnet Blofeld kommer från pappan till en cricket kommentator, Harry Blofeld, som Ian Fleming var klasskamrat med.

Källor:
GT/Expressen
en.wikipedia.org