Zenzationella Människor - Et Facto

Kvinnan som redan under tidigt 1900-tal verkade aktivt bl.a. för just kvinnornas situation. Vågad och spännande - Voltairine de Cleyre (17 november 1866 - 6 juni 1912), var en amerikansk anarkist och författare. Hon började verka som anarkokommunist, men till slut kallade hon sig - anarkist utan för- eller efterbeteckning. Voltairine skrev i Tidskriften Liberty. Hennes ofta plågsamma och mödosamma liv kretsade kring vad hon kallade "Den Dominanta Idén", men hon var också en mycket sammansatt person, oerhört känslig och obestridligt intellektuellt begåvad.

Född i den lilla staden Leslie, Michigan, var hon placerad som tonåring i ett katolskt kloster i Sarnia, Ontario av sin far, eftersom han trodde att det skulle ge henne en bättre utbildning. Denna erfarenhet ledde till att få henne närmare mot ateism snarare än kristendomen. Själv uttryckte hon om den tiden: "Det är vita ärr på min själ, där okunnighet och vidskepelse brände mig med helvetets eld under dessa kvävande dagar". Hon försökte fly genom att simma till Port Huron, Michigan, vandrade över 2,7 mil, men hon träffade vänner till sin familj som kontaktade hennes far och skickade tillbaka henne. Hon tog examen och fick en guldmedalj från skolan efter tre och ett halvt år.

Voltairine citat
"Jag räknar aldrig med att män ska ge oss frihet. Nej, kvinnor, vi är inte värda det förrän vi tar det."

Hon hade växt upp i fattigdom, och är uppkallad efter filosofen Voltaire som bidragit till den radikala retorik som hon utvecklat strax efter tonåren. Efter klostret började de Cleyre sitt intellektuella engagemang genom att föreläsa och bidra med artiklar som författare. Hon födde en son, Harry den 12 juni 1890, "avlad" av fritänkare James B. Elliot. Dyer D. Lum, en man med vilken hennes relation var intellektuell och moralisk såväl som fysisk, slutade som med Elliot i tragedi. Barnet togs ifrån henne när hon vägrade att leva med Elliot. Voltairine hade inga intentioner att bli mamma och ville inte att uppfostra ett barn. Och förhållandet med Lum slutade inom fem år (han begick självmord 1893).

Fängslande om sonen Harry, som togs av hand av sin far i Philadelphia, och även om det fanns liten kontakt mellan Harry och Voltairine behöll hennes son en enorm kärlek, respekt och beundran för sin mor i hela sitt liv. Faktiskt så valde han sin mors namn, inte sin fars, och senare i livet fick hans första dotter heta - Voltairine.

I en föreläsning 1895 med titeln Sexslaveri, fördömer hon de skönhetsideal som uppmuntrar kvinnor att förvränga sina kroppar och barn, som skapar onaturliga könsroller. Titeln på uppsatsen avser bl.a. "att äktenskapets lagar tillåter män att våldta sina fruar utan konsekvenser. Sådana lagar gör "varje gift kvinna vad hon är, en bunden slav, som tar sin herres namn, sin herres bröd, sin herres bud, och serverar sin herres passioner".

Hon motsatte sig armén, med argumentet att dess existens gjorde krig mer sannolikt. 1909 i en essä, om anarkism och amerikanska traditioner, menade hon att för att uppnå fred "alla fredliga personer bör dra tillbaka sitt stöd från armén, och kräva att alla som vill föra krig gör det på egen bekostnad och risk, att varken lön eller pension skall tillhandahållas för dem som väljer att döda människan som handel." De Cleyre bygger sin verksamhet från 1889 till 1910 i Philadelphia , där hon bodde bland fattiga judiska immigranter, och där sympatin för anarkistiska uppfattningar var vanligt. Där undervisade hon i engelska och musik, och hon lärde sig att tala och skriva på jiddisch.

Under hela sitt liv var plågades hon av sjukdom och depression, försökte begå självmord vid minst två tillfällen och överlevde ett mordförsök den 19 december 1902. Hennes angripare, Herman Helcher, var en f.d. elev som tidigare blivit sinnessjuk av feber, men hon förlät honom direkt. Hon skrev, "Det skulle vara en skandal mot civilisationen om han sändes till fängelse för en gärning som var en produkt av en sjuk hjärna". Attacken lämnade henne med kronisk ont i öronen och en halsinfektion som ofta påverkade henne negativt förmåga att tala eller koncentrera sig.

Voltairine de Cleyre avled den 20 juni 1912, på St Maria - Nasaret Hospital i Chicago, Illinois av hjärnhinneinflammation, 45 år endast. Hon begravdes i närheten av andra sociala aktivister på Waldheim Cemetery (nu Forest Home Cemetery) i Forest Park, en förort väster om Chicago. Två tusen sörjande deltog, bl.a. företrädare för arbetarbostäder och fackföreningar. Voltairines mamma och syster kom från St Johns för att närvara vid begravningen. En liten enkel sten markerar hennes grav, inskriven med hennes namn och datum.

Källor:
en.wikipedia.org
spunk.org
sv.wikipedia.org
searchquotes.com
voltairine.org
trueknowledge.com

Statsvetaren som tycker till, senast i TV:s Debatt. Fanns med i valrörelsen senast, behövs nya grepp, slut med gubbväldet. Jenny Elisabeth Madestam, född februari 1974, boende i Södertälje. Hon är är fil. doktor i statsvetenskap, verksam som lärare och forskare vid Stockholms univeristet.

Hennes specialisering och intresse är svensk politik och mer preciserat partiledarskap och partier. Hon disputerade hösten 2009 på en avhandling om partiledaridealet i socialdemokraterna och folkpartiet. Sedan 2002 har jag undervisat på Stockholms universitet, huvudsakligen på kurser i svensk politik och metod. Låter tråkigt, men en vaken kvinna och snygg.

Hon är gift med Andreas, som är forskare i nationalekonomi vid Bocconi universitet i Milano. De har tre barn: tvillingarna Kasper och Felix, och Ebba. När hon inte ägnar sig åt politik - tycker hon om förutom familjeliv - att rida och åka skidor.

Klipp från hemsidan:
"I min och med mitt avhandlingsprojekt undersöktes hur medlemmar av partieliten i svenska partier föreställer sig ett idealt partiledarskap. Studien baseras huvudsakligen på intervjuer med partiledare, partisekreterare och gruppledare i riksdagen.

Likt de flesta forskningsprojekt behövdes studien dock avgränsas varför det i den färdiga avhandlingen var socialdemokraterna och folkpartiet som jämfördes. Kvar i byrålådan fick jag dock ett intressant material om hur partiledare i även andra partier tänker och tycker kring ledarskap vilket sannolikt kommer utnyttjas i kommande projekt."

Om denna kvinna som tycker och skriver i en mängd forum, skrevs i Retorikbloggen: "...trevliga och supersmarta statsvetaren Jenny Madestam". Yes! Hon skriver konstant, många järn i elden.

Jenny Madestams hemsida
http://www.statsvet.su.se/homepages/jenny_madestam.htm

Twitter:
http://twitter.com/#!/jennymadestam

Bloggar:
http://jennymadestam.wordpress.com

Källor:
hemsida
blogg ovan

Intressanta åsikter har - Elisabeth Gerle, född 8 december 1951, är en svensk forskare vid Svenska kyrkans forskningsenhet sedan 2005, är präst och författare och adjungerad professor i etik, särskilt mänskliga rättigheter, vid Uppsala universitet. Hon är sedan 2001 docent i etik vid Lunds universitet och knuten till Raul Wallenberginstitutet.

Gerle har en bred publicistisk verksamhet bakom sig, som radioproducent vid Sveriges Radio, krönikör för DN Kultur och med ett stort antal böcker och artiklar publicerade. Hon kallas också för ”fredsprästen”, på grund av hennes aktivitet i många fredsrörelser genom åren.

Är människan skapelsens krona, eller bara ett djur som styrs av själviska gener? Slår evolutionsläran undan benen för all form av gudstro eller finns det en möjlighet till fredlig samexistens mellan religion och darwinism? Går det att förena en humanistisk och en biologistisk syn på människan? Läs om hennes spännande tankegångar, en intressant kvinna som jag först läste om för ca 20 år sedan drygt.

Hon skapar debatt och får både medhåll och kritik, men hon hörs, ett bra tecken. Böcker hon skrivit: Mänskliga rättigheter för Guds skull; tolka text, tro och tradition, Nya Doxa, 2006 samt Mångkulturalism för vem?, Nya Doxa 2003 (1991).

Hon medverkar dessutom med en artikel där hon jämför svensk och dansk nationalism och dess koppling till reformationen i Göran Gunners antologi Människa är ditt namn, Verbum, 2007, samt med en artikel om äktenskap och samliv i antologin Uppdrag samliv, Lindfeldt & Gustafsson Lundberg, red, Verbum, 2007.

Elisabeth Gerles blogg
http://blogg.svenskakyrkan.se/gerle

Elisabeth Gerles hemsida:
http://www.elisabethgerle.se

Källor:
webbshop.verbum.se
elisabethgerle.se
sv.wikipedia.org

En spännande kvinna vars engagemang är stort och hon kämpar mycket för ex samiska kvinnor. Hon är - Mari Boine, född Mari Boine Olsen, tidigare gift Mari Boine Persen, född 8 november 1956 i Gamehisnjárga, Finnmark, är en norsk, samisk sångerska och låtskrivare. Mari är troligen den internationellt mest kända representanten för det samiska folket. Hon sjunger i en traditionell folkmusik stil, en traditionell jojk, men har också förnyat den med element från jazz, rock och folkmusik från många olika kulturer och med en rad kompletterande instrument och slagverk.

Född och uppvuxen i Gámehisnjárga, en udde vid floden Anarjohka i Karasjok kommun i Finnmark, i nordligaste Norge, där hon växte upp bland Laestadianer, en kristen rörelse. Hon växte upp genomsyrad av regionens naturliga miljö. 

Hennes föräldrar var Sami (samer). Joseph Boine Olsen (1922-1990) och Kirsten Vuolab (1924-1991). De levde av lax fiske och jordbruk. Den lokala skolan som hon gick i återspeglade en mycket annorlunda värld. All undervisning var på norska. Hennes låtar är starkt rotad i hennes erfarenhet av att vara i en föraktad minoritet.

Till ex. låten "Oppskrift för Herrefolk" på hennes genombrott CD "Gula Gula" 1989, som sjungs på norska, skillnad från resten av låtarna som är på samiska, talar direkt om "diskriminering och hat" och rekommenderar ironiskt sätt att förtrycka en minoritet: "Använd bibel och brännvin och bajonett". Hennes andra låtar är mer positiva, sång av skönhet och vildhet i Sapmi (Lappland).

Boine blev 18 september 2009 utnämnd till riddare av första klassen av Sankt Olavs Orden för hennes konstnärliga mångfald. Vid vinter-OS i Lillehammer 1994 tackade hon nej till att uppträda, då hon såg inbjudan som ett försök att få henne att tjäna som kulturellt alibi. Hon blev 2008 utnämnd till professor i musikvetenskap vid Nesna (en av 24 statliga högskolor i Norge).

Mari Boine har också arbetat med andra musiker vid inspelningar, bland annat med Jan Garbarek. Hon är också en viktig bidragsgivare till fredsprojektet One People.

Utmärkelser som : Nordlysprisen 1994 och Nordiska rådets musikpris 2003.

Lyssna! se! Video:
Mari Boine - Goaskinviellja/ Eagle Brother (Oslo Opera House, 2009) - 8:32 min.
KLICKA LÄNK:

Officiell hemsida:
mariboine.no/

Offiiell musiksida:
myspace.com/boine

Källor:
en.wikipedia.org
no.wikipedia.org
youtube.com
ne.se

Ser du Gokväll på lördagar? Då kan du ha mött charmiga och naturliga, Karin My Josefin Adelsköld, född 15:e juli 1973, är en svensk ståuppkomiker, programledare, föreläsare, teknikexpert och bloggare. Hon leder programmet På nätet i Sveriges radio P1. Karin är fast medlem i TV4:s teknikpanel och driver bloggen Lilla gumman. Och snart också författare. Minst 1 man (enl hemsidan) och 2 barn, en son på ca 6 år och en dotter på ca 8 år.

Karin är född i Linköping, uppvuxen i Kisa & Hultsfred och bor nu på Resarö norr om Stockholm i ett radhus med sina 2 barn. Jobbat på Sveriges Radio sen 1995, men är nu teknikskribent, programledare, föreläsare och stand up komiker.

I år har hon ex. åkt på humorturnén Sunny Standup och pratat teknik i TV4. I höst kan du se henne i satirprogrammet Elfte Timmen i SVT, höra hennes webbskola i P4 Extra eller se henne köra standup på Norra Brunn & andra klubbar ute i landet. Annars hänger hon mest på bryggan hemmavid och fiskar mört.

Började med ståuppkomik när hon fyllde 35 för att fly radhustristessen och småbarnskladdet och är ute och uppträder så mycket hon bara hinner. Intresserad av racing och snabba bilar. Hon ska nu ta racinglicense under våren och börja tävla så fort hon får chansen. Att köra bil snabbt är lika renande som meditation och yoga för Karin.

Reser helst till Öland, gillar helst vegetarisk. Allt med vitlök. Lyssnar på svensk hip hop, amerikansk jazz, fransk electro och colombiansk salsa och läser helst Paul Auster.

Motto: "Min mormors favorituttryck: vad gör det om hundra år? Jag älskar det uttrycket för det sätter perspektiv på allting. Och så gör ingenting någonting om hundra år, vilket är väldigt befriande."

Nu på gång, det gamla 80-talsprogrammet ”Har du hört den förut” har spelats in i ny version med Elsa Billgren som programledare. I program fyra drar hon o. ex. Alex Schulman vitsar...

Karins hemsida
http://www.karinadelskold.se/

Källor:
lillagumman.se
karinadelskold.se
sv.wikipedia.org

Foto:
idg.se

LÄNGTAN

Jag vet intet om längtan till sköna land.
Jag såg aldrig gudshus i drömmen.
Min längtan är som en rostfri länk
slagen till hårdknop i strömmen
om en hårddragen pråm utan segel och rå,
lik en utbölings nattskjul, vindgnagd och grå
på den nötta och skavda stommen.

Länken lyser i stjärnornas ljus
och seghåller pråmen i motström och vind.
Mörkren gå över berg och hus,
viskar och manar i dån och brus.
Milsvida vatten nynna
en pråmsång tung som en fånges bikt.
I strömmen glittrar min rostfria slinga,
min längtan som blev mig en blänkande klave,
min längtan som blev all min gråa dikt.

Moa Martinson, Motsols (Stockholm, 1954)

Moa Martinson föddes 1890 som dotter till en textilarbeterska i Norrköping. Hennes dopnamn var Helga Maria Swartz – Moa kom hon att kalla sig först efter 1927. Genom hela hennes författarskap porträtteras starka arbetarkvinnor, som ur ett socialt underläge kämpar för en bättre tillvaro. Moa Martinson dog 1964, men hon är än i dag en av våra mest lästa författare.

Bestämd affärskvinna kan man avläsa om man studerar hennes liv och en öppenhet som gett mycket oförskämdheter, raka rör. En kvinna som gått igenom mycket, men ödmjukhet som är kontrollerad anser jag och - lagt ned en massa pengar på *skönhetsoperationer*, men är man rik så är man. Sharon Osbourne, Sharon Rachel född Arden, ursprungligen Levy, 9 oktober 1952 i Brixton, London, är en brittisk - amerikansk skådespelerska, programledare, sångerska, brittisk mediapersonlighet, författare, affärskvinna och promotor. Hon är också gift med berömda heavy metal singer-songwritern Ozzy Osbourne.

Sharon är dotter till en judisk musikpromotor och rock and roll entreprenör, Don Arden, född Harry Levy, och hans hustru Hope, en irländsk katolsk kvinna. Hon hade ett besvärligt liv med sin far, som hade rånat henne, en gång försökte han döda henne och även försökt att vända Ozzy mot henne genom att berätta att Sharon hade försökt att förföra honom, sin egen far.

Hon var omgiven av våld under sin barndom och att det var en normal företeelse att se hennes far hotade någon, eller viftade med ett ett skjutvapen. Han ordnade så Ozzy "åkte ur" bandet. Sharon släppte kontakten med sin far och talade inte med honom på 20 år. Osbourne är hustru och chef för ex. Black Sabbath sångaren Ozzy Osbourne, och tillsammans har de tre barn, Aimee, Kelly och Jack Osbourne.

Sharon träffade Ozzy vid 18 års ålder när han arbetade för hennes far. När Ozzy fick sparken från Black Sabbath av fadern Don Arden, började Sharon gå ut med Ozzy och tog över som hans chef. Ozzy och Sharon gifte sig på Maui, Hawaii 4 juli 1982. Deras äktenskap har inte varit utan problem eller våld. Under de tidiga åren av deras äktenskap, var de båda missbrukare av alkohol och droger och - Sharon greps en gång för ex. rattfylleri.

I juli 2002 Osbourne fick diagnosen tjocktarmscancer. Senare meddelade hon att den hade spridit sig till lymfkörtlar och var allvarligare än vad man ursprungligen trodde. Hon överlevde sjukdomen mot en 33% överlevnadsprognos. Hon blev "offentlig" genom The Osbournes, en verklighetsshow på TV, som följde hennes familjs vardag. Osbourne blev senare domare på talangtävlingen, The X Factor och America's Got Talent. Hennes självbiografi, Extreme, har sålt över två miljoner ex.

Efter framgångar med shower, reklam etc var Sharon rankad som den 25:e rikaste kvinnan i Storbritannien på 2009 Sunday Times Rich List. Idag lär de ha  en uppskattad gemensam rikedom på 110 miljoner euro/ pund. Sharon är för tillfället i Kalifornien och är en av fem medarrangör i dagserien, The Talk, där hon diskuterar kontroversiella ämnen och samtida frågor, premiär den 18 oktober 2010.

Sharon hoppade med i America's Got Talent den andra säsongen, sedan även 3,4,5,6 - ofta med problem mellan juryn. 2004 gjorde Osbourne ett offentligt tillkännagivande, hon meddelade då att hon fortfarande kämpar med bulimi.

Officiell hemsida:
http://www.sharonosbourne.com/

Källa:
en.wikipedia.org

Kriget mellan knarkhandlare och Mexikos regering kräver ständigt nya offer. Poliser och civila mördas Marisol Valles Garcia är en 21-åring som inte lät sig skrämmas. Hon blev polischef när ingen annan vågade.

Marisol Valles Garcia, född 1990, 21 år, är polischef i Práxedis G Guerrero, en liten stad i delstaten Chihuahua, Mexiko - en av landets mest våldsdrabbade platser, allt sedan Mexikos president Calderon förklarade krig mot knarkkartellerna under 2006, då landets dödssiffra i samband med narkotikabrott var ca 30 000, borgmästare och poliser har dödats.

I oktober förra året blev kriminologistudenten Marisol världskänd då hon tog jobbet. Hennes föregångare mördades i juli 2009. Värst drabbat är gränsstaden Ciudad Juárez, där 3 111 personer dog en knarkrelaterad död förra året.

I början av oktober 2010 - hittades Tancítaros borgmästare Gustavo Sánchez "ihjälslagen med händerna bundna bakom ryggen. Invald i januari, hade han konstaterat att rädslan finns alltid där, men om du har mod och en önskan att ge ditt bidrag, som uppväger rädslan". Efter ett år utan en polischef, var den enda person villiga att acceptera jobbet då 20-åriga Marisol, som var en student som arbetade på en examen i kriminologi vid universitetet i Guadalajara. Hon svor eden 18 oktober 2010. Detta uppmärksammats internationellt, och har lett till nyhetsmedier att kalla henne "modigaste kvinnan i Mexiko".

Valles Garcia är gift och mamma till en pojke. Hon uppges tagit jobbet för att ändra hur hon upplever situationen. "Vi är alla rädda i Mexiko nu. Vi kan inte låta rädslan få oss ge upp", sa hon efter att ha svurit eden som chef.

Hon har gjort klart att hon inte tänker ta sig an knarkbossarna som är orsaken till regionens våldsspriral. "Hur skulle vi kunna bekämpa något så övermäktigt? Hur skulle en liten stad som vår kunna göra det?" Ansvaret för att bekämpa knarksmugglarna lägger hon på de federala myndigheterna.

Stadsdelen där hon arbetar har 9 148 invånare och en polisstyrka på nitton personer. Valles sa att hon avsett att anställa fler kvinnor och fokusera på samhällsengagemang och förebyggande åtgärder. I det angränsande Juárez, har hon det legendariska smeknamnet "La Adelita". Och hon vill skicka ett nytt budskap till den våldsdrabbade regionen. Hon har rekryterat ett helt kvinnodominerat team som inte bär vapen. Kvinnor är mer ödmjuka, mer förstående och kan med empati hitta fler lösningar.

Om folk tror att man kan bekämpa våld med mera våld får det stå för dem. Vårt fokus är att sprida värderingar, har hon uttryckt. Kurage i en tuff värld!!!

Källor:
metro.se
facebook.com
NY Post

Det finns nog ingen människa i världen som har kommit schimpanserna så nära som forskaren och författaren Jane Goodall. Dame Jane Goodall Morris, född Valerie Jane Morris-Goodall, den 3 april 1934, är en brittisk primatforskare, etolog, antropolog och FN: s fredssändebud. Anses vara världens främsta expert på schimpanser, Goodall är mest känd för sina 45-års studier av vilda schimpanser i Gombe Stream National Park, Tanzania. Hon är grundare av Jane Goodall Institute och har arbetat mycket med bevarande och djurskydd.

Jane Goodall var den förste någonsin att studera vilda schimpanser på det sättet hon gjorde och hennes forskning har revolutionerat sättet vi ser på vår närmaste släkting.

Jane är född i London, England - dotter till Mortimer Herbert Morris-Goodall, en affärsman och Margaret Myfanwe Joseph, en romanförfattare som skrev under namnet Vanne Morris-Goodall. Som barn fick hon en levande schimpansleksak, "Jubilee", av sin far, hennes förkärlek för leksaken började visa hennes tidiga kärlek till djur. Idag sitter leksaken fortfarande på hennes byrå i London.

Goodall hade alltid haft ett brinnande intresse för djur och Afrika, det som förde henne till gården till en vän i Kenyas högland 1957. Därifrån erhöll hon arbete som sekreterare och ringde Louis Leakey, en kenyansk arkeolog och paleontolog, fick arbete för honom som sekreterare. Hon skickades till Olduvai Gorge i Tanzania -sedan 1958 sändes hon till London för att studera primatbeteende. Leakey insamlade pengar och 1960 for Goodall till Gombe Stream National Park och blev den första av "Leakey's Angels". Hon var tillsammans med sin mamma, vars närvaro var nödvändig för att uppfylla kraven för det fanns bekymmer för deras säkerhet, Tanzania var "Tanganyika" på den tiden och ett brittiskt protektorat.  1962 skickades Goodall till Cambridge University där hon erhöll en Ph.D examen i etologi.

Goodall har varit gift två gånger. 1964 gifte hon sig med en holländsk adelsman, naturfotografen Baron Hugo van Lawick, London, och blev känd under deras äktenskap som Jane van Lawick-Goodall. Paret fick en son, Hugo Eric Louis, känd som "Grub", som är född 1967. De skilde sig 1974. Året efter, 1975 gifte hon sig med Derek Bryceson (en medlem av Tanzanias parlament och direktören för landets nationalparker), han dog av cancer i oktober 1980. Med hans position i den tanzaniska regeringen som chef för landets nationella parksystem, kunde Bryceson skydda Goodalls forskningsprojekt och genomföra ett embargo mot turismen i Gombe medan han levde.

På frågan om hon trodde på Gud, sade Goodall i september 2010: "Jag har inte en aning om vem eller vad Gud är, men jag tror på några stora andliga krafter, jag vet inte vad jag ska kalla det jag... känner att det är särskilt när jag är ute i naturen. Det är bara något som är större och starkare än vad jag är eller vad någon är. Jag känner det. Och det är nog för mig."

Hon började studera schimpanserna och observerade att de hade unika och individuella personligheter, en okonventionell idé då. Hon konstaterade att "det är inte bara människor som har personlighet, som är kapabla att rationellt tänka och har känslor som glädje och sorg."

Hon har även observerat beteenden såsom kramar, pussar, klappar på axeln, och även kittlande, vad vi anser vara "mänskliga" handlingar. Goodall insisterar på att dessa gester vittnar om "det nära, stödjande, tillgivna band som utvecklas mellan familjemedlemmar och andra personer inom en gemenskap, som kan kvarstå under en livslängd på mer än 50 år." Dessa fynd kan ses i känslor, intelligens och familj och sociala relationer.

Goodalls forskning visade också att aporna kunde göra och använda verktyg - schimpanser tog kvistar från träden och remsor av bladen för att göra kvisten mer effektiv, en form av objektändring som är en början på verktygstillverkning. I motsats till det fredliga och kärleksfulla beteendet fann Goodall också en aggressiv sida hos schimpanserna. Hon upptäckte att schimpanser systematiskt jagade och åt mindre apor. Goodall såg en jaktgrupp isolera en colobusapa högt i ett träd, blockera alla möjliga utgångar, sedan klättrade en schimpans upp, fångade och dödade apan. De andra tog sedan var sina delar av den slaktade kroppen, delade med andra medlemmar i den skara som svar på tiggeribeteenden. Bara detta var en stor vetenskap att finna som utmanade tidigare föreställningar om schimpansens kost och beteende.

Men kanske mer uppseendeväckande, och oroande, tendenserna för aggression och våld inom schimpansens grupp. Goodall observerade dominerande honor som avsiktligt dödade ungar av andra honor i gruppen för att behålla sin dominans, ibland gick de så långt som till kannibalism.

"Under de första tio åren av studien jag hade trott att Gombeschimpanser var till största delen trevligare än människor. Plötsligt fann vi att schimpanser kan vara brutala, att de, liksom vi, hade en mörkare sida till sin art." Dessa fynd revolutionerade modern kunskap om schimpansens beteende. 1977 etablerade Goodall - Jane Goodall Institute (JGI), som stöder Gombes forskning, och hon är en global ledare i arbetet med att skydda schimpanser och deras livsmiljöer.  Organisationen har nu över 10 000 grupper i över 100 länder. 

Idag ägnar Goodall i stort sett hela sin tid till som förespråkare på uppdrag av schimpanser och miljön, reser närmare 300 dagar om året. Goodall är också styrelseledamot för världens största djurreservat med schimpanser utanför Afrika, Save Chimps i Fort Pierce, Florida. Hon är en hängiven vegetarian och förespråkar kost för etik, miljö, och hälsoskäl.

Goodall har sagt, "Tusentals människor som säger att de" älskar "djur sitta ner en eller två gånger om dagen för att njuta av kött av varelser som har behandlats med så lite respekt och vänlighet bara för att göra mer kött."

Vissa primatologer har föreslagit brister i Goodalls metodik som kan ifrågasätta giltigheten av hennes iakttagelser. Några färska studier som ex. Crickette Sanz i Goualougo Triangle, Kongo har inte visat den aggression som observerats i Gombe studierna. Men inte alla primatologer är överens utan har också schimpansgrupper som har den påvisade aggressiviteten som i Gombe.

En av serietecknaren Gary Larson är den berömda karikatyren som visar två schimpanser som bråkar. En av dem finner ett blont hårstrå på den andra som frågar, "Du får väl göra lite mer forskning med Jane Goodall?" Goodall själv avslöjade att hon funnit teckningen roande. Sedan dess har alla vinster från försäljningen av en tröja med denna karikatyr på gått till Jane Goodall Institute.

Goodall har fått många utmärkelser för sitt miljö- och humanitära arbete. Hon utsågs till Dame Commander of Order of the British Empire i en ceremoni i Buckingham Palace 2004. Hon är även medlem i Advisory Board för BBC Wildlife Magazine. Hon har fått många hyllningar, utmärkelser och utmärkelser från lokala myndigheter, skolor, institutioner och välgörenhetsorganisationer runt om i världen. En stark kvinna som gått sin "egen" väg...

Källor:
en.wikipedia.org
sverigesradio.se/

En av alla "kända" därute som ingen läser om i media eller ser i TV. Som många har vi alla en historia och jag blev nyfiken på henne, en kvinna, tjej och mamma, mitt i livet. Häftig, söt och frän! Mia Jensson, lärare, boende i en tätort i Västra Götalands län - född mitt i sommaren 1984. Kan även tre språk utöver vårt hemlands. 

Bakgrund? Mias föräldrar gifte sig tidigt, ihop sedan tonåren, varandras första kärlek. Fem barn fick de, tre pojkar och två flickor, varav en är Mia som berättat det för mig - i ord. Hon och syrran "har en underbart skön relation, riktig syskonkärlek, goa systrar i vått å torrt", som är hennes egna ord. De, Mia och Isa, har hållit ihop/ hittat tillbaka till varann efter turer hit och dit.

I ungdomen har vi alla drömmar, Mia såg framför sig ett liv utomlands, i nån europeisk storstad, som gallerist eller museiguide. Men bortom drömmen trodde hon det kunde bli som ett mer fyrkantigt liv på hemorten. Hon spelade mycket gitarr i tonåren, köpte, bytte å lyssnade på skivor, som "svensk punk, amerikansk punk, spansk punk å engelsk punk".

Hon trodde väl aldrig kärleken skulle dyka upp på riktigt, det gjorde den dock med besked - och sedan var snöbollen i rullning. Mia umgicks mycket i musikkretsar, åkte runt med band, gick på spelningar och trodde det skulle vara länge. Men kärleken tog slut och - nya idéer dök upp under rufsigt hår och en växande samling tatueringar.

Så Mia flyttade till en grannstad för högskolestudier, lärare var planen. En ny stad,  nya människor - nytt nytt nytt! Mia fick jobb på en bar, studierna gick bra, började umgås med folk med bilintresse, amerikanare - rockabillyfolk! Fler gaddningar, mer musik, mer fest, träffade män som lyfte henne och - sänkte henne. Till slut mötte hon mannen till sitt barn och flyttade ut på landet, lämnade underbara stan med... sorg i hjärtat!

Mia trivdes dock ett par år, femtiotalsstuk och hemmafruliv, student i en märklig kombination. Hon fick en dotter, blev avskydd av mannens släkt. Sådant man inte mår bra av, tänker jag, men Mia fann då dansen i sitt liv, började svänga runt, sökte sig bort och - fann en ny man, himlastormande kärlek och en äventyrlig sommar! Men - hon landade i en snöig höst/ vinter med ett brak.

Helt ok, föredrar tänkande människor, med lite substans i diskussionerna, tänkte hon. Inte tomhet och fåfänga från det motsatta könet. Hon fick ett jobb, tog examen, fick fast anställning på ett gymnasium och - är överlycklig som singel! Stark, sprudlande, härligt obekymrad och träningsbesatt. Sundhet och välmående! Jag som mött Mia i orden håller med om alla de bitar jag mött, glädje, sprudlande och med en utstrålning som få, ofta i fart med sin cykel - eller fest, dans eller som mamman, träff med syrran...

Det som sägs ofta, "vi är alla unika" och på Mia stämmer ex: "jag levde i 25 år med tron att dans var fjantigt, meningslöst och inget för mig, men jag släpades med på en kurs, gillade det, fortsatte, fortsatte och nu är jag helt biten. Dirtyfox och bugg, hade någon sagt till mig för två år sen att du ska uppskatta dans när du är 27 år, då hade jag smällt av och skrattat hejdlöst. Så man kan ju säga att jag omvärderade en sedan länge inpräntad åsikt, och en helt ny period startade i mitt liv, en dansperiod. Man ska aldrig säga aldrig".

Här och nu tycker Mia att - "hon älskar sitt jobb, längtar efter varje träningstillfälle! springer springer springer... underbar avkoppling! fler gaddningar, döljer dom, men är stolt i själ och hjärta, har ju landat på fötterna". Vilken glöd va?

Mias motton i livet, "Om du inte kan övervinna något - varför oroa dig? Om du kan övervinna något - varför oroa dig?" För henne betyder det i stort sett att det är ingen idé att stressa upp sig eller oroa sig, det mesta löser sig om det är meningen att det ska lösa sig. "Och det mesta löser sig konstigt nog. Jag har haft mycket otur i mitt liv, men nu glider jag på en framgångsvåg, jag är i nuet, och jag är nöjd..."

Om året som gått, "på ett år har jag lyckats med följande: börja dansa, separera, flytta, älska på nytt, flytta, älska på nytt, ta högskoleexamen och få fast jobb". 2010 var ett händelserikt år för henne.

Som en tjej, mamma, mitt i livet känner hon sig kanske något stressad över kärleksrelationen, trivs som singel i nuläget, men kärleken gör sig påmind - konstigt annars. Har man träffat denna livsbejakande tjej är det nog lätt hänt bli fast. Hon tror "att hennes glädje smittar av sig, hoppas det..."

Detta kan vara du, jag eller någon annan? Nu eller då? Känner du igen dig? Vi bär på ungdomsdrömmar och kärlek, frågan om när, var och hur - gäller oss alla!

Källa:

Mia - in persona

En historia som överraskar läsaren, minst sagt! Dr James Barry utexaminerades från manliga Edinburgh College of Medicine (1812). Efter detta vände sig James till den brittiska armén som förtroendeläkare. Barry sändes till Sydafrika ett år senare och fick ett rykte om sig som en förstklassig kirurg. Och det var i Sydafrika som Barry genomförde det första lyckade kejsarsnittet (1826) - UTAN några antiseptiska medel.

Som hög Medicinsk Inspektör införde Barry strikt kontroll för apotekare - och tillgången på narkotika. Denne förbättrade också hälsotillståndet för spetälska inom fängelser och kolonier. På St Helena infördes Barry dock för krigsrätt för "en viss nitiskhet med att försöka förbättra villkoren för kvinnliga patienter på sjukhuset". Jaja, det fick man väl räkna med - då.

I ett läge hamnade James även - i en duell och sårades. Slutligen blev Dr James Barry befordrad till att bli inspektörskirurg i den brittiska armén.  Barry var på Krim i fyra månader och var den enda läkaren som kunde kritisera och tillrättavisa en annan mycket känd kvinna - i form av fröken Florence Nightingale (död 1910). Så mycket är vet vi - och vad som var känt under en tid var att Dr James i själva verket ver en kvinna - och alltid hade varit!!!

Namnet James Barry antogs vid inträdet vid Edinburgh College (1809) av en kvinna som kallas Miranda Stuart. Men nya bevis har framkommit att Dr James Barry i själva verket har varit en Margaret Bulkley, dotter till en irländsk handlare.

Enligt en artikel i Telegraph:
"Viktiga bevis från omkring två dussin brev, några skrivna av Margaret som tonåring och andra av Barry som läkarstudent. Alison Reboul, en expert på dokumentanalys med kriminalteknisk hjälp, har dragit slutsatsen att de var skrivna av samma person. Ett annat nyupptäckt brev skrevs av Barry till familjeadvokaten Daniel Reardon på "hans" ankomst till Edinburgh för att studera medicin 1809. Även om brevet var undertecknat "James Barry", hade Reardon angett på utsidan "Miss Bulkley, 14 december".

Den verkliga identiteten på Dr James Barry var dold av den brittiska armén efter skandalen, när Barry grips av dysenteri (1865). Först efter hennes död när kroppen var beredda för begravning, upptäcktes säkert Barrys kön.
Så, "... en kvinna hade uppträtt som en man och tog den den första kvinnliga medicinska examen i Storbritannien, lurade armén att anställa henne och sedan höll sitt kön hemligt under ett halvt sekel."
Vilken kvinna! Hur många lyckas dölja könet så länge eller ens några år?

Häftig kuriosa: Barnet, som var först av alla med kejsarsnitt - fick sitt namn efter "honom": James Barry Munnik.

Rubrik på The Telegraph:
FÄLTLÄKARE - faktiskt en kvinna!

Källor:

womenofhistory.blogspot.com
Listboken

Allas "vår" Ilon Wikland föddes 5 februari 1930 i Tartu i Estland, är illustratör. Hennes föräldrar var civilingenjör Max Pääbo och konstnärinnan Vida Juse. Hon kom till Sverige som flykting vid fjorton års ålder. Själv har hon fyra döttrar och tio barnbarn. Hon gick i konstskola för Akke Kumlien och kunde med sin historia av estnisk bildkonst skapa sig en ny och unik stil.

1953 sökte Ilon jobb som illustratör på Rabén & Sjögren. Hon möttes av Astrid, som just hade skrivit färdigt Mio, min Mio och som genast såg att Ilon kunde ”rita sagor”. Ilon fick provrita till Mio och sedan fortsatte samarbetet med Astrid Lindgren.

Hon vill vara säker på att exakt kunna fånga personernas karaktärer. Och hon lyckas också alltid. Hennes egna barn har varit inspiration till Bullerby-barnen och många andra trubbnosiga och rundkindade ungar. Värre var det med Karlsson på taket. Förebilden till honom fann hon till slut i Hallarna i Paris: en liten trind och finurlig gubbe med trollansikte och borstigt hår. Rövarna i Ronja rövardotter stod allesammans i kön på Systemet! Ilon Wikland är en mångsidig konstnär som i sina bilder spänner över ett brett register, från den trygga idyllen på Bråkmakargatan till de hisnande svarta djupen vid Karmaforsen i Bröderna Lejonhjärta. Hon har fått de flesta priser och utmärkelser, 1969 fick hon Elsa Beskow-plaketten för sin samlade produktion.

Wikland har skildrat sin barndom i den tillsammans med barnboksförfattarinnan Rose Lagercrantz utgivna boken Den långa, långa resan från 1995. Senare år har Wikland illustrerat Mark Levengoods böcker, "Sucka mitt hjärta men brist dock ej" 2006 samt "Hjärtat får inga rynkor" 2008.

2004 bestämde sig Ilon för att donera sina cirka 800 bokillustrationer i original till den estniska staten, och i ett gammalt vackert hus som ägs av länsmuseet skulle dessa ställas ut. Den första juli 2009 invigdes så museet Ilons sagoland, i staden Hapsal i Estland. Hapsal är den stad där Ilon tillbringade en stor del av sin barndom. På museet kan man bland annat se Ilons illustrationer, se in i Karlssons rum och leka i verkstaden. Det finns också en stor scen, sagobrunn och en filmsal.

Wikland har även illustrerat skrovmålningarna på Tallinks fartyg M/S Victoria I samt barnens lekrum. Wikland var den som döpte båten 2004 och är dess gudmor.

Ilon arbetade nära Astrid och allteftersom bilderna blev klara visade hon upp dem och fick dem godkända. Vid två enstaka tillfällen har Astrid bett Ilon rita om, för att hon själv hade en annan bild av hur personerna såg ut. Karlsson på taket liknade en kamrer och Ronja Rövardotter såg ut som en sameflicka, tyckte Astrid.

Målet att få bilden på pappret att överensstämma med den bild som finns i huvudet, uppnås genom att hon ritar om samma bild många gånger, först genom skisser med blyerts och sedan i renritningar gjorda i tusch.

Precis som Astrid Lindgren skrev för barnet inom sig, ritar Ilon ofta för barnet inom sig. Ilon Wikland är den konstnär som har illustrerat allra flest av Astrids böcker. Hon har illustrerat bl.a. böckerna om Barnen i Bullerbyn, Barnen på Bråkmakargatan, Bröderna Lejonhjärta, Karlsson på taket, Madicken, Mio min Mio, Nils Karlsson-Pyssling, Ronja Rövardotter o. Saltkråkan.

Nils Karlsson Pyssling flyttar in,
1956, illustrationer Ilon Wikland:

-Hej, sa den lille pojken.
-Hej, sa Bertil lite förlägen.
-Vad är du för en, sa Bertil. Och vad gör du under min säng?
-Jag heter Nils Karlsson-Pyssling, sa den lille pojken. Och jag bor här. Ja inte under din säng precis utan en trappa längre ner ...

Källor:
rabensjogren.se
astridlindgren.se
wikipedia.org

En fantastisk kvinna som kämpat för sitt folk och offrat så mycket. Läs om denna kvinna från Burma. Aung San Suu Kyi - (uttalas Ong San Soo Chee) född 19 juni 1945 i Rangoon, är en burmesisk politiker. Hon har länge kämpat för demokrati i landet som är en militärdiktatur, och har sedan 1989 i omgångar suttit i husarrest, men frigavs den 13 november 2010. Hon har tillbringat mer än 15 år i fängelse, det mesta i husarrest.

Aung San, hennes far, ledde under andra världskrigets slutskede en väpnad grupp som kämpade mot japanerna. Han grundade organisationen Anti-Fascist People's Freedom League som vid Burmas första allmänna val och fick bilda regering, men i juli samma år mördades han när en grupp beväpnade män avbröt ett pågående regeringssammanträde. Hans änka Khin Kyi fortsatte med politik. När Suu Kyi var 15 år blev hennes mor utnämnd till ambassadör i Indien och Suu Kyi flyttade med henne till New Delhi.

Efter universitetsförberedande studier flyttade Suu Kyi till Storbritannien och tog examen i filosofi, ekonomi och statskunskap i Oxford. Där träffade hon Tibet-forskaren Michael Aris som hon gifte sig med. Paret flyttade till Bhutan där han arbetade vid regeringskansliet. Suu Kyi födde två söner och familjen flyttade 1975 till London. När hon 1988 genomförde doktorandstudier vid University of London drabbades hennes mor av hjärnblödning och Suu Kyi reste i april 1988 tillbaka till Burma.

I mars 1988 hade studenterna i Rangoon inlett protester mot regeringen och general Ne Win. Protesterna möttes med våld och flera studenter dödades i sammandrabbningar med polisen. När studenterna demonstrerade var en av deras ideologiska förebilder Aung San. Suu Kyi beslutade sig att ansluta sig till protesterna. Den 26 augusti 1988 höll Suu Kyi ett tal inför en halv miljon människor utanför Shwedagonpagoden i Rangoon. Den 24 september bildades Nationella demokratiska förbundet av Aung Gyi, Tin Oo och Suu Kyi (partisekreterare).

NLD vann valet med svindlande 82% av platserna i parlamentet, men regimen erkände aldrig valresultatet. Den 20 juli 1989 omringades Suu Kyis hus av soldater och hon och andra ledare för partiet sattes i husarrest. Andra medlemmar av partiet sattes i fängelse. Suu Kyi satt i husarrest fram till den 10 juli 1995. År 1991 tilldelades Aung San Suu Kyi Nobels fredspris. På grund av husarresten fick sönerna och maken Michael Aris vara ställföreträdande mottagare under ceremonierna i Oslo.

1997 fick Michael Aris besked om att han hade prostatacancer och det visade sig så småningom att den var obotlig. Trots uppvaktningar från USA och flera andra länder, samt prominenta världsledare vägrade den burmesiska regimen att bevilja honom visum för att besöka hustrun. Regimen skyllde på att man inte hade medicinska möjligheter att ta hand om honom, utan uppmanade i stället Aung San Suu Kyi att lämna landet för att besöka honom. Hon avböjde dock det erbjudandet, eftersom hon misstänkte att hon sedan inte skulle släppas tillbaka in i Burma.

Han dog i London på sin 53-årsdag, 27 mars 1999. Sedan 1989, då Aung San Suu Kyi första gången sattes i husarrest, fick han bara träffa henne fem gånger. den sista var julen 1995. År 2000 sattes hon åter i husarrest efter att hon trotsat reserestriktioner och försökt åka till staden Mandalay. Hon släpptes 2002, men sattes i fängelse i Insein-fängelset i Rangoon i maj 2003, efter Depayin massakern, under vilken upp till 100 av hennes anhängare misshandlades till döds av regimens milis. I september 2003 frigavs hon men var fortfarande i husarrest. Husarresten förlängdes ett år i maj 2007 och i maj 2008.

I oktober 2007 lämnade hon sin bostad, för att, av för omvärlden okänd anledning, föras till regimens gästhus i Naypyidaw. I maj 2009 simmade en amerikan vid namn John Yettaw till hennes hus som ligger vid en sjö. Det innebar ett brott mot husarresten, som vid det laget nästan var över, och hon ställdes inför rätta. Tre månader senare dömdes hon till tre års fängelse och hårt straffarbete i rättegången.

En av ministrarna i juntan ändrade domen till ett och ett halvt år i husarrest, motiverat med ”lugn och ro ska fortsätta råda”. Fredagen den 12 november 2010 ryktades det att militärregimen hade beslutat om hennes frigivande nästa dag, då hennes husarrest skulle vara slut. Hon blev också frigiven dagen efter, den 13 november 2010 sedan val hållits i landet. Valet har kritiserats av omvärlden för att vara "uppgjort" av den styrande militärjuntan.

Det irländska rockbandet U2 tillägnar sin låt Walk On åt Aung San Suu Kyi. Låten finns på deras album All That You Can't Leave Behind.

Priser - utmärkelser bl.a.: Sacharovpriset (1991) - Nobels fredspris (1991) - Liberala internationalens frihetspris (1995) - Frihetsmedaljen (2000) - Olof Palmepriset (2005) - Companions of the Order of Australias Heders medalj (Australiens högsta civila utmärkelse.) - UNESCO Madanjeet Singh Prize for the Promotion of Tolerance & Non-Violence (2002) - Ambassador of Conscience 2009 (Amnesty International).

Aung San Suu Kyi, Burmas demokratiledare och Nobelpristagare, symboliserar kampen för Burmas folk att vara fria. Det finns fortfarande mer än 2200 politiska fångar i Burma.

Vidta åtgärder för att få fri alla politiska fångar i Burma!
Webbsida: http://www.burmacampaign.org.uk/

Källor:
wikipedia.org
burmacampaign.org.uk
facebook - grupp

Sofi Oksanen är född 7 januari 1977 och uppvuxen i Jyväskylä ligger i Mellersta Finland. Hennes far är finsk elektriker, hennes mor en estnisk diplomingenjör som växte upp i Estland under sovjettiden och invandrat till Finland under 1970-talet. Sofi är en finländsk romanförfattare och dramatiker. Hon studerade litteratur vid universiteten i Jyväskylä och Helsingfors och senare drama vid finska Teaterhögskolan i Helsingfors.

Oksanen deltar aktivt i den offentliga debatten i Finland och kommentarer om aktuella frågor i hennes kolumner och olika pratshowern. Hon är en självidentifierande bisexuell och har lidit av ätstörningar. År 2009 fick hon en utmärkelse från arrangörerna av Helsinki Pride för sin aktivism på uppdrag av HBT-personer i Baltikum (Estland, Lettland, Litauen) och Ryssland.

Med sin första roman, Stalinin lehmät ("Stalins kor", 2003), slungades hon in i eliten av unga finländska litterära författare, berättelsen om en ung flickas ätstörning och bilden av estniska kvinnor som invandrat en till Finland. Två år senare släppte hon sin andra roman Baby Jane (2005) om ångestsyndrom samt våld bland lesbiska par och det gav henne en nominering till Runeberg Award, en av Finlands mest prestigefyllda litterära priser.

Oksanens första ursprungliga spel Puhdistus ("Utrensning") var iscensatt vid Finlands National Theatre 2007. Ut ur pjäsen växte Oksanens tredje litterära roman Puhdistus (2008). Den var rankad som nummer 1 på bästsäljarlistan för skönlitteratur i Finland när den kom ut och är översatt till 28 språk.

Romanen Purg vann Fnac priset under 2010, utvalda från cirka 300 verk som publiceras i Frankrike mitt positiva recensioner av franska kritiker, var det första gången priset hade tilldelats en utlänning. Den mest sålda roman är att bli en film 2012, som ska produceras av Markus Selin .

Bibliografi (utgivet på svenska)
Stalins kossor 2007 (Stalinin lehmät)
Baby Jane 2008
Utrensning 2010 (Puhdistus)

Priser och utmärkelser
Finlandiapriset 2008
Runebergspriset 2009
Nordiska rådets litteraturpris 2010

(Oksanen är den yngsta författaren
någonsin att vinna något av dessa
prestigefyllda priser.).

Hemsida:
http://www.sofioksanen.com/

Nog har jag besökt London, men aldrig, kanske tyvärr, sett Tussauds kabinett. TV har emellertid visat en hel del och vänner har berättat. Jag valde en loppmarknad den dagen senast jag var där - de sålde ALLT :) Ok. Marie har levt och det var ett tag sedan, avled 1850. 160 år sedan alltså. Lite fakta om damen?

Marie Tussaud (född som Anna Maria Grosholtz), föddes 1 (troligen) december 1761 i Strasbourg - dog 16 april 1850. Hennes livs historia är både spännande och otäck.

Hennes far dog i Sjuårskriget (1756-1763) bara två månader före Marie föddes. Han var en tysk soldat vid namn Joseph Grosholtz, vars ansikte hade varit ohyggligt stympat i krig och vars underkäke hade skjutits bort och ersatts med ett 'silverfat'. Modern, Anne-Marie Walder, flyttade tillsammans med Marie till Bern för att arbeta som hushållerska åt läkaren Philippe Curtius, som använde vaxfigurer för att illustrera anatomi. Marie var systerdotter, möjligen dotter till Philippe, olika uppgifter finns. Han blev som en 'farbror' (?) för Marie och hon lärde sig konsten att skapa vaxfigurer. 1765 flyttade Curtius till Paris för att starta ett vaxkabinett. Två år senare flyttade också Marie och modern dit.

Maries första vaxdocka skapade hon 1778 och den föreställde Jean-Jacques Rousseau. Andra figurer hon gjorde vid samma tid var av Voltaire och Benjamin Franklin. Under Franska revolutionen träffade hon betydelsefulla personer såsom Robespierre och Napoleon, men hon var även vän med kungligheterna. Detta ledde till att hon arresterades och skulle giljotineras. Hon skonades dock och fick uppdraget att göra dödsmasker av de giljotinerade, varav vissa var hennes vänner.

1794 dog Curtius och efterlämnade sina vaxsamlingar till Marie. Året efter gifte hon sig med François Tussaud, en ingenjör och de fick två barn, François och Joseph, men de skiljdes åt efter åtta år. 1802 flyttade hon till London med den äldste sonen Joseph, då fyra år. Där satte hon upp en utställning av vaxfigurer av berömda personer. 1835 flyttade Marie till Baker Street och öppnade ett museum. Hon avled hemma i sömnen i London och var då 88 år gammal.

Lite mer fakta om platsen.
Om Madame Tussauds vaxkabinett kort, huvudkontor i London. Londonkabinettet flyttade till sin nuvarande plats 1884. 1925 förstördes många av vaxfigurerna i en brand, men originalformarna klarade sig så figurerna kunde återskapas igen. Det finns filialer i Amsterdam, Berlin, Hong Kong, Hollywood, Las Vegas och New York.

Vaxmuseum är ett museum där man kan se statyer av människor skapade i vax. Statyerna är ofta skapade med verkliga förebilder och är gjorda så att det ser ut som om de hade varit riktiga människor. De görs ofta så verklighetstrogna att det kan gå att förväxla en sådan vaxdocka med en riktig människa som står helt stilla

Vax? Vax har använts för att representera den mänskliga kroppen för fler ändamål än något annat medium. Kroppsdelar har traditionellt gjorts av vax för medicinska och kirurgiska utbildningar. 1789 års Franska revolution fick vaxfigurer blomstra, modellering av dödsmasker från verkliga huvuden av giljotinens offer (nämns ovan också). Ett vax är inom kemin en ester (ämnesklass i organisk kemi) av en högre fettsyra och en högre alkohol, så kallad fettalkohol. De kan vara blandningar av flera olika fetter och mineraloljor.

Svenska Panoptikon var ett vaxkabinett på Kungsträdgårdsgatan 18 i Stockholm 1889-1924. I möjligaste mån försökte man få personen som skulle bli vaxfigur att sitta modell. Även dräkterna försökte man få så lika originalen som möjligt genom att anlita samma skräddare som sytt åt den porträtterade.

Källor: www.madametussauds.com
www.highbeam.com
wikipedia.org