Zenzationella Människor - Et Facto

Kunskapen om sig själv, ja författaren Byron Kathleen Mitchell (född Reid) är värd läsa och tänka. Good or bad? Hon är mer känd som Byron Katie, född 6 december 1942, är en amerikansk talare och författare som lär ut en metod för egen utredning känd som "The Work av Byron Katie" eller helt enkelt "arbetet."

Byron ("Katie" som hon ofta kallas) blev allvarligt deprimerad i början av trettio års åldern. Hon var en affärskvinna och mamma som bodde i en liten stad i öknen i södra Kalifornien. Under nästan ett decennium följde hon med nedåt, som dragen ned med en spiral, med paranoia, raseri, självförakt, och ständiga tankar på självmord, enligt henne själv. De sista två åren av dessa kunde hon oftast inte lämna sitt sovrum. Efter två äktenskap, tre barn och en lång period av oförklarliga vredesutbrott, tilltagande förtvivlan och djup depression vaknade hon upp till verkligheten en morgon i februari 1986. Hon kallade det "vakna upp till verkligheten." I ett ögonblick av upplysning.

Enligt journalisten Allison Adato, började folk snart efter söka upp Katie och fråga hur de kunde hitta den frihet som de såg i henne. Personer från hennes stad och så småningom  kom folk från alla håll för att träffa henne och några ville även - leva med henne. Katie har inte någon speciell religion eller tradition. Hon är gift med författaren och översättaren Stephen Mitchell, som medverkade vid hennes första bok, Loving What Is och hennes tredje bok, A Thousand Names for Joy. 

Katie kallar sin metod för egen utredning "The Work". Hon beskriver det som ett uttryck, i ord, ett ordlöst förhör som vaknade i henne. Katie fick uppmaning att berätta om detta, talare, på offentligt håll i Kalifornien, sedan i hela USA, och så småningom i Europa och över hela världen. Hon har lärt metoden till människor på ex. fängelser, sjukhus, kyrkor, företag, bostäder med anhöriga med våld i hemmet, universitet och skolor.

”Vi lider frivilligt”, säger Katie i boken "Älska livet som det är". ”För att slippa plågas måste vi undersöka vad det är för tankar som ligger bakom reaktionen, och det kan var och en göra på egen hand med papper och penna.” Sedan 1993 har Katie varit på resande fot praktiskt taget hela tiden. The Work inrättar sig inte under någon religion, sekt eller terapiform.

Byrons citat - länk:

Källor:
levandekraft.se
en.wikipedia.org

Diogenes lät bli att tvätta sig, bodde i en tunna och åt motbjudande mat. Ja, jag fick tidigt fakta om honom och blev förtjust över denne mans egna beteende. Hur?

Diogenes, född cirka 412 f.Kr. (enligt andra år 404), död 323 f.Kr., var en grekisk filosof, född i Sinope på södra kusten av Svarta havet (dagens Sinop, Turkiet) i 412 eller 404 f.Kr. och dog vid Korint 323 f.Kr.
 
Lite är känt om hans tidiga liv, förutom att hans far Hicesias var en bankman. Diogenes skulle vara konsekvent i att göra narr av en sådan livsfilosofi som - extremt beroende. Han ville särskilt vara en herre som inte behövde göra något viktigt och - ändå inte vara hjälplös.

Grekerna berättade gärna elaka och ibland inte helt sanna anekdoter om berömda filosofer. I anekdotfloran bodde Diogenes på en strand i en tunna, tvättade sig aldrig, luktade illa, kallades hunden (grek. kynos) eller betecknade rentav sig själv som en hund för att framhäva sitt ideal. Känd är anekdoten om hur Alexander den store som hört talas om den berömde filosofen besökte honom och frågade om det fanns något han kunde göra för honom. Diogenes svarade då att Alexander kunde flytta på sig så att han inte skymde ljuset från solen. Ett underbart svar, inte sant?

Hos Diogenes framträder ändå en seriös tänkare, med en desillusionerad syn på världen – cynisk i denna bemärkelse – som menade att lyckan består i den inre frihet man uppnår genom att avsäga sig allt beroende av världen och genom att vara nöjd med enbart livets nödtorft, inte helt olikt buddhismen. Han sade sig i ett berömt uttalande inte vara medborgare i någon stat utan en världsmedborgare. Han skall ha skrivit tragedier, alltså dramer, om människans utsatthet och en bok kallad Staten. Det är inte förvånansvärt att denna skall ha influerat Zenon, stoicismens grundare, eftersom liknande tankar finns här, låt vara i mindre extrem form.

Enligt traditionen dog Diogenes på samma dag som Alexander den Store. Han var då 96 år gammal och dog i sin tunna i Korinth. På frågan hur han ville bli begravd, lämnade han instruktioner om att han skulle kastas utanför stadsmuren, i ett dike, så vilda djur kunde kalasa på hans kropp. Aningen morbid? Om hans död finns olika förklaringar. Han uppges omväxlande ha hållit andan likväl som han hade ätit rå bläckfisk, till att ha lidit av en smittad hunds bett.

Korintierna reste till hans minne en pelare med en vilade hund på Paros marmor. Han fick också tvärtemot sina önskemål en magnifik begravning.

Källor:
in2greece.com
en.wikipedia.org

Livet är märkligt och även dess final, döden. Några annorlunda kan du läsa om här.

207 f. Kr.: Chrysippus, en grekisk, stoisk, filosof, tros ha dött av skratt efter att ha sett sin berusade åsnas försök att äta fikon ...

1673: Molière, den franske skådespelaren och dramatikern, dog efter att ha blivit gripen av en våldsam hosta, samtidigt som han spelade titelrollen i sin pjäs "Den inbillade sjuke (The hypokondriker).

1767: Johann Schobert - ej Schubert, men en tonsättare av polskt ursprung. En vacker söndag tog Schobert med sig ett helt sällskap på svamppromenad i Bolognerskogen. Med resultatet - en hel korg svamp - gick de sedan glatt visslande in på en restaurang, och bad få den tillagad.
Men krögaren vägrade: "Det där ser giftigt ut", sa han.
Schobert gick med sitt sällskap till en ny krögare - som också vägrade.
"Den svampen ser jättegiftig ut", sa han.
Varpå den dödsföraktande Schobert gick hem och kokade svampsoppa.
Sju personer dog: Schobert själv, hans fru, ett barn, en tjänstekvinna och tre av hans vänner, som alla gjorde misstaget att tro att han var lika bra på svamp som på kammarmusik.

1911: Gustav Mahler, tonsättare skrev femte symfonin.  Sedan i relativt raskt tre symfonier till - sexan, sjuan och åttan. Men när han skulle skriva sin Nia, då blev han rädd - både Beethoven, Schubert och Bruckner hade ju dött efter sina Nior, och Mahler vad vidskeplig. Så när Mahler fått sin nya symfoni färdig då kallade han den inte för sin nionde symfoni, utan "Das Lied von der Erde".
"Det gick ju bra!", konstaterade Mahler sedan .
- "Jag överlevde!".
Så sin nästa symfoni, den kallade han Symfoni nummer Nio. Och så dog han!!! Sättet han dog på var av en streptokock-infektion i Wien. Hans sista ord lär ha varit "Mozart". Bland hans kvarlåtenskap fanns bland annat den ofullbordade tionde symfonin!

1930: William Kogut, en fånge i dödscell i San Quentin, begick självmord med en rörbomb som skapats från flera förpackningar med spelkort och ihåliga ben från sin säng, som han värmt med en fotogenvärmare. På den tiden, var det röda bläcket i spelkort innehållande nitrocellulosa, som är brandfarligt och när den är våt kan skapa en explosiv blandning, vilket så skedde ...

1966: Lenny Bruce sägs ha dött av en överdos heroin sittande på toaletten...

1972: Leslie Harvey, gitarrist i Stone Crows dog av elektrisk ström på scenen av en livemikrofon.

1981: Amerikanske fotografen Carl McCunn hade betalat en pilot att släppa av honom vid en avlägsen sjö nära Coleen River i Alaska, i mars -81, för att fotografera vilda djur. Men han misslyckades med att bekräfta om hämtningen för piloten som skulle plocka upp honom igen i augusti. Hellre än att svälta, sköt McCunn sig själv i huvudet. Hans kropp hittades i februari 1982 - knappt ett år senare.

1981: William Holden var en stilig skådespelare och vid tillfället här ensam och berusad i sin lägenhet i Santa Monica, Kalifornien. Plötsligt halkade han på en matta, sargade svårt  pannan på ett sängbord av teak och förblödde. Uppgifter tyder på att han var medveten under minst en halv timma efter fallet, men kanske inte har insett hur allvarlig skadan var  och inte behövde tillkalla hjälp, eller kunde han inte ringa efter hjälp. Hans kropp hittades fyra dagar senare.

2010: Mike Edwards, 62 år, musiker och en av grundarna till rockbandet Electric Light Orchestra, dödades omedelbart när en 600 kg stor höbal rullade nedför en backe och landade på hans Van, i Devon i sydvästra England.
Mycket märkligt sker ...

Källor:

sv.wikipedia.org
algonet.se/~hk-kyhle

Nytt ansikte för en del i årets TV-kalender, sköna Maria Charlotta Sid-Achrén, född 13 maj 1968 i Helsingfors, är en 42-årig finländsk, utbildad skådespelerska och regissör i Finland, kallas därav för ”Multi-Maria”. Maria är dotter till skådespelaren Sven Sid, mamma Tuula är skripta på TV och föräldrarna skildes när hon var ett år. Maria är gift med Peter Achrén, som är violinist och operasångare samt deras tre barn, en pojke och två flickor på 5, 9 och 15 år.

Nu spelar Maria mamman Ritva Rantanen i SVT:s julkalender ”Hotell Gyllene Knorren”, hennes man av Peter Engman – Roger Rantanen. Som barn fick Maria Sid alltid en julkalender av sin farmor med små presenter att öppna varje dag. Det är en härlig tradition hon vill föra vidare till sina barn.

Om rollen som Ritva har hon sagt: "Hon innehåller alla finska klichéer på samma gång. Ritva spelar dragspel och hon dansar förstås tango. Hon är stark och bryter arm. Dessutom har hon jobbat på sjön, typiskt nog på Finlandsbåtarna. Ritva kan bli arg ibland, men hon är väldigt rolig att spela. För hon är också kärleksfull och bestämd på samma gång."

Mariacitat:
"Livet är ett spännande äventyr och jag är nyfiken på allt, därför vill jag vara med länge."

I februari blir det långfilmspremiär med en annan historia om familjen Rantanen och deras hotell. Maria har gjort en mängd jobb i Finland, hos oss mer okänd, men i SVT:s dramaserie "Livet i Fagervik" spelade receptionisten Annika på en liten advokatbyrå i en småstad, sändes i två omgångar (-08).

Hennes första roll var i musikalen "Teatterilaiva" (Teaterbåten) på Helsingfors stadsteater som 12-åring. På Svenska teatern i Helsingfors har hon arbetat som både skådespelare och regissör. Hon har lånat ut sin röst till Muminmamman och några andra figurer i Muminböckerna. I Sverige har hon bland annat setts i den finlandssvenska komediserien "Trassel" som sändes i SVT 2006. Filmer: Operation Stella Polaris (2003), Fling (2004) och TV-serier: Hymy Pyllyyn (YLE TV2, 2008) som programledare och Sokkokokki (Finlands TV4, 2010) också som programledare.

Hennes familjs jultraditioner numer?
I december gör hon julbak, det sonm hinns med. Familjen hjälps åt med julstöket och alla gör någonting. På deras julbord är gravad lax ett måste och det är jätteviktigt med kålrotslåda och morotslåda och plommonkräm till efterrätt. Julskinkan lagar hon i ugnen den 23:e och den får stå där över natten i flera timmar.

På julaftonen börjar familjen med julbastu. Hon anser det är en sådan fin tradition och nästan helig. Till bastubadet har hon köpt in frysta björkkvastar så att de är färska. I bastun renar de själen tillsammans och hon blir en ny människa efteråt. Ren och avslappnad. Känslan efteråt är lugn och skön. På juldagen går hon i pyjamas hela dagen och bara njuter. Julen är så fin och traditionell, hon vill ha tända ljus överallt hemma under den mörka tiden på året.

Källor:
dn.se
hemmetsjournal.se

Sångerskan med DEN stora rösten!!!

Anita Lindblom, född 14 december 1937 i Hille, Gävle, är en svensk sångerska och skådespelerska. Anita Lindblom var en av Sveriges populäraste schlagerartister under 1960-talet. Hon hade en uttrycksfull altröst lämpad för passionerade sånger.

1.1957 slog hon i genom i Scalarevyn där hon sjöng När den svenska flickan kysser, kysser hon med öppen mun. Anita var en mångsidig artist som passade i revysammanhang. 

2. I oktober 1961 spelade hon in Sånt är livet med Sven-Olof Walldoffs orkester, en svensk cover på Roy Hamiltons You can have her från samma år. Stikkan Andersson skrev den svenska texten till melodin.

3. Anita Lindblom har varit omgärdad av mytbildning och skandaler. Hon upplevde ett stormigt äktenskap med boxaren Bo Högberg, hamnade i skatteknipa och flydde utomlands i slutet av 60-talet. Hennes dåliga nerver och ständiga sammanbrott gick som en följetong i skvallerpressen. Hon återkom till Sverige på 70-talet då hon spelade in filmen Rännstensungar och gjorde en bejublad krogshow på Hamburger Börs i Stockholm. Under en period levde hon tillsammans med skådespelaren och regissören Gunnar Hellström.

4. Lindblom drog sig tillbaka från rampljuset i början av 1980-talet och kände sig förföljd av media efter skriverierna om hennes skatteskulder, romanser och sammanbrott. Hon har fått upprepade erbjudande att göra comeback, men har tackat nej.

5. Det som tog henne hårdast vid sin flytt till Frankrike var att hennes älskade flygel slogs i spillror; den står numera ospelbar i ett magasin i Frankrike. Hon har gjort klart att hon varken tänker sjunga igen eller återvända till Sverige förrän hon har fått ersättning för sina förstörda möbler. "Fågeln har tystnat" som hon säger i dokumentären "Sånt är livet". Hon bor i en källarvåning i Frankrike med sin katt.

6. Och nu film 2010 då skådespelerskan Noomi Rapace ska porträttera schlagerstjärnan Anita Lindblom på film. Manuset till filmen, där Noomis make Ola Rapace ska spela boxaren Bosse Högberg som var Lindbloms kärlek på 60-talet, håller just nu på att skrivas av Peter Birro, enligt Dagens Nyheter. Inspelningen är tänkt att ske nästa år.
Anita Lindblom är i dag 72 år och bosatt i södra Frankrike sedan många år.

7. Mellan åren 1962 och 1975 hade hon 27 låtar på Svensktoppen.

8. Jag minns att jag även privat hörde om hennes förtjusning för starka, virila män, vilket väl inte ansågs fint nog. Men sjunga kunde hon, divig var inte ovanligt då av stora stjärnor.

9. Några hits jag gillade: Sånt är livet, Bara du, Minns du den sången?, Balladen om den blå baskern, Kring de små husen i gränderna vid hamnen, Balladen om Fredrik Åkare och den söta fröken Cecilia Lind, En dans på rosor, Jag vet ett litet hotell m.fl.

10. I några filmer syntes hon ex. 1974 – Rännstensungar - 1958 – Mannekäng i rött - 1957 – Åsa-Nisse i full fart...

Må väl alla!
Janne

Jag har inte uppdaterat denna bloggen på ett tag. Sjukdom, annat - men jag hade glömt lösenordet. När jag bytte IE så fick alla lösenord göras om - de fanns ej i minnet!

Nu uppdaterar jag då och då, men ses mest hos ROBIN HOOD

Ha en fin vecka och Midsommar! Kram Janne

Kärlek och fångenskap

Jag skrev några rader i ditt hjärta.
Djupt och med kärleken fylld inom mig.
Det blev bestående rader.
Ord jag ej kan fly.
Löften och ljuvt sinne följde mig.

Fängelset kom från ovan.
Ditt jag fanns kvar därinne.
Raderna jag skrivit kände jag ännu.
Genom springorna.
Men du satt på en brits nära långt bort.

Jag talade, men du hörde ej.
Jag log, men du såg ej.
Jag fanns nära, men kände du det?
Du är kvar i själens gallerförsedda boning.
Och jag, kan inte slita mig.

Jag är, känner och finns.
Du är där.
Jag är fast med de givna orden.
Kanske nu i mitt eget fängelse.
Fångad, i kärlekens namn.

J.

JANNE

Light up your day ;)

Ja, det mesta har gått snett, fel och problematiskt - i ett. Optimist och med stöd av Murphy så tänker jag optimistiskt. Fast hans ord - "när allt känns för jävligt så tänk på att det kan bli ännu jävligare", är inte mina ledord nu.

En bihåleinfektion som dyker upp kontinuerligt och suger, får man räkna med. En som som nu suger all energi i en del stunder, i en del så man orkar - det är varje förälders sak. Det känns som vädret, gråkallt och fuktigt. Fast som vanligt KAN solen visa sig när man minst anar det? Vem vet? Men ... bilden illustration till sonen, vad man önskar ...

;)

Må väl

J.

Sonen har påtalat att han troligen lägger av skola och inget alternativ finns. När jag ska snacka finns det inget hos honom som han anser möjligt eller positivt. Jag försöker med allt, han varskor att han förmodligen lägger sig ned bara. Depression?

Han vägrar möta folk speciellt andra som läkare eller de som kan peppa. Ingen. Datanörden som har humor har blivit likgiltig, bortsett från datan.

Jag ser inga lösningar nu. Tvång är ordet som kommer fram. Han är en ensamsjäl numer, kompisarna från förr söp och festade så han la av.

J. grubblar vidare ...

All you need is smile, smile, smile is all you need - pom pom pompom ...

The Beatles kända vislåt

Dagen innan julafton fick jag lite tankar om just julens olika ansikten.

Alla små barn gick och la sig med tindrande ögon, alla paket med lappar och färggranna omslag, nu drömmer de väl om Tomten.

Utanför Nordstadtorget finns ett soprum som går att öppna, där ska snart Arne krypa ned på en kartong och en filt han har i sin platspåse. Han värmer sig med en sup. Som innan alla nätter.

Mamman är trött, känner dofterna av julmaten i köket, baket, all underbar lukt och klar innan natten.

Berra & Lisbeth bor på en camp i en halvt övergiven husvagn full av kartonger och skräp, filtar har de som ska värma, ingen annan finns. De tar varsin sil i mörkret och försvinner till en värld bortom där inga problem finns, just då.

Far i huset har tvättat bilen inför släktbesöket på julafton då syskon med barn ska fira en tradtionell jul med mor och far. Allt är förberett.

På psykets akut sitter Emma med skurna snitt i armarna och skiter i vad det är för dag. Läkarna har lovat lägga in henne om hon väntar. Hon tänker att det blir skönt slippa se farsan supa och slå morsan igen.

Gösta är ensam, bor i bostadsrätt, har satt ut ljus i trädet utanför sitt och tänt ljus. Han firar jul hos sin syster med barn och barnbarn.

På äldreboendet ska Ylva få en ny blöja mitt i natten, hemtjänst ska göra ett besök hos Leif som är 45 år och handikappad. Han får all hjälp då han inget klarar, svårt att gå. På julafton får han julmat inplastad med det viktigaste, han ler tror vårdpersonalen men han har gaser av Janssons frestelsen.

Johnny bor ensam som ungkarl, 48 år och skötsam, jobb och lever sitt eget liv. Mamma kommer och handlar ihop med honom, de pyntar hans lägenhet och hon lämnar honom inte under jul. Han ska få åka med henne i hennes nya silverstrålande bil till släkt och vänner.

Ritha är frånskild och har ett barn hemma, pengarna räckte bara till en julklapp - tösen på 13 år blir väl deppig, men mamman har gjort allt för att få ihop till hyran, tagit extrapass på jobbet. Eftersom hon nyligen flyttade till ny stad så har hon ingen vän här, hennes krav har varit henne övermäktiga innan jul och hon vill bara sova. Men för dottern kämpar hon och ler.

Granen står så grön och grann i stugan. Klädd och lysande. Tomtar står uppställda. Ute är det tyst. På äldreboendet idag såg jag gråa fönster, men det lyste många adventsljusstakar i fönstren - men jag såg bara personal på de nedre våningarna.

Många jobbar inom service. Polis, brandkår, sjukhus, service, tjänst alles. Psyket, kåken, Kvinnojouren har öppet.

Ingen snö i nedre delen av landet. Det tackar Vägverket och uteliggare för, de senare får chans äta hos Frälsis eller Stadsmission som bjuder på skinkmacka och annat julgott. Hemma sitter folk och vill glömma. Andra ler och väntar på "den stora dagen" då Tomten kommer och man får njuta. Äta gott i värmen. Umgås.

Visst är julen fin. Visst är julen ett helvete. Men den är. Vi som kan njuta ska göra det såklart. Fast vi tänker på de fattiga och ensamma, flyktingar och sjuka, gamla och frusna.

God fortsättning alla, var du än är!