Zenzationella Människor - Et Facto

Dagens artist som många följde igår och fick njuta av segerns sötma med, var Loreen som med ett rekordantal 12:or VANN för Sverige, GRATTIS. Jag skrev om henne i februari, här en uppdaterad version.

Lorine (Loreen) Zineb Talhaoui, född 16 oktober 1983, Idoldeltagare, sångerska och producent, växte upp i Västerås (numer gäller Stockholm). Hon har berbiska rötter, en benämning på ursprungsbefolkningen i Nordafrika.

Loreen vann Melodifestivalen igår alltså med låten "Euphoria" och representerade därmed Sverige i Baku i Azerbajdzjan. Från semifinalen den 24 maj gick bidraget vidare till finalen som hölls igår.  Hon vann finalen vilket blev femte gången genom tiderna som en låt som representerat Sverige vann Eurovision Song Contest. Senaste gången Sverige vann Eurovision Song Contest var i Jerusalem 1999. Då sjöng Charlotte Perrelli hem segern med "Take me to your heaven".

Hon medverkade i Idol 2004 där hon slutade på en 4:e plats (näst sist att åka ut före finalen). Hon gick vidare till andra chansen i Melodifestivalen 2011 med låten "My Heart Is Refusing Me" (en berättelse om en relation som logiskt sätt är över, fast hjärtat vägrar släppa taget och gå vidare).

Den låten tyckte jag då ver väldigt bra, kanske bättre än denna? Låten är som en show och skönsång, refrängen dock ej som det vanliga man minns och lallar med på...

2005 släppte hon singeln The Snake tillsammans med gruppen Rob'n'Raz. Hon har arbetat som programledare på TV-kanalen TV400. Ofta har hon haft ett streck på sin läpp, det är ett av Loreens egna tecken, det sägs härstamma från ursprungsbefolkningen i Nordafrika.

Citat Loreen efter segern:
"Jag älskar svenskarna, och utan dom hade det här aldrig blivit av. Tack för att ni tror på mig".

Loreen gjorde sin officiella entré i samband Idol 2004. Efter TV-programmet har Loreen arbetat vidare med TV-jobb bakom kameran, med program som Matakuten, Frufritt och Familjen annorlunda, utvecklat sig som upphovsman och att hitta sig själv inom musiken som sångerska och producent.

Efter att ha rest världen över, arbetat med flertalet låtskrivare, producenter och andra kreatörer är hon nu redo igen - den här gången laddad med sitt naturligt unika sound. Musikaliska förebilder är isländskan Björk, David Bowie och Mr Jackson.

Av de elva jurygrupperna som röstade i finalen så gav sex av dem 12 poäng, det högsta möjliga, till Loreen. Och med även sin mamma på plats så fanns tryggheten...

Hennes hemsida: http://www.loreen.se


Källor:
direktpress.se
svt.se
aftonbladet.se
sv.wikipedia.org

Kyu Sakamoto var en japansk sångare, skådespelare och komiker, hans karriär präglades av välgörenhet, enligt honom själv började det när hans mor sagt till honom; "När du känner dig ensam, måste du jobba hårt för att hjälpa dom som är mer ensamma än du själv". Kyu besökte tidigt under sin karriär skolor, ålderdomshem och vårdhem. 1976 startade inspelningen av TV-programmet "Sundee Kyu" där Kyu reste runt i Japan utan att ta betalt och besökte handikappade, äldre och sjuka människor.

Programidén var den att rikta ljus på handikappades och äldres situation i Japan. Det sista avsnittet i programserien sändes en månad efter Kyu Sakamotos bortgång, efter detta lades serien ner. Kyu Sakamoto tilldelades ett antal priser och fick medverka i vad som i Japan ansågs vara ärofyllda uppträdande under sin karriär. Han tilldelades åtta guldskivor och tre platinaskivor.

Kyus mor Iku Sakamoto avled 1965 i lungcancer orsakad av rökning. Detta tog Kyu mycket hårt då han haft en mycket stark relation till sin mor. Men trots hennes bortgång fortsatte han med sina framträdanden. Bara ett par dagar efter hennes bortgång gjorde Kyu en konsert i Tokyo. Den fick dock avbrytas då han mitt i konserten började gråta inför publiken. Hans far dog fyra år senare av en hjärtattack, 1969.

I april 1970 träffade Kyu skådespelerskan Yukiko Kashiwagi på ett café innanför Tohos lokaler, hon är född 24 december 1947. De gifte sig året därpå i december 1971 i templet Kasama Inarai, i Kyus barndomsstad Ibaraki. De fick två döttrar tillsammans, Hanako född 1973 och Maiko född 1976. Yukiko och Kyu var gifta fram till Kyus död. I februari 2009 födde Hanako Oshima en son.

Kyu omkom i historiens hittills värsta singelflygolycka, då Japan Airlines Flight 123 havererade ner i en dal i Gunma prefektur. Det var den tredje dödligaste flygolyckan i historien när det gäller dödsfall, mer endast vid 11 september 2001 vid flygattackerna och näst värst katastrofen vid flygplatsen på Teneriffa.

Den 12 augusti medverkade han i TV, i eftermiddagssändning, senare på eftermiddagen flög Kyu med sin manager till Itami, Osaka. Planet lyfte efter ett par minuters förseningar tolv minuter över sex. Tolv minuter efter starten hörde markkontrollen och besättningen en kraftig explosion från passagerarkabinen, strax efter tappade man nästan helt kontrollen över planets styrsystem. Besättningen försökte febrilt hålla maskinen uppe, men efter en halvtimmes kamp havererade planet in i en bergvägg och gled sedan ner i en dal där det exploderade fyra minuter i sju.

Två dagar efter haveriet fann man en axelväska tillhörande Kyu, hans kropp hittades efter ytterligare två dagar. 18  augusti fastslogs hans identitet med hjälp av tandkort och en amulett som han burit runt halsen. Kroppen hade hittats i fosterställning bland spillrorna tillsammans med ett farvälbrev. I åtanke, det enda som påträffades av kaptenen var hans underkäke med fem tänder, så lär Kyus kropp varit illa däran då han befann sig fyra rader bakom cockpiten.

Efter identifikationen kom man fram till att Kyu dött när planet träffade bergväggen och inte under natten då ett flertal av de överlevande passagerarna frös ihjäl. Planet var för inrikesflyg, ett Japan Airlines Flight 123.  Alla 15 i besättningen och 505 av 509 passagerare dog, vilket resulterarde i totalt 520 dödsfall och fyra överlevande. De fyra överlevande, alla kvinnor, satt på vänster sida och mot mitten med säkerhetsbälten på raderna  54-60, i den bakre delen av flygplanet.

De överlevande var Yumi Ochiai,  en flygvärdinna som var ledig, 25 år, som var fastnat mellan sätena, Hiroko Yoshizaki, 34 - årig kvinna och hennes 8-åriga dotter Mikiko Yoshizaki, som var instängda i en intakt del av flygkroppen och en 12-årig flicka, Keiko Kawakami, som hittades inkilad mellan grenarna i ett träd. Kawakamis föräldrar och yngre syster dog i kraschen, och hon var sista överlevande att bli fri från sjukhuset. 

Åter - Kyus kropp kremerades enligt shintoistisk sed och askan bevaras idag i Chokoku-templet, i Minato Ward, Tokyo Metropolis, Japan. Kyu Sakamoto blev endast 43 år gammal, sångare, låtskrivare, skådespelare, TV personligheten som spelade både gitarr, piano och trumpet...

Källor:
en.wikipedia.org
sv.wikipedia.org
findagrave.com

Minns en svart vinylsingel med en sångare som en gång låg på vår topplista med sång på japanska. Vem var grabben Kyu? Jo, Kyu Sakamotovar en japansk sångare, skådespelare och komiker. Han var född i Hisashi Oshima 10 december 1941 i Kawasaki, i Japan, död 12 augusti 1985, Osutaka-åsen. Efter att ha populariserat japansk musik internationellt, kom han att kallas "Sångaren som representerade Showa"

Kyu Sakamoto slog igenom i Japan i slutet av 1950-talet med den allt mer växande ungdomskulturen och rock ’n rollens intåg. Utöver sina egna kompositioner spelade han in ett stort antal tolkningar och covers av Elvis Presley och andra japanska musiker. Med egna texter men främst med de texter som skrivits av andra kompositörer blev han en mycket folkkär person i Japan. Han var också skådespelare och en återkommande tv-personlighet, han var verksam ända fram till sin död.

Kyu var son till Hiroshi Sakamoto och Iku Oshima. Fadern var chef över en lastentreprenadfirma som efter andra världskrigets slut som så många andra japanska företag, upplöstes på order av den amerikanska ockupationsmakten. Från slutet av 1940-talet drev han tillsammans med sin hustru en restaurang.

Modern och fadern hade olika syn på deras barns namn, men till slut bestämde de sig för att han skulle heta Hisashi, medan han använde Kyu som artistnamn. När Kyu började i gymnasiet visade han stort intresse för musik, han hade spelat trumpet i skolbandet sedan högstadiet, och nu började han sjunga låtar av Elvis Presley inför skolans elever.

Han var under en tid medlem i bandet "The Drifters", men blev sparkad ur bandet - under en kort tid återgick Kyu till sina studier och förberedde sig inför universitetet. Men blev 1958 medlem i klasskamratens band, "Danny Iida & Paradise King". Det var nu hans karriär satte fart på allvar och han hoppade av skolan. I juli 1960 lämnade han Paradise King och gick mot en solokarriär.

Kyus solosatsning börajde med låten "Ue o muite aruko" framförd för första gången i augusti 1961 i TV. Det riktiga genombrottet kom runt 1964 när låten släpptes i England och det var här låten fick sitt nya namn på grund av att titeln var för svår att uttala.

Man bytte till något som var lättare att uttala men som samtidigt lät japanskt: sukiyaki. Kenny Ball and His Jazzmen spelade in en instrumental cover av sången som blev en stor hit i England. Man bestämde sig efter ett par månader att släppa originalet och återigen blev den en storsäljare. Kyu blev den förste japan som nådde förstaplatsen på amerikanska listor.

Hans kända låt Sukiyaki, videolänken:

Kyu lyckades ta sig in på Billboard-listan ännu en gång 1963 med "Kinesiska nätter", men ingen höjdare. Det tog 16 år innan en japansk låt tog sig in på listan igen, då med den kvinnliga duon Pink Lady. Efter Kyus popularitet med "Sukiyaki" så gav han sig ut på en världsturné som varade mellan 1963 och 1964.

Den 10 oktober 1964 var han gäst i Hylands hörna som sändes live från Tokyo i samband med öppningsceremonin av OS sommarspel. Utöver denna turné besökte Kyu även Norge och Portugal 1962 och Nederländerna 1965. Del två om det tragiska slutet för Kyu och om flygolyckan i samband med detta...

Källor:
en.wikipedia.org
sv.wikipedia.org
findagrave.com

En låt som ännu håller, bra text och budskap - Beatles All You Need Is Love (Lennon/McCartney), en låt från 1967. En låt skriven av John Lennon, men som krediteras Lennon-McCartney. Den spelades första gången officiellt på The Beatles on Our World - den första globala tv-länken live. Sågs då av 400 miljoner i 26 länder, programmet sändes via satellit den 25 juni 1967. BBC hade beställt av The Beatles att skriva en låt, ett bidrag för Storbritanien.

Beatles ombads att komma med en låt som innehåller ett enkelt budskap som kan förstås av alla nationaliteter. "Det var en inspirerad sång och de verkligen ville ge världen ett budskap. Det fina med det är att den inte kan misstolkas. Det är ett tydligt meddelande som säger att kärleken är allt", enligt Brian Epstein. Minns texten,refrängen - enkel, klar, lite typisk Lennon tycker jag själv och ser på de egna låtar han skrev en period, ex kring, med Yoko Ono.

"All you need is love, all you need is love,
All you need is love, love, love is all you need.
Love, love, love, love, love, love, love, love, love.
All you need is love, all you need is love,
All you need is love, love, love is all you need."

Dagen före den stora satellitsändningen beslutade Beatles att låten skulle bli deras nästa singel, sägs det. Släpptes i Storbritannien 7 juli 1967, och gick direkt upp på plats ett och tre veckor till! Det var samma succé i USA efter deras utgivning den 17 juli, etta på listan. Intervjuerna på The Beatles Anthology, en dokumentär-serie visar att Paul McCartney och George Harrison var osäker på om låten var skriven för The Beatles on Our World. Men George Martin och Ringo Starr hävdade det var. John sa: "Jag tror inte att den var skriven speciellt för detta. Men det var en av låtarna vi hade."

Lite kuriosa, låten är noterbar för sina många time-signaturer. Kören sjunger jämnt, men ändrar mönstret i versen. Den framträdande cellon ses som avsteg från en typisk popsingel - men de hade redan experimenterat i ex. "We can work it out "och" Strawberry Fields Forever". Låten skiftar också i tonarter, accord etc, olika för olika instrument. Mycket tekniska avvikelser medvetet. (Refrängen är skenbart entonig, men under ytan är den klurigare än så, tack vare en typisk lennonism: kapandet av ett taktslag vid slutet av varje versrad).

Vid sändningen satt The Beatles (utom Starr) på pallar, tillsammans med en liten studio-orkester. De var omgivna av vänner och bekanta som sitter på golvet, många var bland de ledande stjärnorna på den brittiska popscenen, och som sjöng med i refrängen. Lennon var i grunden nervös för sändningen, med tanke på den stora internationella tv-publiken. Han tyckte inte om sin sång, spelade in "dubbla" trummor innan skivan sedan släpptes, lade också till en - trumvirvel.

Programmet sändes i "svart-vitt" (färg-tv hade ännu inte påbörjat sändningar i Storbritannien och större delen av världen. The Beatles på film var med färg, baserat på fotografier av händelsen, i The Beatles Anthology, dokumentären.

Video med låten: KLICKA T.V.

Medverkar på låten: John Lennon ( även cembalo och banjo), Paul McCartney (bas, kontrabas och dubbel sång), George Harrison (gitarr, fiol, dubbelt sång) Ringo Starr (trummor, percussion (som är slagverk som spelas med någon form av träpinnar elr händer), Keith Moon (borsttrummor), George Martin ( piano, orkestrering och produktionen).

Sessionsmusiker spelat strängar, mässing, träblåsinstrument och dragspel som liras av Mike Vickers (han spelade olika instrument ex flöjt i Manfred Mann). Vänner och studiofolk gjorde handklapp och sjöng körsång (inkl. Mick Jagger, Keith Moon m.fl.).

Låten spelas i filmen Love Actually, en brittisk långfilm från 2003. I filmen medverkar bl.a. Hugh Grant, Emma Thompson och Colin Firth.

"All You Need is Love" från 2012 är en romantisk komedi av Susanne Bier, med bl.a. Pierce Brosnan och Trine Dyrholm. Filmen är en berättelse om en rad olika livsöden – där alla söker kärleken.

Och låten Beatles gjorde spelas ännu flitigt, utopin att kärlek ska lösa världens problem är tilltalande. Texten anses av en del "experter" som surrealistisk och innehåller en del obegripliga fraser (kanske t.o.m små dolda budskap). I slutet sjunger man ex She loves you och det ryktas om man spelar skivan, det sista, baklänges så hör man uttryck och ord förmedlas...

Källor:
allspirit.co.uk
en.wikipedia.org
sv.wikipedia.org
moviezine.se
youtube.com
imdb.com

Ett TV-program väckte mitt intresse, Strindberg och den spanska gitarren. Kvinnlig gitarrkonst och fägring, vem var denna Anabel som spelade så vackert? Dags söka tyckte jag. Anabel Montesinos är en av Spaniens främsta kvinnliga gitarrister inom klassisk musik. Hennes extraordinära gitarrspel hittas endast hos de allra bästa gitarristerna.

Montesinos har trots sina unga år vunnit ett flertal priser, bland dessa första pris vid ryktbara International Francisco Tárrega Guitar Competition.

Anabel Montesinos är en vinnare av flera stora internationella gitarrtävlingar, bland annat Francisco Tárrega i Spanien och Michele Pittaluga i Alessandria, Italien. Hon började sin musikaliska utbildning vid fem års ålder och valde gitarr vid sex års ålder och verkade tidigt som ett underbarn. Hon uppträdde med ett soloframträdande på Mallorca när hon bara var tolv år.

Hon föddes i Reus i Katalonien (Tarragona), Spanien 1984 och har tagits upp i de bästa traditionerna som spansk gitarrvirtuos. Hon spelar på en Simon Marty-gitarr och bor i Österrike. Hon har spelat in för radio och TV i Spanien, Polen, Italien och Sverige, och hennes många segrar i stora internationella tävlingar ledde till hennes första inspelning med Naxos, en release hyllad av den internationella pressen.

Anabel har delat konserter med Paco de Lucía, framträtt som solist med Moskva Philharmonic, med St Petersburg Philharmonic, och orkestrar i Turin, Mexiko, Madrid, Uleåborg i Finland m.m.

I SVT såg vi henne spela med Mats Bergström och i Strindbergkännaren Ture Rangströms sällskap. Reus, hennes födelseplats - har också  en del sevärdheter, ex. Castell del Cambrer, Campanar de Reus, Stadshus, Museu Salvador Vila-seca och Teatre Fortuny.

Video - Anabel Montesinos performing Fandango by J. Rodrigo


Hemsida Anabel:
anabelmontesinos.com

Källor:
musicweb-international.com
naxos.com
uppsalagitarrfestival.se
anabelmontesinos.com
youtube.com

Om Reus:
en.wikipedia.org

R.E.M:s sångare Stipe får mig tänka på en speciell röst och utstrålning, värd veta mer om. Namnet är då John Michael Stipe, född 4 januari 1960 i Decatur, Georgia. Han är en amerikansk musiker, känd som sångare i rockgruppen ovan nämnd.

Han skrev också de flesta av texterna till gruppens låtar, medan musiken skrevs av de övriga medlemmarna. Hans längd är 1,75 m, musiken han lirar räknas mest som: alternative rock, college rock, jangle pop.

Stipe var en militär "uppkomling", hans far var en serviceman i USA: s armé vars karriär resulterade i att familjen ofta flyttade. Stipe och hans familj bodde under hans barndom, i bl.a. Tyskland, Texas, Illinois, Alabama och Georgia. Han växte upp med Metodistkyrkan. Han tog examen från high school i Collinsville, Illinois 1978. Stipe arbetade också på det lokala Waffle House. Senare skrev han in sig på University of Georgia i Athens, Georgia, studerade konst, fotografi och måleri.

1999 publicerade författare Douglas A. Martin en roman om sina "älskare". Han berättar bl.a. om ett sex år romantiskt förhållande med en namnlös sångare i ett framgångsrikt Georgia-baserat rockband. Spekulationer uppstod och författaren bekräftade senare att det gällde en verklig relation mellan Martin och Stipe. De två hade tidigare samarbetat med två böcker, båda under 1998. 

Stipe uttalade själv slutligen i maj 2001 att "jag ansågs vara för feg att nämna det, mer än att det var en mycket privat sak." Samtidigt, visade det sig att han var i en relation över 3 år. Han har beskrivit att han varken är specifik homo, hetero eller bisexuell.

Gruppen R.E.M. var en amerikansk rockgrupp som bildades 1980 i Athens, Georgia av Michael Stipe (sångare), Bill Berry (trummor, lämnade bandet 1997), Peter Buck (gitarr) och Mike Mills (bas). Under 1980-talet fick bandet en växande kultstatus, mycket tack vare Stipes texter och gruppens musik. I början av 1990-talet var R.E.M. ett av världens populäraste och mest respekterade och inflytesrika band. Sedan 2007 är de invalda i Rock and Roll Hall of Fame. Jag minns "Losing my religion" främst och deras videos.

Stipes låttexter är rätt ofta surrealistiska, ett ex. är låten Lotus från albumet Up. Han regisserade även de flesta av bandets musikvideor. Stipe driver också två filmbolag, C-00 och Single Cell Pictures, det som han mest är upptagen med. Själv har han släppt soloalbumet - "In the Sun" (with Chris Martin), 2006.

Och han har även gjort skulpturer (och konst). Han visar några av sina verk i en video för The Creators, projektet görs av filmaren Lance Bangs. (Vissa skulpturer är inspirerade av band och 8-spår, andra har inspirerats av billiga plaststolar.). Michael Stipe var även nära vän till Kurt Cobain, och är gudfar till hans dotter Frances Bean Cobain. Det har också florerat rykten om att han var sjuk i HIV, aids, han har sagt att allt beror på att han är mager...

Hemsidan, där dock en massa fladdrande kollagebilder rusar runt med blixtens fart (konstig konst?)
www.michaelstipe.com

Källor:
en.wikipedia.org
sv.wikipedia.org
imdb.com
content.usatoday.com
famoushookups.com
queerattitude.com

Beppe Wolgers vet alla vem det var, i alla fall de med några år på nacken. Pippis pappa för någon, men också en duktig författare. Jag läste på och - Wolgers änka Kerstin Dunér, svensk skådespelare och dansare, öppnade 1999 ett Beppemuseum på Öhn i norra Jämtland där Beppe Wolgers bodde och verkade från 1968. Beppe och hans fru Kerstin år 1968 kom till Öhn för första gången.

Där tillbringade Beppe mycket tid och där skrev han några av sina bästa böcker, bl.a. diktsamlingen ”Röster från Vattudalen”. Filmen ”Dunderklumpen” är hans kärleksförklaring till landskapet kring Ströms vattudal.

Beppe var - John Bertil "Beppe" Wolgers född 10 november 1928 i Stockholm, död 6 augusti 1986 i Östersund, var en svensk författare, poet, översättare, textförfattare, skådespelare, underhållare och konstnär. Han skrev mycket - åtta diktsamlingar, fem prosaböcker, sju barnböcker och kanske tusen sångtexter. För sina diktsamlingar med motiv från norra Jämtland erhöll han 1975 Jamtamots hederspris.

Jamtamot är ett akademiskt ordenssällskap samt en student- och hembygdsförening vid Norrlands nation i Uppsala för män med någon anknytning till landskapen Jämtland och Härjedalen. Öhn, ibland kallad "Vattudalens pärla", är en ö som ligger cirka sex kilometer nordväst om Strömsund. Museet skildrar hans liv och verk, och drivs sedan 2003 av dottern Camilla Wolgers.

På gården, som Beppe en gång haft i sin ägo, finns det samlat stora delar av hans skapande. Förutom den kända "tv-Beppe" kan du ta del av hans författarskap, poesi, måleri, musiktexter, en berättelse om en mångfacetterad mans livshistoria.     

Beppe Wolgers-museet har utvidgat verksamheten och heter nu Wolgers världshus. Caféet serverar hembakat. I gårdsbutiken finns saker köpa som minnen och på gården bedrivs ett ekologiskt småbruk med får, höns, kalvar, grisar, kaniner och ankor.

Strömsunds kommun delar årligen ut ett kulturpris, Beppepriset, till hans minne. Jag vill minnas att Beppe ibland led av depressioner, en djup person och ändå positiv. Jag minns han skrivit "Okända djur", "Det gåtfulla folket" och "Sakta vi gå genom stan". Han var dessutom en djup tänkare och filosof och i början av augusti 1986 drabbades han av ett akut blödande magsår. Han avled så småningom på Östersunds lasarett i en ålder av endast 58 år. En stor man på två vis...

Läs mer om du ska besöka:
wolgersvarldshus.se./beppemuseet2.html

Källor:
beppe.se
wolgersvarldshus.se
sv.wikipedia.org

Violinsolist på soundtracket till filmen "The Village", vem? Jo, Hilary Hahn är född 27 november 1979 i Lexington, Virginia och är en fantastisk, amerikansk violinist. Hon föddes i en luthersk familj och flyttade till Baltimore, Maryland vid tre års ålder, började samtidigt sina studier då tre år, hon började vid Curtis Institute of Music i Philadelphia som tioåring och 1991 -  gjorde hon stor orkesterdebut med Baltimore Symphony Orchestra.

Hon delade med sin pappa en lägenhet i Philly under veckan. På helgerna besökte de mamman, eftersom hade ett jobb i Baltimore och hon ville verkligen behålla det. Hahn tecknade sitt första skivkontrakt när hon var 16 år med Sony Music. År 1995 gjorde hon sin internationella debut i Tyskland med en konsert för violin av Beethoven. Konserten sändes i radio och tv i Europa. Ett år senare debuterade Hahn på Carnegie Hall i New York som solist med Philadelphia Orchestra.

Hon utexaminerades från Curtis Institute i maj 1999 med en Bachelor of Music-examen, svåra, men fina ord. Hahn har spelat med orkestrar som London Symphony Orchestra, New York Philharmonic, Stuttgart Radio Symphony Orchestra, och Singapore Symphony Orchestra, 2007 spelade hon i Vatikanstaten som en del av firandet av påven Benedictus XVI tillsammans med Stuttgart Radio Symphony Orchestra och dirigent Gustavo Dudamel.

2008 - spelade hon in ett aalbum med dirigenten Esa Pekka Salonen, med vår Sveriges Radios Symfoniorkester, samma orkester spelade hon in Paganini och Spohr med.

Hon spelar på en kopia av Paganinis Cannone från Vuillaume, specialval av all utrustning, årgången är år 1864 en kopia av, hennes främsta intresse är att spela solo, men hon spelar även kammarmusik. Hon har övat yoga, har övat balett och jobbat ute på gym, försök att hålla kroppen i form då det kräver fysik att spela..
,
Hahn menar ibland att klassisk musik får besökare som "gör det svårt för människor som inte vanligen kommer". Hon tror att om folk dyker upp i jeans och kedjor är det bra, få med alla delar av kulturen som är intresserade av musik. Människor glömmer ibland att det handlar om musiken, "inte hur du är eller klär dig". Sund tjej, sunda åsikter.

Och mer nutid och kul, den 14 januari 2010, dök Hahn upp i The Tonight Show med Conan O'Brien till stöd för sitt album av Bach. Och nu - 9 maj är hon i Italien, med program av Bach, Beethoven, Brahms och olika musikanter ex på piano. Naturligtvis har denna naturbarns-kvinna vunnit priser. Hon har besökt 42 länder - och 5 kontinenter. På youtube.com kan du söka och finna mycket varierat att lyssna på!

Hemsida:
www.hilaryhahn.com

Källor:
en.wikipedia.org
hilaryhahn.com
violinist.com
answers.com
simple.wikipedia.org
news.minnesota.publicradio.org

Idag hörde jag en ung flicka sjunga nationalsången i ishockey mot USA och visst vet jag Dybeck ligger bakom den, men vad? De två första verserna är Sveriges nationalsång sedan 1866. Den är unik i världen såtillvida att det är den enda nationalsången som även inräknar sina grannländer. Du gamla, du fria är Sveriges inofficiella nationalsång, skriven av unge folklivsforskaren Richard Dybeck 1844 i form av två strofer till en gammal folkmelodi som han upptecknat i sin hembygd i Odensvi i Västmanland.

Han var nyligen hemkommen från en vistelse i Idre i Dalarna, där han tros ha inspirerats av fjället Städjan. Sången framfördes första gången vid en Aftonunderhållning med nordisk folkmusik som han höll den 13 november 1844. Den används dock som nationalsång även vid så officiella tillställningar som statsbesök och är självklar som Sveriges nationalsång.

Dybecks två strofer är färgade av den då rådande skandinavismen och handlar om Norden snarare än om Sverige. Landet Sverige nämns endast kort i den senare tillkomna fjärde versen (Louise Ahlén år 1910), en vers som inte sjungs och inte räknas som del av den egentliga nationalsången.

Detta medför att den polska nationalsången påstås vara den enda nationalsång där landet Sverige nämns. Flera försök att lansera tilläggsstrofer som tydligare framhäver namnet och landet Sverige har gjorts genom åren; bland annat skrev operasångaren Carl Fredrik Lundqvist en tredje strof som börjar "Jag älskar dig Sverige".

Själv menade Dybeck att "de högst medelmåttiga orden" hade tillfällig karaktär och inte var avsedd att spridas vidare. Sedan texten till Dybecks förargelse fått spridning genom Ahlströms och Bomans sångbok "Valda svenska folksånger, folkdansar och folklekar" 1845 lät han dock själv publicera den, och i över femton års tid därefter sjöngs sången som avslutningsnummer vid Dybecks musikaliska aftonunderhållningar och trycktes i programmen till dessa. På engelska översatt, "Thou ancient, Thou free".

Dybecks ursprungliga text inleddes med raden "Du gamla du friska", och det var också denna ordalydelse som spreds i hundratals visböcker och Dybecks egna programtryck under många år. 1858 ändrade han dock själv texten till "Du gamla du fria", men det var till en början svårt att få genomslag för denna ändring eftersom den ursprungliga versionen redan hunnit spridas i hundratals tryck. Den folkvisa som ligger till grund för Dybecks skapelse (Så rider jag mig genom tolfmilan skog) trycktes första gången 1845 i Runa. Den räknas idag till riddarvisorna i Sveriges Medeltida Ballader.

Många menade dock ännu kring sekelskiftet 1900 att Du gamla, du fria var olämplig som nationalsång  - i jämförelse med till ex. Norges var melodin för släpig och texten för vag i fråga om vilket land som egentligen besjöngs. År 1899 anordnades en "folksångstävling" för att försöka få fram en ny nationalsång; en följdverkan av denna blev Verner von Heidenstams dikt Sverige som senare tonsattes av Wilhelm Stenhammar, men någon ny nationalsång resulterade den inte i. Du gamla, du fria är endast Sveriges inofficiella nationalsång, men frågan har tagits upp i riksdagen flera gånger, bland annat till riksmötet 2003-04 av moderaten Stefan Hagfeldt. Den äldst kända bevarade inspelningen av "Du gamla, du fria" är en fonografcylinder från 1890-talet med en insjungning av den danske sångaren August Stitz. Fonogrammet finns bevarad på Århus stadsbibliotek.

Föreståndaren för Musikhistoriska museet i Stockholm, doktor Tobias Nordlind, som forskat i vår nationalsångs historia, berättar att melodin till "Du gamla, du fria" i oförändrat skick är hämtad från en folkvisa med namnet "Olof Adelin", som upptecknats både i Västmanland och i Jämtland. Orginaltexten började med orden:
"Så rider jag mig genom sjumilaskog,
me`n andra så söteligen sova."

Och Richard Dybeck, född 1 september 1811 i Odensvi i Västmanland, död 28 juli 1877 i Södertälje, var en svensk jurist som mest är berömd som amatörfornforskare, folkminnesforskare och diktare. 1860 gifte han sig med Maria Leontine Charlotte Forsbom som avled efter fem års äktenskap. Dybeck själv avled 1877 i Södertälje.

Kuriosa är boken Du gamla, du fria, med författaren Liza Marklund, som valt namnet till en deckare. "Annika Bengtzon är tillbaka på Kvällspressens redaktion i Stockholm efter tre år som tidningens korrespondent i Washington. En eftermiddag hittas en ung småbarnsmamma död och översnöad bakom ett daghem i förorten Axelsberg i södra Stockholm. Hon är det fjärde offret på kort tid under liknande omständigheter: kvinna, ung, mamma, knivhuggen bakifrån".

Källor:
dugamladufria.se
elib.se
sv.wikipedia.org

Dogge Doggelito blev rikskändis som medlem av "Latin Kings". Numera jobbar han som entreprenör inom mediabranschen. Ja, han dyker upp ibland i olika sammanhang, som TV-reklam. Vem är mannen? Jo, Douglas León, är hans riktiga namn, född 24 juli 1975 i Norra Botkyrka i Botkyrka kommun, och är en svensk hip-hopartist, skådespelare samt tidigare medlem och frontfigur i gruppen The Latin Kings. Kallar sig själv en indiansk viking, född, uppväxt och fortfarande bosatt i Botkyrka-Sverige. Svensk mamma och en far ifrån Venezuela.

Numera sysslar han enligt hemsidan med ex. fotomodellsjobb, författarskap, föreläsningar, DJ, konferencier, skådespelare i filmen ”Förortsungar”. "Men jag är född på Huddinge sjukhus, så kom inte och snacka om att jag är invandrare." Dogge är storebror till Daphne Léon och äldre kusin till reggaeton-artisten El Primo. Han har suttit i fängelse, på 90-talet, för att ha slagit två poliser.

Han började sin musikaliska bana med rap. Tillsammans med Cheppe och Salla, bildade de gruppen ”The Latin Kings”, som är ett kultband i Sverige, pionjärer inom hip-hop på svenska. På senare tid har musiken kommit allt mer i skymundan och han har istället satsat på en karriär inom film, tv och reklam. I yngre år höll "Dogge" på med boxning, han uppträdde med bidraget "Hippare Hoppare" i Melodifestivalen 2010, tillsammans med gruppen Andra Generationen.

Dogge medverkar även med i SVTs populära hundprogram "Bulldogg" där barn får chans att dejta sin favorithund. Han har fyra barn. Tre döttrar och - hans fru Leonida gick bort av cancer.

Citat Doggelito:
"Jag minns att jag kom ut från sjukhuset med vår dotter under armen. Stod där på gatan och visste inte vad vi skulle göra. Det kändes som jag var ensammast i världen. Bianca var så liten, bara två år. I ett år grät jag, hade ingen lust med musik, med någonting."

En annan dotter dog under förlossningen. "Så jag har inte bara begravt en fru utan också ett litet barn. Och min bästa kompis Killer, som dog 1998." Han är en kristen, även om han kallar sig en ortodox kristen. 2006 röstade han enligt uppgift på kommunistpartiet (Sverige). Och obekräftat sa en vän att han sett honom jobba i en fiskaffär, vem vet...

Diskografi: 2007 – Superclasico och 2010 – Dogge Doggelito 2LAX10.

Hemsida:
doggedoggelito.se

Källor:
en. wikipedia.org
sv.wikipedia.org
doggedoggelito.se
talarforum.se
svd.se

Miles Davis var alltså 1949 i Paris, där började han ett förhållande med en fransk skådespelerska och sångerska, Juliette Greco. När detta tog slut började han känna sig djupt deprimerad, även av sin känsla av att ej bli uppskattad. Tidigt 1950-tal var han också illa däran av problem och missbruk. Många inom jazzen gjorde det, för honom först heroin. Från början en träningsmänniska, hade eget privat gym, men både mot deppighet och smärta tog han ändå stora mängder narkotika. Han slutade, återfall osv. Narkotika, men även alkoholmissbruk.

Miles och kvinnor, barn?
Han blev far till två barn innan han flyttade med en vän till New York City 1944. Runt 1949 ett förhållande med som nämnts -sångerskan Juliette Greco. Han var gift tre gånger. Med dansaren Frances Taylor, sångerskan Betty Mabry och skådespelerskan Cicely Tyson. Alla tre äktenskap slutade i skilsmässa. Han fick i dessa tre äktenskap tre söner, en dotter -  och sju barnbarn. 1979 hade Davis ett förhållande med skådespelerskan Cicely Tyson. Hon fick honom bli av med sitt kokainberoende och återfå sin entusiasm för musiken.

1975 meddelade Davis plötsligt att han skulle sluta, mest av dålig hälsa efter år av drog-och alkoholmissbruk. Men 1981 körde han igång med jazzen. Några musiker han lirade med i övrigt var: Chick Corea – piano/elpiano, Bennie Maupin – träblås, Keith Jarrett – piano/elpiano/orgel, John MacLaughlin – gitarr, Kenny Garrett – sax, Ricky Wellman – trummor och exs. Sting – sång

I september 1991 åkte Davis till sjukhus i Santa Monica, Kalifornien för, vad han beskrev för sina vänner, som en "kroppslig översyn". Den 28 i samma månad, dog han av lunginflammation och andningssvikt, effekter av en stroke vid en ålder av 65 år. Han är begravd i Woodlawn kyrkogård i The Bronx. Mannen vars inflytande på musiken anses är avsedd att vara evig.

Website om Miles:
www.milesdavis.com/

Lyssna på Summertime (1958); LÄNKEN:

Diskografi ex.:
First Miles (Savoy 1945)
Birth of the Cool (Blue Note 1949)
Miles Davis & the Modern Jazz Giants (Prestige 1954)
Porgy and Bess (Columbia / Legacy 1958)
Aura (Columbia 1985)
You're Under Arrest (Columbia 1985)
Hot Spot (Antilles 1990)
Doo-Bop (Warner 1991)

Källor:
sv.wikipedia.org
imdb.com
en.wikipedia.org
milesdavis.com
jazztrumpetsolos.com
everything2.com
notablebiographies.com
vermontreview.tripod.com

Bilden på Miles 1969

Fakta om denna legend och kunskap för att förstår mer om vem han var. Miles Davis, Miles Dewey Davis III, föddes 26 maj 1926 i Alton, Illinois, död 28 september 1991 i Santa Monica, Los Angeles, Kalifornien, var en amerikansk jazzmusiker, kompositör och orkesterledare. Miles var med sina musikaliska grupper långt fram inom utvecklingen av jazz, inkl. bebop, cool jazz, hardbop m.m. Miles var 1,65 m lång, syns och hörs i ett flertal filmer.

Davis var son till tandläkaren Miles Dewey Davis Jr och musikläraren Cleota Mae, en förmögen afro- amerikansk familj - och växte upp i St. Louis, Missouri. De ägde också en betydande ranch i norra Arkansas där Davis lärde sig att rida som en pojke. Modern ville att den unge Miles skulle börja spela fiol, men fadern gav honom en trumpet när han var i tolv-trettonårsåldern. När han var sexton började han få sporadiska spelningar även utanför St. Louis, och vid arton års ålder fick han tillfälle att spela med några av bebop-genrens förgrundsfigurer som Dizzy Gillespie och Charlie Parker, vilket ledde till att han flyttade till New York.

Davis mamma, Cleota Mae (Henry) Davis var en duktig bluespianist men höll detta faktum dolt för sin son. Skolan avslutades med att han utexaminerades från East St Louis Lincoln High School 1944. Miles Davis var en av 1900-talets allra största musiker och stilbildare. Han började sin bana hos Charlie Parker under bebopens storhetstid och spelade sen en avgörande roll både för utvecklingen av 50-talets kammarmusikaliska jazz och för jazzrocken och fusionvågen under det tidiga 70-talet.

Han hade även ett mycket uppmärksammat samarbete med storbandsledaren Gil Evans i slutet av femtiotalet. Ytterst få jazzmusiker har väckt så mycket respekt och intresse utanför jazzen som han. Miles invaldes i Rock and Roll Hall of Fame år 2006. Miles Davis ledde från 1949 och framåt en imponerande mängd grupper med olika konstellationer och medlemmar och kan sägas ha upptäckt många betydelsefulla musiker och stilbildare.

Hans första "superkvintett" bestod av: Han själv och  - John Coltrane – tenorsax, Paul Chambers – bas, Red Garland – piano och Philly Joe Jones – trummor. I slutet av 1949 åkte han på turné till Paris med en grupp, Tadd Dameron, Kenny Clarke och James Moody. Davis var fascinerad av Paris och dess kulturella miljö, där svarta jazzmusiker och afrikanska amerikaner i allmänhet, ofta känt respekteras bättre än vad de gjorde i sitt hemland. Där fanns också kärleken...

Läs mer om legenden i del 2, musiken, missbruket, kvinnorna...

Källor:
sv.wikipedia.org
imdb.com
en.wikipedia.org
milesdavis.com
jazztrumpetsolos.com
everything2.com
notablebiographies.com
vermontreview.tripod.com

Jag hamnade i en skön video med Eric Clapton och fängslades av en i kören, en kvinna med röst som magiskt outstanding då. Sökte och det tog tid för mig, bilden och videon hade inga namn nämnda. Detaljer är svårt finna, men rösten har satt spår hos mig, enorm. Sångerskan var: Katie Kissoon, en del av syskonduon Mac & Katie Kissoon.

Han var Gerald Farthing (född 11 november 1943) och hon - Kathleen Farthing (3 november 1951) från Port of Spain, Trinidad. Syskonen flyttade till Storbritannien i mitten av 1950-talet. Efter att de hade varit medlemmar i grupperna The Marionettes och Rag Dolls, och efter att Katie hade släppt solosinglar under namnet Peanut så bildad de duon Mac & Katie Kissoon. Deras genombrott kom 1971 med en cover på låten "Chirpy Chirpy Cheep Cheep" som blev deras enda hit på Billboardlistan.

1972 kom deras genombrott i Sverige när de i rask följd placerade två låtar på Tio i topps förstaplats: "I've Found My Freedom" och "Hey You Love". Duons genombrott i England dröjde till 1975 när låtarna "Sugar Candy Kisses" och "Don't do it Baby" nådde topp-10 på englandslistan. Duon upplöstes 1977, men återförenades med ett nytt album 1997. Tyvärr försvann en mängd info, men drar kort vad jag minns.

Katie Kissoons karriär har fortsatt som stödsångare för Van Morrison (1978 och senare), Elkie Brooks (1982), Eric Clapton (1986 och senare), Roger Waters (sedan 1984), Elton John (1985), Eros Ramazzotti (1990), George Harrison (1991), Pet Shop Boys (1994) och Robbie Williams (2002 och senare).

År 1997 släppte Mac och Katie Kissoon ett album av nytt material. Under 2006-2007 var hon också en del av kördelen, sång för Roger Waters "The Dark Side of the Moon, live, en världsturné. Och nu 2012 ska hon hänga på igen, samma turné med Waters.

På denna länk njut av hennes röst, Wonderful tonight med Eric Clapton: LÄNK

Video duon, äldre hit: LÄNK

Källor:

mostlypink.net
rogerwaterstours.com

en.wikipedia.org

sv.wikipedia.org

m.m.

Spännande kvinna, hennes konst likaså. Maybritte Nicklasson då, nu Maj-Britt Niklasson - är konstnär och musiker, född 22 februari 1951- bor i Stockholm - då med i folkrockgruppen Landslaget och spelade mest mandolin, men även sång. På 70-talet var detta då hon arbetade om professionell musiker, turnerade i olika länder och spelade in 7 LP-skivor på EMI.

Hon medverkade även på ett musikalbum, Trollskog, av Merit Hemmingson, 2006. Någon såg Lasse Lindbom med Husbands på Big Ben i Stockholm och när de gjorde "Travelin In Our Songs" så kom Maybritte upp på scenen, hon hade dock inte fiolen med sig. Hennes son spelar eller spelade gitarr i Husbands. Maybritte arbetade 2007 på ett bibliotek i Sthlm.

Hon var initiativtagare och grundare av Ateljéhuset i Årstaberg; wip.sthlm, tillsammans med Torbjörn Johansson och Gunilla Wiel-Svensson 2005-2007. Och idag är konsten henne närmast.
Och om lokalen passar för ändamålet spelar hon på vernissagerna. Komponerar både musik och text. Medlem i KRO, Svenska Konstnärernas Förening, KC-Öst

Hon är representerad i Vetlanda Kommun, Väsby Kommun, Vetlanda Museum, Kiruna Kommun, Hembygdsgårdarna, Våra Gårdar, Privata samlingar i USA, Danmark, Ungern och inköpt av SAK, Sveriges Allmänna Konstförening 2010.

Har sin ateljé i Årsta, Stockholm.

Hemsida:
majbrittniklasson.se

Källor:
sv.wikipedia.org
consul335capri.se
progg.se
konstnarscentrum.org
sverigesradio.se

Vem var denna sångerska som under 1800-talet redan studerade i Europa? Eufrosyne Abrahamson, född Leman 24 mars 1836 i Stockholm, död 7 februari 1869 i Göteborg, var en svensk operasångerska (sopran). Hennes föräldrar var handlaren John Leman och Emma Jacobson. Som aktiva år räknas 1855 - 1859. I och med sitt giftermål övergav hon dock sin sångkarriär.

Hon studerade 1852 - 1855 under ledning av Julius Günther och i maj 1855 debuterade hon vid Kungliga teatern som Pamina i Trollflöjten. Därefter studerade hon under ledning av Gilbert Duprez i Paris. Efter avslutade studier och ett kort besök i hemlandet fick hon anställning vid Teatre de Oriente i Madrid, där hon debuterade i september 1858 och nådde stora framgångar som Elvira i Ernani av Verdi. Året efter uppträdde hon i Wien och nådde hon ytterligare framgångar med en repertoar som omfattade den lyriska scenens mest kända verk.

Efter att ha gift sig den 4 oktober 1859 med August Abrahamson, familjen på Nääs, avslutade hon sin offentliga karriär och ägnade sig därefter åt välgörenhet och konst. Paret bosatte sig på Stora Nygatan 17 ½ i Göteborg, stadens paradgata med den nyanlagda Trädgårdsföreningen på andra sidan kanalen. 4 mars 1868 köpte makarna Abrahamson det gamla godset Nääs slott för hela 8 300 riksdaler. Paret fick inga barn.

Stora Nygatan 17½ idag

August föddes i Karlskrona som nummer tre i en syskonskara på sex. Vem var August då? August Abrahamson, född i Karlskrona 29 december 1817, död den 6 maj 1898, affärsman och mecenat. August grundade 1840 en egen affär i Göteborg. 1868 inköpte han det gamla herregodset Nääs, där han bland annat upprättade ett seminarium för utbildande av slöjdlärare, vilket vunnit europeisk ryktbarhet.

Eufrosyne Abrahamson invaldes i Musikaliska Akademien 1868. När hon dog, endast 33 år gammal instiftade hennes man till hennes minne en gåvofond vid Svenska Musikaliska Akademien i Stockholm på 25 000 kr, vars avkastning skulle gå till elever vid musikkonservatoriet som giva ett sant uttryck både åt andan av hennes sköna konst och åt böjelserna hos hennes ädla hjärta. Hon var syster till Jeanette Rubenson (1854-1938), som var fru till polismästaren i Stockholm, Semmy Rubenson (1839-1922).

Den 7 februari 1869 dog Euphrosyn oväntat efter en kort tids sjukdom. Hon dog efter bara tio års äktenskap, varefter August levde utan att ingå något mer äktenskap. Vid sin död testamenterade han Näs och en stor penningsumma, till svenska staten under namnet August Abrahamssons stiftelse, med syftet att behålla Näs som en friståend institution för lärarutbildning.

Källor:
sv.wikipedia.org
slaktforskaren.com
arnholm.nu