Zenzationella Människor - Et Facto

Dagens artist som många följde igår och fick njuta av segerns sötma med, var Loreen som med ett rekordantal 12:or VANN för Sverige, GRATTIS. Jag skrev om henne i februari, här en uppdaterad version.

Lorine (Loreen) Zineb Talhaoui, född 16 oktober 1983, Idoldeltagare, sångerska och producent, växte upp i Västerås (numer gäller Stockholm). Hon har berbiska rötter, en benämning på ursprungsbefolkningen i Nordafrika.

Loreen vann Melodifestivalen igår alltså med låten "Euphoria" och representerade därmed Sverige i Baku i Azerbajdzjan. Från semifinalen den 24 maj gick bidraget vidare till finalen som hölls igår.  Hon vann finalen vilket blev femte gången genom tiderna som en låt som representerat Sverige vann Eurovision Song Contest. Senaste gången Sverige vann Eurovision Song Contest var i Jerusalem 1999. Då sjöng Charlotte Perrelli hem segern med "Take me to your heaven".

Hon medverkade i Idol 2004 där hon slutade på en 4:e plats (näst sist att åka ut före finalen). Hon gick vidare till andra chansen i Melodifestivalen 2011 med låten "My Heart Is Refusing Me" (en berättelse om en relation som logiskt sätt är över, fast hjärtat vägrar släppa taget och gå vidare).

Den låten tyckte jag då ver väldigt bra, kanske bättre än denna? Låten är som en show och skönsång, refrängen dock ej som det vanliga man minns och lallar med på...

2005 släppte hon singeln The Snake tillsammans med gruppen Rob'n'Raz. Hon har arbetat som programledare på TV-kanalen TV400. Ofta har hon haft ett streck på sin läpp, det är ett av Loreens egna tecken, det sägs härstamma från ursprungsbefolkningen i Nordafrika.

Citat Loreen efter segern:
"Jag älskar svenskarna, och utan dom hade det här aldrig blivit av. Tack för att ni tror på mig".

Loreen gjorde sin officiella entré i samband Idol 2004. Efter TV-programmet har Loreen arbetat vidare med TV-jobb bakom kameran, med program som Matakuten, Frufritt och Familjen annorlunda, utvecklat sig som upphovsman och att hitta sig själv inom musiken som sångerska och producent.

Efter att ha rest världen över, arbetat med flertalet låtskrivare, producenter och andra kreatörer är hon nu redo igen - den här gången laddad med sitt naturligt unika sound. Musikaliska förebilder är isländskan Björk, David Bowie och Mr Jackson.

Av de elva jurygrupperna som röstade i finalen så gav sex av dem 12 poäng, det högsta möjliga, till Loreen. Och med även sin mamma på plats så fanns tryggheten...

Hennes hemsida: http://www.loreen.se


Källor:
direktpress.se
svt.se
aftonbladet.se
sv.wikipedia.org

Kyu Sakamoto var en japansk sångare, skådespelare och komiker, hans karriär präglades av välgörenhet, enligt honom själv började det när hans mor sagt till honom; "När du känner dig ensam, måste du jobba hårt för att hjälpa dom som är mer ensamma än du själv". Kyu besökte tidigt under sin karriär skolor, ålderdomshem och vårdhem. 1976 startade inspelningen av TV-programmet "Sundee Kyu" där Kyu reste runt i Japan utan att ta betalt och besökte handikappade, äldre och sjuka människor.

Programidén var den att rikta ljus på handikappades och äldres situation i Japan. Det sista avsnittet i programserien sändes en månad efter Kyu Sakamotos bortgång, efter detta lades serien ner. Kyu Sakamoto tilldelades ett antal priser och fick medverka i vad som i Japan ansågs vara ärofyllda uppträdande under sin karriär. Han tilldelades åtta guldskivor och tre platinaskivor.

Kyus mor Iku Sakamoto avled 1965 i lungcancer orsakad av rökning. Detta tog Kyu mycket hårt då han haft en mycket stark relation till sin mor. Men trots hennes bortgång fortsatte han med sina framträdanden. Bara ett par dagar efter hennes bortgång gjorde Kyu en konsert i Tokyo. Den fick dock avbrytas då han mitt i konserten började gråta inför publiken. Hans far dog fyra år senare av en hjärtattack, 1969.

I april 1970 träffade Kyu skådespelerskan Yukiko Kashiwagi på ett café innanför Tohos lokaler, hon är född 24 december 1947. De gifte sig året därpå i december 1971 i templet Kasama Inarai, i Kyus barndomsstad Ibaraki. De fick två döttrar tillsammans, Hanako född 1973 och Maiko född 1976. Yukiko och Kyu var gifta fram till Kyus död. I februari 2009 födde Hanako Oshima en son.

Kyu omkom i historiens hittills värsta singelflygolycka, då Japan Airlines Flight 123 havererade ner i en dal i Gunma prefektur. Det var den tredje dödligaste flygolyckan i historien när det gäller dödsfall, mer endast vid 11 september 2001 vid flygattackerna och näst värst katastrofen vid flygplatsen på Teneriffa.

Den 12 augusti medverkade han i TV, i eftermiddagssändning, senare på eftermiddagen flög Kyu med sin manager till Itami, Osaka. Planet lyfte efter ett par minuters förseningar tolv minuter över sex. Tolv minuter efter starten hörde markkontrollen och besättningen en kraftig explosion från passagerarkabinen, strax efter tappade man nästan helt kontrollen över planets styrsystem. Besättningen försökte febrilt hålla maskinen uppe, men efter en halvtimmes kamp havererade planet in i en bergvägg och gled sedan ner i en dal där det exploderade fyra minuter i sju.

Två dagar efter haveriet fann man en axelväska tillhörande Kyu, hans kropp hittades efter ytterligare två dagar. 18  augusti fastslogs hans identitet med hjälp av tandkort och en amulett som han burit runt halsen. Kroppen hade hittats i fosterställning bland spillrorna tillsammans med ett farvälbrev. I åtanke, det enda som påträffades av kaptenen var hans underkäke med fem tänder, så lär Kyus kropp varit illa däran då han befann sig fyra rader bakom cockpiten.

Efter identifikationen kom man fram till att Kyu dött när planet träffade bergväggen och inte under natten då ett flertal av de överlevande passagerarna frös ihjäl. Planet var för inrikesflyg, ett Japan Airlines Flight 123.  Alla 15 i besättningen och 505 av 509 passagerare dog, vilket resulterarde i totalt 520 dödsfall och fyra överlevande. De fyra överlevande, alla kvinnor, satt på vänster sida och mot mitten med säkerhetsbälten på raderna  54-60, i den bakre delen av flygplanet.

De överlevande var Yumi Ochiai,  en flygvärdinna som var ledig, 25 år, som var fastnat mellan sätena, Hiroko Yoshizaki, 34 - årig kvinna och hennes 8-åriga dotter Mikiko Yoshizaki, som var instängda i en intakt del av flygkroppen och en 12-årig flicka, Keiko Kawakami, som hittades inkilad mellan grenarna i ett träd. Kawakamis föräldrar och yngre syster dog i kraschen, och hon var sista överlevande att bli fri från sjukhuset. 

Åter - Kyus kropp kremerades enligt shintoistisk sed och askan bevaras idag i Chokoku-templet, i Minato Ward, Tokyo Metropolis, Japan. Kyu Sakamoto blev endast 43 år gammal, sångare, låtskrivare, skådespelare, TV personligheten som spelade både gitarr, piano och trumpet...

Källor:
en.wikipedia.org
sv.wikipedia.org
findagrave.com

Minns en svart vinylsingel med en sångare som en gång låg på vår topplista med sång på japanska. Vem var grabben Kyu? Jo, Kyu Sakamotovar en japansk sångare, skådespelare och komiker. Han var född i Hisashi Oshima 10 december 1941 i Kawasaki, i Japan, död 12 augusti 1985, Osutaka-åsen. Efter att ha populariserat japansk musik internationellt, kom han att kallas "Sångaren som representerade Showa"

Kyu Sakamoto slog igenom i Japan i slutet av 1950-talet med den allt mer växande ungdomskulturen och rock ’n rollens intåg. Utöver sina egna kompositioner spelade han in ett stort antal tolkningar och covers av Elvis Presley och andra japanska musiker. Med egna texter men främst med de texter som skrivits av andra kompositörer blev han en mycket folkkär person i Japan. Han var också skådespelare och en återkommande tv-personlighet, han var verksam ända fram till sin död.

Kyu var son till Hiroshi Sakamoto och Iku Oshima. Fadern var chef över en lastentreprenadfirma som efter andra världskrigets slut som så många andra japanska företag, upplöstes på order av den amerikanska ockupationsmakten. Från slutet av 1940-talet drev han tillsammans med sin hustru en restaurang.

Modern och fadern hade olika syn på deras barns namn, men till slut bestämde de sig för att han skulle heta Hisashi, medan han använde Kyu som artistnamn. När Kyu började i gymnasiet visade han stort intresse för musik, han hade spelat trumpet i skolbandet sedan högstadiet, och nu började han sjunga låtar av Elvis Presley inför skolans elever.

Han var under en tid medlem i bandet "The Drifters", men blev sparkad ur bandet - under en kort tid återgick Kyu till sina studier och förberedde sig inför universitetet. Men blev 1958 medlem i klasskamratens band, "Danny Iida & Paradise King". Det var nu hans karriär satte fart på allvar och han hoppade av skolan. I juli 1960 lämnade han Paradise King och gick mot en solokarriär.

Kyus solosatsning börajde med låten "Ue o muite aruko" framförd för första gången i augusti 1961 i TV. Det riktiga genombrottet kom runt 1964 när låten släpptes i England och det var här låten fick sitt nya namn på grund av att titeln var för svår att uttala.

Man bytte till något som var lättare att uttala men som samtidigt lät japanskt: sukiyaki. Kenny Ball and His Jazzmen spelade in en instrumental cover av sången som blev en stor hit i England. Man bestämde sig efter ett par månader att släppa originalet och återigen blev den en storsäljare. Kyu blev den förste japan som nådde förstaplatsen på amerikanska listor.

Hans kända låt Sukiyaki, videolänken:

Kyu lyckades ta sig in på Billboard-listan ännu en gång 1963 med "Kinesiska nätter", men ingen höjdare. Det tog 16 år innan en japansk låt tog sig in på listan igen, då med den kvinnliga duon Pink Lady. Efter Kyus popularitet med "Sukiyaki" så gav han sig ut på en världsturné som varade mellan 1963 och 1964.

Den 10 oktober 1964 var han gäst i Hylands hörna som sändes live från Tokyo i samband med öppningsceremonin av OS sommarspel. Utöver denna turné besökte Kyu även Norge och Portugal 1962 och Nederländerna 1965. Del två om det tragiska slutet för Kyu och om flygolyckan i samband med detta...

Källor:
en.wikipedia.org
sv.wikipedia.org
findagrave.com

En låt som ännu håller, bra text och budskap - Beatles All You Need Is Love (Lennon/McCartney), en låt från 1967. En låt skriven av John Lennon, men som krediteras Lennon-McCartney. Den spelades första gången officiellt på The Beatles on Our World - den första globala tv-länken live. Sågs då av 400 miljoner i 26 länder, programmet sändes via satellit den 25 juni 1967. BBC hade beställt av The Beatles att skriva en låt, ett bidrag för Storbritanien.

Beatles ombads att komma med en låt som innehåller ett enkelt budskap som kan förstås av alla nationaliteter. "Det var en inspirerad sång och de verkligen ville ge världen ett budskap. Det fina med det är att den inte kan misstolkas. Det är ett tydligt meddelande som säger att kärleken är allt", enligt Brian Epstein. Minns texten,refrängen - enkel, klar, lite typisk Lennon tycker jag själv och ser på de egna låtar han skrev en period, ex kring, med Yoko Ono.

"All you need is love, all you need is love,
All you need is love, love, love is all you need.
Love, love, love, love, love, love, love, love, love.
All you need is love, all you need is love,
All you need is love, love, love is all you need."

Dagen före den stora satellitsändningen beslutade Beatles att låten skulle bli deras nästa singel, sägs det. Släpptes i Storbritannien 7 juli 1967, och gick direkt upp på plats ett och tre veckor till! Det var samma succé i USA efter deras utgivning den 17 juli, etta på listan. Intervjuerna på The Beatles Anthology, en dokumentär-serie visar att Paul McCartney och George Harrison var osäker på om låten var skriven för The Beatles on Our World. Men George Martin och Ringo Starr hävdade det var. John sa: "Jag tror inte att den var skriven speciellt för detta. Men det var en av låtarna vi hade."

Lite kuriosa, låten är noterbar för sina många time-signaturer. Kören sjunger jämnt, men ändrar mönstret i versen. Den framträdande cellon ses som avsteg från en typisk popsingel - men de hade redan experimenterat i ex. "We can work it out "och" Strawberry Fields Forever". Låten skiftar också i tonarter, accord etc, olika för olika instrument. Mycket tekniska avvikelser medvetet. (Refrängen är skenbart entonig, men under ytan är den klurigare än så, tack vare en typisk lennonism: kapandet av ett taktslag vid slutet av varje versrad).

Vid sändningen satt The Beatles (utom Starr) på pallar, tillsammans med en liten studio-orkester. De var omgivna av vänner och bekanta som sitter på golvet, många var bland de ledande stjärnorna på den brittiska popscenen, och som sjöng med i refrängen. Lennon var i grunden nervös för sändningen, med tanke på den stora internationella tv-publiken. Han tyckte inte om sin sång, spelade in "dubbla" trummor innan skivan sedan släpptes, lade också till en - trumvirvel.

Programmet sändes i "svart-vitt" (färg-tv hade ännu inte påbörjat sändningar i Storbritannien och större delen av världen. The Beatles på film var med färg, baserat på fotografier av händelsen, i The Beatles Anthology, dokumentären.

Video med låten: KLICKA T.V.

Medverkar på låten: John Lennon ( även cembalo och banjo), Paul McCartney (bas, kontrabas och dubbel sång), George Harrison (gitarr, fiol, dubbelt sång) Ringo Starr (trummor, percussion (som är slagverk som spelas med någon form av träpinnar elr händer), Keith Moon (borsttrummor), George Martin ( piano, orkestrering och produktionen).

Sessionsmusiker spelat strängar, mässing, träblåsinstrument och dragspel som liras av Mike Vickers (han spelade olika instrument ex flöjt i Manfred Mann). Vänner och studiofolk gjorde handklapp och sjöng körsång (inkl. Mick Jagger, Keith Moon m.fl.).

Låten spelas i filmen Love Actually, en brittisk långfilm från 2003. I filmen medverkar bl.a. Hugh Grant, Emma Thompson och Colin Firth.

"All You Need is Love" från 2012 är en romantisk komedi av Susanne Bier, med bl.a. Pierce Brosnan och Trine Dyrholm. Filmen är en berättelse om en rad olika livsöden – där alla söker kärleken.

Och låten Beatles gjorde spelas ännu flitigt, utopin att kärlek ska lösa världens problem är tilltalande. Texten anses av en del "experter" som surrealistisk och innehåller en del obegripliga fraser (kanske t.o.m små dolda budskap). I slutet sjunger man ex She loves you och det ryktas om man spelar skivan, det sista, baklänges så hör man uttryck och ord förmedlas...

Källor:
allspirit.co.uk
en.wikipedia.org
sv.wikipedia.org
moviezine.se
youtube.com
imdb.com

Paret tillsammans, nedan Ellen och deras hus.

Fortsättning på Angus McKinnon Young, mer om privat liv, annan kuriosa och fakta. Minns han är född 31 mars 1955 i Glasgowär en skotsk-australisk gitarrist och kompositör i det australienska rockbandet AC/DC. Även om Young föredrar att inte prata om sitt privatliv i media är det känt att han bor i Sydney i Australien, och också har en bostad i Aalten i Nederländerna där hans fru växte upp. Hon är - Ellen van Lochem (Young), kontraster då hon är 173 cm, och Angus 157 cm.

I augusti 2006 mottog Young tidningen Kerrang!s Legend Award med motiveringen att AC/DC är "ett av de viktigaste och mest inflytelserika rockbanden i historien". Young spelar alltid på en svart eller röd Gibson SG, och har numera också en signaturmodell. 2003 jammade AC/DC låten "Rock me Baby" tillsammans med Rolling Stones, då lånade Angus en Gibson ES-335 av Keith Richards

Angus ogillar effektpedaler av den enkla anledningen att ju fler prylar desto mer är det som kan gå fel. Har man dessutom sett AC/DC live bör man veta att Angus aldrig skulle fungera ihop med ett pedalbord i och med hans extremt rörliga spelstil. Young är alltid vild och energisk när AC/DC spelar inför publik; han hoppar och springer fram och tillbaka på scenen, medan han spelar gitarr. Förr brukade han hoppa upp på Bon Scotts rygg, och den senare tog sig fram bland publiken, medan Young spelade ett förlängt gitarrsolo, ofta i låten "Rocker".

Young brukar göra "Duckwalk", han hoppar på ett ben medan han rör det andra benet fram och tillbaka, vilket jag påpekade förra gången. Han brukar dessutom ligga på golvet där han sparkar, skakar och snurrar sig själv runt i cirklar - medan han spelar gitarr, det kommer från en gång då han snubblade på en kabel, men fortsatte att spela.

Citat Angus:
"We can't sit on our arses and say the world owes us a living because we've paid our dues. Me, I think if I fluff a note I'm robbing the kids. You're gonna pour it all on until you drop, so even if they hate you they can still say. At least they tried".

Han brukar även "strippa", så till vida att han klär av sig inpå bara underkläderna, vilka ofta har ett motiv i form av flaggan till det land de är på besök i. Under den pågående turnén står det däremot AC/DC på dem. När de spelar "Highway To Hell" brukar han även göra djävulshorn. Han sätter helt enkelt knutna händer mot pannan och pekar rakt upp med pekfingrarna.

Han dricker inte några alkoholhaltiga drycker, medans bror Malcolm haft riktigt svåra perioder och fick hoppa av en period. Dock finns det numer: AC / DC The Wine - i Sverige! På systembolaget.

Gruppens hemsida:
www.acdc.com

Källor:
en.wikipedia.org
imdb.com
acdc.com
rocklopedia.com
guitarinsite.nl
answers.com
chacha.com
fanpop.com
kgbanswers.com

Vad vet vi om denna sköna lirare? Angus McKinnon Young, född 31 mars 1955 i Glasgow, är en skotsk - australisk gitarrist och kompositör i det australienska rockbandet AC/DC, grundat 1973 av Angus och äldre brodern Malcolm Young. Angus Youngs gitarrstil är influerad av gitarrister som Chuck Berry, Muddy Waters m.m. Young är känd för sitt vilda och energiska framträdande och det faktum att han uppträder i skoluniform.

Angus är yngst av åtta barn till William och Margaret Young. Han föddes i Glasgow i Skottland och flyttade 1963 till Sydney i Australien med sina föräldrar och hans äldre bröder Malcolm, George och Alex, som alla blev musiker, samt den äldre systern Margaret som är den som kom på namnet AC/DC (växelström/ likström) efter att ha läst det på en symaskin. När Angus var fem år började han spela gitarr, som tillhörde en vän till honom - han spelade när han var på besök. Hans första gitarr var akustisk och de var hans mamma som köpte den till honom för att han inte enbart skulle slåss med sina bröder.

Angus Young, den yngsta av sju barn William (1911 - 1985) och Margaret Young (1913 - 1988), föddes i Glasgow, Skottland. Han hoppade av skolan som femtonåring och de bildade senare i London gruppen Grapefrukt.

Nutida bild naturell

Angus scenstil är en variant på Chuck Berrys "duck walk", han hoppar på ett ben, medan han sparkar med det andra i ett. Han är noga och använder Gibson SG gitarrer. Han har en annan känd egenhet på scen, han skakar plötsligt sin kropp och faller ned till marken. Angus började spela på banjos, men satsade på se och hans första gitarr var en second-hand vara, en billig som hans mor köpt. Angus första Gibson SG köptes begagnad runt 1970 från en musikaffär just nedanför på gatan från sitt hem.

Se video när Angus spelar sologitarr:

Som tonåring spelade Young i ett band vid namn "Kantuckee", och vid 18 års ålder grundade han tillsammans med sin 20-årige bror Malcolm AC/DC, 1973. Angus spelade ledgitarr medan Malcolm spelade rytmgitarr. Colin Burgess spelade trummor, Larry Van Kriedt bas och Dave Evans sjöng. Deras första singel "Can I Sit Next To You Girl" spelades senare in med Evans ersättare, Bon Scott.

Angus använde i början flertalet scenkostymer, som Spindelmannen, Zorro, en gorilla och en Stålmannenparodi vid namn Super-Ang, innan han började med sin välkända skoluniform. För att matcha hans image berättade bandet för både allmänheten och pressen att Young föddes 1959, inte 1955. Den ursprungliga uniformen ska ha kommit från hans skola i Sydney, och ett rykte säger att han inte hade tid att byta kläder mellan skolan och bandets övande och därför helt enkelt hade skoluniformen på sig.

I del 2 mer bilder och - mer om privat liv, annan kuriosa och fakta.

Källor:
en.wikipedia.org
imdb.com
acdc.com
rocklopedia.com
guitarinsite.nl
answers.com
chacha.com
fanpop.com
kgbanswers.com

R.E.M:s sångare Stipe får mig tänka på en speciell röst och utstrålning, värd veta mer om. Namnet är då John Michael Stipe, född 4 januari 1960 i Decatur, Georgia. Han är en amerikansk musiker, känd som sångare i rockgruppen ovan nämnd.

Han skrev också de flesta av texterna till gruppens låtar, medan musiken skrevs av de övriga medlemmarna. Hans längd är 1,75 m, musiken han lirar räknas mest som: alternative rock, college rock, jangle pop.

Stipe var en militär "uppkomling", hans far var en serviceman i USA: s armé vars karriär resulterade i att familjen ofta flyttade. Stipe och hans familj bodde under hans barndom, i bl.a. Tyskland, Texas, Illinois, Alabama och Georgia. Han växte upp med Metodistkyrkan. Han tog examen från high school i Collinsville, Illinois 1978. Stipe arbetade också på det lokala Waffle House. Senare skrev han in sig på University of Georgia i Athens, Georgia, studerade konst, fotografi och måleri.

1999 publicerade författare Douglas A. Martin en roman om sina "älskare". Han berättar bl.a. om ett sex år romantiskt förhållande med en namnlös sångare i ett framgångsrikt Georgia-baserat rockband. Spekulationer uppstod och författaren bekräftade senare att det gällde en verklig relation mellan Martin och Stipe. De två hade tidigare samarbetat med två böcker, båda under 1998. 

Stipe uttalade själv slutligen i maj 2001 att "jag ansågs vara för feg att nämna det, mer än att det var en mycket privat sak." Samtidigt, visade det sig att han var i en relation över 3 år. Han har beskrivit att han varken är specifik homo, hetero eller bisexuell.

Gruppen R.E.M. var en amerikansk rockgrupp som bildades 1980 i Athens, Georgia av Michael Stipe (sångare), Bill Berry (trummor, lämnade bandet 1997), Peter Buck (gitarr) och Mike Mills (bas). Under 1980-talet fick bandet en växande kultstatus, mycket tack vare Stipes texter och gruppens musik. I början av 1990-talet var R.E.M. ett av världens populäraste och mest respekterade och inflytesrika band. Sedan 2007 är de invalda i Rock and Roll Hall of Fame. Jag minns "Losing my religion" främst och deras videos.

Stipes låttexter är rätt ofta surrealistiska, ett ex. är låten Lotus från albumet Up. Han regisserade även de flesta av bandets musikvideor. Stipe driver också två filmbolag, C-00 och Single Cell Pictures, det som han mest är upptagen med. Själv har han släppt soloalbumet - "In the Sun" (with Chris Martin), 2006.

Och han har även gjort skulpturer (och konst). Han visar några av sina verk i en video för The Creators, projektet görs av filmaren Lance Bangs. (Vissa skulpturer är inspirerade av band och 8-spår, andra har inspirerats av billiga plaststolar.). Michael Stipe var även nära vän till Kurt Cobain, och är gudfar till hans dotter Frances Bean Cobain. Det har också florerat rykten om att han var sjuk i HIV, aids, han har sagt att allt beror på att han är mager...

Hemsidan, där dock en massa fladdrande kollagebilder rusar runt med blixtens fart (konstig konst?)
www.michaelstipe.com

Källor:
en.wikipedia.org
sv.wikipedia.org
imdb.com
content.usatoday.com
famoushookups.com
queerattitude.com

Dogge Doggelito blev rikskändis som medlem av "Latin Kings". Numera jobbar han som entreprenör inom mediabranschen. Ja, han dyker upp ibland i olika sammanhang, som TV-reklam. Vem är mannen? Jo, Douglas León, är hans riktiga namn, född 24 juli 1975 i Norra Botkyrka i Botkyrka kommun, och är en svensk hip-hopartist, skådespelare samt tidigare medlem och frontfigur i gruppen The Latin Kings. Kallar sig själv en indiansk viking, född, uppväxt och fortfarande bosatt i Botkyrka-Sverige. Svensk mamma och en far ifrån Venezuela.

Numera sysslar han enligt hemsidan med ex. fotomodellsjobb, författarskap, föreläsningar, DJ, konferencier, skådespelare i filmen ”Förortsungar”. "Men jag är född på Huddinge sjukhus, så kom inte och snacka om att jag är invandrare." Dogge är storebror till Daphne Léon och äldre kusin till reggaeton-artisten El Primo. Han har suttit i fängelse, på 90-talet, för att ha slagit två poliser.

Han började sin musikaliska bana med rap. Tillsammans med Cheppe och Salla, bildade de gruppen ”The Latin Kings”, som är ett kultband i Sverige, pionjärer inom hip-hop på svenska. På senare tid har musiken kommit allt mer i skymundan och han har istället satsat på en karriär inom film, tv och reklam. I yngre år höll "Dogge" på med boxning, han uppträdde med bidraget "Hippare Hoppare" i Melodifestivalen 2010, tillsammans med gruppen Andra Generationen.

Dogge medverkar även med i SVTs populära hundprogram "Bulldogg" där barn får chans att dejta sin favorithund. Han har fyra barn. Tre döttrar och - hans fru Leonida gick bort av cancer.

Citat Doggelito:
"Jag minns att jag kom ut från sjukhuset med vår dotter under armen. Stod där på gatan och visste inte vad vi skulle göra. Det kändes som jag var ensammast i världen. Bianca var så liten, bara två år. I ett år grät jag, hade ingen lust med musik, med någonting."

En annan dotter dog under förlossningen. "Så jag har inte bara begravt en fru utan också ett litet barn. Och min bästa kompis Killer, som dog 1998." Han är en kristen, även om han kallar sig en ortodox kristen. 2006 röstade han enligt uppgift på kommunistpartiet (Sverige). Och obekräftat sa en vän att han sett honom jobba i en fiskaffär, vem vet...

Diskografi: 2007 – Superclasico och 2010 – Dogge Doggelito 2LAX10.

Hemsida:
doggedoggelito.se

Källor:
en. wikipedia.org
sv.wikipedia.org
doggedoggelito.se
talarforum.se
svd.se

Jag hamnade i en skön video med Eric Clapton och fängslades av en i kören, en kvinna med röst som magiskt outstanding då. Sökte och det tog tid för mig, bilden och videon hade inga namn nämnda. Detaljer är svårt finna, men rösten har satt spår hos mig, enorm. Sångerskan var: Katie Kissoon, en del av syskonduon Mac & Katie Kissoon.

Han var Gerald Farthing (född 11 november 1943) och hon - Kathleen Farthing (3 november 1951) från Port of Spain, Trinidad. Syskonen flyttade till Storbritannien i mitten av 1950-talet. Efter att de hade varit medlemmar i grupperna The Marionettes och Rag Dolls, och efter att Katie hade släppt solosinglar under namnet Peanut så bildad de duon Mac & Katie Kissoon. Deras genombrott kom 1971 med en cover på låten "Chirpy Chirpy Cheep Cheep" som blev deras enda hit på Billboardlistan.

1972 kom deras genombrott i Sverige när de i rask följd placerade två låtar på Tio i topps förstaplats: "I've Found My Freedom" och "Hey You Love". Duons genombrott i England dröjde till 1975 när låtarna "Sugar Candy Kisses" och "Don't do it Baby" nådde topp-10 på englandslistan. Duon upplöstes 1977, men återförenades med ett nytt album 1997. Tyvärr försvann en mängd info, men drar kort vad jag minns.

Katie Kissoons karriär har fortsatt som stödsångare för Van Morrison (1978 och senare), Elkie Brooks (1982), Eric Clapton (1986 och senare), Roger Waters (sedan 1984), Elton John (1985), Eros Ramazzotti (1990), George Harrison (1991), Pet Shop Boys (1994) och Robbie Williams (2002 och senare).

År 1997 släppte Mac och Katie Kissoon ett album av nytt material. Under 2006-2007 var hon också en del av kördelen, sång för Roger Waters "The Dark Side of the Moon, live, en världsturné. Och nu 2012 ska hon hänga på igen, samma turné med Waters.

På denna länk njut av hennes röst, Wonderful tonight med Eric Clapton: LÄNK

Video duon, äldre hit: LÄNK

Källor:

mostlypink.net
rogerwaterstours.com

en.wikipedia.org

sv.wikipedia.org

m.m.

Minns 1970-talet, svensk pop så minns vi Landslaget, Lindbom och - ja vad mer? Själv ett minne när gruppen besökte Vårvinden på Hisingen, en kväll en vän berättat om.  Landslaget är en svensk musikgrupp som spelar en blandning av folkmusik och popmusik. Bandet sattes ihop under 1970-talet.

De har en kärna bestående av Lasse Lindbom, född 30 mars 1949, som i sig är en svensk artist, musiker och musikproducent. Han har även följt med Ulf Lundell på turnéer och medverkat som en av tre i Triad. Övriga i gruppen var då Maybritte Nicklasson, Hasse Breitholtz, Stefan Lagström, Magnus Lindberg och Kåre Ljunggren. Övriga medlemmar i bandet har skiftat under åren.

Ex. Maybritte Nicklasson spelade fiol, melodimandolin, rythminstrument & sång, men henne ska jag skriva om separat, spännande kvinna. Producent ofta Bengt Palmers. Landslaget har deltagit i Melodifestivalen vid två tillfällen.

Första gången var i Melodifestivalen 1975 med Den gamla jukeboxen, som slutade på sjunde plats, och det andra försöket skedde i Melodifestivalen 1977 med låten Sommarn '65, som slutade trea. Deras första platta "Tänk Om Jag Vore En Flyttfågel" anses av en del som ett riktigt mästerverk, som en poppigare version av Dagens Rätt eller Vildkaktus.

Gruppen blev historisk efter att 2002 ha vunnit det första rättsfall gällande låtstöld som prövats i svensk domstol. Målet gällde 90-talshiten Vill du bli min fru med bandet Drängarna, där Högsta Domstolen slog fast att en åtta takter lång fiolslinga var plagierad från Landslagets Tala om vart du ska resa. Landslagets skivbolag EMI stämde Drängarnas skivbolag Regatta, som tvingades betala 65 000 kronor i skadestånd och 153 000 i rättegångskostnader.

De gav ut album som Tänk om jag vore en flyttfågel... (1972), Öden & Äventyr (1973), Travellin' in our songs (1974) och sist - Guld (1999). Singlar, några av alla: Tänk om jag vore en flyttfågel.../ Västerbron (1972), Friday's my day/ Traveller in my songs(1973), Count on me/Vill du ha mig (1974), A Whiter Shade of Pale/ Find a lover (1974) och Den gamla jukeboxen/ ...kom aldrig mer igen (1975). Svensk folk-rock-historia...

Källor:
sv.wikipedia.org
consul335capri.se
progg.se
konstnarscentrum.org
sverigesradio.se

Många var med om synten när den startade, en av grupperna var The Human League. De är korrekt - en brittisk new wave/synthpop-grupp bildad i Sheffield i september 1977 av Martyn Ware, Ian Craig Marsh och Philip Oakey. Gruppens mest kända inspelning "Don't You Want Me" kom 1981.

Martyn Ware och Ian Craig Marsh arbetade som datoroperatörer 1977 och kombinerade detta med ett intresse för popmusik och avantgardistisk elektronisk musik. De skaffade en Roland System 100 synthesizer och började skapa egen musik. De skapade en grupp kallad The Future tillsammans med Adi Newton.

En kort tid senare tog de namnet The Human League, hämtat från science fiction-spelet Starforce: Alpha Centauri. Denna första bandformering var ganska framgångsrik med dess två album Reproduction (1979) och Travelogue (1980) som både nådde Topp 40 på den brittiska albumlistan. Man hade en hit 1978 med Being Boiled. Originaluppsättningen splittrades, Martyn Ware och Ian Craig Marsh bildade istället Heaven 17. För att uppfylla turnékontrakt i Europa rekryterade de basisten Ian Burden och två sångerskor, Susanne Sulley (Susan Ann Sulley) och Joanne Catherall. Sulley och Catherall hade Oakey träffat på en nattklubb i Sheffield. De var då två 17-åriga studenter utan någon som helst erfarenhet från musikbranschen.

1981 blev singeln "The Sound of the Crowd" äntligen en framgång på singellistan. Jo Callis (tidigare gitarrist i The Rezillos) anslöt till bandet och man kom att producerade sitt mest framgångsrika album Dare som släpptes 1981. Man gjorde bra musikvideos, bl.a. "Love Action" med inspiration från filmen Mandomsprovet.

1985 följde ett samarbete mellan Oakey och Giorgio Moroder under namnet Philip Oakey & Giorgio Moroder. Duon skapade låten "Together in Electric Dreams" som även Human League kommit att spela. Efter 1986 har gruppen inte haft några större kommersiella framgångar. Idag består de av Philip Oakey, Susan Ann Sulley och Joanne Catherall. Bandet turnerar fortfarande. 2011 släpptes gruppens tionde album "Credo". I maj 2012 uppträder de i Dublin, Irland, annars mest i Storbrittanien.

Medlemmar: Philip Oakey, Joanne Catherall och Susan Ann Sulley. Tidigare medlemmar: Ian Craig Marsh, Martyn Ware, Philip Adrian Wright, Ian Burden o. Jo Callis. Några album: 1979 – Reproduction, 1980 – Travelogue, 1995 – Octopus, 2001 – Secrets, 2005 – Live at the Dome (live) - utöver ovan nämnda.

Videon, You don´t want me, 2003. LÄNK:
  
Källor:
sv.wikipedia.org
humanleagueforum.co.uk

Vi var många som fick en lätt chock när Whitney Houston så plötsligt gick bort. Vi minns mest rösten, men även människan och sedan - drogerna. Nyligen skrev jag om detta, men nuet har gett oss mer information. Vad man måste tänka på är att Whitneys dotter haft ett helvete och sålunda själv drabbats illa. Nu har man berättat lite om fallet, läs. Whitney Elizabeth Houston, född 9 augusti 1963 i Newark i New Jersey, död 11 februari 2012 i Beverly Hills. Nu kan man läsa om obduktionen, analysen av stjärnan.

Whitney hittades med ansiktet neråt i ett hotellbadkar. I hennes rum fann utredarna en sked med kokain på. Allt enligt den slutgiltiga obduktionsrapporten från rättsläkarenheten i Los Angeles som offentliggjordes 4 april. Räddningsarbetarna fann henne i en brun peruk "tätt knuten till håret."

”I byråns södra del fanns en liten sked med ett kristalliknande preparat på och ett hoprullat papper, tillsammans med andra saker”. I översta lådan i den norra delen av byrån hittades rester av ett vitt pulver och en bärbar spegel på ställning”. Teknikerna hittade mer vitt pulver på spegelns ena kortsida. Det visade sig att det vita pulvret var kokain. ”Whitney kan ha överdoserat med narkotika, receptbelagda preparat, receptfria mediciner och alkohol”, när hon fanns blödde hon ur näsan. Det fanns inga spår av något våldsbrott. Kroppen visade spår av ett långvarigt missbruk, hon hade en "perforering av bakre nässkiljeväggen."

Dödsorsaken listas som drunkning, men hjärtsjukdom och kroniskt kokainmissbruk anses ha varit bidragande faktorer. Övriga medel i hennes kropp var: lugnande medel, Xanax, muskelavslappnande preparat, Flexeril och allerigmedicinen Benadryl.

Enda barnet är Bobbi Kristina Brown, född 4 mars 1993 , Livingston, New Jersey, USA. Anhöriga har uppmanat henne att sluta med droger, som hon också missbrukar. Bobbi som även varit - cheerleading squad på högstadiet. Fakta: Hennes föräldrar skilde sig 2007 efter 14 års äktenskap. Yngre halvsyster Landon Brown och Bobby Brown Jr.

Men Bobbi har visat sig vara "hög på knark" efter sin mammas begravning, har inte slutat med sprit, röka pot, och ta "piller", en del för att klara förlusten av sin mamma.  Alla är oroliga över Krissy (smeknamnet). Whitneys musikpartner och välgörare, Clive Davis, försöker hjälpa BK komma tillbaka på fötterna. Han har erbjudit henne ett skivkontrakt i utbyte för att bli nykter! Hon behöver som flera stjärnor söka rehab. Vem vet svaren?

Bobbis farmor har anklagat henne för "incest" då hon är ihop med sin "adopterade bror". Han är Nicholas "Nick" Gordon, 22 år, Whitney adopterade honom för tio år sedan då hans mamma "hade problem".

Fortsättning följer...

Källor:
aftonbladet.se
sv.wikipedia.org
perezhilton.com
tmz.com

Känd låt, ös, fart, rock, alla måste ha hört någon version, Chuck Berry för många, för mig The Beatles. Lite fakta om denna låt. Roll over Beethoven är en rock'n'roll-låt från 1956 med text och musik av den amerikanske musikern/ kompositören Chuck Berry, originalversionen, inspelad av honom själv och den gavs ut av skivbolaget Chess Records (med "Drifting Heart" som B-sida).

Låten har många gjort som sagt och Rolling Stone rankade den som # 97 på deras lista över de 500 Greatest Songs of All Time. Enligt Rolling Stone skrevs låten som svar på att hans syster Lucy alltid använde familjens piano för att spela klassisk musik, Berry ville spela nutida popmusik.

Vissa Chuck Berry-fans hävdar att introt låter liknande, om inte identiska, med Chuck Berrys mest kända hit, "Johnny B. Goode". Noterna i sig är mycket lika. Låten har gjorts av ex. Jerry Lee Lewis, The Beatles, Electric Light Orchestra, Ten Years After, Status Quo, The Rolling Stones, The Byrds, Gene Vincent, Johnny Winter, Uriah Heep, Johnny Rivers och Iron Maiden.

"Roll Over Beethoven" var en favorit hos John Lennon, Paul McCartney och George Harrison innan de ens hade valt "The Beatles" som sitt namn, och de fortsatte att spela den live direkt i deras amerikanska tour 1964. Deras version av "Roll Over Beethoven" spelades in juli 1963 för sin andra brittiska LP, With The Beatles, och med George Harrison på sång, gitarr och handclaps. Övriga som vi vet: John: gitarr, handclaps, Paul: bas, handclaps och Ringo: trummor, handclaps. Producent: George Martin.

Citat George:
"Jag sjöng Roll Over Beethoven - det var en låt jag gillade. Jag hade Chuck Berry-skivan och jag brukade sjunga den på klubbar".

År 1964 släppte The Beatles en live version av låten, Live at the BBC, den användes i filmen Superman III regisserad av Richard Lester, som också regisserat The Beatles Help! och A Hard Day Night.

Electric Light Orchestra har en i mitt tycke grym version, omgjord och på åtta minuter, förekommer på albumet ELO 2 - 1973, inklusive öppningen med toner av Beethoven:s femte symfoni. Framförd av: Jeff Lynne (sång, gitarr, Moog synthesizer, harmonium), Bev Bevan (trummor, percussion), Wilf Gibson (violin), Mike Edwards (cello), Colin Walker (cello), Michael De Albuquerque (bas, stämsång ), Richard Tandy (Moog synthesizer, piano, gitarr, harmonium, vokala harmonier).

Jeff Lynne uppger att han korsade gångbanor med låtskrivaren Chuck Berry, men han vågade inte närma sig honom eller snacka av rädsla för att han inte skulle ha godkänt vad hans band gjorde med låten. Gruppen har gjort flera olika versioner och mixningar på låten.

Låtens text såklart, tar plats med värd spara:

Well gonna write a little letter
Gonna mail it to my local D.J.
It's a rockin' little record
I want my jockey to play
Roll over Beethoven
I gotta hear it again today

You know my temperature's risin'
and the jukebox's blowin' a fuse
My hearts beatin' rhythm
and my soul keeps singing the blues
Roll over Beethoven
and tell Tchaikovsky the news

I got a rockin' pneumonia
I need a shot of rhythm and blues
I think I got it off the writer
sittin' down by the rhythm review
Roll over Beethoven
we're rockin' in two by two

Well if you fell you like it
Well get your lover and reel and rock it
roll it over and move on up
just jump around and reel and rock it
roll it over
Roll over Beethoven
a rockin' in two by two , oh

Well early in the mornin'
I'm a givin' you the warnin'
Don't you step on my blue suede showes
Hey little little
gonna play my fiddle
Ain't got nothing to lose
Roll over Beethoven
and tell Tchaikovsky the news

You know she winks like a glow worm
Dance like a spinnin' top
She got a crazy partner
oughta see 'em reel an rock
Long as she's got a dime
the music will never stop
Roll over Beethoven
Roll over Beethoven
Roll over Beethoven
Roll over Beethoven
Roll over Beethoven
and dig these rhythm and blues

Källor:
sv.wikipedia.org
en.wikipedia.org
lyrics007.com
beatlesbible.com
jefflynnesongs.com

Jag själv minns en svängig låt, men som väldigt ung man förstod jag ej texten, det var egentligen en julsång och lite komiskt att på Tio i Topp hängde den med även den varma årstiden. 10 februari 1973 blev låten etta på vår topplista. In facto, José Montserrate Feliciano Garcia, föddes 10 september 1945 i Lares, Puerto Rico (uppvuxen i New York City, New York, USA), puertoricansk sångare och en skicklig gitarrist. Han växte upp som en av - elva grabbar!

Feliciano, som är blind sedan födelsen till följd av medfödd glaukom (starr), gjorde sin scendebut redan vid sex års ålder. Men vid tre års ålder spelade han på en konservburk. I början av 1970-talet hade han flera hits på Tio i topp; till ex. Shake A Hand, Rain, California Dreamin, Come Down Jesus och Destiny. Så de som experter ser som de tre låtar som är milstolpar för Feliciano är: 1) "Light My Fire", som var nummer ett på listorna 1968 2) "Che Sara", en mega-framgång i Europa, Asien och Sydamerika 3) "Feliz Navidad", den julsång som nu har blivit en tradition i hela världen under julen varje år.

Citat José:
"Jag kommer aldrig att glömma var jag kom ifrån eller de personer som hjälpte min familj eller mig på vägen".

Han bor med familj i Fairfield County, Connecticut, i ett historisk hus, tidigare krog som byggdes 1730, låg på en flod, nu har han sin ateljé hemma också. Gift sedan augusti 1982, de har känt varandra sedan 1971 - med Susan Omillian och de har tre barn: Melissa Anne född 1988, Jonathan Jose 1995 och Michael Julian (Mikey) troligen 1999.

Förutom hans musikaliska färdigheter är Feliciano känd för sin starka känsla för humor. Han gör ständigt narr av människors reaktioner på sin blindhet, och har gjort "practical joke" för vänner och familj. Var tidigare gift med Hilda Perez 1965 - 1979. Han har delat scen med andra internationellt kända konstnärer, t. ex. på ett evenemang där han uppträdde med Paul Simon och James Taylor på den internationellt hyllade "Back To The Ranch Benefit" på Long Island för uppskattningsvis tolv tusen människor.

När Jose är hemma, så sysslar han med att skriva och spela in i sin ateljé, av baseball - både att spela och lyssna på i radio - och är - pappa! 2005 gjordes en unik CD där Jose uttryckte sin varaktiga kärlek till de människor och musik i Mexiko Han är talesman för One Touch Glucose Monitoring System - för har fått latinamerikaner att få sig testade och hålla sig friska, då man upptäcker diabetes tidigt.

De senaste åren har Jose fortsätter att resa till alla hörn av världen: från Indien till Brasilien och från Australien till Tyskland. Efter att ha besökt över åttio länder över hela jordens yta under mer än två generationer, har han inte någon avsikt att ta det lugnare och 2012 blir det mer i Guds namn, annorlunda föreställningar av denna kristne man. Latinomusikens stora namn, skivor och utmärkelser i mängd...

Hemsidan José:
www.josefeliciano.com

Källor:
en.wikipedia.org
sv.wikipedia.org
imdb.com
josefeliciano.com

Startande 2005

En del okänt, när kom vi med, vilka och annat. Sverige var för första gången med 1958, vilket var den tredje omgången. Sedan debutåret 1958 har Sverige deltagit alla år utom 1964, 1970 och 1976. Uttagningen har kallats Melodifestivalen sedan 1967.

Sånginsatserna från huvudartisten ska framföras live, körernas röster kan från 2009 vara förinspelad, medan musiken sedan 2001 ligger förinspelad på skivor och band. Redan 1997 tilläts dock fullt förinspelad musik.

Från starten, vilka artister har uppträtt mest i vår festival?
13 st
Ann-Louise Hanson
11 st
Östen Warnebring
9 st
Kikki Danielsson
8 st
Gunnar Wiklund
Sylvia Vrethammar
7 st
Marie Bergman
Tommy Körberg
Svante Thuresson
Lotta Engberg
6 st
Elisabeth Andreasson
Lily Berglund
Family Four
Nanne Grönvall
Magnus Carlsson
Carli Tornehave
Ingvar Wixell

Våra bidrag under 2000-talet:
2000     När vindarna viskar mitt namn - Roger Pontare
2001     Lyssna till ditt hjärta - Friends    
2002     Never Let It Go -  Afro-dite    
2003     Give Me Your Love     - Fame    
2004     Det gör ont - Lena Philipsson    
2005     Las Vegas - Martin Stenmarck        
2006     Evighet -    Carola Häggkvist    
2007     The Worrying Kind - The Ark
2008     Hero -  Charlotte Perrelli    
2009     La Voix - Malena Ernman    
2010     This Is My Life  - Anna Bergendahl    
2011     Popular -    Eric Saade
2012  ?

Källor:
sverigesradio.se
sv.wikipedia.org