Zenzationella Människor - Et Facto

Vem var denna sångerska som under 1800-talet redan studerade i Europa? Eufrosyne Abrahamson, född Leman 24 mars 1836 i Stockholm, död 7 februari 1869 i Göteborg, var en svensk operasångerska (sopran). Hennes föräldrar var handlaren John Leman och Emma Jacobson. Som aktiva år räknas 1855 - 1859. I och med sitt giftermål övergav hon dock sin sångkarriär.

Hon studerade 1852 - 1855 under ledning av Julius Günther och i maj 1855 debuterade hon vid Kungliga teatern som Pamina i Trollflöjten. Därefter studerade hon under ledning av Gilbert Duprez i Paris. Efter avslutade studier och ett kort besök i hemlandet fick hon anställning vid Teatre de Oriente i Madrid, där hon debuterade i september 1858 och nådde stora framgångar som Elvira i Ernani av Verdi. Året efter uppträdde hon i Wien och nådde hon ytterligare framgångar med en repertoar som omfattade den lyriska scenens mest kända verk.

Efter att ha gift sig den 4 oktober 1859 med August Abrahamson, familjen på Nääs, avslutade hon sin offentliga karriär och ägnade sig därefter åt välgörenhet och konst. Paret bosatte sig på Stora Nygatan 17 ½ i Göteborg, stadens paradgata med den nyanlagda Trädgårdsföreningen på andra sidan kanalen. 4 mars 1868 köpte makarna Abrahamson det gamla godset Nääs slott för hela 8 300 riksdaler. Paret fick inga barn.

Stora Nygatan 17½ idag

August föddes i Karlskrona som nummer tre i en syskonskara på sex. Vem var August då? August Abrahamson, född i Karlskrona 29 december 1817, död den 6 maj 1898, affärsman och mecenat. August grundade 1840 en egen affär i Göteborg. 1868 inköpte han det gamla herregodset Nääs, där han bland annat upprättade ett seminarium för utbildande av slöjdlärare, vilket vunnit europeisk ryktbarhet.

Eufrosyne Abrahamson invaldes i Musikaliska Akademien 1868. När hon dog, endast 33 år gammal instiftade hennes man till hennes minne en gåvofond vid Svenska Musikaliska Akademien i Stockholm på 25 000 kr, vars avkastning skulle gå till elever vid musikkonservatoriet som giva ett sant uttryck både åt andan av hennes sköna konst och åt böjelserna hos hennes ädla hjärta. Hon var syster till Jeanette Rubenson (1854-1938), som var fru till polismästaren i Stockholm, Semmy Rubenson (1839-1922).

Den 7 februari 1869 dog Euphrosyn oväntat efter en kort tids sjukdom. Hon dog efter bara tio års äktenskap, varefter August levde utan att ingå något mer äktenskap. Vid sin död testamenterade han Näs och en stor penningsumma, till svenska staten under namnet August Abrahamssons stiftelse, med syftet att behålla Näs som en friståend institution för lärarutbildning.

Källor:
sv.wikipedia.org
slaktforskaren.com
arnholm.nu

Jag känner igen namnet, tänker på Svensktoppen och några hits. Men mer då? Ok, Mona Grain, Mona Igraine Grain, född 27 oktober 1941, svensk sångerska och revyartist. Mona började sjunga som 14-åring och ställde upp i olika amatörtävlingar hemma i Västerås. 1958 fick hon medverka i den populära TV-underhållningen från Kungsträdgården i Stockholm och började etablera sig i nöjesbranschen. Sven Paddock engagerade henne till Vårat gäng efter att ha hört henne i radioprogrammet Timmen Tumba. 1959 fick hon åka på turné med Casinorevyn och året därpå startade folkparksshowen Flugan där Mona ingick i ensemblen.

Mona tävlade i Melodifestivalen 1960 med bidragen Alexander och Nancy, Nancy som hamnade på tredje resp. fjärde plats. Hon medverkade även i 1962 års upplaga av Melodifestivalen. Detta år hette bidraget Trollen ska trivas. Detta år var det från början tänkt att Mona skulle framföra Kärlek och pepparrot, men sången plockades bort från tävlingen eftersom den hade framförts officiellt vid ett tidigare tillfälle.

I Melodifestivalen 1963 medverkade hon med Jag är så trött på allt det här och Sen igår är vi kära. Båda låtarna blev oplacerade. Hon gjorde ett par låtar, som Mona Grain och the Phantoms.

Lyssna på Mona Grain: "Läppstift på din krage" (1960)

Rubrik med text jag fann: GAMLEBY FOLKPARK.
Den 14 juli 1962 var det Mona Grain som stod på scenen, 741 såg och hörde henne.

1963 gjorde Mona Grain stor succé i Hagge Geigerts revy i Uddevalla och tidningarna skrev om henne som "nästa stora revyprimadonna". 1966 spelade hon i Tjaddenrevyn, samarbetet med Tjadden Hällström fortsatte under flera år. Sedan slutet av 1960-talet har hon under flera omgångar tillhört Riksteaterns ensemble. Så länge skutan kan gå / Svenska riksteatern 1985. Idag är Mona 70 år, noterad ogift och boende i Huddinge.

Källor:
sv.wikipedia.org
tjustforum.se
riksteatern.se

Bakom artistnamnet Lana Del Rey döljer sig Elizabeth Woolridge Grant, född 21 juni 1986, är en amerikansk sångare - låtskrivare. Hon har beskrivit sig själv som en "Gangsta Nancy Sinatra" eller "Lost Lolita in the hood" och påverkad i musiken av Britney Spears, Elvis Presley, Eminem, Bob Dylan och Kurt Cobain. Hon har en alts röstomfång, "idolen" från you tube. Mycket har skrivits om hennes exceptionellt stora läppar. Plastikkirurgi säger många, men säger hon inte gjort något alls. 

Grant/ Del Rey föddes i New York City och växte upp i Lake Placid, New York. Hon är dotter till domän-delägare, Rob Grant, som stödde henne i hennes tidiga karriär som sångerska. Hon slog igenom som en okänd internet-sensation som med små medel spelade in sina egna låtar och videor. Del Rey släppte först en tre-spårs EP 2008 under namnet Lizzy Grant, med låtarna "Kill Kill", "Yayo" och "Gramma".  Del Rey släppte sin första fullängds-album med titeln Lana Del Ray i januari 2010. Hennes far hjälpte till med marknadsföringen av albumet som fanns tillgängligt att köpa på iTunes för en kort period innan den drogs tillbaka.

Senare i juni 2011 undertecknade hon ett avtal med Stranger Records, för att släppa sin debut singel "Video Games". I oktober 2011 undertecknade hon gemensamt avtal med Interscope Records och Polydor. Hitlåten ses som ett fenomen där litteraturkritiker analyserat texten, som handlar om en ex-pojkvän som hellre spelade "Call of duty" än umgicks med henne. "Det händer fortfarande att jag gråter när jag sjunger "Video games", säger Lana, "den väcker mycket känslor". "Låten handlar om hur fint det kan vara att bara vara i samma rum som personen man älskar. Det är egentligen en glad låt. Det handlar om att vara med en person man älskar", slutar Lana.

Senare rapporterades att hon skulle släppa sitt debutalbum. Albumets namn: Born to Die, släpptes i januari 2012 - över hela världen.

Del Rey framträdde med två låtar på Saturday Night Live den 14 januari 2012 och blev varmt mottagen av publiken, men fick blandade recensioner från kritiker och allmänhet. Tidigare uttalanden om att hon levde utblottad i en husvagn i en trailerpark i New Jersey har också ifrågasatts. Hon har själv medgett att hon bodde i något liknande.

Det jag hört låter spännande, en verkligt egen röst och hon ses bli nästa stora superstjärna. Hon har sällskap med Barrie James O'Neil, sedan ca 6 månader tillbaka.

Hon har erkänt att hon fortfarande lever på sin ex-pojkväns soffa i Williamsberg, New York. Vem vill hon inte svara på. Bra jobbat! Men vem är Barrie? Bandmedlem i gruppen Kassidy. Det är ett skotskt, alternativt, folkrockband. Bandet består av Barrie-James O'Neill (sång och gitarr) och tre man til. Gruppen bildades i slutet av 2009 i Glasgow. Bandets namn Kassidy är inspirerat av amerikanska westernfilmen Butch Cassidy och Sundance Kid från 1969. En tjej vi lär höra mer utav...

Videon Video games, klicka länken här

Hemsida, mest video och musik:
www.lanadelrey.com

Källor:
en.wikipedia.org
expressen.se
plasticcelebritysurgery.com
dailymail.co.uk

Sångerska jag själv upptäckte sent, starka texter och musiken ofta naken. Fakta? Imogen Jennifer Jane Heap är född 9 december 1977 i Essex i England, är en brittisk sångerska och låtskrivare. Heap har givit ut tre album som soloartist och bildade 2002 även den kortvarande gruppen Frou Frou tillsammans med Guy Sigsworth.

Heap spelade musik från tidig ålder och blev klassiskt skolad i flera instrument, inkl. piano, cello och klarinett. Hon gick i skola, en internatskola i Saffron Walden. Heaps mor (en konstterapeut) och hennes far (återförsäljare av stengods) separerade när hon var tolv. När hon var 13 år hade hon redan börjat skriva låtar. En ensamvarg i hjärtat, fann Imogen tröst i de angränsande musikskolan, där hon kunde "resa själsligt" från klaustrofobin av internatskolans liv. Hon övade på piano, blues och hon var en begåvad musiker, med röstomfång av alt tenor.

Hon lärde även sig att spela gitarr och trummor och därefter två slagverk / idiophone-instrument, array mbira och hang - instrument elektroniskt där rösten används som instrument bl.a. Hon har fått två Grammy-nomineringar för sin låt "Let Go" som hon skrev tillsammans med Sigsworth, och slog igenom som soloartist 2005 med sitt andra album, Speak for Yourself. Hon hade redan tidigare givit ut albumet i Megaphone, en titel som är ett anagram av hennes för- och efternamn. De två senaste albumen är skrivna och producerade helt på egen hand.

Heap säger att hennes låttexter kommer från egen erfarenhet, men är inte rakt av. Hon har sagt "det mesta, texterna är ungefär som mina hemliga meddelanden till mina vänner eller min pojkvän eller min mamma eller min pappa. Jag skulle aldrig säga till dem att dessa låtar är om dem eller vilka specifika lyrik handlar om någon. Ofta när jag sätter mig ner för att skriva en text, är det i stundens hetta, och något som just hände."

Hennes låt "Hide and Seek" är med på soundtracket till filmen The Last Kiss. Låten har även varit med i tv-serierna OC och CSI Miami. I OC har även hennes låt "Speeding Cars" framförts. Denna finns inte med på någon av hennes soloalbum. Där har Imogen även bidragit med låten "Hallelujah". "Can't Take It In" är även en låt av henne som spelas i slutet i filmen Berättelsen om Narnia: Häxan och lejonet.

Privat, i april 2006 var hennes pojkvän med på en platta, Richie Mills,  2008 har hon dejtat skådisen med några mer år på nacken, Jeff Goldblum.

Ett urplock av singlar: 1998 – "Getting Scared", 1999 – "Meantime" (med Guy Sigsworth), 2005 – "Hide and Seek" och 2009 – "First Train Home." Musik av idag, reser, turnéer och framträdanden.

Den 14 mars 2011 Heap började officiellt arbeta på ett nytt album - där fans skickat in nästan 900 "ljud", eller prover på vardagliga ljud som en "cykel" eller en "brinnande tändsticka". Heap har uppgivit att konceptet för detta ska bli en inspelning med en låt under en två veckors period var 3 månad. Varje låt och video kommer att släppas omedelbart. Den första låten, fick slutligen titeln "Lifeline", premiär över hela världen den 28 mars  2011 via Ustream. Lyssna på henne ex gnm hemsidan...

Hemsida:
imogenheap.com

Källor:
sv.wikipedia.org
en.wikipedia.org
sing365.com

Sångerska jag själv upptäckte sent, starka texter och musiken ofta naken. Fakta? Imogen Jennifer Jane Heap är född 9 december 1977 i Essex i England, är en brittisk sångerska och låtskrivare. Heap har givit ut tre album som soloartist och bildade 2002 även den kortvarande gruppen Frou Frou tillsammans med Guy Sigsworth.

Heap spelade musik från tidig ålder och blev klassiskt skolad i flera instrument, inkl. piano, cello och klarinett. Hon gick i skola, en internatskola i Saffron Walden. Heaps mor (en konstterapeut) och hennes far (återförsäljare av stengods) separerade när hon var tolv. När hon var 13 år hade hon redan börjat skriva låtar. En ensamvarg i hjärtat, fann Imogen tröst i de angränsande musikskolan, där hon kunde "resa själsligt" från klaustrofobin av internatskolans liv. Hon övade på piano, blues och hon var en begåvad musiker, med röstomfång av alt tenor.

Hon lärde även sig att spela gitarr och trummor och därefter två slagverk / idiophone-instrument, array mbira och hang - instrument elektroniskt där rösten används som instrument bl.a. Hon har fått två Grammy-nomineringar för sin låt "Let Go" som hon skrev tillsammans med Sigsworth, och slog igenom som soloartist 2005 med sitt andra album, Speak for Yourself. Hon hade redan tidigare givit ut albumet i Megaphone, en titel som är ett anagram av hennes för- och efternamn. De två senaste albumen är skrivna och producerade helt på egen hand.

Heap säger att hennes låttexter kommer från egen erfarenhet, men är inte rakt av. Hon har sagt "det mesta, texterna är ungefär som mina hemliga meddelanden till mina vänner eller min pojkvän eller min mamma eller min pappa. Jag skulle aldrig säga till dem att dessa låtar är om dem eller vilka specifika lyrik handlar om någon. Ofta när jag sätter mig ner för att skriva en text, är det i stundens hetta, och något som just hände."

Hennes låt "Hide and Seek" är med på soundtracket till filmen The Last Kiss. Låten har även varit med i tv-serierna OC och CSI Miami. I OC har även hennes låt "Speeding Cars" framförts. Denna finns inte med på någon av hennes soloalbum. Där har Imogen även bidragit med låten "Hallelujah". "Can't Take It In" är även en låt av henne som spelas i slutet i filmen Berättelsen om Narnia: Häxan och lejonet.

Privat, i april 2006 var hennes pojkvän med på en platta, Richie Mills,  2008 har hon dejtat skådisen med några mer år på nacken, Jeff Goldblum.

Ett urplock av singlar: 1998 – "Getting Scared", 1999 – "Meantime" (med Guy Sigsworth), 2005 – "Hide and Seek" och 2009 – "First Train Home." Musik av idag, reser, turnéer och framträdanden.

Den 14 mars 2011 Heap började officiellt arbeta på ett nytt album - där fans skickat in nästan 900 "ljud", eller prover på vardagliga ljud som en "cykel" eller en "brinnande tändsticka". Heap har uppgivit att konceptet för detta ska bli en inspelning med en låt under en två veckors period var 3 månad. Varje låt och video kommer att släppas omedelbart. Den första låten, fick slutligen titeln "Lifeline", premiär över hela världen den 28 mars  2011 via Ustream. Lyssna på henne ex gnm hemsidan...

Hemsida:
imogenheap.com

Källor:
sv.wikipedia.org
en.wikipedia.org
sing365.com

För mig svartvit TV:s mest kända kvinna från teater och - även franska visor. En gedigen och kunnig kvinna. Ulla Maria Sjöblom, född den 11 maj 1927 i Sankt Görans församling, Stockholm, död 3 augusti 1989 i Stockholm, var en svensk skådespelare och sångerska. Hon syntes i ca 50 filmer mellan 1952 och 1988. Värd minnas för sin speciella framtong och konst i spelet.

Efter studenten 1947 kom hon till Helsingborg där hon fick en praktikplats vid stadsteatern, fortsatte till Dramatens elevskola där hon studerade 1950 -1953. Kom sedan 1956 till Göteborgs Stadsteater och var där under resten av 1950-talet och därpå följde 1961-62 vid Malmö stadsteater, åter 1962-1965 Göteborg och mellan 1968 och 1970 vid Riksteatern.

Hon var vid Dramaten ett par omgångar 1965-68 och 1974-83 samt turnerade vidare med Riksteatern. Hon var också flitigt engagerad vid tv-teatern. Från 1971 verkade hon som lärare vid Scenskolan i Stockholm. 1983 bröt hon åter upp och tillbringade de närmaste tre åren vid den då nybildade Folkteatern i Gävle.

Vid sidan av sitt skådespelande gjorde hon sig känd för en större publik som kabaretsångerska. Vid mitten av 1950-talet gjorde hon sina numera klassiska framföranden av Lars Forssells visor med svenska versioner av franska chansoner som Jag står här på ett torg och De fattigas piano, där hon med sin lite hesa röst skapade dramatik även i denna form.

Hon var en mycket Brechtinspirerad skådespelerska. På film gjorde hon olika typ av roller alltifrån Kvinnohuset (1955) till Rötmånad (1970). Hon erhöll bl.a. 1965 Svenska Dagbladets Thaliapris för sin roll i Yvonne, 1977 Dramatens O'Neill-stipendium, 1980 Svenska Akademiens teaterpris samt 1981 Teaterförbundets Gösta Ekman-stipendium.

1956 spelade Ulla Sjöblom in en svensk version av den franska sången Le Déserteur av Boris Vian (text av Lars Forssell). Visan blev totalförbjuden i Frankrike och även i Sverige blev det rabalder vilket fick till följd att skivan drogs in, ett beslut som sedan ändrades och den kunde säljas igen. Jag står här på ett torg, heter den svenska versionen, en smula kuslig och sorglig. Den handlar om någon som förlorat sin kärlek i ett krig.

Filmer, de senare hon medverkade i: 1988 - Venus 90, 1984 - Åke och hans värld, 1983 - Ingenjör Andrées luftfärd, 1970 - Rötmånad, 1969 - Bokhandlaren som slutade bada, 1966 – Här har du ditt liv - 1959 - Raggare! och 1955 - Hemsöborna.

Hör sången, En humla från Kumla, den enda jag fann med henne:
http://www.youtube.com/watch?v=W5UmWpeIy2M

Källor:
sv.wikipedia.org
sfi.se
ravjagarn.se

Jag satt en kväll och zappade och hamnade på American Idol och en tjej som överraskade mig stort, hennes version av Joplins Piece of my heart, grymt bra och en kanonröst. Sökte för info och - Haley Reinhart (född 9 september 1990) är en amerikansk sångerska från Illinois, i en förstad till Chicago, och hon kom trea i American Idol 2011. Reinhart har f.n. kontrakt med bolagen 19 och Interscope Records, vilket man förstår när man hört henne.

Haley Reinhart föddes med - mor Patti Miller-Reinhart och far Harry Reinhart. Båda hennes föräldrar är musiker. Hon började sjunga när hon var 8 år gammal, och hon var med i sina föräldrars band, Midnight, som kör rocklåtar från 60-talet och 70-talet. Efter att ha gått ut gymnasiet 2009, studerade hon jazz under 2009-2010. Haleys största musikaliska inspiration är The Beatles. Haley hävdar att The Beatles lärt henne något och allt hon vet om att harmonisera och andra viktiga inslag i den musikaliska världen.

Reinhart provspelade först för för nionde säsongen av American Idol, men gick inte vidare, men ställde upp i den tionde säsongen av Idol 2011 där hon slutade TREA. Hon är den enda tävlande från säsong 10 som haft över en miljon visningar på fyra av hennes Youtube videor, bl.a. hennes version av "House of the Rising Sun". Hon är också den enda tävlande denna säsong som fick tre stående ovationer från domarna. Hon och övriga i Top 11 turnerade runt landet som en del av den amerikanska Idols LIVE! Tour 2011.

Hon är i färd med att göra sin egna första singel, och hoppas albumet kommer ut i början av nästa år (2012). Även Reinhart och en tidigare American Idol tävlande, Casey Abrams, spelade in låten, "Baby It's Cold Outside", ut i november 2011.

Haley Reinhart - Piece Of My Heart
http://www.youtube.com/watch?v=_inzYkY0yUE
 
Hemsidan:
http://www.haleyreinhart.com

Källor:
haleyreinhart.com
en.wikipedia.org
watt-up.com
haleyreinhart.net
youtube.com

Jag hörde låten av en slump, "Alone again", tyckte den var bra och med en bra röst så jag ville veta mer. Ok. Alyssa Reid, född 15 mars 1993, är en kanadensisk sångerska och låtskrivare född i Edmonton, Alberta. Hennes debut i tv var i showen The Next Star, en tävling där hon blev finalist.

Vid 7 års ålder började hon med gymnastik på gym, efter genombrottet vid 15 år så hade hon vant sig att flytta och - hon fick sitt första jobb vid 17 års ålder så att hon kunde tjäna tillräckligt med pengar för att köpa sin första bil. Hon bor för närvarande i Brampton, Ontario, en förort i Greater Toronto. Den är det största storstadsområdet i Kanada, med en befolkning på 5,5 miljoner 2006.

Hon syntes först på den kanadensiska topplistan med singeln "If You Are" släpptes sommaren 2010. Denna release följdes snabbt av en turné. Hennes singel "Alone Again" med ft P. Reign, släpptes i november 2010. Låten gick in på kanadensiska Hot 100 - och nådde som bäst plats 11 på en vecka, 23 april 2011, nu en guldskiva i Kanada.

Hennes senaste singel "The Game" släpptes den 31 maj 2011 och gick in i deras lista och alldeles nyligen på plats 35. För närvarande "sköts" hon av CP Records Management.

The Next Star är en kanadensisk dokusåpa med värden Adamo Angelo Ruggiero (född 9 juni 1986) som är en italiensk-kanadensisk skådespelare. Showen är en tävling för att hitta de mest begåvade sångarna i Kanada som är under 15 år. Tre tävlande har haft kommersiell framgång efter sitt uppträdande i showen, en är då Alyssa Reid. Uppträder nu i Ontario, som 8 okt 2011 i London Music Hall, om du ska dit...

En tjej värd lyssna till...

Officiell hemsida:
alyssareid.com

Källor:
en.wikipedia.org div
alyssareid.com
sing365.com
toronto.ca
londonmusichall.com

Kanadensiska sångerskan Melanie Fiona somnade till soulmusik redan när hon låg i vaggan. 2010 skrev hon en låt till Rihanna, nu på väg mot toppen. Hon är - Melanie Fiona Hallim, född 4 juli 1983, är en kanadensisk skivartist från Toronto, Ontario. Fiona är dotter och andra barnet till guyanska föräldrar (blandat med svart, indisk och portugisisk etnicitet) som migrerade till Kanada vid slutet av 1970-talet och växte upp i centrala Toronto.

Hon växte upp i ett hem fyllt av musik och sång, hon har alltid brunnit för musiken. Hennes far var gitarrist i ett band och lät henne sitta vid scenen då han övade då hon var yngre, var vaktmästare innan han började arbeta med finanser. Hennes mor spelade musik hemma, allt från The Ronettes, Supremes till Whitney Houston (mamman arbetade på bank).

Fiona började skriva låtar vid 16 års ålder och 2002 var hon kort involverad i tjejgruppen X-sättning. 2005 reste Fiona till Los Angeles, Kalifornien, i jakten på ett skivkontrakt. Hon skrev låtar till Rihanna och Kardinal Offishall och spelade också in reggae låten "Somebody Come Get Me" under artistnamnet Syren Hall, som ingick i Reggae Gold 2008 samlingsskiva. Hon är också känd för att ha varit förband på Kanye West europeiska turné under 2008, vilket är märkligt eftersom hon inte ens hade släppt ett album vid tiden för turnén.

Hon tycker hon påverkats av ex. Bob Marley, Sam Cooke, Sade, Whitney Houston och Patsy Cline. 2009 The Bridge - första studioalbumet, släpptes juni 2009 och också turné tillsammans med Alicia Keys. 2010 var hon i Sverige för en kortare visit, 11 maj i TV4 och sjöng just hitlåten Monday morning, hennes stora hit hittills.

Under 2011 Fiona började spela in sitt andra studioalbum. Den andra singeln "04:00" skickades till olika stationer i augusti 2011. Albumet planeras att släppas den 25 december 2011.

Video TV4 - Monday morning, se - LÄNK: >

Hemsida:
http://www.melaniefiona.com/

Källor:
en.wikipedia.org
sv.wikipedia.org
svd.se
starpulse.com

 1967

Tjejen som glänste på 1960-talet, känd för att alltid uppträda barfota, en spännande kvinna, Sandie Shaw. Sandie, född Sandra Ann Goodrich, 26 februari 1947 i Dagenham, England, är en engelsk popsångerska, 1967 var hon den första brittiska tävla och - vinna Eurovision Song Contest. Shaw upptäcktes av sångaren Adam Faith 1963, hennes debutsingel släpptes, "As Long as You're Happy" året därpå. Hennes nästa låt "(There's) Always Something There to Remind Me," blev etta i Storbritannien, men Shaw blev aldrig så stor i USA - följande tre åren hade en del mer låtar som slog och - de flesta skrivna av hennes producent Chris Andrews.

Citat Sandie:
"Jag ignorerar mig själv när jag känner mig rädd. Jag låtsas att jag inte är rädd och gör det ändå".

Sandra Goodrich börjad efter skolan jobba på den närliggande Ford-fabriken, och gjorde en del modelljobb på deltid, sedan vann hon en lokal talangjakt. Adam Faiths chef, Eva Taylor, gav henne artistnamnet "Sandie Shaw". Andra låtexempel då: "Girl Don't Come", "I'll Stop at Nothing", "Long Live Love" och "Message Understood". Sandie var regelbunden gäst i TV-program,  som Top of the Pops och Ready Steady Go! Hon spelade också in hit många hitsinglar på italienska, franska, tyska och spanska - för att nå ut i Europa. Hon var populär i hela Sydamerika, och i det förrevolutionära Iran.

"Puppet on a String" blev en världshit (dock inte i USA) och blev en guldskiva för en miljon sålda i Storbritannien och Europa. Mode hade blivit en annan av Shaws varumärken, och 1968 började hon sälja sitt eget märke av kläder och skor. Under samma år hon var värd för sin egen TV-show, The Sandie Shaw Supplement.

Efter 1970 började hon skriva låtar, slutade som popsångerska och började arbeta med andra företag, skriva på en musikal, teateruppsättningar (hon spelade Ofelia i Hamlet och Jeanne d'Arc i Saint Joan) och skrev barnböcker. År 1977 släppte hon två singlar på CBS, och året därpå började hon sitt livsengagemang - för Soka Gakkai buddhismen. 

Hennes andra make, Nik Powell, fick med henne på World Peace i London i mars 1983. Senare under året började en ny fas i hennes karriär och hon gick med på att spela in några låtar. 1986 gjorde hon en Universitetsturné, följt 1988 av albumet Hello Angel, namnet inspirerat av ett vykort från Morrissey. Shaw gjorde även framträdanden på Gay Pride - och festivaler för freden. 1994 koncentrerade hon sig på en ny karriär som psykoterapeut, öppnade Shaw The Arts Clinic i 1997 med sin man, Tony Bedford, för att ge psykologisk vård och kreativ utveckling, "Barefoot Therapy". Shaw inledde också en framgångsrik juridisk strid för att fastställa ägandet av hela hennes inspelningar - mot EMI.

I augusti 2007 avslöjade Shaw att hon hade gjort "korrigerande" kirurgi på sina ikoniska fötter, som hon beskrev som "fula": operationen lämnade henne oförmögen att gå fram till oktober 2007. Den 26 februari 2007, för att hedra sin 60-årsdag, släppte Shaw en ny version av "Puppet on a String" på sin hemsida. Den förnyade kallad "Puppet s Got A Brand New String", ljud och sång under ledning av sin vän Howard Jones och mixer Andy Gray. 2010, 2011 ännu aktiv med jobb om och kring musiken.

 2011

Privatlivet: 6 mars 1968 gifte sig Shaw med modedesignern Jeff Banks, deras dotter Gracie föddes i februari 1971. Hennes äktenskap med Banks slutade 1978. År 1982 gifte hon sig med Nik Powell, grundare av Virgin Group och ordförande i European Film Academy. De fick två barn tillsammans. Hon är f.n. gift med sin tredje make, Tony Bedford.

Citat Sandie:
"Min pappas stöd var så viktigt. Jag var hans enda barn, och dotter, han tog mig till sitt garage och jag hjälpte honom att göra en bil. Han kunde ha fått mig att hjälpa mamma med tvätta och sånt, men jag ville vara med honom."

Hon sjunger fortfarande barfota.

Källor:
en.wikipedia.org
allmusic.com
guardian.co.uk
dailymail.co.uk

Fanny borde synas mer, kan sjunga och spela som få. Fanny Risberg, född Fanny Viola Johanna Risberg 5 maj 1975 i Malmö, uppväxt i Vasastan. Hon är en svensk skådespelerska och musiker. Hon spelade musikern Lena i Peter Birros och Mikael Marcimains TV-serie Upp till kamp. 36 år.

Fanny sjunger f.ö. med sitt band Tula, till och från. Bandet kommer från Stockholm och Berlin, de har släppt två singlar på engelska bolaget Static Caravan och gör genrelös musik som inte påminner om så mycket annat. Från hudlös minimalistisk folk till bultande suggestiva ljudlandskap. Från viskning till pardonlöst ös.

Fanny är bofast i Berlin nu, ska ensam på scenen ska gestalta den mytomspunna tyska sångerskan Nico (Christa Päffgen) under en knapp timme - på engelska.
 
2004-2007 bodde hon iaf i London, med sambo, ca 10-årig dotter Alba även vid denna tid. Modellen Emanuela de Paula gör reklam för Gina Tricot och där kan i bikinivideon höra Fanny sjunga vackert bakom. Fanny gillar Camitz vodka, kräftor, kantareller och "Riket".

Hon tilldelades en Guldklappa som bästa skådespelerska 2000. Hon är dotter till skådespelarna Angelica Lundqvist och Kenneth Risberg.

Angelica Lundqvist, född 8 oktober 1949 i Stockholm, är en svensk skådespelare, manusförfattare och regissör. Lars Kenneth Risberg, född 17 mars 1950 i Gävle, är en svensk skådespelare. Risberg studerade vid Scenskolan i Malmö.

Filmografi (urval)

2008 - Arn - Riket vid vägens slut
2007 - Arn - Tempelriddaren
2007 - Upp till kamp (TV-serie)
2000 - Ett liv i backspegeln
1999 - Ett litet rött paket. För kärleks skull
1998 - Stormen
1998 - Närmanden
1996 - Ellinors bröllop
1996 - The Disappearance of Finbar
1994 - Man kan alltid fiska

Upp Till Kamp - Ut i Kylan
http://www.youtube.com/watch?v=L2xcEZa3NP0

Fanny Risberg (Upp till kamp)
http://www.youtube.com/watch?v=nDui86xdnq4

Källor:
aftonbladet.se
sv.wikipedia.org
dn.se

Ja, inte så ofta vi ser henne f.n. men lite fakta om denna kvinna, gotländskan Josefin, medverkande i gruppen Ainbusk. Josefin Nilsson, född 22 mars 1969, vädur, vid Alvare på Gotland, är en svensk sångare och skådespelare. En väletablerad artist sedan mitten av åttiotalet när Ainbusk Singers presenterande första kabarén "Händerna på täcket".

Josefin Nilsson är medlem som skrivits ovan i den gotländska popgruppen Ainbusk. Den 23 mars 1993 släppte hon som soloartist sitt debutalbum Shapes på bolaget Mono Music. Musiken och texten på albumet skrevs av Benny Andersson och Björn Ulvaeus.

2005 tävlade hon i Melodifestivalen med bidraget "Med hjärtats egna ord".  Som skådespelerska har Josefin Nilsson bland annat medverkat i Måns Herngren och Hannes Holms filmer Adam & Eva (1997) och Det blir aldrig som man tänkt sig (2000). Hon medverkade även i musikalen (debut) Chess - vintern 2002 på Cirkus i Stockholm som Svetlana Sergievskaja i Benny och Björns musikal.

Josefin Nilsson är dotter till Allan Nilsson, revyartist och textförfattare, och syster till Marie Nilsson Lind, som också hon är medlem i Ainbusk. Hon själv har spelat damfotboll, som center i Närs damlag. Hon gjorde t.o.m. nio mål i en match.

Bodde förr, för ca 10 år sedan, i en etta då på på Kungsholmen i Stockholm, men lär ha flyttat hem till Gotland. Media har skrivit en del om sprit, festande och annat, svårt vara kändis. Albumet ”Shapes” är Josefin Nilssons debut som soloartist på skiva.

Om män har nämnts olika, från vänner till förhållande? Örjan Ramberg, Hannes Holm, Anders Lundin ex, med Örjan lär det ha gått livat till.

Jag har alltid varit förtjust i Josefin som artist, hennes syrra skriver ju vanligen låtarna de framför som "Min Gud" där Josefin sjunger solot, vackert...

Singlar - Heaven And Hell - 1993
High Hopes And Heartaches
Where the Whales Have Ceased to Sing
Surprise, Surprise
Med hjärtas egna ord - 2005
Jag saknar dig ibland med Ainbusk - 2008

Film - 1996 - Juloratoriet
Adam & Eva (1997) -  mot Björn Kjellman
Det blir aldrig som man tänkt sig (2000)
Chess - på svenska (2002)

Utmärkelse 2003 - Gotlands kommuns kulturpris, tillsammans med hela gruppen Ainbusk.

Källor:
poplight.zitiz.se
ainbusk.se
sv.wikipedia.org
aftonbladet.se

Den amerikanska sångerskan och skådespelerskan Lena Horne har avlidit i New York vid en ålder av 92, stod det i nyheterna i maj 2010. Minns du henne, vem var hon? Lena Mary Calhoun Horne, född 30 juni 1917 i Bedford-Stuyvesant, Brooklyn, New York, död 9 maj 2010 av hjärtsvikt i New York City, New York.

I sin biografi hon konstaterade att den dag hon föddes var hennes far mitt i ett kortspel försökte få pengar för att betala sjukhuskostnader. Hon växte upp med sin frånskilda mor, Edna Louise Calhoun Scottron, som var skådespelerska till yrket, och tillbringade en stor del av barndomen med att följa med modern på turné eller hos släktingar. Hennes föräldrar skildes när hon fortfarande var ett barn. Senare återvände hon till Brooklyn.

Hon började som 16-åring jobba med dans och senare sjunga i kören på den berömda Cotton Club i Harlem (en berömd teater där de svarta artisterna spelade inför vit publik. Det var odödliga The Cotton Club ( stängde1984)). Hon var i goda händer på klubben, i synnerhet när människor som Cab Calloway och Duke Ellington tog henne under sina vingar och hjälpte henne. Hon blev så småningom populär jazz- och balladsångerska i nattklubbskretsar. Vid 21 års ålder gjorde Lena sin första film,1938.

En vacker kvinna med klingande stämma, hon blev den första svarta underhållare som skrev ett långtidskontrakt med ett större filmbolag (MGM). Horne medverkade i cirka 20 filmer, men på grund av hennes hudfärg fick hon aldrig någon huvudroll trots att i princip samtliga filmer var musikfilmer och hon var en erkänt bra sångerska. En film med en svart huvudrollinnehavare var på grund av raslagarna omöjlig att visa i sydstaterna utan redigering, vilken inte var möjlig om inte skådespelaren/sångerskan hade ett i filmen fristående framträdande. Den film, som de flesta biobesökare på 1940-talet och 1950-talet troligen bäst kommer ihåg, är "Stormy Weather".

Citat Lena:

"Mitt eget folk såg mig inte som artist, eftersom de var upptagna med att försöka leva och livnära sig själva. Tills jag började jobba på café på 40-talet, hade jag inte ens en svart publik och - då var det blandat. Jag kämpade alltid för att försöka få vara med mitt folk. Slutligen vill jag arbetar inte för platser som höll oss utanför. Det var en jävla kamp överallt jag var, varje plats jag arbetade på,  i New York, i Hollywood, över hela världen."

I början på 1950-talet blev hon svartlistad av såväl film som TV, vilket troligen berodde på hennes nära vänskap med Paul Robeson. Hon återvände till filmen 1969, efter en lång bortavaro, och gjorde sin första dramatiska roll mot Richard Widmark i Death of a Gunfighter.

Nio år senare återvände hon till filmen igen i helt svart musikaliska The Wiz (1978), där hon spelade Glinda den goda häxan. Att hon var färgad var det som gjorde att hon ej kunde bli den riktigt stora stjärnan. Framförallt i Syd - skulle de inte acceptera en vacker svart kvinna i en romantisk, seriös roll.

Privat, giftermål:

Lennie Hayton (14 december 1947 - 24 april 1971) (tills hans död) 
Louis Jordan Jones (13 januari 1937 - 15 juni 1944) (skilda), 2 barn 

Barnen från första äktenskapet med Louis Jones: Gail Jones (född 1938), alias Gail Lumet Buckley och Terry Jones (f. 1939). Förlorade sin far, make och son på ett år.

Kuriosa:

Tidigare svärmor till regissören Sidney Lumet. Lumet var gift med Hornes dotter Gail Jones (Gail Lumet Buckley).

Invald i the Big Band och Jazz Hall of Fame 1991.

Hon var stämplad som "kommunistsympatisör" av många högerinriktade konservativa på grund av hennes samarbete med Paul Robeson och hennes progressiva politiska åsikter (vilket fick henne att vara svartlistad under 1950-talet). Kalifornien.

Mer i bokform, ex 2009, utsläpp av hennes biografi, "Stormy Weather: The Life of Lena Horne" av James Gavin.

Källor:
imdb.com
en.wikipedia.org

Irländsk sångerska som behärskar det mesta, härliga ballader, men även country, folkmusik, blues och pop. Född 22 maj 1955, Rathlin Island barndomsplatsen, i musikerfamilj.

Pappan spelade fiol och sjöng, hennes mor sångerska, och hennes bröder hade sina egna musikaliska grupp kallad The Black Brothers och hennes yngre syster Frances skulle nå stora framgångar som sångare på 90-talet.

Hon startade ihop professionellt med syster och bror som "General Humbert". När hon blev äldre började hon att uppträda med sina syskon (Shay, Michael och Martin Black) på små klubbar runt om i Dublin.

I USA slog hon igenom med CD:n "No frontier" där låten med samma namn är en - höjdare! Rekommenderar "Song of Ireland" och många senare bl.a. duetter med kända artister! Maria släppte sitt första livealbum 2003, Mary Black Live. Hon släppte även sitt enda studioalbum på 2000-talet, Full Tide.

Maria är gift med Joe O'Reilly, de har två söner (Conor, Danny) och en dotter (Róisín). Hennes son Danny är medlem i det populära irländska rockbandet The Coronas. De bor i Dublin, men de tillbringar mycket tid i grevskapet Kerry.

Lyssna på henne, skön, mild stämma för inspiration.

Hemsida
http://www.mary-black.net/

Källor:
sv.wikipedia.org
hemsida

En spännande kvinna vars engagemang är stort och hon kämpar mycket för ex samiska kvinnor. Hon är - Mari Boine, född Mari Boine Olsen, tidigare gift Mari Boine Persen, född 8 november 1956 i Gamehisnjárga, Finnmark, är en norsk, samisk sångerska och låtskrivare. Mari är troligen den internationellt mest kända representanten för det samiska folket. Hon sjunger i en traditionell folkmusik stil, en traditionell jojk, men har också förnyat den med element från jazz, rock och folkmusik från många olika kulturer och med en rad kompletterande instrument och slagverk.

Född och uppvuxen i Gámehisnjárga, en udde vid floden Anarjohka i Karasjok kommun i Finnmark, i nordligaste Norge, där hon växte upp bland Laestadianer, en kristen rörelse. Hon växte upp genomsyrad av regionens naturliga miljö. 

Hennes föräldrar var Sami (samer). Joseph Boine Olsen (1922-1990) och Kirsten Vuolab (1924-1991). De levde av lax fiske och jordbruk. Den lokala skolan som hon gick i återspeglade en mycket annorlunda värld. All undervisning var på norska. Hennes låtar är starkt rotad i hennes erfarenhet av att vara i en föraktad minoritet.

Till ex. låten "Oppskrift för Herrefolk" på hennes genombrott CD "Gula Gula" 1989, som sjungs på norska, skillnad från resten av låtarna som är på samiska, talar direkt om "diskriminering och hat" och rekommenderar ironiskt sätt att förtrycka en minoritet: "Använd bibel och brännvin och bajonett". Hennes andra låtar är mer positiva, sång av skönhet och vildhet i Sapmi (Lappland).

Boine blev 18 september 2009 utnämnd till riddare av första klassen av Sankt Olavs Orden för hennes konstnärliga mångfald. Vid vinter-OS i Lillehammer 1994 tackade hon nej till att uppträda, då hon såg inbjudan som ett försök att få henne att tjäna som kulturellt alibi. Hon blev 2008 utnämnd till professor i musikvetenskap vid Nesna (en av 24 statliga högskolor i Norge).

Mari Boine har också arbetat med andra musiker vid inspelningar, bland annat med Jan Garbarek. Hon är också en viktig bidragsgivare till fredsprojektet One People.

Utmärkelser som : Nordlysprisen 1994 och Nordiska rådets musikpris 2003.

Lyssna! se! Video:
Mari Boine - Goaskinviellja/ Eagle Brother (Oslo Opera House, 2009) - 8:32 min.
KLICKA LÄNK:

Officiell hemsida:
mariboine.no/

Offiiell musiksida:
myspace.com/boine

Källor:
en.wikipedia.org
no.wikipedia.org
youtube.com
ne.se