Zenzationella Människor - Et Facto

Louise Hoffsten gillar jag och vem minns inte låten jag ska skriva om - och Louise också. Jo, hennes lir på munspel är grymmast. Jo, Only the Dead Fish Follow the Stream är en singel från år 2013 av skivbolaget Warner Music. Låten är inspelad och framförd av Louise och - hon är fortfarande blond. Hon pratar fortfarande samma breda östgötska. Hon skrattar fortfarande på samma sätt. I mitten av 90-talet drabbades Louise Hoffsten av MS, multiple skleros, en neurologisk sjukdom som påverkar det centrala nervsystemet. Anna Viktoria Louise Hoffsten är född 1965, en tjej jag skrivit förut om, häftig och skön, går sin egen väg.

Louise minns när hon var i Israel och sökte in på ett nunnekloster och abbedissan sa: "Louise, det är sjunga du ska göra". Inget annat. Inte försöka bli nunna." Louise var på flykt från sin sjukdom och sökte alla möjliga och omöjliga vägar för att få frid. Men ingen frid gavs. Lika lite som frihet ges. Den erövras. Och återerövras. För något år sedan fick hon en ny medicin och har sedan dess varit skovfri. Det är när skoven kommer som hon ramlar ner i ett svart hål och minsta vardagssyssla blir ett oöverstigligt hinder. En av alla fighters, jag har vänner i samma situation...

Med låten ställde Hoffsten upp i Melodifestivalen 2013. Hon tog sig till finalen den 9 mars 2013. "Bara döda fiskar följer strömmen", ett ryskt ordspråk - uttryck från början. Och - det betyder, som ni förstår, självständigt tänkande är bättre än att blint följa gruppen.

Louise hade sett den texten skrivet utanför tunnelbanan, som graffiti-konst. Sedan spånade de tre bakom låten ihop och temat var tydligt, livet. I finalen av Melodifestivalen fick bidraget av tittarna 10,4% av rösterna och sammanlagt - räckte det till en femteplats i tävlingen. Texten och musiken är av - Louise Hoffsten, Stefan Örn och Sandra Bjurman. Texten - om du vill sjunga någon gång...

**

If you dont fight no one else will
Give it a try, keep it alive
To see the view you got to climb the hill
Give it a try, get to know why

Its been a long way coming
But you got to know why and when

Only the dead fish follow the stream
No, nothing is ever what it seems
You can do whatever if you know when and why
Only the dead fish follow the stream

Dont go and get too comfortable
You cant keep it alive
If youre not awake
I keep a smile through success and mistakes
Come hell or high water
Im ready, Im ready

Its been a long way coming

Only the dead fish follow the stream
No, nothing is ever what it seems
You can do whatever if you know when and why
Only the dead fish follow the stream

Källor:

lyricsres.com
allasfestival.allas.se
hoffsten.com
sv.wikipedia.org

Musikern och sångaren jag upplystes om höra på gjorde mig nyfiken och - Asaf har en personlig röst, en ljus Janis Joplin tänkte jag på. Asaf Avidan (född 23 mars 1980) är en israelisk sångare och låtskrivare och musiker. Genrer: Folk, folkrock, rock, blues. Han är också den kreativa kraften och front-mannen i Asaf Avidan & the Mojos, ett israeliskt folk-rockband som han grundade 2006 i Jerusalem. Han sjunger, spelar gitarr, munspel och piano.

Citat Asif:
 "Min karriär som musiker föddes ur personlig smärta" - efter ett upplösningen av ett långt förhållande med en kvinna.

Avidan föddes i Jerusalem 1980 och hans föräldrar hade träffats i Los Angeles. Hans far var diplomat för det israeliska utrikesministeriet, och han tillbringade fyra år av sin barndom på Jamaica. De återvände då Asaf var elva år, och han skickades till konstskola, där han studerade film. Efter den obligatoriska militärtjänsten i Israel, studerade han animation på Jerusalems Bezalel Academy of Arts & Design. Hans sista projekt-kortfilm, om att finna kärleken - vann sin kategori i Haifa filmfestival samma år.

Efter sina studier flyttade Avidan till Tel Aviv och arbetade som animatör, tills förhållander med sin flickvän sedan lång tid tog slut, det skakade honom - och mediavärlden - och fick honom att flytta tillbaka till Jerusalem, sluta sitt jobb och började om som hobbymusiker. Sex sånger om uppbrottet och efterföljande hjärtesorg skulle utgöra hans debut-EP, som släpptes ut 2006.

Bandet släppte tre album, sista var 2010 - Through the Gale. I juli 2011, efter en sommarturné, där de delade scenen med Robert Plant, Ben Harper och Lou Reed bland annat, meddelade Asaf Avidan & the Mojos att de skulle ta en obegränsad kreativ paus.

Från 2012 lade bandet the Mojos på hyllan för att Avidan skulle koncentrera sig på en solokarriär. Samma år släppte han  "Avidan in a Box", en akustisk skiva som är med äldre låtar av honom, kopierat digitalt och med israelisk puls som ska göras tillgängligt internationellt i år 2013. Han lämnade samtidigt Sony för att gå till Polydor (Universal Music).

Han har även tidigare gjort solojobb, han var med Bod Dylan och spelade på en hyllningskonsert för The Who i Carnegie Hall och -även en hel del i radio - och föreställningar på TV. Lyssna på hans speciella röst.

Asaf Avidan hade också en internationell hit med One Day/ Reckoning Song. Hör och se One day - LÄNK HÄR:

Källor:

en.wikipedia.org
gps.outtraveler.com
articles.timesofindia.indiatimes.com
maps.thefullwiki.org

Jag har en favoritlåt, som många andra, som hängt med i en massa år. Låten är The House of the Rising Sun, som är en engelskspråkig folkvisa från USA, även kallad "Rising Sun Blues". Så glöm The Animals! Jag ska ta upp texten, musiken och platserna. Låten som inte är så särskilt rumsren. Det råder diskussioner om låtens ursprung, vem skrev den? Jag ska försöka räta ut en del frågetecken. Folkloristen Alan Lomax, författare till Our Singing Country, skrev att melodin var en traditionell engelsk ballad och att texten var skriven av paret Georgia Turner och Bert Martin från Kentucky.

Det finns många andra som skiljer sig från denna, men Lomax beskrivning är generellt ansedd som den mest troliga. De två är Georgien Turner (1921-1969) - (född Georgien Bell Turner, känd efter äktenskapet som Georgien Turner Connelly), hon var en amerikansk folksångerska. Hon skulle då stå bakom den tidiga "Rising Sun Blues" som producerades av Lomax 1937, se bilden. Hon växte upp i Kentucky, bosatte sig senare i Michigan och födde elva barn, nio av dem överlevde spädbarnsåldern. Bilden på henne. Bert Martin är svår få info om, en musiker med gitarr?

Men en del musikvetare säger att den är baserad på en tradition av ballader att engelska utvandrare tog låten till Amerika där den anpassades till mer New Orleanston. I den tidiga versionen, med lite orientaliskt namn, skulle den handla om livet i en övergiven - opiumhåla.

Alan Price i The Animals har hävdat att låten var ursprungligen en engelsk folkvisa från 1600-talet om en Soho-bordell. Coverversionen som är mest känd gjordes av, The Animals med sångaren Eric Burdon till skillnad från andra versioner ökar The Animals version tempot hela tiden. Den äldsta kända inspelningen är från 1934 och släpptes av Clarence "Tom" Ashley och Gwen Foster dock, alltså före nämna duon ovan.  Ashley sa att han lärt sig den av sin farfar, Enoch Ashley. Texas Alexanders "The Risin' Sun", som spelades in 1934, nämns ibland som den första inspelningen, men det är en helt annan sång. Woody Guthrie spelade in sin version 1941. Krångligt?

Rockgruppen Frijid Pink har också gjort en version av låten, men där ökar inte tempot som i The Animals version. Bob Dylan hade med låten på sin första skiva Bob Dylan från 1961. Dolly Parton har också gjort en version, denna kanske inte lika känd som de andra. Gruppen Geordie har gjort en version av låten som blev deras största hit. Gregory Isaacs från Jamaica har gjort en populär reggae-version av låten. Leadbelly har också spelat in den. I övrigt har den spelats in av ex Brothers Four 1965, Miriam Makeba 1960, Helmut Lotti 2003, Bachman Turner Overdrive 1996, Nazareth, Toto 2002, Nina Simone och Joan Baez.

Lyssna på Sinead O´Connors version: LÄNK

Olika platser i New Orleans, Louisiana har föreslagits som inspiration till låten, olika troliga. Frasen "House of the Rising Sun" är sedd som en eufemism för en bordell, men det är inte känt huruvida huset som beskrivs i texterna var en faktisk eller fiktiv plats. En teori handlar om en dotter som dödade sin far, en alkoholist och gambler, som hade slagit sin hustru. Därför kan huset (The House) vara ett fängelse, som skulle vara den förste att se solen gå upp (stöds av flera ord). Eftersom låten ofta sjöngs av kvinnor, är en annan teori om House of the Rising Sun - var en plats där prostituerade som gripits behandlades för syfilis. Det fanns förmodligen flera byggnader i New Orleans som kallats House of the Rising Sun genom åren, men flertalet efter låten, inte före.

På 1980-talet berättade "Record Ron", som vunnit omröstningar för bästa skivaffär flera gånger (Rons Good & Plenty Records) att hans skivaffär vid 1129 Decatur St är det ursprungliga huset av "the rising sun/ den uppgående solen". Ron, som dog 1996, kunde aldrig verifiera detta påstående. Mer troligt - 29 Januari 1821 kunde man läsa i tidningen att LS Hotchkiss och Co hade köpt intressen i Rising Sun Hotel på 535 Conti St , hotellet öppnades 1801 och förstördes av brand 1822. En tredje version berättar att det berömda huset var 826 - 830 St Louis St och var en bordell ursprungligen drivev av fru Marianne LeSoleil Levant vars efternamn är franska för "uppgående solen."  Arkeologer hittade även 2005 lämningar som styrker att där funnits hotell/ bordeller 1808-22 resp.1862-74.

Och idag kan man som på bilden skåda ett tre våningars vitt hus som beskrivs och nu ägs av advokat Darlene Jacobs Levy. Hon ärvde huset när hennes man dog i slutet av 1980, och hon började renovera främre delen som förfallit för att ordna plats där hennes far skulle bo. Arbetare på platsen upptäckte *förbjudna* vykort av halvklädda kvinnor från 1800-talet bakom en vägg och avslöjade fantasier och även en väggmålning av en gyllene uppgående solen omgiven av tre keruber. Levy säger att huset var en bordell som drevs av en rad olika Madamer i många år innan hennes man köpte huset.

Eric Burdon, sångaren i Animals, har i en bok själv skrivit att han skulle möta Levy och se St Louis Street House.
"Det var allt jag hade drömt att det skulle vara," skrev Burdon. "Ett palats i New Orleans hetta. Det var en underbar känsla att lära känna att den plats jag hade fantiserat om i 30 år inte var något nedgånget hak utan i själva verket en plats för skönhet." Idag är huset inte öppet för allmänheten.

Flera platser i New Orleans utpekas ytterligare. I franskkvarten fanns även ett Rising Sun på 616 Ursulines St under slutet av 1800-talet vet man. Men madam Marianne LeSoleil Levant är troligen förebilden. Idag kan ingen hävda rättigheter till låten, så vem som helst kan ändra den, spela in den eller sälja den fritt. Det finns alltså olika texter och musikaliska skillnader. Vi andra kan ännu avnjuta låten, vilken version vi än gillar.

Källor
en.wikipedia.org
sv.wikipedia.org
bestofneworleans.com
answers.yahoo.com
webcache.googleusercontent.com

Känd låt från 1960-talet som många sjungit med i, Beatles gula undervattensbåt. Yellow Submarine är en sång från 1966 av den brittiska popgruppen Beatles, skriven av Paul McCartney (men publicerad som Lennon/ McCartney) och sjungen av trummisen Ringo Starr. Den gavs ut på albumet Revolver och som singel den 5 augusti 1966 i Storbritannien och i augusti 1966 i USA.

Yellow Submarine spelades in slutet av maj 1966 och ljudeffekterna lades på den 1 juni i studion. Bland dessa återfinns klirrande glas, kedjor skramlande i ett badkar och ljudet av bubblor som blåses i vatten. Körade (och vissa effekter) gjordes av John, Paul och George och de hade lite hjälp - av kören med Mal Evans, Neil Aspinall, George Martin, Alf Bicknell (deras chaufför), Geoff Emerick, Brian Jones, Marianne Faithfull, Pattie Harrison och några andra människor som var i byggnaden vid den tidpunkten.

Den berömda folksångaren Donovan, som var McCartneys vän och granne på den tiden, hjälpte honom också med en del lyriska bidrag på den här låten och ev. i kören också. Bubblandet gör John genom att blåsa i ett sugrör. De "bubblande" effekterna åstadkom John genom att blåsa i ett sugrör. Allt tal i låten gör John och Paul.

Låten är trallvänlig och Paul tänkte på att små barn skulle kunna sjunga med, när han skrev den. Lite av en barnlåt - om barn som gick till en lekpark typ gul ubåt och ha kul. Paul använde avsiktligt korta ord i texterna för han ville barnen skulle sjunga med tidigt i låten och Ringo fick sjunga solosången, som med många enklare låtar som ex. "Octopus's Garden" och "Act Naturally".

Det förekommer ibland diskussioner om "Yellow Submarine" är en omskrivning för en gul kapsel (även om krig) innehållande en hallucinogen drog, då Beatles fick en del kritik för att vara drogliberala. Sången Lucy in the Sky with Diamonds har mött samma typ av kritik, där begynnelsebokstäverna i titeln blir LSD. Även filmen Yellow Submarine har beskrivits som en psykedelisk hallucination. Beatles har i intervjuer alltid förnekat att man någonsin förespråkat användandet av droger.

En möjlig tolkning: När The Beatles var berömda tvingades de  stanna i hotellrummen och lever under press = ubåt. Eftersom de hade en stor tid det var det som i Yellow (vänner är alla ombord). Sea of green skulle stå för - hav. Medverkande på låten och instrument så: Ringo Starr: sång, trummor, Paul McCartney: körsång, bas, John Lennon: körsång, akustisk gitarr, George Harrison: körsång, tamburin, Mal Evans: bastrumma.

1968 blev den upphov till en tecknad film med The Beatles i huvudrollerna och detta var titellåten. De fotografiska scenerna som visas i filmen Yellow Submarine är välkända platser i England, inkl. Buckingham Palace och Big Ben.

Annan kuriosa? Spanska fotbollslaget Villareal har smeknamnet "Los Submarinos Amarillos" (spanska för "Yellow Submarine") p.g.a. deras gula dräkt. Ringo gör f.ö. talet till tecknade Thomas The Tank Engine, engelsk film. Yellow Submarine kan också stå för - betyda smeknamnet för en annan spansk fotbollsklubb, Cádiz CF. USS Menhaden (SS-377), en av USA:s u-båtar som var gulmålad och användes i tester i flera år. EIélosubmarine, en karaktär i serien Asterix. Namnet ändrades till "Bacteria" i den engelskspråkiga versionen. Yellow Submarine finns också som bok.

Texten, sjung med:

In the town where I was born
Lived a man who sailed to sea
And he told us of his life
In the land of submarines

So we sailed on to the sun
Till we found a sea of green
And we lived beneath the waves
In our yellow submarine

We all live in a yellow submarine
Yellow submarine, yellow submarine
We all live in a yellow submarine
Yellow submarine, yellow submarine

And our friends are all aboard
Many more of them live next door
And the band begins to play

We all live in a yellow submarine
Yellow submarine, yellow submarine
We all live in a yellow submarine
Yellow submarine, yellow submarine

Video om filmen med låtar - och fakta.
http://www.youtube.com/watch?v=vefJAtG-ZKI

Källor:
songfacts.com
wikipedia.org
elyrics.net
macgasm.net

Ska Maja bli kändis igen för oss i TV-soffan? Hon som lugnat sig något med åren men lever/ levde efter mottot "sex, drugs and rock n´roll". Maja Hanna Maria Ivarsson, född 2 oktober 1979 i Åhus, Kristianstads län, är sångerska i rockbandet The Sounds. Ivarsson spelar också elgitarr och har spelat sedan hon var 14 år. Bandet slog igenom med dunder och brak, men blev sedan anonyma här hemma. Man läste om kaxiga Maja, troschocker, sex och strul. Nu sägs hon vara förtjust i Darin. Vi får väl se!

Barndomen var fylld av en del tragik. "Min far dog när jag var åtta år, han söp ihjäl sig. Jag fick en styvfar som var helt dum i huvudet. Jag var jävligt arg på livet som många tonåringar, kände mig förvirrad och frustrerad, så för min del handlar det mycket om att jag tagit revansch. Jag har hela tiden bara känt: jag ska visa de djävlarna. Därför var det som en befrielse när jag kom in i replokalen och kände att det här kommer att funka, detta är min biljett från soc och skithålan jag bodde i, till att kunna klara mig själv" (hennes egna ord, 2012).

Hennes första kontakt med musiken var på den kommunala musikskolan där hon fick prova olika instrument. Hon blev influerad av en man som spelade valthorn och - det ville hon med. Så hon har spelat valhorn i sex år p.g.a. denne man och - tog efter så hon satt som honom och spelade temat till Dallas på valthorn. Och när hon startade ett band med bara tjejer ja - så skulle de ha ett coolt namn, så var det helt naturligt att de kallade sig - Sue Ellen.

Först som liten drömde hon om att bli brandman, men vid 14 års ålder började hon i en kyrkokör i Mannaryd och fastnade för sång. 1994, 15 år gammal, blev hon av sin bästa kompis erbjuden att sjunga i hans band We Like the Feetsmell. Hon visade sig vara väligt bra sångerska och bara 15 år. Hon gick genom gymnasiet på Nicolaiskolan i Helsingborg.

Framåt - The Sounds bildades 1999 i Helsingborg (uppgifterna 97,98 fel). De fick till en inspelning, deras första album, Living in America. Inspelningen tog nästan ett år och albumet blev en framgång 2002 med flera låtar högt på topplistorna. Populariteten blev svår fixa så missbruket började gå ut över spelningar och folk i hennes närhet. Hon gjorde därför 2005-06 ungefär en resa på ett - behandlingshem i USA. Numer säger hon sig ha lugnat ner sig och festar inte lika mycket.

Ivarsson är känd för sin mycket speciella, något hesa röst, och har spelat in låten "Snakes on a Plane (Bring It)" tillsammans med det amerikanska rockbandet Cobra Starship, William Beckett från The Academy Is... och Travis McCoy från Gym Class Heroes.

Runt 2009 kunde man läsa om det tuffa turnélivet med 200 spelningar om året. Under den "oroliga strulperioden" slogs hotellrum sönder, hon har brutit tre revben och svanskotan. Hon har även varit stalkad av en kvinna. En udda tjej, jag minns lite av henne, hon som ska synas fler lördagar i TV4. Uppkäftig och en med skinn på näsan. "I gave my heart to rock n´roll"

Sounds hemsida: http://the-sounds.com

Källor:
aftonbladet.se
sverigesradio.se
slitz.se
nyaupplagan.se
sv.wikipedia.org
popjustice.com

I början av 1965 bildades bandet som är en kombination av folkmusik och rock and roll, som fick ett flertal hits. Jag köpte själv några plattor, en grupp som jag tyckte experimenterade med ljudet. The Lovin' Spoonful är ett amerikanskt pop/rock-band bildat år 1965 i New York City.

Gruppen spelar lätt och luftig pop, så kallad "good-time-music", namnet då? Bandets namn är inspirerat av några rader i en sång av Mississippi John Hurt som kallas "Coffee Blues". John Sebastian tycker Fritz Richmond är den som föreslog namnet. "Coffee Blues" är en hyllning till Maxwell Houses. Fritz beskrev det som att andra märken av kaffe behöver två eller tre gånger så mycket vid doseringen. Han behövde av Maxwells kaffe endast en sked för att få honom känna sig bra, han beskriver det som "my Lovin 'Spoonful" i låten.

Det var gitarristen, munspelaren och sångaren John Sebastian, född 17 mars 1944, som var ledarfiguren i bandet och som skrev det mesta av låtarna. Efter att ha lämnat Lovin' Spoonful var han aktiv som solo-artist och fick i maj 1976 en listetta med singeln Welcome Back som var signaturmelodi till TV-serien Welcome Back, Kotter.

Jag tyckte John inte fungerade solo, mycket ensam på scen och - bandets övriga originalmedlemmar var basisten Steve Boone född 23 september 1943, gitarristen Zalman "Zal" Yanovsky född 19 december 1944 död 13 december 2002 - och trummisen Joe Butler född 19 januari 1943.

Vid denna tid var det brittisk musik som gällde mest och det var svårt för icke-engelska musikgrupper att ta sig in på marknad och listor. Men The Lovin' Spoonful lyckades bra ändå, en hit som nådde en andraplats kom 1966, Daydream, samma placering för Did You Ever Have to Make up Your Mind? och - deras största hit; Summer in the City en given etta. Gruppen hade ytterligare två hits hösten 1966, Rain on the Roof och Nashville Cats.

Boone och Yanovsky åkte fast för bruk av marijuana 1967, och därefter lämnade Yanovsky gruppen. Han ersattes av gitarristen/producenten Jerry Yester född 9 januari 1942. Året efter, 1968,  lämnade Sebastian gruppen för starta sin solokarriär. Albumet Revelation Revolution '69 (1968) är inspelad utan Sebastian, men det blev också gruppens sista studioalbum. År 1968 upplöstes The Lovin' Spoonful, men har återförenats senare i modern tid, dock utan Sebastian. Enda tillfället alla originalmedlemmarna återförenades var i Paul Simons film One-Trick Pony 1980.

Kuriosa, Steve har egen hemsida (www.steveboone.net) och Joe bor med sin fru Kim i Greenwich Village. Joes dotter Yancy Butler har setts i en episod av CBS tv-show, The Mentalist. 2011 anser de var ett bra år, de var bl.a. i Tysland och har ännu många fans.

Lovin' Spoonful invaldes i Rock and Roll Hall of Fame år 2000. Den aktuella gruppen, som fortfarande leds av Butler och Boone, fortsätter att jobba, nu med Jerry Yester (har en egen inspelingsstudio), Mike Arturi (sysslar bara med musik, även på fler håll och Phil Smith (har en musik- och instrumentaffär). Senaste albumet var - Live At The Hotel Seville (1999) (live). Min favorit var nog ändå - Fishin' Blues (traditional) på albumet Daydream 1966.

Kärlek:
lovinspoonful.com
en.wikipedia.org

Läs om den fantastiska travaren, den som satte världsrekord på rad, en unik travare. Den stora varmblodstravaren Greyhound föddes 4 mars 1932 i Kentucky. Två år gammal fick han börja starta, hästen med en stam av kända hingsten Guy Abbey, direkt visade hästen klass och vann långt före alla andra. Han var inte bara grå, han var stålgrå i ordets alla bemärkelser. Detta blev ju sedan en "sagohäst", den 1,73 m höga kostade 900 dollar. Många har kallat honom den största travaren travhästen någonsin.

Stammen i helhet, Guy Abbey - Elizabeth-Peter The Great, tränad och alltid körd utav - Sep Palin, ägd utav överste Edward J. Baker. Hästen fick senare smeknamnen "The Great Grey Ghost" and "Silver-Skinned Flyer". Greyhound som var känslig i munnen, hade ett steg på 7 meter, hade mod och ett djupt bröst. Han pullade inte och han lyssnade på sin kusk. Han var kapabel till att trava 25 km/h. han förlorade nästan aldrig, och han kom snart att bli publikfavorit. Han kom nästan alltid iväg först i starten och häll sig där ändå tills mål.

När han pensionerades 1940, efter sju år på banan, hade han slagit rekord på alla distanser från ¼ - 2 miles. Rekorden visar att han travade en mile under två minuter över 25 gånger. Banorna och tävlingarna inte alls i det fina skick de är idag så bedriften var stor. Ett minnesvärt rekord var det som höll i över 30 år, vilket han tog på Lexington, Kentucky, en mile på 1.55 ¼. Av de 25 världsrekord som Greyhound satte så var han fortfarande innehavare av 16 av dessa vid sin död.

Efter sin pensionering 1940 skickades Greyhound då och då på utställningar. Han stod på Doc Flannery’s Farm i Maple Park, Illinois, där hans fans var välkomna att hälsa på honom och skriva i hans gästbok. Besökare på fick titta på grållen genom en glasruta då han vilade i sin box på 5x10 meter.

Han var frisk ända fram till februari 1965 (33 år gammal), då han dog i Illinois. Han är begravd på Red Gate Farm som nu tillhör St. Charles ordförande Jim Cooke. På senare år har det varit bråk om att bevara hans grav. De som önskar detta, har övertaget för tillfället, men Countyt vill bygga en bro över den närliggande Fox River vilket skulle förstöra Greyhounds grav, men ett närliggande samhälle slåss för att bron inte ska få byggas. En mindre skulle göra att garven kan ligga kvar.

Här hemma gjorde Aftonbladet 2011 en enkel nätenkät om - bästa hästen genom tiderna i hela världen. Man får räkna med att många ej minns så tydligt från förr. Men 1. Varenne, Italy, 23,8 röster. 2. Moni Maker, USA, 4 röster. 3. Ourasi, France, 3,8 röste.r 4. Mack Lobell, USA, 3,3 röster. 5. Greyhound, USA, 1,3 röster 6. Victory Tilly, Sweden och Muscle Hill 1 röst.

När han blev äldre blev han vitare så hans ägare målade hans hovar röda och draperade kransar av rosor över hans rygg, en färgkombination som en ikon av hästen. Greyhound hedrades som Horse of the Century efter hans död. Om tränaren, kusken Sep kan du läsa inom kort, också en story värd veta.

Hambletonian 1935. LÄNK:

Video om Greyhound. LÄNK:


Källor:
oocities.org
worldclasstrotting.com
en.wikipedia.org
youtube.com
horseracing.com

Utan Derrick May, skulle dagens klubbkultur mycket möjligt att se radikalt annorlunda ut, han var med om att starta en musikalisk revolution i Detroit. Han är känd som Mayday och Rhythim, en elektronisk musiker från Belleville, Michigan, USA .

Han föddes som enda barnet i Detroit 1963 och började utforska elektronisk musik tidigt i livet. I början av 80-talet gick han ihop med sina high school- kompisar Juan Atkins (som redan släppt musik under namnen Cybotron och Model 500) och Kevin Saunderson, allmänt känd som Belleville Three, är May den som anses mest ha utvecklat den futuristiska variation på housemusik, Chicago house, som skulle kallas " techno" av Atkins. Tillsammans var de tre ihop med Carl Craig  och de hade klubben Music Institute. Om Kraftwerk är kungarna, så är Derrick May kronprinsen, enligt experter.

Han tog vid där Kraftwerk hade börjat och förde det ett snäpp vidare. Han kallas inte för ”The Innovator” för intet. Så föddes början till ”Strings of life", en fusion av electro och house med en futurism som aldrig tidigare hörts.

Derrick bor, bodde iaf, i en liten lagerbyggnad som täcker en helt gathörn i ett av Detroits döda zoner. Inuti hans bygge är det ett stort rum med ett kök, liten vrå med en säng och kläder, stor TV, video och spelmaskiner i ett hörn, några bilder stödda mot stafflier mot en vägg (inkl. två Dali litografier och en målning av amerikanska, surrealistiske Richard Williams som kostar 100.000 dollar och en handfull tangentbord.

Derrick May är begåvad och har skapat tidlös musik. Trots att den är gjord på gamla maskiner påverkar vrider hans musik om varenda liten nerv i kroppen. Soulens röster har försvunnit, men dess själ finns kvar och den bas som Derrick fick fram på sin Yamaha DX-synthesizer känns som vilken traditionell ståbas som helst.

Under en rätt kort period i slutet av 80-talet och början av 90-talet gav Derrick May, under pseudonymerna Rhythim is Rhythim och May Day, ut storslagna verk som ”The beginning”, ”Wiggin” och ”The dance” på sitt eget bolag Transmat. Än i dag är Transmat det bolag där technostjärnorna sätter störst ära i att få släppa sin musik på. Och det påstås att 1988 års musikrevolution ”The summer of love” i England, med dess tillhörande livsstil, aldrig hade ägt rum utan Derrick Mays ”Strings of life”.

Lyssna, se, videoklipp på en inlevelsefull man, Derrick May (LIVE PS1)
LÄNK:

Hans främsta: Strings of life (1987) - Nude photo (1987) - The dance (1987) - It is what it is (1988) och The beginning (1990). Han har remixat sina gamla idoler Yello. Han dj:ar fortfarande, men har inte släppt några original solo-inspelningar sedan 1993, men har producerat många remixer och har omarbetat sina äldre material för videospel och filmljud, inkl. musik för den nya filmen av det populära strids- och videospelet Tekken.

Källor:
mono-graphie.com
aftonbladet.se/puls
wikipedia.org

Fortsättning om storfilmen Gökboet, med en del okända fakta och kuriosa. En film alla måste se minst - en gång. Ok, kuriosa kring och om filmen: Den roll som McMurphy (spelad av Jack Nicholson)  erbjöds ursprungligen till James Caan. Många statister var äkta mentalpatienter. Mel Lambert, som spelade hamnkaptenen, var en lokal affärsman snarare än en skådespelare, han hade en stark relation med indianer i hela området, och det var han som föreslog Will Sampson för rollen som Chief Bromden. Will har senare setts bl.a. Rädda Willy-filmerna.

Det finns ett rykte om att Jack Nicholson genomgick ECT terapi för scenen där hans karaktär gör det. Alltså fick el-chocksbehandling. Colleen Dewhurst, Geraldine Page, Anne Bancroft, Ellen Burstyn, Jane Fonda och Angela Lansbury var alla erbjudna rollen som Nurse Ratched.

Marlon Brando och Gene Hackman erbjöds rollen som McMurphy innan Jack Nicholson. Filmteamet kikade på över fyra mentalsjukhus tills de bestämde sig för vilket. När de filmade fiskescenen, blev alla sjösjuka UTOM Jack Nicholson. Vad som gjorde det jobbigt värre för dem var att det tog en hel vecka att filma den. Danny DeVito blir fortfarande illamående när han tänker på det.

Gökboet var den andra filmen att vinna alla stora Oscarstatyetter; Bästa manliga huvudroll (Jack Nicholson), Bästa kvinnliga huvudroll (Louise Fletcher), Bästa regi, Bästa film och Bästa filmmanus. Den första filmen att vinna alla dessa priser var - Det hände en natt, 1934 och det skulle dröja över 15 år efter Gökboets premiär innan När lammen tystnar blev den tredje (och hittills senaste filmen) att vinna i alla de fem stora kategorierna.

År 2007 rankade American Film Institute filmen som den nr # 33 Greatest Movie (Bästa film) genom tiderna. Filmen hade svensk premiär 26 februari 1976 på biografen Cinema i Stockholm.

Källor:
imdb.com
sv.wikipedia.org
en.wikipedia.org

Idag ska jag berätta om en stor film, en av mina tio bästa genom åren. En stark film, innehållet ännu är lika aktuellt som då, även om den visar USA:s syn. Den är både rolig, stark och - tung. Klassikern heter Gökboet, (engelska: One Flew Over the Cuckoo's Nest), är en amerikansk långfilm från 1975, baserad på boken med samma titel av Ken Kesey. Regissör: Milos Forman - 133 minuter lång.

Den engelska titeln kommer från ett amerikanskt barnrim. Det kan läsas i sin helhet i romanen.
"Vintery, mintery, cutery, corn,
Apple seed and apple thorn,
Wire, briar, limber lock
Three geese in a flock
One flew East
One flew West
And one flew over the cuckoo's nest."

Handlingen kort: Randall Patrick McMurphy (Jack Nicholson) tror att han kan komma ifrån det hårda arbetet i fängelset genom att spela galen. När han hamnar på ett mentalsjukhus försöker han liva upp stämningen. Sådana påhitt tycker inte Syster Ratched (Louise Fletcher) om och det hela utvecklas till ett katt-och-råttaspel mellan McMurphy och Syster Ratched där den ena ständigt försöker övervinna den andra. Hon är en kvinna, men mer en diktator än en sjuksköterska.

Ratched
(som efter som alla upplevde henne som ondskan, kände att i slutet av filmen visa hon gjorde rollen bara, då klädde hon av sig dräkten och stod i trosorna. För att få fram hon var inte rollen. De flesta som spelade sin roll behöll den på ledig tid, man VAR den man spelade...)

I rollerna syns bl.a.: Jack Nicholson, Louise Fletcher, Will Sampson, Brad Dourif, Danny DeVito och ex. Mimi Sarkisian. Inspelad på flera håll. Ex. Depoe Bay, Oregon, USA och Fort Bragg, Kalifornien, USA (därifrån är fiskescenen, fisketuren filmades på - den minsta hamnen i världen.

Sjukhuset är Oregon State Mental Hospital - Salem, Oregon, USA.

Del två följer...

Källor:
imdb.com
sv.wikipedia.org
en.wikipedia.org

Kvinnan som toppar nyheterna, Rebekah Brooks, tidigare chefredaktör för tidningarna The Sun och News of the World, greps tillsammans med ytterligare fem personer på tisdagen för de utredningar som görs av avlyssningsskandalerna, för att ha undanröjt bevis för den numera nedlagda tidningen inom Rupert Murdochs brittiska imperium. Det har framgått att det använts för avlyssning av mobiltelefon som kändisar, politiker och andra offentliga personer. Tidningens reporter, Clive Goodman och Glenn Mulcaire, en anställd utredare, dömdes och fängslades för att kollat telefonmeddelanden till  medlemmar av den kungliga familjen under 2006.

Rebekah Brooks man greps också och - i dag har återigen väckts frågor om de nära relationerna mellan medierna, politikerna och polisen. Brooks greps en första gång redan i somras, sedan hon avgått från posten som chef för ett av Murdochs bolag, men frigavs den gången mot borgen. Hon släpptes efter tolv timmar i häkte.

Vem hon är ska vi se på. Rebekah Brooks, tidigare Rebekah Wade, född 27 maj 1968 i Warrington, Cheshire, är en brittisk journalist och före detta chefredaktör.

Rebekah Brooks började arbeta på News of the World 1989 som sekreterare och flyttade efter en karriär där 1998 över till systertidningen The Sun som biträdande chefredaktör. Hon var därefter chefredaktör för News of the World 2000-03. År 2003 blev hon chefredaktör för The Sun och i september 2009 tog hon över som chef för News International, ett av bolagen i Rupert Murdochs mediekoncern News Corporation.

Inom koncernen finns bland annat tv-nätverken FOX och My Network TV i USA, Sky i Storbritannien samt STAR i Sydostasien. News Corporation äger även Twentieth Century Fox, en amerikansk filmstudio med bas i Los Angeles, Kalifornien. Oj, en mäktig kvinna...

Hon är då en av huvudpersonerna i telefonavlyssningshärvan som avslöjades förra sommaren och avgick från chefsposten i News Intrernational. Rebekah Brooks var gift med skådespelaren Ross Kemp 2002-09. År 2009 gifte hon sig med den f.d. kapplöpnings hästtränaren Charlie Brooks. Skandalen som nyss nått förstasidorna...

Rebekahs hemsida:

www.rebekahbrooks.com 

Källor:
expressen.se
sverigesradio.se
sv.wikipedia.org

Sextiotalsgruppen som lät, skrälligt och med mycket ljud, inte så omskrivna i efterhand även om en del minns hitlåten Wild thing, jag minns lugnare Love is all around. Idag har de precis slutat, se nedan, men har jobbat till och från, Reg Presley var den som höll verksam gruppen. Ok, The Troggs är ett engelskt band bildat i staden Andover i Hampshire i England 1964, som hade en rad hits i Storbritannien och USA . Till deras mest kända låtar hör också "With a girl like you".

Gruppen bestod av Reg Presley (egentligen Reginald Ball, sång), Chris Britton (gitarr), Pete Staples (bas), och Ronnie Bond (Ronald Bullis) på trummor. Gruppen sägs med sitt råa och vilda sound ha haft stortrt inflytande på punkens sound. Medlemmarna i gruppen skrev det mesta av sitt låtmaterial själva. The Troggs släppte sin debutsingel, "Lost Girl" i februari 1966, men den gick skivköparna obemärkt förbi. 

1966 kom Wild Thing och skiljde sig från det mesta man hört vid denna tid genom sin enorma råhet och text med sexuella anspelningar. Denna musikstil kom att bli The Troggs varumärke. Ett annat udda grepp på låten var lergökssolot! Låten låg etta på billboardlistan i USA och tog sig upp till en andra placering i Storbritannien.

Medlemmar:
Reg Presley - född Reginald Maurice Ball, 12 juni 1941, Andover , Hampshire - Sång
Dave, David Frederick Wright, 21 januari 1944, Winchester , Hampshire - sång & gitarr. Död 10 oktober, 2008.
Chris Britton - född Charles Christopher Britton, 21 januari 1944, Watford , Hertfordshire - Bly gitarr
Richard Moore - 3 juni 1949, Kanada - Lead Guitar & Vocals
Pete Staples - född Peter Lawrence Staples, den 3 maj 1944, Andover, Hampshire - elbas
Ronnie Bond - född Ronald James Bullis den 4 maj 1940,  Andover, Hampshire - trummor. Död den 13 november 1992.
Tony Murray - född Anthony Murray, 26 april 1943, Dublin, Irland - Elbas

Mer fakta och kuriosa?

År 1991 hade Aten Andover samarbete med tre medlemmar av REM. Plattan som spelades in i det amerikanska bandets hemstad Athens, Georgia, och släpptes i mars 1992. Bandet var på turné och spelade på Tunbridge Wells i mitten av november 2011. Nu i januari 2012, efter över 40 år av turnerande, pensionerade sig Reg Presley p.g.a lungcancer, och Troggs la av.

Troggs ses allmänt som ett mycket inflytelserikt band vars sound var en inspiration för garagerock och punkrock. Som ex påverkan på Iggy Pop, och den första versionen av brittiska pop -punk pionjärerna Buzzcocks. Ramones är också ett punkband med influenser av Troggs.

The Jimi Hendrix Experience körde berömda "Wild Thing" under sitt framträdande 1967 på Monterey Pop Festival, ville införa den som den brittiska/ amerikanska jointens "nationalsång" och klimax med Hendrix och sin brinnande gitarr. År 1994 fick skotska bandet Wet Wet Wet sin version av låten femton veckor som nummer ett i Storbritannien efter den spelats i - Fyra bröllop och en begravning.

En modifierad version av "Love Is All Around" var med i filmen Love Actually (2003), framförd av skådespelaren Bill Nighy. Troggs har spelat in flera av sina musikvideor i Stockholm, till ex. "Wild Thing" som spelats in på Odenplans tunnelbanestation. Troggs betydelse - kraftfulla trollkarlskungar, men deras namn kommer utav en förkortning av The Trogglodytes - grottmänniskor. En nostalgitripp höra denna grupp, skrammel mixat med musik...

Källor:
werkelin.se
en.wikipedia.org
sv.wikipedia.org
learning4sharing.nu

Jag ska återge en berättelse från USA, om en flicka som hette Virginia och som trodde på tomten. Hennes vänner sa att han inte fanns, så hon vände sig till sin far. Han sa att han skulle skriva till den stora tidningen The Sun, en frågespalt med en kvinna som var klok och om de svarade så skulle hon kunna tro på deras svar.

Svaret:

"Virginia, dina små vänner har fel. De har påverkats av skepticismen i en skeptisk tid. De tror inte, såvida de inte ser. De tror att inget kan finnas som inte kan förstås av deras små hjärnor. Allas förstånd, Virginia, må det vara mäns eller barns, är små. I detta, vårt storslagna universum, är människan blott en insekt, en myra, om man jämför med den gränslösa världen omkring henne, eller jämför med ett förstånd som är förmöget att fatta all kunskap och sanning.

Ja Virginia, jultomten finns. Han finns lika säkert som kärlek, frikostighet och fromhet finns och du vet att dessa ting finns i överflöd och ger ditt liv dess största skönhet och glädje. Ack, hur dyster vore icke världen om icke tomten fanns! Lika dyster som funnes det inga Virginior. Då funnes ingen barnslig förtröstan, ingen poesi och ingen romantik som gjorde tillvaron uthärdlig. Vi hade ingen njutning, förutom den vi kan känna och se. Barndomens eviga ljus som uppfyller världen skulle utsläckas.

Inte tro på tomten! Du kunde lika gärna inte tro på feer! Du skulle kunna få din far att leja karlar att undersöka alla skorstenar på julafton för att fånga jultomten. Men även om de inte såg tomten komma, vad skulle det bevisa? Ingen ser jultomten, men det bevisar inte att han inte finns.

De mest verkliga tingen i världen är de som varken barn eller vuxna kan se. Har du någonsin sett älvorna dansa i gräset? Naturligtvis inte! Men det bevisar inte att de inte finns där. Ingen kan begripa eller förstå alla de under i världen som icke synes eller som är omöjliga att se.

Du kan ta isär barnets skallra för att undersöka vad det är som låter. Men den osynliga världen täcks av en slöja som inte ens den starkaste man – inte ens alla de starkaste män som någonsin levat – skulle kunna riva sönder. Bara tillit, fantasi, poesi, kärlek och äventyr är det som kan föra förhänget åt sidan och visa upp den överjordiska skönhet och prakt som döljer sig bakom.

Åh, Virginia! I hela denna värld finns inget annat som är verkligt och bestående.
Ingen jultomte! Tack gode Gud! Tomten lever – och lever för evigt.
I tusen och åter tusen år kommer han framgent att glädja alla barnahjärtan."

Källor:
The Sun

Minnen- inom den svenska popmusiken. Följande är skrivet i dåtid, 1973, ur lexikon, direkt aktuellt i den tidens era. "The Shanes från Tuolluvaara, bildades i början av 60-talet, genombrotten 1964, när gruppen genom en kupp fick upp sin singel, "Gunfight saloon" på topplistorna. Shanes blev sedermera en av Sveriges bästa popgrupper med en mängd placeringar på försäljningslitorna, bl.a. "Let me show you who", "Hi Lili Hi Lo" och "Chris Craft No 9".

Gruppen bestod i början av Tommy Wåhlberg kompigtarr, Svante Elfgren bas, Staffan Berggren sologitarr och Tor-Erik Rautio trummor. Sångaren Lennart Grahn tillkom 1964. Senare ersattes Staffan av organisten Kitt Sundgren. Shanes upplöstes 1967, när fyra av medlemmarna ryckte in i lumpen."

Jag vill minnas en återkomst på äldre dar och kollade upp. De deltog i den svenska Melodifestivalen 1982 med melodin Fender '62 som dock inte tog sig vidare till slutomgången, och igen 1992 med Upp flyger vi, upp, som även den missade finalen. 1990 -1991 låg Shanes på Svensktoppen med Vem får följa dig hem?

I december 2008 är Tommy Wåhlberg den ende kvarvarande originalmedlemmen. Gruppens namn är numera Tommy Wåhlbergs Shanes och består av Tommy Wåhlberg, Micke Areklew, Brian Marston, Peter Klaxman och Peder Sundahl. Lennart Grahn dök också upp som medlem i Idolerna, medverkande där även Lalla Hansson, Tommy Blom och Svenne Hedlund.

Källor:

Boken
"Musik & Ljudlexikon" 1973

sv.wikipedia.org

Den grymma rösten, Eric Victor Burdon (född 11 maj 1941 i Newcastle-upon-Tyne, England) är en sångare och låtskrivare, 1,70 m lång, gröna ögon, då mörkbrunt hår - mest känd som en av grundarna och sångare i rockbandet The Animals och funkbandet War samt för sin djupa, råa, plågade sång. Hans föräldrar hette Matthew och Irene. En syster - Irene.  Burdons far dog 1984 och hans mor 1991. Universitet: Newcastle College of Art and Industrial Design, han studerade grafik och fotografi. Jobbat tidigt som designer, brevbärare och hållit föredrag.

Han var rankad som 57:a i Rolling Stone:s lista - De 100 största sångare genom tiderna. Ja, jag håller med, hans röst var speciell. Hans första vision för musik kom vid ungefär 12 års ålder, när en köpman, på sjön egentligen, som bodde i hans hus lät honom lyssna på skivor han hade tagit hem från USA. Burdon blev en älskare av rhythm and blues efter att ha lyssnat till inspelningar av Fats Domino, Bill Doggett och andra svarta artister.

Burdon var sångare i The Animals som bildades 1962 i Newcastle, England. Det ursprungliga bandet hette Alan Price Combo, men strax efter Burdon gick med i bandet blev det The Animals. Burdons kraftfulla röst hörs i singlarna, "The House of the Rising Sun","Don't Let Me Be Misunderstood", "Bring It On Home to Me", "It's My Life" och ex. "We Gotta Get out of This Place".

Gruppen bestod ursprungligen av Eric Burdon (sång), Hilton Valentine född 1943 (gitarr), Alan Price född 1942 (orgel), Bryan James "Chas" Chandler född 18 december 1938 - 17 juli 1996) - (bas), och John Steel född 1941 (trummor). Alan Price bildade efter en tid Alan Price Set. År 1969 var Animals totalt upplöst och Burdon hoppade in i den amerikanska musikgruppen War. Burdon började en solokarriär 1971 med Eric Burdon Band, fortsatte med hårdrock - heavy metal - funk stil. En återförening skedde 1975-76, och man höll här ihop till en bit in på 1980-talet.

Deras konsert på Royal Oak Teater i april 1984 släpptes 2008 med titeln Latest liveshow. I juni 2003 bildades Eric Burdon och Animals igen, med keyboardisten Martin Gerschwitz, basisten Dave Meros, gitarristen Dean Restum och trummisen Bernie Pershey. De splittrades 2005 och under 2008 turnerade Burdon igen.

Nya konstellationer har dykt upp då och då, han har även under de följande åren synts i många dokumentärer och i en fristående film som heter Fabulous Shiksa in Distress (2003), tillsammans med Ned Romero och Ted Markland. Den 13 december 2008 förlorade Burdon en treårig juridisk strid för att vinna namnet "The Animals" i Storbritannien. Trummisen John Steel äger nu rättigheterna i Storbritannien.

Brian Jones kallade honom "Den bästa bluessångare som kommit från England." Alan Price har kallat honom "Den bästa sångaren i ett vitt band." Invald i Rock and Roll Hall of Fame (som medlem av The Animals), 1994. Han har bott i Kalifornien sedan 1960-talet. Han bor i bergen ovanför Palm Springs. Ett ökenområde, "Jag är en astmatiker och jag kan andas här."

När Hendrix dog av en överdos, gick rykten om Burdons egna drogproblem och på den tiden var det inte så ovanligt. Eric var känd då för att vara en riktig festare. Robbie Krieger nämner deras spelningar och droger och tydligen fanns det med i tidig tid. Eftersom han håller på vid 70 års ålder så har han förmodligen avstått en hel del. Spritrykten går också, men svårt finna konkreta svar hur hårt han festade.

Giftermål:

Rose Marks, tyska, (1972 -1978) (skilda) - 1 barn, dottern Alexandria. 1983, när Animals återförenats och börjat turnera, försvann hans ex-fru och deras dotter. I slutet av 1970-talet blev Burdons hus i Kalifornien nedbränt ner av sin ex-fru, Rosie. Mycket av hans arkivmaterial, bland annat filmer, skivor, texter, manus, dagböcker och bilder förstördes. I en intervju 2006 bekräftade Burdon att han så småningom tog kontakt med sin dotter.

Angie King (1967-1969) - (skilda), ett bröllop Burdon ville hålla hemligt.

Hemsida:
www.ericburdon.com

Källor:
en.wikipedia.org
sv.wikipedia.org
imdb.com
readliterature.com
musicianguide.com
ztribe.com

2011 - gruppen på Berns

Martha and the Vandellas, amerikansk tjejgrupp bildad 1963 i Detroit, Michigan. Gruppen fick sina sista hits 1967 för att sedan försvinna från rampljuset. Martha and the Vandellas upplöstes 1972.

Victoria Bergsman - eller Lena Victoria Bergsman - född 4 maj 1977 bor i Stockholm och är en svensk artist och låtskrivare. Hon var sångare i det svenska indiepopbandet The Concretes mellan 1995 och 2006. De var åtta medlemmar, men från början tre - Victoria Bergsman, Maria Eriksson och Lisa Milsberg.

2006 medverkade hon i Peter Bjorn and Johns låt "Young Folks", som blev en stor hit i bland annat Sverige och Storbritannien. Hon har deltagit i projektet Taken by Trees, vars debutalbum som släpptes den 18 juli 2007. Taken by Trees är ett alias för henne sedan 2006, samma år spelade hon in fyra låtar ("Tell Me," "Too Young," "Lost and Found," and "Hours Pass Like Centuries") med Peter Bjorn & Johns Björn Yttling, vilka gjordes tillgängliga online 2006. 2007 kom albumet "Open field". En skiva som hon själv säger "speglade den osäkerhet jag kände då".

På Taken by Trees senaste album, East of Eden, ville Bergsman prova något nytt. Hon reste till staden Lahore i nordöstra Pakistan i januari. "På egen risk", som utrikesdepartementet uttryckte det. Första intrycket var kaos, hög volym, smutsigt, fattigt. En total chock. Hon var var rädd, spänningen i området var hög.

"East of Eden" är inspelad på hotell, utomhus och i vanliga rum. Ett 30-tal pakistanska musiker, som aldrig tidigare spelat in musik med en västerländsk musiker, än mindre med en kvinna. Och det tog tid innan de kunde kommunicera med varandra. East of Eden släpptes 2009.

Videokolla: Taken By Trees - Tell Me 
 
Källor
sv.wikipedia.org
dn.se/kultur-noje
sfi.se
leedsmusicscene.net
youtube.com

CSI: Crime Scene Investigation

Vi är flera som följer de amerikanska varianterna av CSI. De är tre, lite info om de olika. Eller som en tjej, ungdom bloggade om CSI: "nu ska jag kolla favorit programmet (CSI)..." Mångas favorit, man kan också välja en av tre.

CSI: Crime Scene Investigation (ofta bara kallat CSI) är en populär Emmy-belönad amerikansk TV-serie från TV-bolaget CBS om en grupp kriminaltekniker i Las Vegas.

De spelar ledande roller:
Laurence Fishburne, Marg Helgenberger, Lauren Lee Smith, George Eads, Eric Szmanda,
Robert David Hall och Paul Guilfoyle.

CSI':s signaturmelodi är "Who Are You", skriven av Pete Townshend, framförd av The Who.
---

CSI: Miami är en av två spin-offer på TV-serien CSI: Crime Scene Investigation, och utspelar sig i Miami istället för Las Vegas som originalserien.

De spelar ledande roller: David Caruso, Emily Procter, Eva LaRue och Rex Linn.
Signaturmelodi - "Won't Get Fooled Again" -  framförd av The Who.
---

CSI: New York är den andra spin off-serien av tv-serien CSI: Crime Scene Investigation. Den utspelar sig i New York istället för Las Vegas som originalserien.

De spelar ledande roller: Gary Sinise, Sela Ward, Carmine Giovinazzo, A.J Buckley, Anna Belknap, Eddie Cahill och Hill Harper.
Signaturmelodi "Baba O'Riley" - av Pete Townshend, framförd av The Who
---

Hawaii Five-0, amerikansk TV-serie från 2010 av Alex O'Loughlin, Scott Caan och Daniel Dae Kim på CBS.

De spelar ledande roller: Alex O'Loughlin, Scott Caan, Daniel Dae Kim och Grace Park, som jag beskrivit förut här.
Originalmusiken, instrumental, är komponerad av Brian Tyler och Keith Power.

Personlig favorit är ännu originalet, men CSI: New York har bra rollista.

Källor:

sv.wikipedia.org och imdb.com

Lovin Spoonful då, John längst fram...

Ja, man hade förväntat sig även om musik präglat hans liv. Kanske en mer seriös satsning utan knark kunde underlättat? Jag älskade bandet då, som ändå var framåt, spelade en egen stil och varierat.

Ledaren var - John Benson Sebastian Jr, född 17 mars 1944 i Greenwich Village, New York City, USA, är en amerikansk sångare, gitarrist, munspelare, elharpist och låtskrivare. Han är mest känd som grundare av The Lovin 'Spoonful, ett band invalt i Rock and Roll Hall of Fame 2000. Hans denimjacka är på plats där. Han hamnade även i Songwriters Hall of Fame 2008. 

Sebastians far, John Benson Sebastian Sr, var en välkänd klassisk munspelare och hans mor Jane var författare, manusförfattare i radio och var administratör for Carnegie Hall. Han växte upp omgiven av musik som Burl Ives och Woody Guthrie och hörde sådana lirare som Leadbelly och Mississippi John Hurt i sitt eget grannskap. En av hans första inspelningar var när han spelade gitarr och munspel för Billy Faier 1964 på albumet The Beast av Billy Faier.

Gruppen - The Lovin' Spoonful var ett amerikanskt pop/rock-band bildat 1965 i New York City. Gruppen spelade lättsam pop, så kallad "Good-time-music". Det startade genom att John träffade Yanovsky, som var ackompanjatör till andra folkgrupper och de började en vänskap som ledde till bildandet av bandet. Lovin' Spoonful är uppkallat efter The Coffee Blues, en sång. 

Bandets övriga originalmedlemmar var basisten Steve Boone, gitarristen Zalman "Zal" Yanovsky - död 13 december 2002 och trummisen Joe Butler. Yanovsky lämnade sedermera bandet och ersattes av Jerry Yester, han hade orsakat en del skriver om marijuanabruk och som kanadensare höll han på bli utvisad. Men han försvann ju ändå senare. Låtar vi minns är: Daydream - Jug Band Music -  Nashville Cats - You Didn't Have To Be So Nice - Bald Headed Lena - Younger Girl och ex. Summer in the City. Lovin 'Spoonful varade från 1964 till 1968.

En kvinnlig fan skriver om tiden då:

"Ingen av oss tjejer i klassen kom ihåg vad han sa ändå. Vi stirrade bara. På 60-talet var John Sebastian vår "hjälte", som representerade den söta, söta, mjuka, "nice guy" som sjöng om kärlek och romantik, vara ung, att ha roligt, att komma ut ur staden och njuta av landet."

Sebastian lämnade bandet 1968 trots att han och det ursprungliga bandet återförenades kort för filmen One Trick Pony. Hans solokarriär blev ingen höjdare, han medverkade ex. på Woodstock, men det visade sig att han var under påverkan av marijuana. Han, som flera, erkände sitt rökande och att han ofta tog piller innan han gick upp på scenen. Sebastian återvände också till Woodstock '94 , spelade munspel för Crosby, Stills and Nash. Sebastian släppte sin självbetitlade LP - John B. Sebastian 1970, som presenterade honom tillsammans med olika LA musiker.

Mer? Sebastian spelar munspel med The Doors på låten Roadhouse Blues under pseudonymen G. Pugliese liksom på Crosby Stills Nash & Youngs "Déjà Vu", från albumet med samma namn. 1976 hade han en hit med "Welcome Back", ledmotivet till en tv- show. Själv köpte jag en LP i dåtid och det lät country, men utan fantasi. TV-jobb, filmröster och annat pyssel blev aktuellt framöver. Han stod också värd för en sändning, Spoonful retrospektiv i mars 2007, talade om olika Spoonful nummer mellan olika årgångar, videoklipp från bandet fram till tidpunkten han slutade.

 År 2007 släppte Sebastian en instruktions-DVD (och en om autoharpa) med bl.a. åtta av hans Spoonful låtar som "Daydream", "Nashville Cats" m.fl. Han har också släppt  - för nybörjare. Sebastian and the J Band var bandet som gällt sedan och som synts och hörts, bl.a. 2007 på Woodstock Film Festival. tMusiken, jug band, är med en mix av instrument som tvättbalja och en keramisk kanna, som blåses i, som en tuba.

Stories We Could Tell, titeln på en roman av den brittiske författaren Tony Parsons, sägs komma från en sång av Sebastian. Han lär också nämnas i The Mamas and the Papas låt "Creeque Alley". 

Fri översättning av avslutsraderna i Daydream:

"Vilken dag för en dagdröm
Skräddarsydda för en dagdrömmarpojk, 
Och jag är förlorad i min dagdröm
Drömmandes av mitt paket av glädje..."

Han är gift med Catherine Sebastian som är fotograf, som gör skivomslag och en "massa andra saker". De har två söner - Benson, sångare och producent i ett band in New York, och yngre Charles, som är en "BMX"-cykel fanatiker. Familjen har bott i Woodstock i 25 år och älskar området. Ett harmoniskt avslut...

John Sebastian Official Site -
http://www.johnbsebastian.com

Källor:
en.wikipedia.org
imdb.com
die-augenweide.de

Efter att under en period ha slutat existera återupplivades Ku Klux Klan i november 1915 i Georgia av metodistpredikanten William Joseph Simmons, som kring sig samlade ett antal "vita, infödda, 100-procentiga amerikaner" till ett hemligt nationellt sällskap, som vars uppgift angavs att "skydda hemmens lycka, i allt upprätthålla den vita rasens förhärskande ställning, vara mänskligheten till välsignelse och bevara ständigt levande den heliga elden av obrottslig hängivenhet för den rena amerikanismen". Namnet Ku Klux Klan kommer av kyklos (grekiska för cirkel), och klan från skotskan, då många av grundarna härstammade därifrån.

Predikanten, vad vet vi om denne galenskapare? William Joseph Simmons, född 1880, död 1945, var en Amerikansk metodistpastor (resepredikant), och ledare (Grand Wizard, senare kallad Imperial Wizard) för Ku Klux Klan 1915-1922 (1923). Enligt vissa uppgifter ska han även ha haft den militära graden överste. Sedan lång tid förknippas "Klanen" med de brinnande korsen, lynchningarna, de vita huvorna och de vita fotsida dräkterna.

Och enligt en tolkning av det gamla testamentet så var Adam och Eva vita och de barn som föddes före syndafallet skulle vara stamföräldrar till alla vita, men de som föddes efter syndafallet skulle vara svarta p.g.a att jordens första människor åt av kunskapens frukt. När KKK var som störst på 1920 talet fanns det även en kvinnoförening. Women the Klan, WKKK, Kvinnornas huvudsyssla var att bojkotta butiker som ägdes av negrer och judar.

Vid en sammankomst på aftonen före Thanksgiving 1915 (23 november 1915) utanför Simmons hemstad Atlanta, Georgia, återgrundades den av sydstatsgeneralen Nathan Bedford Forrest 1865 bildade men 1869 upplösta organisationen för vit överhöghet - Ku Klux Klan. Sammankomsten som bestod av en grupp män (mellan 16 och 34 år) i karakteristiska vita huvor leddes av Simmons, som ska ha inspirerats av Thomas Dixons bok "The Clansman" (1905) och D.W. Griffiths film "Nationens födelse" (1915). Det anses att korsbränningen uppfanns av honom vid sammankomsten på Stone Mountain. Innan korset antändes  läste Simmons ur Romarbrevet, 2 kap.

Under Simmons ledning hade medlemskapet i Klanen ökat till över 100 000 personer (1921) och man hade utvidgat gruppen fiender från "negrer" till att innefatta även "judar, kommunister, pedofiler, äktenskapsbrytare, knarklangare och liberaler".

1964 i Mississippi samlade Ku Klux Klan-ledaren och baptistpastorn Edgar Ray Killen ihop en lynchmobb som tog livet av aktivisterna Michael Schwerner, Andrew Goodman och James Chaney. Morden upprörde hela USA och satte fart på medborgarrättsrörelsen. Händelserna skildrades till viss mån i filmen "Mississippi brinner" från 1988. En film man måste se om man inte sett den!!!

KKK kom till Sverige i slutet på 1920 talet. Den svenska delen av rörelsen bestod bara av några extreminister som inte gjorde så mycket. Det finns bara få korsbränningar hos invandrarfamiljer som har rapporterats. Vid ett tillfälle greps fyra ungdomar av polisen. De erkände allt och en av dem var medlem i det Nordiska Rikspartiets Riksaktionsgrupp, den andre var medlem I BSS, Bevara Sverige Svenskt, och de andra två var medlemmar i KKK.

KKK har/ hade även underavdelningar. Det skulle varit, ex varierar: Christian Knights, guds soldater. South Sweden (Mother Chapter): Helvetica, Middle Sweden: Mystica och North Sweden: Darkland.

Den 23 november 1999 kom ett pressmeddelande signerat Ku Klux Klan - Sverige (KKKS) som talade om att organisationen även etablerats i Sverige. I pressmeddelandet stod att de var Sveriges enda Ku Klux Klan organisation som var bildad med stöd från U.S.A. Orsaken till att KKKS hade bildats var för att tjäna som en spjutspets för den militanta rasbevarande kampen i Sverige. Ku Klux Klan nämndes ha existerat i över 100 år och är världens äldsta organisation för bevarandet av den vita ariska rasen - Guds utvalda folk.” Organisationen är numera nedlagd.

Om detta stämmer så, slutet gott...

Källor:
sv.wikipedia.org
skolarbete.nu
nordisk.nu
sv.metapedia.org