Kanske bara för att rinna ut i sanden.

Kanske bara för att få ny energi.

Oavsett vilket: välkommen!

*P*

Om läkaren säger: du har drabbats av ett elakt virus, det är därför du är så ilsket röd i halsen och har så ont. Nu ska du åka hem och ta en värktablett, dricka mycket och VILA. Famförallt VILA. Då ska man inte handla på vägen hem, klippa gammelvoffs och dammsuga. Vet ni varför? Jo! För då är man däckad i två dygn, då man inte vet vem man är och vart man ska. Då känns halsen som ett öppet sår och tårarna rinner av smärta.

Idag ska jag göra som doktorn sa. Jag har lovat mig själv och döttrarna det.

*P*

Är längtan och saknad samma sak?

Jag tror egentligen inte det, men jag är ju inte så bra på känslor.

Båda känns som tomhet mitt i kroppen iallafall.

*P*

Jag ber att få meddela att man KAN plantera penséer och små söta bellisar, trots att det snöar.

Det är bara en fråga om vilja.

Och en smula dårskap...

*P*

Igårkväll satt jag och fibblade vid datorn när Allergin trillade ner i huvudet på mig. Jag nös som en tok, ögonen rann och kliade. Konstigt! Jag undrar vad det var?! I vilket fall som helst var jag tvungen att pilla i mig en liten tablett.

Imorse när jag vaknade såg jag inte klok ut! Nu är det ju så att mitt utseende inte har så stora marginaler. *sucka* Under höger öga hängde en puffig och fluffig påse. Snyggt? Inte ett dugg! Tur att jag inte ska arbeta idag. Jag tror att den är lite mindre nu. Låter bli att kolla, ty det man inte ser - det finns ju inte! =0)

Penséerna ska i jorden. Nu!

*P*

Dagen idag - en Väntedag. Jag går runt och gör nästan ingenting. Hundarna har fått soliga promenader och en bok har lästs ut. Men sedan då? Absolut IngetNåt.

Vad är det jag väntar på? *rycker på axlarna* Jag vet inte riktigt, tyvärr.

Spånade på ett inlägg om bristande självkänsla imorse, men valde att äta "andrafrukost" tillsammans med döttrarna och tillhörande väninna. Kanske är det ekot av störtdykningen i mig själv, som hänger kvar sedan ett par dagar?

Men vad f*n! Jag har det ju så bra. Påsken har varit snäll, med varma möten. Fast jag väntar med att berätta tills jag är mer tillfreds med mig själv. Det är inte lönt att gegga runt på livspaletten, när färgerna har stelnat. Liksom.

*P*

Märklig kväll igår. J*vlig kväll!

Hopplösheten tyngde som ett ok över mina axlar. En förvirrad känsla över att inte kunna styra tankarna. Bröstet pressades samman och jag fick svårt att andas.

Känslorna brukar inte övermanna mig sådär fysiskt.

Jag vill inte uppleva det igen. Jag vill ha vår i hjärtat och sol i sinnet.

*P*

Ikväll har jag legat i soffan, sippat lite rödvin och tittat på min bokhylla. Som den ser ut! Det står inte längre bara böcker i fina rader, utan de ligger numera ovanpå raderna också. Huller om buller. Instuckna var helst plats har funnits.

I helgen ska jag tömma bokhyllan och sortera, packa ner det jag inte längre är intresserad av. Sedan ska resten ställas tillbaka, i den rena bokhyllan. Ordning och reda ska det bli.

Hur ser det ut hemma hos dig?

*P*

För den som oroar sig för min mentala status, kan jag berätta att jag pratade i telefon där jag låg i soffan.

Har du blivit spådd någongång? Hur var det isåfall? 

Om du inte har varit med om det, skulle du kunna tänka dig att bli spådd? 

*P* 

I förmiddags satte jag på mig solglasögonen och styrde Silverbulan söderut, till en annan del av världen. I den delen av världen är bilarna lite större, eller betydligt mindre, blankare och snabbare än i min del av världen. Just det där satt jag inte och funderade över när jag körde förstås. Jag njöt i fulla drag över vårsolen och havet som närmade sig. Minnen från barndomen gjorde sig påminda. På min tid såg det helt annorlunda ut där nere. Gårdarna låg utspridda på slätten som bredde ut sig så långt ögat nådde. Idag har ett stort affärscentrum växt fram. Biograf och hamburgerkedja likaså. Villorna står som spön i backen. Den ena flashigare än den andra. Mitt mål idag var traktens ridskola. Idag ett komplex med två stora ridhus och ett antal stallar. Då huserade man på en liten gård, längre neråt vägen. Där hade min kusin sin första ponny och där fick jag mina första kontakter med hästeriet.

Det var först när vi var och handlade, jag och vännen/kollegan, som  jag kom att tänka på det. Jag var bara följeslagare, så jag ägnade mig åt att upptäcka nya varor och att se på folk. När vi gick ut ur butiken slog det mig. Därnere var de blonda kalufserna i majoritet. Mörhyad = artificiell solbränna. Inga slöjor på kvinnorna. Inga svartlockiga små barn. Ingen Mazda från tidigt 80-tal. Familjen Krutrök backade ut sin värsting BMW, medan fru Frosthjärta såg ner på mig ifrån sin 4-hjulsmonster Volvo. Jag fick en känsla av att "mångkulturell" är signifikativt med två veckor i Thailand i mars och en hyllrad med bulgur, baklava och homus. Det var en intressant iakttagelse.

Efter kaffe och smaskig kaka hemma hos vännen, åkte jag tillbaka hem. Där hörde jag flera olika språk när jag inhandlade en ny skurmopp och en söt silverring. Märkligt - för sådär ska det ju vara. Tänk vad man vänjer sig fort! Ett par mil med bilen och vilken skillnad!

G'natt!

*P*

[Några av mina bästa vänner bor på orten och är underbara människor. Havet är blågrönt och salt och stranden vit. Jag älskar att bada där och jag älskar och respekterar mina vänner. Det hindrar  inte att kontrasten är slående.]

Igårkväll pratade jag länge med en väninna som jag hör av ganska sporadiskt. Hon skjuter oftast ifrån höften och har 100 frågor. Intensiv, reflekterande och rak. Som så många av mina vänner. Jag omger mig nästan uteslutande av "pang på rödbetan-kvinnor". Det är bra, jag behöver det.

När vi kom till punkten "Kärleken" på vår oskrivna dagordning, undrade väninnan såklart "varför tog det slut?" Vi tassade lite runt ämnet tills hon satte fingret på det. Samtalet saknades. Precis så var det ju! Jag tror mig vara en reflekterande människa. Jag behöver och kräver någon vid min sida som kan matcha mig. Någon som tar emot mina servar och med nyfikenhet bollar tankar och idéer med mig. Vet ni vad jag mer tror? *tar sats* Jo, att jag är en kvinna som det är ganska lätt att trivas tillsammans med, koppla av bredvid. Jag pysslar om och får män(niskor) att trivas. Men när den ompysslade lutar sig bekvämt tillbaka i soffan [bildligt] och bara är, då tappar jag intresset. Är du med?

Jag tror att jag själv förstår vad jag menar och det är ju bra! =0)

Himlen är blå, fåglarna vårystra. Den prickiga trött efter bus med nyfunnen schäferkompis. Scones och kaffe i magen och tusen miljoner tankar i huvudet. En utmärkt början på helgen.

Nu vill jag gå ut och leva!

*P*

Torsdagen är faktiskt min favoritdag! Arbetsveckan är nästan slut. Hela helgen ligger framför mig - ograverad.

Martini i glaset. Skön musik ur högtalarna. Middagen på spisen. Chefens uppmuntande ord i minnet.

Idag ska jag inte klaga!

*P*

Storasyster och lillasyster har inte gått så bra ihop den sista tiden. Därför valde Storasyster att stanna hos mamma, när lillasyster åkte till pappa förra söndagen. Idag ville den äldsta göra tvärtom. Inte skulle hon bo under samma tak som lillasyster inte! Där satte jag stopp. Man kan inte bara fly ifrån konflikter och jobbigheter.

Just i detta nu sitter systrarna P ute i köket, äter fruktsallad, pratar och skrattar. Det är gott att vara mamma nu. =0)

Förresten så ser lillasyster annorlunda ut. Hon strålar på ett nytt sätt. Hon är ju förälskad!

*P*

Jag ska inte tjata om att den prickiga väcker mig tidigt. Jag ska inte heller terrorisera med att berätta om hur vacker soluppgången var vid sjusnåret. Tokhunden sprang uppåner i backarna, jag tultade filosoferande genom naturen.

Kaffet är urdrucket. P1 hälsar Världen GodMorgon just nu. *P* ägnar sig åt tillbakablickar. Det började med att jag letade efter ett av mina inlägg här i Bloggland. Plötsligt var jag som uppslukad av mina egna ord. Jag blev förvånad över vad jag faktiskt hade åstadkommit.

Många inlägg är så starka. Tårarna rinner när jag läser. Naturligtvis så är det mest bara jag som påverkas, det är ju mig det handlar om. Men vet ni? Jag tycker att jag skriver så förbannat bra ibland!? Ursäkta min osvenskhet! Det är väl egentligen precis det som bloggen är så bra till - tillbakablickar, eftertänksamhet. Jag skriver till mig.

Idag, drygt två år efter det att jag skrev, kan jag fortfarande komma ihåg de här dagarna och förnimma känslan.

Nu ska jag inte se bakåt så mycket mer idag, tror jag. Det är bättre att skåda framåt. Eller kanske att bara vara här och nu.

*P*

I veckan som gick var jag duktig. Jag bokade tid hos massören och Den kloka kvinnan. Både kropp och själ behöver, och kommer att få, sig en behandling.

Dessutom var jag iväg och fixade foto till id-kort (krävs i arbetet, men det har jag dragit på i många år) och körkort. Hör och häpna! Jag tyckte att fotot blev bra. Det blev tom så bra att jag gav ett till mina föräldrar. Det ni!

Jag är sugen på morotskaka och teaterbesök. Vad hindrar mig? Absolut ingenting. Receptboken ligger bredvid mig, likaså blocket där dagens inköp ska noteras. Bara att krita ner vad som behövs till baket. Teater... har kollat lite på nätet. Vill ta med mig döttrarna på någon föreställning. Dels för att jag älskar att gå på teater och dels för att jag vill att vi alla tre gör något gemensamt.

Ut i livet och verkligheten!

*P*

Förresten så är jag lite sugen på s*x också. Men hur jag löser det ska jag bespara er! =0)