Igårkväll pratade jag länge med en väninna som jag hör av ganska sporadiskt. Hon skjuter oftast ifrån höften och har 100 frågor. Intensiv, reflekterande och rak. Som så många av mina vänner. Jag omger mig nästan uteslutande av "pang på rödbetan-kvinnor". Det är bra, jag behöver det.
När vi kom till punkten "Kärleken" på vår oskrivna dagordning, undrade väninnan såklart "varför tog det slut?" Vi tassade lite runt ämnet tills hon satte fingret på det. Samtalet saknades. Precis så var det ju! Jag tror mig vara en reflekterande människa. Jag behöver och kräver någon vid min sida som kan matcha mig. Någon som tar emot mina servar och med nyfikenhet bollar tankar och idéer med mig. Vet ni vad jag mer tror? *tar sats* Jo, att jag är en kvinna som det är ganska lätt att trivas tillsammans med, koppla av bredvid. Jag pysslar om och får män(niskor) att trivas. Men när den ompysslade lutar sig bekvämt tillbaka i soffan [bildligt] och bara är, då tappar jag intresset. Är du med?
Jag tror att jag själv förstår vad jag menar och det är ju bra! =0)
Himlen är blå, fåglarna vårystra. Den prickiga trött efter bus med nyfunnen schäferkompis. Scones och kaffe i magen och tusen miljoner tankar i huvudet. En utmärkt början på helgen.
Nu vill jag gå ut och leva!
*P*



Skrivet av Nynna den 08 mars, 2008 kl. 11:35 #
Skrivet av antigone den 08 mars, 2008 kl. 19:22 #
Skrivet av *P* den 08 mars, 2008 kl. 22:26 #
Skrivet av *P* den 08 mars, 2008 kl. 22:27 #
Skrivet av JenJen den 09 mars, 2008 kl. 20:44 #
Skrivet av Cecilia den 18 mars, 2008 kl. 11:37 #