Sviskonpajens tankar
Skrivet: 5 februari
kl. 10:11
Små luddiga snöfingor dalar ner från en gråvit himmel. Lite mysigt faktiskt!
Sköna slingor av musik porlar ur högtalarna här hemma. Katie Melua... *ler lite* Nej, det var inte den gode Ian som introducerade henne för mej. *skakar sakta på huvudet* För ett tag sen, när jag gick här hemma, fixade middag till mej och tyckte att det var allmänt synd om mej - knackade det på fönstret. Därute stod en go vän, med sej hade han en cd. "När jag hörde den här musiken, tänkte jag att det var nåt du skulle älska". Han hade så rätt så! Jag kommenderade ner honom vid middagsbordet som tack.
Sköna slingor av musik porlar ur högtalarna här hemma. Katie Melua... *ler lite* Nej, det var inte den gode Ian som introducerade henne för mej. *skakar sakta på huvudet* För ett tag sen, när jag gick här hemma, fixade middag till mej och tyckte att det var allmänt synd om mej - knackade det på fönstret. Därute stod en go vän, med sej hade han en cd. "När jag hörde den här musiken, tänkte jag att det var nåt du skulle älska". Han hade så rätt så! Jag kommenderade ner honom vid middagsbordet som tack.
Musik är en viktig krydda i mitt liv. Det - liksom dofter - är så intimt sammankopplat med minnen. Många texter är så mitt i prick, saker som jag själv känner, men inte kan uttrycka, kommer fram. När jag hör "Closest thing to crazy", tänker jag på Mannen som inte längre finns. Det var ju så det var. *kopierar texten*
"This is the nearest thing to crazy i have ever known
I was never crazy, on my own and now i know
That there's a link between the two
Being close to craziness, and being close to you"
Kärleksyra kyssar mitt i folksamlingar, nakenbad en dag i april, lek i fontäner, picnic på golvet en vinterkväll. Kärlek - så mycket jag någonsin kunde ta emot. Beundrande blickar och stilla suckar från Honom. Förälskelse.
Jadå, du som läst min blogg ett längre tag, vet också att han gjorde mej illa. Idag vet jag varför. Det suddar inte ut de mörka fläckarna i mitt minne... men de kärlekspulserande stunderna var ju trots allt så många fler. Det är dom jag minns idag, det är de jag vårdar och har i ett litet skrin i mitt inre.
Rytmen i "My Aphrodisiac Is You" får mej att dansa fram. *ler generat* Grejen är ju den, att jag är hopplös på dans. Men? Vad spelar det för roll? Det är ju bara jag och Katie här. Befriande!
Nu ska jag ta tag i dagen. Flickorna kommer i kväll *längtar* och då ska jag ha skjutsat undan några "måsten" så att vi kan umgås i kvadrat.
Våren finns inom räckhåll.. Det ljusnar både på himlen och i mitt sinne, trots allt!
*söndagsmys*
*P*
I was never crazy, on my own and now i know
That there's a link between the two
Being close to craziness, and being close to you"
Kärleksyra kyssar mitt i folksamlingar, nakenbad en dag i april, lek i fontäner, picnic på golvet en vinterkväll. Kärlek - så mycket jag någonsin kunde ta emot. Beundrande blickar och stilla suckar från Honom. Förälskelse.
Jadå, du som läst min blogg ett längre tag, vet också att han gjorde mej illa. Idag vet jag varför. Det suddar inte ut de mörka fläckarna i mitt minne... men de kärlekspulserande stunderna var ju trots allt så många fler. Det är dom jag minns idag, det är de jag vårdar och har i ett litet skrin i mitt inre.
Rytmen i "My Aphrodisiac Is You" får mej att dansa fram. *ler generat* Grejen är ju den, att jag är hopplös på dans. Men? Vad spelar det för roll? Det är ju bara jag och Katie här. Befriande!
Nu ska jag ta tag i dagen. Flickorna kommer i kväll *längtar* och då ska jag ha skjutsat undan några "måsten" så att vi kan umgås i kvadrat.
Våren finns inom räckhåll.. Det ljusnar både på himlen och i mitt sinne, trots allt!
*söndagsmys*
*P*
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/sviskonpajen/entry/goa_s%C3%B6ndag
Skriv en kommentar:
Skrivet av Multimamman den 05 februari, 2006 kl. 19:05 #
Skrivet av Chris den 06 februari, 2006 kl. 08:01 #
Skrivet av *P* den 06 februari, 2006 kl. 12:46 #
Skrivet av Gunilla den 06 februari, 2006 kl. 17:52 #