« Ränderna har inte... | Hem | Kaffe »
"Jag är faktiskt arton, mamma!"
Skrivet:  24 februari kl. 00:07

 

Det dundrade dottern till mej ikväll, när jag berättade hur dags jag ville att hon skulle komma hem.

Jodå, visst är hon arton och myndig. Men det innebär ju inte att hon kan göra som hon vill. Så länge hon bor under samma tak som mor sin, så är det mina regler som gäller. Eller...? Trots att hon bara varit 18 i en månad, har vi redan hunnit ha flera diskussioner.

Första *garderar lite här* tatueringen är på plats. Den var vi överens om faktiskt. Det japanska tecknet för kärlek, samma tecken som Mannen som inte längre finns hade. Pytteliten och söt är den. Tungpiercing är nästa projekt. Noway, säger jag. Vågorna gick höga här ett par dagar, men nu är det tyst på den fronten.

Att vara förälder är att vara gränssättare. Det är inte lätt alla gånger. Förnuft och känsla bråkar med varandra.

Det är väl så livet är och ska vara. Jag lyssnar på mina döttrar och mej själv och vill gärna tro att jag gör det som är bäst för oss alla tre.

Bäst för mej, just nu, är att krypa ner bland dunet. Träningsvärk imorgonbitti? Mmm... det tror och hoppas jag. Lite pilates och kanske yoga, får ta hand om den.

G'natt!

*P*

 
Kategori:  Blandat |  Permalink  |  Kommentarer [8]
 
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/sviskonpajen/entry/jag_%C3%A4r_faktiskt_arton_mamma
Kommentarer:

Samma regler gäller här hemma. Kram Chris

Skrivet av chris den 24 februari, 2007 kl. 00:37 #

Jadu. Jag kan nog inte svara på det. Jag var hemsk och gjorde jag som jag ville långt innan jag var 18. Ni måste ju få välja själva men jag tycker hon ska få komma hem när hon vill. Roligt att tatueringen är fin och visst kan eller ska föräldrar säga vad de tycker men du kan ju inte hindra henne ang piercingen. Du påminner mig om min mamma..*ler stort*..men sist jag var nere och tatuerade mig så började hon igen och pappa sa åt henne att lägga av och då fräste hon.."ja du gör ju som du vill för det har du alltid gjort" :-) Men att prata. Lyssna och diskutera är bara bra tycker jag. Godmorgon. *kram*

Skrivet av Nina den 24 februari, 2007 kl. 06:22 #

Puh, det var svårt. Tja, är unga damen arton så är hon ju myndig, så du kan ju knappast stoppa en tungpiercing av den anledningen...fast påpeka risken för infektioner och annat läskigt kan du ju alltid göra...om nu det hjälper. Tyvärr minns jag alltför väl hur jag själv var som artonåring. Ganska välartad, faktiskt, men ibland TOTALT oemottaglig för diverse budskap från föräldrahåll... Det där med tid för hemkomst...klart jag förstår att du vill att dina regler ska följas i ditt hem. Men du har nog inte mycket att sätta emot där heller, om du inte har bestämt dig för att hon får flytta om hon inte följer reglerna. Det är nog bara att fortsätta försöka diskutera och jämka där med. Jisses, jag ser inte fram emot att ha en tonåring i huset. Det blir nog mycket huvudvärk emellanåt... Hoppas att det går bra med yogan och pilates! Jag kör varannan gång yoga, varannan pilates, det trivs jag med :-)

Skrivet av Annie alias UFOt den 24 februari, 2007 kl. 10:49 #

Nejdå, inte kan jag hindra min dotter från att göra som hon vill. Det ligger nog inte i min personlighet att hindra någon, tror jag. Precis som du skriver Annie, så berättar jag vad jag tycker och förklarar varför. Vad "kommahemtiden" beträffar, så ställer jag mej själv frågan: när ska jag börja sakna henne? Malmö är inte Bullerbyn, tyvärr. Tjejerna sov sött när jag gick upp i morse. När de kom hem vet jag inte faktiskt. :o)

Skrivet av *P* den 24 februari, 2007 kl. 11:17 #

Ja det är klart att du är orolig och det förstår jag också. Min pappa var tuff..vek inte en mm och jag gjorde revolt. Allt blev värre och värre och jag kom sällan hem alls på helgerna men då förstod jag inte hur orolig han var och inte heller varför han var så hård. Vi kunde aldrig prata med varandra och det försörde mellan oss på den tiden.

Skrivet av Nina den 24 februari, 2007 kl. 15:13 #

Visst är det så att man inte kan göra exakt vad man vill för man fyllt arton. De måste fortfarande visa respekt och hänsyn till övriga familjen om de väljer att bo kvar hemma :) Piercing - ryser :)

Skrivet av Vardagstankar den 24 februari, 2007 kl. 15:16 #

Alla vi mammor måste göra det som vi tror är bäst... Jag släppte på alla tidsgränser när mina fyllde 18 i höstas. Men jag ringer dem fortfarande varje kväll innan jag går o lägger mig o kollar var de är (och hur de "mår"). I övrigt får man nöja sig med att säga vad man tycker (tungpiercing - jag hade blivit Vansinnig!) o i övrigt hänvisa till ömsesidig respekt. Och att bli myndig betyder egentligen mer ansvar o förpliktelser än nöjen.

Skrivet av Lena den 24 februari, 2007 kl. 19:15 #

Jag har precis själv fyllt 18 år och bor hemma hos mina föräldrar. Naturligtvis har de regler, men vi brukar komma överens väldigt väl om saker och ting.

Har nyligen pircat tungan och har sedan tidigare ett par piercingar i öronen, samt en tatuering. Först grymtade mina föräldrar en aning åt piercingarna, men det hela blev mycket mindre dramatiskt av att även de satte sig in i vad det innebär att pierca sig. De har fått läsa skötselråden och min mamma tyckte till och med att det var spännande att få vara med och titta när jag gjorde en av piercingarna.

På så vis vet de att jag har läst på, och de känner sig lugnare eftersom de vet vad som väntar. Även saker som att mamma då tex kan göra mat som är 'bättre' att äta efter en tungpiercing, så att det är större chans att den läker och det blir bra.

Lycka till.
Ellinor

Skrivet av Ellinor den 17 april, 2009 kl. 01:30 #

Skriv en kommentar:

Namn:
E-post:
URL:

Din kommentar:

HTML Syntax: INTE tillåten