I förmiddags satte jag på mig solglasögonen och styrde Silverbulan söderut, till en annan del av världen. I den delen av världen är bilarna lite större, eller betydligt mindre, blankare och snabbare än i min del av världen. Just det där satt jag inte och funderade över när jag körde förstås. Jag njöt i fulla drag över vårsolen och havet som närmade sig. Minnen från barndomen gjorde sig påminda. På min tid såg det helt annorlunda ut där nere. Gårdarna låg utspridda på slätten som bredde ut sig så långt ögat nådde. Idag har ett stort affärscentrum växt fram. Biograf och hamburgerkedja likaså. Villorna står som spön i backen. Den ena flashigare än den andra. Mitt mål idag var traktens ridskola. Idag ett komplex med två stora ridhus och ett antal stallar. Då huserade man på en liten gård, längre neråt vägen. Där hade min kusin sin första ponny och där fick jag mina första kontakter med hästeriet.

Det var först när vi var och handlade, jag och vännen/kollegan, som  jag kom att tänka på det. Jag var bara följeslagare, så jag ägnade mig åt att upptäcka nya varor och att se på folk. När vi gick ut ur butiken slog det mig. Därnere var de blonda kalufserna i majoritet. Mörhyad = artificiell solbränna. Inga slöjor på kvinnorna. Inga svartlockiga små barn. Ingen Mazda från tidigt 80-tal. Familjen Krutrök backade ut sin värsting BMW, medan fru Frosthjärta såg ner på mig ifrån sin 4-hjulsmonster Volvo. Jag fick en känsla av att "mångkulturell" är signifikativt med två veckor i Thailand i mars och en hyllrad med bulgur, baklava och homus. Det var en intressant iakttagelse.

Efter kaffe och smaskig kaka hemma hos vännen, åkte jag tillbaka hem. Där hörde jag flera olika språk när jag inhandlade en ny skurmopp och en söt silverring. Märkligt - för sådär ska det ju vara. Tänk vad man vänjer sig fort! Ett par mil med bilen och vilken skillnad!

G'natt!

*P*

[Några av mina bästa vänner bor på orten och är underbara människor. Havet är blågrönt och salt och stranden vit. Jag älskar att bada där och jag älskar och respekterar mina vänner. Det hindrar  inte att kontrasten är slående.]