Sviskonpajens tankar
Skrivet: 3 februari
kl. 22:35
Vaknade - som sig bör - med en go träningsvärk. Nej, man sitter inte i
lotusställning med massor av tända ljus och rökelse i rummet när man
tränar yoga.
Vid lunchtid tittade solen fram. Jag tog mej en liten promenad, köpte ett stort fång liljor till min vackra, röda golvvas. Livet kändes lätt, jag ville skutta och dansa, le mot allt och alla - ta världen i famn.
På väg tillbaka till jobbet gick jag inom den stora vackra katedralen, som jag passerar varje dag. Jag köpte två ljus och gick uppför den långa gången. Känslostormen var total. När jag hade tänt mina ljus och satt dom på plats, sjönk jag ner på en bänk. Stora, salta tårar rann nerför mina kinder och jag sa till mej själv och Honom: Varför? Min älskade - varför valde du bort allt det vackra som livet har att ge?
Jag har svaren på ett par "varför", men inte alla. Det känns så fruktansvärt sorgligt, onödigt....
Det tar på krafterna med känslosvängningar. Mina sinnen var vidöppna och alla känslor träffade mej med full kraft.
Jag önskar att vi alla kunde ta lite mer ansvar - för oss själva - för varandra och ge varandra en gnutta mer kärlek. Så mycket som skulle vara annorlunda då.
Kväll i lilla hemmet...
*P*
Vid lunchtid tittade solen fram. Jag tog mej en liten promenad, köpte ett stort fång liljor till min vackra, röda golvvas. Livet kändes lätt, jag ville skutta och dansa, le mot allt och alla - ta världen i famn.
På väg tillbaka till jobbet gick jag inom den stora vackra katedralen, som jag passerar varje dag. Jag köpte två ljus och gick uppför den långa gången. Känslostormen var total. När jag hade tänt mina ljus och satt dom på plats, sjönk jag ner på en bänk. Stora, salta tårar rann nerför mina kinder och jag sa till mej själv och Honom: Varför? Min älskade - varför valde du bort allt det vackra som livet har att ge?
Jag har svaren på ett par "varför", men inte alla. Det känns så fruktansvärt sorgligt, onödigt....
Det tar på krafterna med känslosvängningar. Mina sinnen var vidöppna och alla känslor träffade mej med full kraft.
Jag önskar att vi alla kunde ta lite mer ansvar - för oss själva - för varandra och ge varandra en gnutta mer kärlek. Så mycket som skulle vara annorlunda då.
Kväll i lilla hemmet...
*P*
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/sviskonpajen/entry/t_g_i_f
Skriv en kommentar:



Skrivet av Multimamman den 03 februari, 2006 kl. 22:45 #
Skrivet av Ninacian den 04 februari, 2006 kl. 22:23 #
Skrivet av JenJen den 02 mars, 2008 kl. 19:10 #