Skrivet:  3 februari kl. 22:35
Vaknade - som sig bör - med en go träningsvärk. Nej, man sitter inte i lotusställning med massor av tända ljus och rökelse i rummet när man tränar yoga. 

Vid lunchtid tittade solen fram. Jag tog mej en liten promenad, köpte ett stort fång liljor till min vackra, röda golvvas. Livet kändes lätt, jag ville skutta och dansa, le mot allt och alla - ta världen i famn.
På väg tillbaka till jobbet gick jag inom den stora vackra katedralen, som jag passerar varje dag. Jag köpte två ljus och gick uppför den långa gången. Känslostormen var total. När jag hade tänt mina ljus och satt dom på plats, sjönk jag ner på en bänk. Stora, salta tårar rann nerför mina kinder och jag sa till mej själv och Honom: Varför? Min älskade - varför valde du bort allt det vackra som livet har att ge?
Jag har svaren på ett par "varför", men inte alla. Det känns så fruktansvärt sorgligt, onödigt....

Det tar på krafterna med känslosvängningar. Mina sinnen var vidöppna och alla känslor träffade mej med full kraft.
Jag önskar att vi alla kunde ta lite mer ansvar - för oss själva - för varandra och ge varandra en gnutta mer kärlek. Så mycket som skulle vara annorlunda då.

Kväll i lilla hemmet...

*P*


 
Kategori:  Blandat |  Permalink  |  Kommentarer [3]
 
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/sviskonpajen/entry/t_g_i_f
Kommentarer:

Jag formligen överväldigas av din förmåga att kunna uttrycka dig. Från en solig dag till en existensiell fråga på bara några korta rader. Tyvärr lär vi nog aldrig få alla svaren som vi skulle vilja ha. Skickar dig en kram i alla fall ;)

Skrivet av Multimamman den 03 februari, 2006 kl. 22:45 #

Åh, det där inlägget är så rörande skrivet! Jag kan verkligen se dig sitta i kyrkan med sorgsna tårar rinnade nedför kinderna och t.o.m. känna den där åtstramande känslan när strupen snörs samman av återhållen gråt, innan den lossnar. Otroligt fint skrivet. Kram till dig och hoppas tårarna torkat, iaf. för stunden. Sorgen finns där ju alltid... En rörd Ninacian

Skrivet av Ninacian den 04 februari, 2006 kl. 22:23 #

*klump i halsen* Jag brukar oxå tända ljus i kyrkor i bland. och nej, när man tränar yoga, TRÄNAR men, rejält, men på ett sätt man inte är van vid i väst, mina elever är alltid förvånade i börja på terminen när jag säger 'vi tar det lite lugnt' att det får träningsverk ändå..

Skrivet av JenJen den 02 mars, 2008 kl. 19:10 #

Skriv en kommentar:

Namn:
E-post:
URL:

Din kommentar:

HTML Syntax: INTE tillåten