Ja, det kan man verkligen säga. Var till kuratorn förut idag och kände där att det är väldigt mycket som jag bär på för andras skull. Jag har så mycket ilska inom mig som andra har gett mig och ibland ttycker jag att det känns riktigt obefogat att ge mig den. Å andra sidan får jag ju skylla mig själv som inte säger emot, men det är inte alltid så lätt när det är personer som man bryr sig om.

Igår kom den dagen som jag hade hoppats på aldrig skulle komma, en dag som jag hade förträngt då jag inte alls gillar det. Sen får ni säga att det är hemskt av mig att tycka så men jag är jävligt less på att det fortätter hända. Jag har sjuukt många syskon som mina föräldrar så snällt har gett mig, och jag ska inte klaga. Problemet som uppstått för mig är att det är jag som måste se till att hålla kontakt med alla, det är vinsten när man är äldst...

Jag kan med handen på hjärtat säga att jag inte känner mina syskon på det viset som man kanske borde, och för det kan jag tacka dom som satte dom till jorden och lämnade över ansvaret på mig. Det är nog jobbigt som det är med att försöka hålla kontakten med alla syskon, men ännu en gång får jag tacka för att ni tycker att jag inte har nog.

Jag är så sjukt jävla arg över den här situationen, men tydligen så får jag inte ha en åsikt om det då det inte rör mig. Men jag kan tala om att det gör det i allra högsta grad. jag måste leva med att inte känna mina syskon för att JAG inte orkar hålla koll på alla.

Varför ska jag behöva tänka på andra när det är uppenbart att ingen tänkt på mig...

Ja, visst låter det egoistiskt men jag har fan rätt att vara det ibland. Jag har inte varit det under hela mitt vuxna liv och mitt liv har ju inte blivit enklare med tiden.

varför ska jag sitta uppe om natten och tänka på hur det ska bli för er när ni helt klart skiter i hur det blir för mig. 

Jag är så jävla tömd på allt nu så jag orkar inte med erat skit längre, lösa era problem när ni inte kan ställa upp för mig på samma sätt.

jag vet att det finns några som kommer bli upprörda och köra med : då ska jag inte besvära dig nå mer. det är erat val, inte mitt. jag har bara bett om att få ett hyffsat normalt liv, men det var tydligen för mycket begärt