eller hjäälp någon. Nu har vi äntligen hämtat oss från julbordets delikatesser och  så är det redan semledags? Jag har redan inmundigat ett par stycken sådana, i form av "hetvägg". Vet ni inte vad det är? Nähej då, jo det är när man lägger semlan i en tallrik med rykande het mjölk. Mums filibabba! Det kan aldrig bli för många semlor, inte sant?

Hur är den perfekta semlan för just dig? Stor, liten, ingen mandelmassa, massor av mandelmassa, lättgrädde, riktig grädde, hembakt, köpt?...osv../Li

Min favorit:

Hur äter ni era semlor?

 Såhär kanske?

 Eller så här?

Eller så?

Just nu känns internet och bloggar som en guldgruva för oss som vet att uppskatta livets goda.

Överallt kan vi läsa goda recept på julgodis, kakor och andra bakverk. Om dopp i grytan och allehanda ting på julbordet som vi kan äta både en och två dagar och ja, kanske i en veckas tid.

Men även för oss så tar allt roliga slut en dag och efter nyåret så börjar nog den bittra sanningen att gå upp även för oss då vi ställer oss på vågen och sträcken blir alldeles för många, betydligt fler än innan jul, dvs då vi sist vägde oss vilket inte brukar bli så ofta då vi går mer på känslan hur våra kläder känns på kroppen.

Men....hör och häpna, en del av oss tänkte därför fokusera på att visa att man kan äta HCHF och samtidigt gå ner i vikt vilket är vårt mål. Nåja, vi börjar kanske med en månad sen får vi se och det beror lite på hur vi mår men vi ska nog kunna spotta i nävarna vi med och skärpa till oss....

Hänger ni på?

/Caye/

Känsliga läsare VARNAS!!!

Jag tror jag behöver ett råd.

Har fått höra från säker källa att sex är orsaken till viktminskning, att man förlorar en massa kalorier på bus.

Så, hur göra nu då?

Om man nu gillar att busa, ett par timmar eller tre var och varannan dag.

Ska jag kompensera kaloriförlusten med en extra smörgås innan eller direkt efteråt? Eller jag kanske behöver äta två?

Har ju absolut ingen lust att avstå från vare sig det ena eller det andra nu då jag äntligen funnit den eftertraktade G punkten. Och till er som har svårt att finna den kan jag avslöja vart den gömt sig.

Direkt då du kommer in, första våningen och fönstret mot gården !

Men, min fråga är alltså, hur göra om jag vill ha samma status vad gäller mängd kalorimängd då jag kliver i sängen som ur?  För den här informationen som jag nyss tagit del av gav mig nästan en liten chock. Inte undra på att jeansen börjar hänga.

/Caye/

Här kommer ett recept på kakor som är otroligt enkla att göra, snabbt går det också.

Ett verkligt kaloribombarrecept, rena rama godiset!

Dumlekakor:

Määään, nu blev dä så där konstigt igen.

Passagen å Passagen å Passagen....

Hur ä dä mä er egäntligen???

Nu fikk ja in livsnjutaren i dubbel upplaga.

Å sen så står dä att denna sidan inte finns.

Men dä jör den ju.

För ja skriver ju i den.

Hur menar den där som sitter där å skriver att sidan inte finns?

Ja förstår inte sånt här.

Näääää.

Ja håpas att det där jättejättejättestora jobbet snart ä klart.

Så att allt blir som på den gamla vanliga tiden.

Fast bättre.

Ja håpas att ni i Redaksjonsblogen ä livsnjutare allesammans.

Dä kan ni behöva ibland.

Dä tyker ja.



Tjära helsningar från LIlla My

Detta är en symbol för en livsnjutare tyker ja.

Han hetär Karlsson på taket.

Han gillar köttbullar.

Så därför äter han jättemånga köttbullar.

Och så är han en lagom rund man i sin besta ålder.

Han tykker om sej sjelv också.

Dä ä jätteviktigt.

Tykk om er sjelva, alla läsare!

Ni ä bra allesammans.

Världens bästa bloggare, dä ä ni!

Å Karlsson på taket.

Han ä Världens bästa Karlsson.

Så dä så!

TJära helsningar från Lilla My
(världens bästa Lilla My, så dä så!)
 

 
Kaloribombarna är en annorlunda, förhoppningsvis inspirerande och livsbejakande blogg för oss med njutning som livsstil. En blogg med mjukare och mer tillåtande attityd mot livets höjdpunkter skulle man kunna säga. Kaloribombarna riktar sig till de inte alltför nitiska människorna vad det gäller att hela tiden tänka på sin vikt och pröva alla olika dieter och bantningstips som sprider sig som en löpeld genom mediabruset.

Det var nästan ett enhälligt beslut att hoppa över det första kurstillfället. Att manuellt döda grisen tilltalade inte alla hungriga deltagarna. Det var endast Sune Cementbuk som ville avrätta den grymntande maträtten. Han ville dock göra det för att studera hur varmt blod i blodpuddingen fungerade, kontra vanligt, avsvalnat blod.
 

Vi tog därför lunch istället.
 

Väl mött vid nästa kusrtillfälle!

Karl O. Rie

Detta med studiecirkel i matlagning skapade viss uppståndelse igår på mötet för de potentiella deltagarna.
Inte trodde vi väl att det skulle kunna vara så många frågor, för en enkel matlagningscirkel.
Men, ett litet urval ur protokollet:

1. Lokal.
2. namnförslag
3. veckodag

1) Lokalen visade sig inte hålla måttet. Den var för liten helt enkelt. Vi får som bäst in sju av våra deltagare i den. Och av dessa sju så är det brar tre som går in genom dörrkarmen. Men, en hangar i närheten är under uppsikt. Vi ska bara se hur många flygplan som finns kvar där inne. I bästa fall så får vi den mest effektiva grillen i hela HCHF:s historia.

2) Namnet "KostCirkeln" hade tydligen en lite för negativ klang. Den förde tankarna till LCHF och andra missvisande kostcirkulationer. Efter att tre av deltagarna fallit i gråt så kom vi fram till att byta namn. Vi kom dock inte fram till något bra, just för stunden. "Rondellhundarna" föll inte i saken! (he he)

3) Vi vet att ni är hungriga. Men att ha en cirkel i matlagning sexton gånger i veckan ansåg vi som tämligen omöjligt. Men, här kan det finnas utrymme för kompromisser.

Vi får, gemensamt återkomma i ärendet.

Karl O. Rie
 

Att veta va´ man ska eta

e intä allti lätt.

Då kan dä va bra att veta

att mat är lätt som plätt.

Man tar det som man haver

och stoppar i sin mun.

Och om det är kadavär,

så sjär en sjiva tunn.



Dikt av Lilla My
(visst var den bra!)

och Sandra Bullock har även de insett det vackra i att ha lite hull:-)

Om ni vill se fler kändisar som insett det, så klicka på bilderna:-P

 Enderby!
av
Anthony Burgess

Frukosten var överdådig! Jag skyndade mig att ta några bilder av den innan allt blev länsat:-P Efter frukosten så var det dags att vila lite så att kalorierna skulle fästa ordentligt! Här kan ni se bilderna som jag tog;
 

 Sen vi hade vilat ett par timmar så fick vi ett litet mellanmål för att orka med dagens övning. Den bestod i att vi skulle försöka att vänja oss vid att se på de riktigt magra människorna, utan att äcklas. (Blondie var inte med då, hon hade beställt tid hos vår lägerdoktor för att få någon sorts specialundervisning, ja Blondie kan nog behöva extralektioner av allt, precis allt:-)

Det gick trots allt ett äcklat sus genom oss som var församlade, när de visade följande bilder; 
 

Efter ett tag så fick de där personerna komma in och visa sig på riktigt...och efter ett par timmars handfasta och grundliga studier så fick de oss att åtminstone finna dem uthärdliga:-P
Sedan!...så var det dags för middag!

Resten av kvällen var inte direkt lugn, vad gäller kaloriförbrukande incidienter, vi skulle inför andra grupper demonstrera vår lilla datormotion och jag såg minsann hur tårna krullade sig på både den ena och den andra! 

Vad mer som inträffade kanske någon annan deltagare har skrivit om:-)
//Li

till vår eminenta redaktion. Vi vill gärna få även läsarnas respons och synpunkter på den undran som framgår av brevet som följer.

Hej bästaste redaktionen för Kaloribombarna, (förövrigt den bästa blogg jag nånsin läst) jag har en fråga som jag hoppas att ni kan hjälpa mig med.

Det är så att min make göder mig! Han proppar i mig godsaker, feta såser, bakelser och allt gott som man bara kan tänka sig. Dygnet runt!! Vad bra, tänker ni förstås då! Jo så tyckte jag först också, det är fint med en make som bara vill ha mer och mer av en:-) Problemet är dock att jag nu knappt ryms i vår säng, som ändå är en dubbel dubbelsäng, ja detta för att maken också skall få plats där, även om han mest vill ligga och gunga på min mage!

Jag kan inte längre själv vända mig i sängen, inte stiga upp och förmodligen inte ens komma ut genom sovrumsdörren! Tänk om jag blir sjuk och måste till sjukhus? Hur gör man då? Jag tänker mer och mer på allt detta och försöker att få maken att inse att vi inte kan fortsätta på dette viset. Men han vägrar att lyssna på mig! Han praktiskt taget hotar mig om jag vägrar äta, han lämnar mig om jag går ner i vikt, säger han! Det får han inte göra, vem skall då ta hand om lilla mig? Jag vill inte bli MAGER, bara vara lite fet! Hjälp mig, hur skall jag få maken att förstå att detta inte går längre? Mvh/Gilda

Kaloribombar-redaktionen/Li

Sumobrottaren, stor och fet
ett kaloribyggt kraftpaket
men av bilden kan man lära
att inte sitta alltför nära

FATMAN

Fortsättning från del 3..

Till slut kom vi då fram till vårt mål. Solen stod nu högt på himlen och vi kände hur svettdropparna letade sig ner genom nackhåret och vägdammet la sig som en hinna över läpparna. Vi  beslutade oss för att ta genvägen genom skogen, dels för att vinna lite tid, men också för att få mer skugga. Så fort vi kom in bland de höga granarna kände vi  en svag men ändå svalkande vind och det kändes genast mycket lättare att andas.
Stämningen var mycket speciell och nästan lite trolsk med solstrålarna som silade ner mellan träden.

Vi var nu alla märkbart påverkade av resan och den tidigare hettan, men samtidigt så kändes det lite omtumlande, ja det kändes precis som att detta var vår ”plats på jorden" och som att allt i världen var så självklart. Samtidigt noterade vi att det var ovanligt mycket människor i rörelse vid skogskanten. Efter ett tag hörde vi trummor och musik, ungefär som karnevalsmusik, vi fick en känsla av att det var infödingar som spelade musik i sin djungel, men att vi var säkra här i vår egen djungel. Vi stod där en stund, högt skrattande åt allehanda ting, när en grupp bestående av ca 10 stadiga personer stannar precis intill oss. En av dem går in en bit mot oss och säger något till Karl O Rie, han förklarar sen för oss att han frågat ifall vi var redo för vår buffé, gissa om vi var det!

När vi kom fram så möttes vi av kända glada människor. Flera av dem hade kommit redan kvällen innan. Några hade husvagnar med sig. Vi fick först av allt reda på var vi skulle bo. Ett helt ok rum med gott om utrymme för oss alla.  
Nu börjar äntligen vår lägervistelse på allvar. Den kanske jag berättar mer om senare.

//Li 

Jag fick en underbar fråga på kursen i Spanien ....
Ska vi gå hem till dig, eller hem till mig? Ska vi göra som dom andra, och ägna oss åt varandra, eller ska var och sköta sitt?(LCHF)