Detta med studiecirkel i matlagning skapade viss uppståndelse igår på mötet för de potentiella deltagarna.
Inte trodde vi väl att det skulle kunna vara så många frågor, för en enkel matlagningscirkel.
Men, ett litet urval ur protokollet:

1. Lokal.
2. namnförslag
3. veckodag

1) Lokalen visade sig inte hålla måttet. Den var för liten helt enkelt. Vi får som bäst in sju av våra deltagare i den. Och av dessa sju så är det brar tre som går in genom dörrkarmen. Men, en hangar i närheten är under uppsikt. Vi ska bara se hur många flygplan som finns kvar där inne. I bästa fall så får vi den mest effektiva grillen i hela HCHF:s historia.

2) Namnet "KostCirkeln" hade tydligen en lite för negativ klang. Den förde tankarna till LCHF och andra missvisande kostcirkulationer. Efter att tre av deltagarna fallit i gråt så kom vi fram till att byta namn. Vi kom dock inte fram till något bra, just för stunden. "Rondellhundarna" föll inte i saken! (he he)

3) Vi vet att ni är hungriga. Men att ha en cirkel i matlagning sexton gånger i veckan ansåg vi som tämligen omöjligt. Men, här kan det finnas utrymme för kompromisser.

Vi får, gemensamt återkomma i ärendet.

Karl O. Rie
 

Att veta va´ man ska eta

e intä allti lätt.

Då kan dä va bra att veta

att mat är lätt som plätt.

Man tar det som man haver

och stoppar i sin mun.

Och om det är kadavär,

så sjär en sjiva tunn.



Dikt av Lilla My
(visst var den bra!)

och Sandra Bullock har även de insett det vackra i att ha lite hull:-)

Om ni vill se fler kändisar som insett det, så klicka på bilderna:-P

 Enderby!
av
Anthony Burgess

Frukosten var överdådig! Jag skyndade mig att ta några bilder av den innan allt blev länsat:-P Efter frukosten så var det dags att vila lite så att kalorierna skulle fästa ordentligt! Här kan ni se bilderna som jag tog;
 

 Sen vi hade vilat ett par timmar så fick vi ett litet mellanmål för att orka med dagens övning. Den bestod i att vi skulle försöka att vänja oss vid att se på de riktigt magra människorna, utan att äcklas. (Blondie var inte med då, hon hade beställt tid hos vår lägerdoktor för att få någon sorts specialundervisning, ja Blondie kan nog behöva extralektioner av allt, precis allt:-)

Det gick trots allt ett äcklat sus genom oss som var församlade, när de visade följande bilder; 
 

Efter ett tag så fick de där personerna komma in och visa sig på riktigt...och efter ett par timmars handfasta och grundliga studier så fick de oss att åtminstone finna dem uthärdliga:-P
Sedan!...så var det dags för middag!

Resten av kvällen var inte direkt lugn, vad gäller kaloriförbrukande incidienter, vi skulle inför andra grupper demonstrera vår lilla datormotion och jag såg minsann hur tårna krullade sig på både den ena och den andra! 

Vad mer som inträffade kanske någon annan deltagare har skrivit om:-)
//Li

till vår eminenta redaktion. Vi vill gärna få även läsarnas respons och synpunkter på den undran som framgår av brevet som följer.

Hej bästaste redaktionen för Kaloribombarna, (förövrigt den bästa blogg jag nånsin läst) jag har en fråga som jag hoppas att ni kan hjälpa mig med.

Det är så att min make göder mig! Han proppar i mig godsaker, feta såser, bakelser och allt gott som man bara kan tänka sig. Dygnet runt!! Vad bra, tänker ni förstås då! Jo så tyckte jag först också, det är fint med en make som bara vill ha mer och mer av en:-) Problemet är dock att jag nu knappt ryms i vår säng, som ändå är en dubbel dubbelsäng, ja detta för att maken också skall få plats där, även om han mest vill ligga och gunga på min mage!

Jag kan inte längre själv vända mig i sängen, inte stiga upp och förmodligen inte ens komma ut genom sovrumsdörren! Tänk om jag blir sjuk och måste till sjukhus? Hur gör man då? Jag tänker mer och mer på allt detta och försöker att få maken att inse att vi inte kan fortsätta på dette viset. Men han vägrar att lyssna på mig! Han praktiskt taget hotar mig om jag vägrar äta, han lämnar mig om jag går ner i vikt, säger han! Det får han inte göra, vem skall då ta hand om lilla mig? Jag vill inte bli MAGER, bara vara lite fet! Hjälp mig, hur skall jag få maken att förstå att detta inte går längre? Mvh/Gilda

Kaloribombar-redaktionen/Li

Sumobrottaren, stor och fet
ett kaloribyggt kraftpaket
men av bilden kan man lära
att inte sitta alltför nära

FATMAN

Fortsättning från del 3..

Till slut kom vi då fram till vårt mål. Solen stod nu högt på himlen och vi kände hur svettdropparna letade sig ner genom nackhåret och vägdammet la sig som en hinna över läpparna. Vi  beslutade oss för att ta genvägen genom skogen, dels för att vinna lite tid, men också för att få mer skugga. Så fort vi kom in bland de höga granarna kände vi  en svag men ändå svalkande vind och det kändes genast mycket lättare att andas.
Stämningen var mycket speciell och nästan lite trolsk med solstrålarna som silade ner mellan träden.

Vi var nu alla märkbart påverkade av resan och den tidigare hettan, men samtidigt så kändes det lite omtumlande, ja det kändes precis som att detta var vår ”plats på jorden" och som att allt i världen var så självklart. Samtidigt noterade vi att det var ovanligt mycket människor i rörelse vid skogskanten. Efter ett tag hörde vi trummor och musik, ungefär som karnevalsmusik, vi fick en känsla av att det var infödingar som spelade musik i sin djungel, men att vi var säkra här i vår egen djungel. Vi stod där en stund, högt skrattande åt allehanda ting, när en grupp bestående av ca 10 stadiga personer stannar precis intill oss. En av dem går in en bit mot oss och säger något till Karl O Rie, han förklarar sen för oss att han frågat ifall vi var redo för vår buffé, gissa om vi var det!

När vi kom fram så möttes vi av kända glada människor. Flera av dem hade kommit redan kvällen innan. Några hade husvagnar med sig. Vi fick först av allt reda på var vi skulle bo. Ett helt ok rum med gott om utrymme för oss alla.  
Nu börjar äntligen vår lägervistelse på allvar. Den kanske jag berättar mer om senare.

//Li 

Jag fick en underbar fråga på kursen i Spanien ....
Ska vi gå hem till dig, eller hem till mig? Ska vi göra som dom andra, och ägna oss åt varandra, eller ska var och sköta sitt?(LCHF)

Kaloribombarna har idag ett förslag till kravbrev som man kan skriva ut, och skriva på, och lämna in till skolan/dagis, med krav på riktig mat till sitt/sina barn. En utmärkt idé. Komplement till namninsamlingar. ..................

Mera mat, fetare mat. Mera god mat!!

Enkelt, min kära Dr.....

Kolla in de här sidorna .....www.kaloribombarna.se/nyheter/ www.kaloribombarna.se www.kaloribombarna.se www.kaloribombarna.ifokus.se  

Grattis Marcus Birro, till framgångarna i "På Spåret"!!!

Han får inget säga. Men vi vet. Vi har nämligen varit på "På Spåret"-middag!
Ja, egentligen så handlade en fråga om mat. Vilka är inte bäst att kalla in som experter då, om inte Kaloribombarna!

Nu vet du det, att Marcus Birro gick till final i "På Spåret". Hur det gick, det vet vi inte förrän efter kvällens inspelning!

Visst kan man äta franskt bröd till griskött. Man kan ät det minst tre gånger om dagen. Det är inte det franska språket som är det stora problemet. Man kan faktiskt kommunicera med fransmän och fransyskor också. Det är grisarna man kan få lite problem med att komma till rätta med alla grymtningar. Men GI-sekterna verkar ju vara bra på att grymta.
Fransyskan är föresten inget griskött. Det är nötkött. Och det är perfekt, även för nötallergiker.

Skärpning!
Kom inte med falska rapporter, Matfrisk!

Ja, vi bär ju förstås inga saker. Vi kommer inte till lägenheter som ligger minst en trappa upp, om det inte finns en varuhiss. Vi vill ha tillgång till färdtjänst enda fram till porten.
Vår hjälp består i att länsa och tömma ditt kylskåp. Man vill ju inte lämna någon mat efter sig när man flyttar.
Men, kom ihåg att beställa hem lite pizza. Vi vill ha vår lagstadgade lunchrast också!

Nu har även Kalori-bombarna skrivit böcker! Hittills bara två, men fler kanske är på G :-) Kolla på vår högersida och beställ, beställ, beställ!! All vinst går till mat!! //Li

PS/ Nu vill vi få reklam!:-)

Jag trodde att läkare som praktiserade fel blev av med sin läkarlegetimation. Men detta gäller visst inte, i alla fall inte Dr. Dahlqvist!

 Sanningens Öga!

Jag fick pippi när jag  fick se denna starka unga broiler till man! Snäll som jag är så frågade jag om han samtyckte till att jag visade en bild på honom på vår bloggsida. Det hade han inget emot. Han till och med bad mig hälsa att han är singel och fri som en fågel!

Så, ni som är ensamma: kontakta honom vet jag! Han är väldigt mjuk och fin. Om ni lämnar era namn under "kommentarer" så kan jag framföra de till honom.

/ Kråkan