Jag vill ha förslag på hur man mest kalorieffektivt kan genomföra någon form av tipsrunda eller liknande aktivitet. D.v. s. den får inte dra för många kalorier. Man kanske kan ordna en som man genomför via internet? Några förslag? Förutsättningarna för denna tipsrunda bör förstås vara att det är många matuppehåll.

Känsliga läsare VARNAS!!!

Jag tror jag behöver ett råd.

Har fått höra från säker källa att sex är orsaken till viktminskning, att man förlorar en massa kalorier på bus.

Så, hur göra nu då?

Om man nu gillar att busa, ett par timmar eller tre var och varannan dag.

Ska jag kompensera kaloriförlusten med en extra smörgås innan eller direkt efteråt? Eller jag kanske behöver äta två?

Har ju absolut ingen lust att avstå från vare sig det ena eller det andra nu då jag äntligen funnit den eftertraktade G punkten. Och till er som har svårt att finna den kan jag avslöja vart den gömt sig.

Direkt då du kommer in, första våningen och fönstret mot gården !

Men, min fråga är alltså, hur göra om jag vill ha samma status vad gäller mängd kalorimängd då jag kliver i sängen som ur?  För den här informationen som jag nyss tagit del av gav mig nästan en liten chock. Inte undra på att jeansen börjar hänga.

/Caye/

Det var nästan ett enhälligt beslut att hoppa över det första kurstillfället. Att manuellt döda grisen tilltalade inte alla hungriga deltagarna. Det var endast Sune Cementbuk som ville avrätta den grymntande maträtten. Han ville dock göra det för att studera hur varmt blod i blodpuddingen fungerade, kontra vanligt, avsvalnat blod.
 

Vi tog därför lunch istället.
 

Väl mött vid nästa kusrtillfälle!

Karl O. Rie

Detta med studiecirkel i matlagning skapade viss uppståndelse igår på mötet för de potentiella deltagarna.
Inte trodde vi väl att det skulle kunna vara så många frågor, för en enkel matlagningscirkel.
Men, ett litet urval ur protokollet:

1. Lokal.
2. namnförslag
3. veckodag

1) Lokalen visade sig inte hålla måttet. Den var för liten helt enkelt. Vi får som bäst in sju av våra deltagare i den. Och av dessa sju så är det brar tre som går in genom dörrkarmen. Men, en hangar i närheten är under uppsikt. Vi ska bara se hur många flygplan som finns kvar där inne. I bästa fall så får vi den mest effektiva grillen i hela HCHF:s historia.

2) Namnet "KostCirkeln" hade tydligen en lite för negativ klang. Den förde tankarna till LCHF och andra missvisande kostcirkulationer. Efter att tre av deltagarna fallit i gråt så kom vi fram till att byta namn. Vi kom dock inte fram till något bra, just för stunden. "Rondellhundarna" föll inte i saken! (he he)

3) Vi vet att ni är hungriga. Men att ha en cirkel i matlagning sexton gånger i veckan ansåg vi som tämligen omöjligt. Men, här kan det finnas utrymme för kompromisser.

Vi får, gemensamt återkomma i ärendet.

Karl O. Rie
 

Frukosten var överdådig! Jag skyndade mig att ta några bilder av den innan allt blev länsat:-P Efter frukosten så var det dags att vila lite så att kalorierna skulle fästa ordentligt! Här kan ni se bilderna som jag tog;
 

 Sen vi hade vilat ett par timmar så fick vi ett litet mellanmål för att orka med dagens övning. Den bestod i att vi skulle försöka att vänja oss vid att se på de riktigt magra människorna, utan att äcklas. (Blondie var inte med då, hon hade beställt tid hos vår lägerdoktor för att få någon sorts specialundervisning, ja Blondie kan nog behöva extralektioner av allt, precis allt:-)

Det gick trots allt ett äcklat sus genom oss som var församlade, när de visade följande bilder; 
 

Efter ett tag så fick de där personerna komma in och visa sig på riktigt...och efter ett par timmars handfasta och grundliga studier så fick de oss att åtminstone finna dem uthärdliga:-P
Sedan!...så var det dags för middag!

Resten av kvällen var inte direkt lugn, vad gäller kaloriförbrukande incidienter, vi skulle inför andra grupper demonstrera vår lilla datormotion och jag såg minsann hur tårna krullade sig på både den ena och den andra! 

Vad mer som inträffade kanske någon annan deltagare har skrivit om:-)
//Li

Fortsättning från del 3..

Till slut kom vi då fram till vårt mål. Solen stod nu högt på himlen och vi kände hur svettdropparna letade sig ner genom nackhåret och vägdammet la sig som en hinna över läpparna. Vi  beslutade oss för att ta genvägen genom skogen, dels för att vinna lite tid, men också för att få mer skugga. Så fort vi kom in bland de höga granarna kände vi  en svag men ändå svalkande vind och det kändes genast mycket lättare att andas.
Stämningen var mycket speciell och nästan lite trolsk med solstrålarna som silade ner mellan träden.

Vi var nu alla märkbart påverkade av resan och den tidigare hettan, men samtidigt så kändes det lite omtumlande, ja det kändes precis som att detta var vår ”plats på jorden" och som att allt i världen var så självklart. Samtidigt noterade vi att det var ovanligt mycket människor i rörelse vid skogskanten. Efter ett tag hörde vi trummor och musik, ungefär som karnevalsmusik, vi fick en känsla av att det var infödingar som spelade musik i sin djungel, men att vi var säkra här i vår egen djungel. Vi stod där en stund, högt skrattande åt allehanda ting, när en grupp bestående av ca 10 stadiga personer stannar precis intill oss. En av dem går in en bit mot oss och säger något till Karl O Rie, han förklarar sen för oss att han frågat ifall vi var redo för vår buffé, gissa om vi var det!

När vi kom fram så möttes vi av kända glada människor. Flera av dem hade kommit redan kvällen innan. Några hade husvagnar med sig. Vi fick först av allt reda på var vi skulle bo. Ett helt ok rum med gott om utrymme för oss alla.  
Nu börjar äntligen vår lägervistelse på allvar. Den kanske jag berättar mer om senare.

//Li 

Fortsättningen på vår lägervistelse som ni kan läsa om här, blev minst sagt både kaotisk och rolig. På den fortsatta vägen dit så låg ju vägen helt öde förutom några stackars fotgängare som flydde i vild panik när vi kom dundrande och sjungande för full hals. Blondie tyckte att vi skulle stanna när hon såg en reslig man stå vid vägkanten med tummen upp, men var skulle han få plats? Han får sitta i mitt knä, sa Blondie, men hallå där köp blåbär, utrymmet till taket, från Blondies airbags var inte stort om man säger så:-) Så vi fick skippa detta, även om det kändes lite surt. Hade varit trevligt med lite mer manlig förtjusning över vår skönhet:-)

Nåja, Kurt vår trevlige läsare, hade lyckats få sig en plats i vår bil och och gjorde nu allt för att flirta in sig hos Cia. Ja helt ointresserad var ju inte hon heller. (såg allt hur hon i smyg smekte honom på låret (hyschs!!) Blondie tittade lite lömskt åt deras håll, hon hade väl själv bespetsat sig på lite intresse från det hållet.

Cay, som är lite blyg tittade ut genom fönstret och helt plötsligt så skrek hon till. Hon hade fått se ett vildsvin där utanför och ville att vi skulle stanna och titta närmare på det. Vår chaufför (ingen av oss får plats bakom en ratt) var en spenslig liten man, som vi med stor omsorg valt just därför (så att ingen av oss kvinnor skulle finna honom attraktiv) stannade bums, mest för att Karl O Rie (vars röst vi tydligt hörde från godsvagnen/släpet där han satt ensam) skrek om att där fanns mat! Vår chaufför har lärt sig, att skriker någon "mat"! då är det bara att stanna!
Det tog inte lång stund innan vi kvinnor insåg Karl O Ries mordiska plan. Han ville infånga och grilla vildsvinet!

Nono...vi kvinnor som är djurvänner ville inte höra talas om sådan barbari! Både Cay och jag själv Li...började gråta vid blotta tanken! Lilla MY som själv har en gris på uppfödning hemma i sitt kök, tyckte inte att det var så farligt.

De övriga förhöll sig neutrala. Nu började vi som var emot detta, att argumentera om att vi ju skulle fasta och så..ja vi grillade verkligen Karl och ja faktiskt nästan antydde om en grillning av någon annan än vildsvinet. När inget verkade att hjälpa (Karls hunger var enorm)..så tog Magica till sina trollkonster och vips så var han fjättrad vid sin sittplats (ja det krävs lite magi för att rå på en sådan stadig man) Kajsa Kavat och Kakan klappade i händerna av förtjusning! De är rätt nya i vårt gäng och hade inte tidigare sett Magicas trolleritricks:-) Vi for vidare mot vårt mål. Nu var vi ordentligt hungriga! De små matbitar som vi hade stannat av då och då för att förse oss av, var slut!  Slut!
Kan ni tänka er ett värre öde? Nu hägrade den härliga buffén som skulle inleda vårt fasteläger, ja vi måste ju bunkra upp ordentligt innan vi börjar intaget av flytande föda!

Måste fundera över om jag kan lämna ut fler detaljer från lägret, OM så kommer det en fortsättning...
//Li

Karl O Rie är inte helt sanningsenlig i sin berättelse! Läs här..

Faktum är att vi tvingades att ta in på ett vandrarhem efter att vi kommit endast halvvägs! Där hade de nämligen viktkontroll av fordonet. Detta på grund av att "Någon"..Grrr! hade anmält just detta som en asfaltförstörare! Fast visst, när vi blickade bakåt så såg vi ju de enorma och djupa ränderna som visade var vi farit fram. Vi blev dock väldigt besvikna, eftersom vi, när vi hejdades, trodde att det var en mat och vätskekontroll och att vi skulle få fylla på vår nu tomma matsäck!

Poliserna tittade först på oss som om de inte trodde sina ögon. Nej tror jag det! De hade säkert aldrig sett så många vackra kvinnor och män på samma gång! Men de måste göra sitt jobb sa de, vi skulle få betala för kostnaderna som uppstod när de måste stänga av vägen. Men DÅ, vet ni vad vi gjorde? Näe, hur kunde ni gissa det? Vi skickade fram Blondie förstås! Jodå, när Blondie är i sitt esse så kan ingenting gå fel! Poliserna såg lätt omtöcknade ut när vi vinkade adjö till dem;-P

Ja vi tog alltså in på ett vandrarhem. Det tar ju en stund för poliserna att stänga av resten av vägen fram till lägret! Ja ni hörde rätt! Vi skulle få åka ensamma på vägen ända fram, ni vill nog inte veta hur Blondie lyckades att förhandla sig till det;-) Nåja, vi bestämde oss för att göra det bästa möjliga av situationen.

Eftersom Blondie omedelbart raggade upp en läkare som också befann sig på vandrarhemmet, så tyckte vi inte att hon ensam skulle få leka doktor med honom! Nån jäla rättvisa skall det väl ändå vara, inte sant?
Nåja, det Karl O Rie kallar för Monopol, asgarv!...var en alldeles speciell form av det spelet! Vi passade även på att få alla våra instrument godkända, Detta för att spara in den tid som vi nu fick ödslad bort, på grund av den där "Någon" som av ren och skär avundssjuka anmälde oss! Det skall iallafall bli roligt när vi kommer fram. En stor buffe med mat och dryck i mängder väntar på oss vid framkomsten. //Li