Fortsättning från del 3..

Till slut kom vi då fram till vårt mål. Solen stod nu högt på himlen och vi kände hur svettdropparna letade sig ner genom nackhåret och vägdammet la sig som en hinna över läpparna. Vi  beslutade oss för att ta genvägen genom skogen, dels för att vinna lite tid, men också för att få mer skugga. Så fort vi kom in bland de höga granarna kände vi  en svag men ändå svalkande vind och det kändes genast mycket lättare att andas.
Stämningen var mycket speciell och nästan lite trolsk med solstrålarna som silade ner mellan träden.

Vi var nu alla märkbart påverkade av resan och den tidigare hettan, men samtidigt så kändes det lite omtumlande, ja det kändes precis som att detta var vår ”plats på jorden" och som att allt i världen var så självklart. Samtidigt noterade vi att det var ovanligt mycket människor i rörelse vid skogskanten. Efter ett tag hörde vi trummor och musik, ungefär som karnevalsmusik, vi fick en känsla av att det var infödingar som spelade musik i sin djungel, men att vi var säkra här i vår egen djungel. Vi stod där en stund, högt skrattande åt allehanda ting, när en grupp bestående av ca 10 stadiga personer stannar precis intill oss. En av dem går in en bit mot oss och säger något till Karl O Rie, han förklarar sen för oss att han frågat ifall vi var redo för vår buffé, gissa om vi var det!

När vi kom fram så möttes vi av kända glada människor. Flera av dem hade kommit redan kvällen innan. Några hade husvagnar med sig. Vi fick först av allt reda på var vi skulle bo. Ett helt ok rum med gott om utrymme för oss alla.  
Nu börjar äntligen vår lägervistelse på allvar. Den kanske jag berättar mer om senare.

//Li 

Jag fick en underbar fråga på kursen i Spanien ....
Ska vi gå hem till dig, eller hem till mig? Ska vi göra som dom andra, och ägna oss åt varandra, eller ska var och sköta sitt?(LCHF)

Kaloribombarna har idag ett förslag till kravbrev som man kan skriva ut, och skriva på, och lämna in till skolan/dagis, med krav på riktig mat till sitt/sina barn. En utmärkt idé. Komplement till namninsamlingar. ..................

Mera mat, fetare mat. Mera god mat!!

Enkelt, min kära Dr.....

Visst kan man äta franskt bröd till griskött. Man kan ät det minst tre gånger om dagen. Det är inte det franska språket som är det stora problemet. Man kan faktiskt kommunicera med fransmän och fransyskor också. Det är grisarna man kan få lite problem med att komma till rätta med alla grymtningar. Men GI-sekterna verkar ju vara bra på att grymta.
Fransyskan är föresten inget griskött. Det är nötkött. Och det är perfekt, även för nötallergiker.

Skärpning!
Kom inte med falska rapporter, Matfrisk!

Ja, vi bär ju förstås inga saker. Vi kommer inte till lägenheter som ligger minst en trappa upp, om det inte finns en varuhiss. Vi vill ha tillgång till färdtjänst enda fram till porten.
Vår hjälp består i att länsa och tömma ditt kylskåp. Man vill ju inte lämna någon mat efter sig när man flyttar.
Men, kom ihåg att beställa hem lite pizza. Vi vill ha vår lagstadgade lunchrast också!