Talande Bevis

Jag heter Eva, är 59 år och en tjockis, mer utanpå än inuti, nu.

Mina viktproblem började sakta men säkert efter en sköldkörtel operation, för nästan 30 år sedan. Kg lades till kg, väldigt sakta meeeen fortsatte även efter det att jag fick rätt på min medicin dos. Har varit med i viktväktarna 1 gång samt gjort några försök till att gå ner. De kg jag gick ner kom tillbaka plus några till.

Jag har haft högt blodtryck några år och i september 2008 fick jag vid min årliga kontroll veta att jag hade diabetes 2 och att jag skulle börja med tabletter med en gång. Vilken chock. Snacka om att leva med huvudet i sanden. Jag anser mig vara rätt så medveten om kost och rörelse, vi har anlagen för allt ovan i släkten, ändå blev jag chockad att det hände mig ;-((

När det gäller träning har jag i vuxen ålder alltid hållt igång; styrketräning, gympa, cykling, promenader, allt i vardagsmotion, är ingen tävlingsmänniska.

Atkins, GI fick jag kontakt med för ca 4 år sedan, gillade vad jag läste men fick inget grepp om det, tyckte det var svårt med fettet och att äta så många gånger.

2008, med början i november, gick jag en kurs för Anna Hallén och då fattade jag. Kursen var 6 tillfällen, var fjortonde dag, mycket bra upplägg, lite teori sedan praktik i 2 veckor och återkoppling vid nästa träff.

Jag berättade för min Diabetes sköterska och min dietist att jag anmält mig till en kurs. Sköterskan tyckte det var ok men dietisten tyckte inte om det och sa att jag kunde få B-vitamin brist av denna kost. Jag bad om forskningsrapport om detta. har fortfarande inte fått någon.

Kursen med Anna och kostomläggningen gick bra, nästan. Jag hade och har fortfarande svårt med fett, att äta 3 gånger om dagen, mellanmål för att nämna några. Jag har inga hungerskänslor, i mångaår har jag ätit en ibland/högst två gånger/dygn. Jag har alltid druckit mycket vatten, nästan aldrig (högt räknat 5g/år) läsk eller juice.

Jag äter GOTT var dag, är aldrig hungrig, ingen uppblåst mage, ingen luft som vill ut, en tarm som fungerar.
Mitt blodsocker 5,3, UTAN tabletter, mitt blodtryck är "lite väl lågt" enligt min läkare, 117/62, därför har jag börjat halvera min blodtrycksmedicin. Detta känns underbart. Jag har oxå blivit av med min värk och det mesta av mitt eksem.

Min vikt däremot har inte minskat så mycket, pendlar mellan 5-6 kg minus. Detta är inte mycket men kosten har läkt ut så mycket annat i min misshandlade (pga felaktig mat) kropp att jag vet att jag skall vara nöjd så här långt. MEN jag skulle ljuga om jag sa att glad för dessa kg. LCHF/GI har blivit min livsstil och jag älskar det.

Visst spelar min hjärna mig spratt ibland, för det mesta kan jag stålsätta mig. Numera kan jag vid dessa tillfälle (kanske 3) köpa 2 av de jag tycker om, jag är kräsen på godis, det blir kanske 10 bitar som jag för det mesta inte äter upp, känner mig tung, trött och olustig i kroppen. Den känslan känner jag igen från tiden innan LCHF/GI. Jag hade en Toblerone frossa för flera månader sedan, kunde inte sluta äta, 3 st 400 gr gick åt på kort tid. Det var gott men skrämmande att inte kunna låta bli, som ett brev på posten fick jag eksem och värk, magen började oxå krångla. Inte roligt. Toblerone köper jag inte mer.

Detta var min berättelse så här långt. Resan är inte slut. Jag återkommer med fortsättningen.

Ha En Fortsatt Skön Sommar
Eva Z

 

Ett vackert och svårt ord för ett vanligt fenomen... Fenomenet att människor är mindre benägna att agera om de är många, jämfört om de är ensamma, eftersom alla tror att någon annan ska göra det.

Talande Bevis är en underbar sida. Fantastiska berättelser. Många läsare. Och jag tror att det finns en stor nyfikenhet och ett enormt intresse. Men berättelserna kommer inte in i tillräckligt mängd just nu ... snart är det tomt på inlägg.

Vi vet att Ni är många därute med en positiv berättelse. Nu ska vi bara få just Dig att skriva ner några rader och skicka in den. Vi kan inte fastna i Genovese Syndrome, att hela tiden hoppas på att någon annan ska göra det.

Just DIN berättelse är viktig. Även små saker i vardagen är viktiga. Du berhöver inte skriva en roman. Så sätt dig framför tangentbordet och skriv in Din berättelse redan idag.

Jag är en 45-årig kvinna som måste berätta om hur bra jag mår efter att ha ätit LCHF-kost i ett halvår.

Det började i december 2008 då min sambo tänkte börja med LCHF för att gå ned i vikt. Han tyckte jag skulle läsa lite om det och visade mig sidor på Internet som Kolhydrater i Fokus, Kostdoktorn o Dr Dahlqvists blogg. Där kunde jag läsa den ena berättelsen efter den andra om hur många som blivit av med sina magproblem efter att ha börjat med LCHF.

Jag blev intresserad men undrade hur jag skulle klara det, eftersom jag älskade godis i alla former. För att inte tala om smörgåsar som jag kunde äta upp emot 10 om dagen, potatis och pasta åt man ju dagligen också.

I yngre år var jag väldigt smal, för smal. Jag vägde 47 kilo i många år.
Efter att ha fyllt 30 och bl.a slutat röka började vikten gå upp sakta men säkert. Jag har aldrig försökt gå ner i vikt men tyckte nog det började bli lite mycket då vågen visade 68 kilo förra sommaren till mina 162 cm. Framför allt hade jag en jättemage, alltid gasspänd och orolig.

Redan under hösten 2008 började jag ändra mina frukostvanor, istället för smörgåsar i stor mängd till filen tog jag havregryn och banan i filmjölken och höll mig mätt ganska länge. Så när jag började på allvar med LCHF i början av december vägde jag 64,5 kilo. Nu väger jag 54,5 och måste väl säga också att jag inte motionerat ett enda dugg på den här tiden! Jag vill inte gå ner mer i vikt och hoppas kunna stanna här nu. Det viktiga är att få fortsätta må bra i magen.

Jag har behållt min frukost som består av upptinade hallon, lite vaniljyoghurt  och störst del a-fil med havregryn och banan. Ibland tar jag även ett kokt ägg, eller någon rulle med skinka och ost. Kaffe med lite kokosfett. Det står jag mig länge på.

Smörgås äter jag ALDRIG längre, men ett par Finn Crisp med rejält med Bregott och ost kan jag äta varje dag till förmiddagskaffet eller som lunch men då lägger jag ett par ägghalvor på varje också.

Det är slut med potatis, pasta och ris och det har inte alls varit så svårt att vara utan som jag trodde innan. När man märker så snabbt hur bra magen mår, då vill man helt enkelt inte börja äta det igen! Alternativen är grönsaker, till och med de som jag trodde var gasbildande såsom broccoli och blomkål går alldeles utmärkt att äta nuförtiden! Min mage är så lugn och platt och fin så! Hemma hos oss gör vi ofta en låda som vi hittat i Sten Sture Skaldemans bok GI-NOLL! Den har vi istället för potatis och pasta kan man säga, ibland lägger vi sovlet direkt i. Vi har broccoliblandning t.ex i botten på en smord form, strör över grovt riven fet ost, gör en blandning av 4 ägg och 4 dl grädde som saltas och peppras och hälls över. In i ugnen i ca 25 minuter på 200 grader. Jättegott och mättande. Spenat stuvad med philadelphia-ost eller coleslaw är också goda alternativ till potatis och pasta.

En till hälsovinst får man väl säga är att man slipper blodsockersvängningarna med allt vad det innebar. Det händer aldrig längre! Jag tycker jag känner mig mätt och nöjd för jämnan och det är sån befrielse att slippa sockersuget! Fortfarande är jag förundrad över att det fungerar så bra, för jag var verkligen sockerberoende. Och jag var så bubblig i magen att jag nästan kände mig handikappad, att alltid vara rädd för att råka släppa sig!

Nu blir min sambo glad när han ser att jag skickat in min berättelse, han har tjatat på mig länge för han är nog ännu gladare än jag över att ha fått en så mycket friskare (och lite smalare) sambo! Jag tror jag vågar säga att jag är piggare också, man hamnar ju aldrig i ”paltkoma” längre och somnar i soffan i tid och otid!

För hälsans skull kommer vi att fortsätta med LCHF. Tack alla ni som kämpar på för att sprida information och kunskap om det naturliga sättet att äta på!

Hälsningar Ulla E

 

Lovade i ett tidigare inlägg ( Vettigt och galet ) att återkomma efter två veckor  med en rapport och här är den:

Har nu hållit på med LCHF kost i tre veckor och kan sammanfatta detta med att jag mår mycket bättre än innan. Jag började egentligen med detta i bantningssyfte och har tappat cirka fyra kilo i vikt under denna tid men de övriga hälso vinsterna överskuggar viktnedgången, den känns inte lika viktig längre. Har inte varit så pigg på många år.

Lider av en sjukdom som heter Reiters som innebär problem med leder, slemhinnor och ögon. Jag har det sista året käkat massor av värktabletter men känner nu att jag kan minska ner den dagliga dosen betydligt. Är mycket rörligare i kroppen och orkar mer.

Tycker inte det är svårt att äta enligt Annikas koncept utan tvärtom. Man äter gott och blir skönt mätt, aldrig vrålhungrig. Att rata bröd, potatis, pasta mm, känns inte som någon förlust. Mitt problem längre fram kan bli att avstå från pizzan, jag älskar pizza. Får se hur jag gör när jag ställs inför frestelsen om jag har karaktär nog att låta bli. Annars är det väl bara att äta den där pizzan och sedan utvärdera om det var värt det, för jag tror inte jag kommer att må så bra efteråt.

Har syndat en gång på dessa tre veckor och det var på ett barndop med efterföljande god mat och lyckades hålla mig i skinnet ända tills lösgodiset kom fram. Då var det kört, tänkte bara ta en bit men det blev ganska många och jag fick magknip som attan. Fy katten, detta misstag vill jag inte göra om.

Mina tankar går ofta till Annika och alla ni andra som står upp för LCHF. Jag känner en stor tacksamhet för att ha fått möjligheten att skaffa mig denna insikt till att kunna leva ett drägligare liv, tack vare er. Hoppas också att allt fler kommer till denna insikt och får ett bättre liv.

Jag kan ju inte svära på att jag kommer att leva så här resten av mitt liv men om jag inte gör det så känns det som jag får skylla mig själv, nu vet jag i alla fall att det finns ett sätt som funkar om man vill leva ett bättre liv.

Mvh Lars

 

Anna Hallén fick ett mail...

Hej Anna.
Snubblade över din hemsida igår, i min jakt på intressanta sidor om lågkolhydrat-ätande. Jag gillar verkligen ditt sätt att skriva ;) Det har blivit alldeles för mycket hets i debatten kring kosten. En del är alldeles väldigt för mycket Pro eller Anti och hoppar på varann.

Jag har ätit mycket smör o grädde i kosten hela livet, jobbade som kock i många år innan jag blev sjukpensionerad pga ryggen.

Fick sen Fibromyalgi och har haft mycket värk o trötthet i flera år nu. Sen jag gick över till mer fet mat o mindre snabba kolhydrater nu i vinter, efter en föreläsning m Annika Dahlkvist, så har jag blivit så otroligt mycket bättre.
Värken i musklerna på väg att försvinna nästan helt. Har börjat fundera på om Fibro kanske är en följd av att vi med den sjukdomen inte tål kolhydrater? Det är ju en relativt ny sjukdom.

Hade tidigare behov av att äta minst var tredje timme för att jag inte skulle bli helt slut o få mer värk. Kom på det för ca 1,5 år sen och har sen dess orkat börja träna lätt. Nu sen jag börjat med mycket fett o lite kolhydrater har jag tom kunnat bygga på lite mer muskler. Blir inte trött av träningen utan bara piggare o starkare. Har ett program som jag gör här hemma varje dag, mycket enklare än att gå på sjukgymnastik eller gym. Får mer tid o ork över till bra matlagning på det viset. Och tänk så mycket billigare det blir att träna hemma =)

Numera sover jag som en liten gris, vaknar utsövd. Tidigare sov jag mycket dåligt, ser en otrolig förbättring sen jag lagt av m kolhydraterna..

Har fått tillbaka mitt kreativa tänkande, efter många års orkeslöshet. Är nu på gång att starta en hemsida med inriktning på god, gammaldags mat, gjord på naturliga råvaror o sunt förnuft. Var så kul att hitta din blogg o hemsida, för du har ju mycket liknande åsikter och en enorm kunskap märker jag på det lilla jag hunnit läsa.
Kommer att följa din blogg och läsa dina gamla inlägg så fort jag bara kan.

Lycka till i fortsättningen, du gör ett suveränt jobb. Många behöver få hjälp att komma ur sitt felaktiga ätande som förstör hälsan.

Glada vårhälsningar från Birgitta