

09 aug kl 09:24, 2008
Livet är inte längre en beige raksträcka utan nu börjar livet få färg igen. Det har varit en jobbig tid, men med sorg är det ju så att tiden är det som hjälper...
Det är skönt att känna färg i livet igen - men en raksträcka är det absolut inte!! Med färgen kommer topparna och glädjen, skimret i livet men också dalarna när det är mörkare än beiget och hjärtat hotar hoppa ut ur kroppen...
Härom natten ringde min gamla pappa och det verkar som att han fått en propp. Nu fick jag iaf honom till lasarettet och kontroll, men det hjälper inte alltid. Jag förbereder mig på inflygning och att han inte lever så länge till.
Sen var plötsligt Fri i stan efter att ha varit i det stora landet i väster och där skulle han stanna hela sommaren. Han har haft tät kontakt och han har verkligen glatt mig. Mitt hjärta blir varmare och varmare med honom i närheten och ibland räcker det när vi är trötta båda två. Bara att veta att han är i stan kan räcka ibland :) Nu är han från stan en månad igen och vi hade en jätteskön kväll sista dan - och det får jag klara mig på en månad :).
När jag parkerade bilen ropade någon till på gatan: det var en kille som var med på en resa för 4 år sedan - vi hade jättekul! De skulle ta en öl och vips var jag med och träffade hans andra trevliga vänner. En halvtimma och sen var jag nöjd när stället stängde. Så mysigt ute i stadsnatten!
På morgonen hittade jag en stor intervju i tidningen med en av tjejerna som var klubbvärdinna - hoppla! Det blev liksom dubbelglädje! Ja, livet är verkligen berg & dalbana...