Tantens blogg

Jag har en härlig känsla i kroppen. En sommarkänsla, en "jagärstark" känsla men med vetskapen är jag är sårbar. Alltså stark som att livet går upp och ner och inte "jaggäroövervinnlig". En mogen känsla.

Jag tar in omvärlden och ser sånt som jag såg förr, innan sorger drabbade mitt liv. Innan jag visste att livet innehöll sorger och att det är så det är. Min moster brukar skoja med mig om att jag sa till henne när hon i 50-årsåldern (jag var 14 år) miste sin man i hjärtinfarkt när han var på resa: "Moster - livet är inte en dans på rosor - det finns taggar också". Hmm.. Jag undrar var jag läst det - hon blev förtörnad...

Läs om Louise som fått lungcancer - likt min bor som var i samma ålder och icke rökare. Samma medicin och samma utslag, men han var ju inte kvinna så det hjälpte bara ett ½ år, jag hoppas att Louise får en längre tid. Men vad är inte ett ½ år värt om du kan leva det fullt ut!! Han blev som förr och reste, jobbade och satsade på sitt livs kärlek. Inte förlängde det hans lidande utan gav honom ett halvår att leva fullt ut. Jag bad om ett mirakel och Tarceva var banne mig det! Tarceva åt folket säger jag!

Nu känns det som att han är MED mig i livet iaf, att jag kan tänka på honom; "Det här hade han flinat åt!", utan att gråta. Visst kan jag fortfarande bli förbannad över att han inte lever, men nu börjar tacksamheten över att fått ha världens bästa bror (nej jag skojjar inte!!) ta över mer och mer.

Känslan i min kropp, kan den också bero på att det är första semesterdagen?Att jag har gjort 11 flaskor Flädersaft ? Fått 50 min Hotstonemassage? Druckit kaffe på ett torg med vattenporl? Att min väninna kommer till stan och vi ska äta hos Indiern? Att det har åskat och laddat ur alla spänningar? Att jag har talat med en kär vän? Eller börjar jag helt enkelt komma ur sorgen och bli mitt vanliga jag? köper till och med färgglada käder... :)

Gott är det iallafall!