Jag har ofta fått höra ordspråket: tror du på liv efter kärlek? Och det är klart man gör.. hur ska man annars kunna gå vidare i livet och bara leva sitt liv. För man måste se själva livet som en gåva, det är människor som aldrig får upp leva en livshistoria och varför ska man då vara egotrippad och sitta och säga att ens liv är skit när det finns så mycket andra människor som har det grymt mycket värre? Det finns så mycket man kan dra upp men en sak jag inte säger det är att klart man mår dåligt från dag till dag men istället för att gå runt och må piss så borde man göra något åt saken och ta sig i kragen.

Stand up for yopurself and make you and other pepole around you feel good instead of bad.

För det är redan för mycket människor som mår dåligt och då tycker jag att man kan sprida lite glädje istället för sorg. Jag vet hur det är att leva i sorg, men nu efter ett långt tag så har jag lärt mig eftersom jag levat som en zombie och bara gått runt och gjort det jag skulle sen har jag sovit mesta tiden. Men hur kul är det för en snart 20 åring? Det är nu man ska leva sitt liv för sen kommer massa andra saker, vuxen saker som att skaffa barn, man, hus allt.

Men som sagt, liv efter kärlek kan ju skifta. Just liv efter den stora kärleken är svårt att hitta igen man hamnar ur gängorna och man bara inte vill med något. Jag förstår inte varför man blir så, helt sjukt. Man kan ligga hemma en hel vecka och bara trycka i sig choklad och vara allmänt bitter som Bridget jones! Underbart och grymt patetiskt men nu vet man hur hon känner och man agerar likadant pch är lika patetisk.

Men som sagt, det är skönt när man väl kommer in på spåren igen.

/tessan

Antingen är du dum eller så gör du det bara för att jävlas.. Du förstår inte att du gör illa mig när du håller på som du gör. Kan inte du bara lägga ner eller bara försvinna helt plötsligt? Jag trodde aldrig att du skulle göra som du gör. Är det kul att se mig lida och en fråga: hur gammal är du egentligen?

Lär dig ta en konversation och kom tillbaka sen så får vi se vem faan det är som lider mest. För att det här är inte jag värd och ta sån skit från dig. Du hugger mig i ryggen och du kan inte ens vara ärlig, jag fattar bara inte vad det är som jag gjort så fel. Men felet kan inte ligga hos mig utan det måste ligga hos dig. Är du rädd för mig på något konstigt sätt eller? Tror du att jag skulle kunna göra illa dig? Tror du jag skulle göra illa någon med flit? Jag är liksom ingen tyrann som käkar människor. Jag är typ världens minsta daggmask jämfört med en tyrann. Och du är typ lika stor som en tyrann och är rädd för en liten daggmask som inte ens bits? Jag är ingen sån och det vet du.. Du känner mig så skippa skitsnacket och börja handlingen istället.

Jag trodde vänner bestod men tydligen inte..Det enda jag kan säga är väx upp, för din egna skull och allas i din närhet..

/ tessan

Alla tror att jag skulle skriva något eller en massa negativt om denna dag och hur man mår idag men den är helt okej faktiskt. Jag tycker inte om att vara så sentimental och blödiga som folk verkligen kan vara, men eftersom det är en sån dag idag kan man ju blöda lite faan. Måste ställa upp för Sankt Valentin.

På jobbet fick vi bara upp massa bakelser och tårtor som va formade som hjärtan och inte fan kan man hänga läpp för det men det va ju på ett sätt jobbigt att se alla som hade någon kärlek att köpa skiten till. Jag tycker inte ens om den här dagen, har aldrig riktigt kännt att det varit något speciellt eftersom det är en dag då affärerna bara tjänar massa med pengar på blommor och presenter som man itne ens menar något med när man köper utan köper för att den dagen säger att man ska köpa. Det är en tradition. Varför jag inte heller gillar denna dag är för att många människor inte har någon alls att fira den med. Först kommer julen och då är dem ju också själva och sen kommer alla hjärtans dag. Jag tycker det är elakt om jag får säga mitt, men som sagt, det är en gullig tanke med dagen. Det är därför jag har mycket emot denna dag, inte för att jag inte har någon att vara med men just för att den får människor att känna sig kanske mer ensamma än vad dem redan är.

Imorse när jag va på väg till jobbet och slog upp tidningen så är det man först ser med stor text: "Hitta ditt livs kärlek" på någon sajt och sen hade dem gjort massa tips på saker som vad man kan köpa till sin respektive och då säger jag att det är ett tecken på att folk är tvugna att köpa något eller göra något speciellt.Orka göra sig till för en dag i februari?Men men, man kan inte hänga upp sig på det utan man får köra på som vanligt. Se det som en vanlig dag, vilket är svårt med alla hjärtan omkring sig. Nu ska jag sluta skriva =)

Besos / tessan

Det gamla vanliga ordspråket är ju: pojkvänner/flickvänner kommer och dem går men vänner dem består. Men jag börjar tvivla riktigt rejält på det där. Det finns så många som man tror sig känna och verkligen litar på till 110% och man berättar sina djupaste sår som någonsin blivit grävda inombords och man tror att det personen lätt ska kunna finnas där för en själv och inte backstabba en i ryggen. Jag är en sån person som verkligten inte tror något illa om en person förens jag träffat den eller sett vad den människan går för, och hur den människan behandlar folk i närheten, med respekt eller inte. Jag ogillar starkt när man blir blåst av någon som stått en så nära , lika blåst som en orkan blåser omkull en stad i USA. Man orkar liksom inte tillslut, och jag är endå en som biter ihop och håller käften men vet inte om jag kan det längre snart.. Man orkar bara inte men man ger inte upp eller lägger sig ner och dör. Man tar tag i sig själv och reser sig efter tacklingen, man ligger inte kvar och bölar som min tränare vist sa till mig vid 11 års ålder.

Just därför så drar jag till London snart, jag har bokat resan men kommer inte berätta för någon när jag drar eller hur länge jag blir borta eller när jag kommer hem. En dag kommer jag abar åka iväg för mig själv för jag behöver verkligen det för det har hänt för mycket på sistone. Måste rensa luften och bara vara själv ett tag och det tror jag Oxford street kan hjälpa mig med eller min favorit del av London- Nothing hill (som också är min favorit film). Om jag nu vågar åka så gör jag det snart men det som håller mig hemma är verkligen dem som jag håller kära och dem vet vilka dem är.

Se ya babes / tessan #3

Tankar om semlor vid denna tid på dygnet? Varför? Bara för att ha en ursäkt för att gå och lägga sig för man vet vad som händer då.. Typ, skulle jag vilja säga.. Jag tycker inte om att folk mår dåligt för varför må dåligt när man kan njuta av livet istället och bara vara sig själv..Men om man ser på sverige, när vintern kommer så hamnar dem flesta i en djup depression och blir instängda i sig själva och pratar helst inte med någon, absolut inte folk man inte känner. Men om man gör som jag gjorde ett år, åkte ner till gran canaria i februari en vecka så märker man vad lite sol kan göra med allt folk. Och det diggar jag rätt hårt.Den där stora gula bollen som ser ut som en mimosa kvist kan har grym makt. Ska man klä ut sig till en sån och sprida lite glädje kanske? Som sagt, ett skratt förlänger livet.

Och folk som delar ut city eller aftonbladet på mornarna eller en busschaufför som säger godmorgon när man stiger på bussen kl 06.20 ska vi inte tala om. Jag tror jag aldrig hört någon säga tack och det är lägre än glocalnet för att det står en trevlig person där och räcker fram en tidning i handen på en eller bara säger hej eller godmorgon. Jag menar, hur otrevlig får man vara? Okej man kanske är på ett dåligt morgonhumör som jag själv brukar vara men man måste tänka på att också ha respekt för andra som tom har gått upp tidigare än en själv.

Jag säger ju det, va faaan snackar jag om? nej nu måste jag sluta

Pusspuss ciao/tessan

Nu är det mycket som rör sig i huvudet på mig.. När mina vänner mår dåligt får jag en otrolig känsla i magen.. Typ en oro som ligger där och gror.. Och mår man själv bra och känner att man inte har något att bry sig om för tillfället så blir man så känslosam när det händer ens vän något eller att den mår piss som man själv kanske brukar göra.
Man borde vara expert på det området men ibland blir man mållös.. Och det är lite jobbigt..För man rår ju om dem som står en nära och verkligen betyder något och är dem ledsna så är ju jag så klart lessen.

Det tar hårt att veta att som man själv mått i ett antal månader och det är frustrerande och irreterande för människor som får dem att må dåligt har man bara lust att kastrera! Och en vacker dag kommer jag göra det, va så jävla säker på det.