Så har den stora hjärtedagen kommit och jag funderade lite på om jag skulle skriva något idag på bloggen eller bara vara sympatiskt stum och tyst.  Ibland känns tystnaden mest verkningsfull, än om det är få som har ro och tid att uppskatta den. För att vara krass så är jag nog närmast sanningen i de enstaka tillfällen då jag lyckas hålla truten.

Efter några intressanta diskussioner på morgonkvisten runt förälskelse, möten och kärleken med några "nät vänner" så kände jag att jag inte kan gå tyst och förseglad resten av dagen. Får nog medge att jag kände att det stred mot min egoistiska natur.

Så frågan som började snurra runt var om förälskelse och medvetet möte egentligen kan vara möjligt (för övrigt drkristina som initierade detta så fint på sin blogg). Ett väl valt ämne denna helg får jag tillstå.

För mig så finns enligt tidigare utläggningar ett antal "krafter" som styr oss. I grund och botten kärleken som innefattar allt, allt som finns och allt som är. Kärleken, det vi egentligen är och har inom oss hela tiden men jagar så desperat att få tag i och hitta utanför oss själva ... inte den kärlek som vi så lätt förväxlar med beroenden, rädslor etc .. som binder oss istället för frigör oss och får oss att expandera.

Sedan finns den manliga och kvinnliga energin, yin och yang, dessa förunderliga polariteter som är en del av det fundamentala i universum, en del av existens själv .. Qi, dess urkraft.

Då funderar ju ni allihopa hur kommer förälskelse in i allt detta och vad kan det vara för något, denna galenskap som kan driva människor till de mest intressanta beteenden och yttringar. Jag funderar på; är inte förälskelse ett tillstånd?  en fysiskalisk process för oss människor att skapa anknytningsmönster, en drog helt enkelt. Och i ett drogat tillstånd är det väldigt svårt att vara "medveten" vi styrs av "lägre" primitiva handlingsmönster. Droger skapar "beroenden", vi projicerar oss utåt ..

I denna förälskelse finns självklart också de andra komponenterna, kärlek, manlig och kvinnlig energi också tätt kopplade.

MEN, jag tror att man ödjmukt måste medge att det är enormt svårt att vara "medveten" i ett förälskat tillstånd. Sedan går vi ju givetvis fram och tillbaka mellan medveten och omedvetet tillstånd och där är "förälskelse" helt likvärdiga med andra fysiska materiella manifestationer.

Jag vill tillstå att jag inte vill dömma ett medvetet eller omedvetet tillstånd som bättre eller sämre, att vi är just där vi är (hur nuet än är) totalt förlorad i förälskelse, i sorg eller lidande, i värme eller kärlek .. har egentligen ingen betydelse .. vi är precis där vi ska vara, på vår väg mot en större helhet och förståelse om oss själva.

Jag vill inte påstå att det jag skrivit är någon "sanning", hade jag velat säga sanningen så hade jag enlig vad jag skrev först ; Hållit käften!

Kärlek !

/T

 Nu ska jag iväg och köpa chockladhjärtan och blommor :-) och vara materialistisk en stund !

Det känns riktigt skönt!