Jag kan inte låta bli att fundera vidare på relationer, denna komplexa väv av interaktion vi har med andra människor. Hur vi speglar oss i varandra och "hakar" tag och följer med en bit på vägen. Vi lär oss saker under tiden, både i smärta och i glädje. Hur vi utvecklas och sakta sakta tar oss mot vårt mål att bli den vi är.

Jag funderar på det här med kärleken och att vara förälskad, hur otroligt stor och bred och djup kärleken är, hur den inkluderar och expanderar och hur den genomsyrar allt och alla. Men vad lite vi vet om den egentligen, vad otroligt svårt det är omfamna den i sin helhet. Man får resa långt ...för att inse att allt fanns närmare än man trodde. Hur oändligt stor den är och hur lätt vi människor begränsar den.

Vad är egentligen en sund relation?, för mig tog det långt tid att förstå vad det var. Jag hade inga bra förebilder, jag fick lära mig den hårda vägen. Vi är man och kvinna men vi är också något ofattbart mer än så.  På ett plan är vi hela men på ett annat plan halv och vi är det samtidigt. Det kvinnliga och manliga dras mot varandra, denna förunderliga universiella energi som tillsammans blir sin källa. Sedan finns den 'könlösa' kärleken som omspänner allt. Det kan finnas passion och förälskelse, kärlek, attraktion till en annan människa men relationen kan inte bli sund för att det finns inte de förutsättningar där som behövs, vi är helt enkelt inte redo... då är den största kärleken att låta varandra gå.