Närvaron blir allt viktigare för mig och stillheten är absolut en form av väg in i den. Vaknade upp på morgonen och kände en "klarhet". fick några tankar till mig som jag tänkte skriva ned innan de är borta.
Innan dagens alla måsten och bestyr skingrat och dragit iväg mig åt olika håll
De handlade om "närvaro" att vara närvarande här och nu, jag funderade mycket på hur jag möter människor och hur de möter mig. Det finns olika kvalité i möten, det har Du säkert känt själv, när både är närvarandre i mötet, att mötet blir något helt annat, intensivt, glädjefyllt, du möter inte bara det fysiska utan hela den andra människans uppenbarelse, här och nu.
Befinner Du dig i tanken, i histroia eller i framtid så blir mötet blekare, Du är inte här .. Du är någon annanstans. Det blir ett möte i tanken.
Det är precis det här det handlar om tror jag, läs Osho, Tolle, Ram Dass ja vad Du vill, alla talar om samma sak. Kvalitén i nuet gör skillnaden och det gäller inte bara möten utan alla handlingar man företar sig.
Handlar Du och inte är närvarande så blir inte handlingen riktigt riktigt sann, i närvaro så innhåller handlingar kvalité och styrka. De kommer ifrån medvetenhet och är i kontakt med Dig själv, det Du själv är.
Postat i: Blandat | Permalink | Kommentarer [5]
I början händer det då och då - men när man väl fått känna på möten med närvarons kvalitet är den kvaliteten det enda som känns meningsfullt.
Möten i tankar och av måsten blir inte längre värda något. Träning ger färdighet.
Skrivet av Johanna den 14 december, 2008 kl. 22:20 #
Ja jag håller med träning ger färdighet, och visst vill jag ha mer medvetna möten i närvaro. Jag uppskattar dem mer .. men samtidigt är det också kanske något form av dömmande .. alla typer av möten finns .. annars skulle de inte finnas.
Dock så tror jag som Du att när man smakat på närvarons kvalité så kommer man själv att styra sina möten mot allt mer närvaro ...
/T
Skrivet av Thatata den 14 december, 2008 kl. 22:32 #
Ja absolut finns alla typer av möten. De möten där man inte möter varandra i närvaro kostar energi för att man "får försöka" så mycket. Att vara till lags, att vara trevlig, snäll, tydlig, kärleksfull. Som för att övertyga sig själv eller den andra att det är mening med mötet.
Jag vill inte behöva försöka så mycket utan vill leva i närvaro. Det är inget dömande i det - det är där jag är. Att stanna i möten som bygger på icke-närvaro kommer inte leda vidare till utveckling utan skuggas av tankens fängelse.
Känsla kan man förstå och dela - i närvaron - men tankar kan man inte dela. De är personliga och flyktiga.
Skrivet av Johanna den 15 december, 2008 kl. 21:57 #
Några tankar:
Kan man kanske rentav säga att närvaro och möte är ett och detsamma!? Om vi inte möts i närvaro, möts vi inte alls. Och om vi inte ÄR i närvaro, är vi inte alls. Närvaro är varande är Tao är kärlek är... Orden är utbytbara, men varandet består.
I varje möte "jag" har sker allt i "min" medvetenhet, inklusive upplevelsen av att mötas/inte mötas och försöka/inte försöka... Allt detta är redan (be)dömningar. Av "mig" och "den andre". Men finns verkligen två?
Inte om ett "möte i närvaro" verkligen finns.
/Svante
Skrivet av Svante Odmark den 06 januari, 2009 kl. 23:40 #
Hej Svante,
jag är benägen att hålla med Dig .. i ett möte i "närvaro" är man inte längre två .. utan ett.
/T
Skrivet av Thatata den 09 januari, 2009 kl. 20:19 #