Jag älskar promenader, förr så promenerade jag mycket för att sortera mina tankar, numera promenerar jag mer och mer utan några tankar alls. Jag bara går och är i mig själv .. känner vindarna som blåser, solen som lyser och värmer och doften av vatten vid sjön. Det är frihet och frid.

Igår när jag vandrade på så fick jag en insikt som blev tydligare än någonsin, helt plötsligt kom det till mig att hur ser jag på en annan människa!!!??. Men herregud det är ju bara ett 'koncept' av personen i mitt huvud. Det är ju något jag byggt ihop av mina samlade erfarenheter, sammanställd information och dömmande av olika slag. Den mentala bild som jag byggt upp är bara en konceptuell uppfattning skapad av mig, den har/behöver inte ha ett dyft med personen ifråga .. och den människans koncept av sig själv skiljer sig med stor sannolikhet ifrån min konceptuella bild.

Så vi är tillbaka till vad är sanning, relativ sanning och absolut sanning. Min bild av en annan människa är min sanning .. och den är byggd ifrån mina erfarenheter och tolkningar alla andra människor kommer att ha sin sanning. Så vad är rätt och fel, ont och gott, smärta, sorg  :-) Ja precis ..även det är relativa sanningar haha

Och vad är då den absolut sanningen? ... skrota tanken, släpp intellektet .. sluta söka .. :-)