Funderar lite över det här med stillhet .. hur man går in och ur detta märkliga tillstånd.
Just för att det är stilla och tomt ... så finns allting där.
Märker att min väg dit är att sluta att dömma, allt sådant är och driver mig upp i tanken, bort ifrån stillheten, bort ifrån kärleken. Det är svårt att inte dömma andra .. för så är vårt sinne konstruerat, vårt ego och våra överlevnadsmekaniskmer, att jämföra och utvärdera allt mot våra tidigare erfarenheter,minnen och sinnesuttryck.
Men är det inte så att vi först måste sluta dömma oss själva, förlåta allt det som vi tror att vi är .. för att bli det vi verkligen är .... däri ligger början till verklig frihet.
Prova att observera Dig själv .. så fort Du dömmer har Du lämnat hjärtat .. och finns bara i Ditt huvud .. i tanken, i ditt intellekt. Där kan inget "verkligt" möte ske .... Du är förlorade i illusionens djup ..
Postat i: Blandat | Permalink | Kommentarer [1]
Vi behöver dömandet av oss själva och andra för att få perspektiv på tillvaron och vilka vi är. Likadant som vi behöver stereotyper att utgå från för att kunna skilja det ena från det andra. Det är naturligt för människan att vara dömande i viss mån. Känslan av att vara bättre än någon annan ger oss en viss tillfredsställelse. Och varför inte unna sig att må bra? Även om det är på andras bekostnad.
Skrivet av RJ den 14 december, 2008 kl. 08:22 #