I'm free like a flying demon"

Högtalarna dundrade och diskborsten agerade mikrofon medans jag hoppade runt i lägenheten iförd:

1 par urtvättade bomullstrosor från COOP modell större

1 alldeles för kort linne

1 socka med Nalle Puh

Meningen var ju att det skulle vara slut på Eurodiscon från 90-talet, men jag ansåg mig ha flera väldigt bra ursäkter.

För det första var det inte jag som hade satt på musiken, det var på radion.

För det andras å finns det ingen bättre musik att leta förrymda strumpor till än E-Type och för det tredje så kan man ju undra varför ett nytt liv måste innebära att jag slutade lyssna på min husgud?

Nu hade jag visserligen kommit av mig i strumpletandet i samma sekund som jag hörde introt på låten men det var av mindre vikt.

"I'm free like a flying demon, no more them filthy lies. Just free like a flying demon, this is the day of my life"

Under tiden jag for omkring som just "a flying demon" med tuttar och mage hoppandes i otakt med varandra så lyckades jag missa att det ringde på dörren. Han sa i alla fall att han hade ringt på dörren men så här i efterhand måste jag säga att jag tvivlar starkt på detta.

I vilket fall som helst så i samma stund som jag gör en skitsnygg slutpose a lá schlagerfestivalen 1984 med diskborsten pekandes rakt upp mot taket och högra bröstet farligt nära att hoppa över u-ringningen så upptäcker jag att det står en vilt främmande man i min hall och skrattar hjärtligt åt mitt framträdande.

På grund av verktygsbältet och blåbyxorna blev jag för en sekund fundersam över om jag återigen drömde en "sommartorpet-dröm" och fastnade lite för länge i min ursnygga pose, vilket i sin tur resulterade i att jag tappade balansen och ramlade platt på rumpan med ett plask.

Som om inte den förnedringen var tillräckligt så hade gubbfan lämnat dörren öppen så att äckelgubben tvärsöver gången nu hade nöjet att se min lilla show. Något han helt klart uppskattade eftersom han ståendes i trappuppgången applåderade frenetiskt medan han skrek:

-BRAVO BRAVO!!!, med en näst intill manisk frenesi

-Vem fan är du? skrek jag för att överrösta Mix Megapol som vid det här laget spelade något med någon rappare som jag inte kände till.

-Det är jag, Karlsson mitt emot, svarade grannen och lyfte på kepsen med en lätt bugning.

-Inte du, Idiot! väste jag och vräkte mig upp från golvet med  samma grace som en gravid flodhäst.

Jag stängde av radion och slet åt mig en handduk som av någon oförklarlig anledning låg slängd på golvet framför TV:n

-Vem är du och vad fan gör du här? Hur kom du in?

Jag riktade frågorna med överdriven tydlighet mot mannen med verktygsbältet.

-Jag är Kaj, svarade han kort.

-Är det meningen att jag ska veta vem du är? fräste jag och såg i samma sekund den förlorade sockan. På hatthyllan.

Kaj med verktygsbältet skruvade lite på sig.

-Ja, eller alltså, mumlade han. Jag la en lapp i din brevlåda förra veckan om att jag skulle komma och fixa din fläkt.

Jag hade ett suddigt minne av en lapp från fastighetsskötaren som tillsammans med reklambladen från LIDL och ICA hade åkt direkt i soporna utan att ha blivit läst.

-Och det ger dig rätt att klampa rätt in hos folk? sa jag, fortfarande med ganska skarp röst.

-Det stod att jag går in med huvudnyckeln om ingen öppnar. OM du inte vill det måste du tala om det för Tore.

-Vilken jävla Tore? frågade jag samtidigt som jag drog igen ytterdörren framför näsan på äckelgubben Karlsson som vid det laget såg ut som om han hade tänkt att kliva in i min hall han också.

-Fastighetsskötaren, svarade Kaj med verktygsbältet. Om du inte vill att hantverkare går in med huvudnyckel måste du säga det till honom så antecknar han det.

Det var ju helt uppenbart att det var jag som var idioten här så jag mumlade fram en ursäkt, slet åt mig den förlorade sockan från hatthyllan och låste in mig i badrummet. Där stannade jag tills jag hörde "Kaj med verktygsbältet" hojta från hallen.

-Jag drar på lunch nu, men är tillbaka vid ett. Är du hemma då?

-Näääe, vrålade jag och funderade lite kort på var jag skulle ta vägen. Men gå in med nyckeln du, ropade jag. Och glöm inte låsa när du är klar.

-Okej,sa han bara kort och smällde igen dörren