Dust N' Bones

Umeå. Torsdag. Biljett. Vi ses då. Tack legenden!

Sankt Ana katederal.

Beväpna dig med vingar.

Låt dom regna.

Etc.

Tack Maestro...

Vi (jag och frun) vurmar för att resa och se oss om i världen. Inget unikt, det gäller flertalet av oss. Vi vill se nya platser. Ta del av annan kultur och (kli)mat. Ofta när vi kommer hem från en resa brukar första reaktionen bli att hemstaden känns futtig på något vis. Men så ska vi iväg på ett ärende eller något evenemang och vips slås vi av den stora fördelen med hemstaden. Allt är så enkelt här. Det tar ingen tid. Åtminstone inte i jämförelse med en storstad.

Det är tveklöst lätt att förälska sig i städer som Barca, Valencia, Rom etc. Med all rätt. För de slår det mesta. Samtidigt är det de facto många gånger gött att bo i en mindre stad, som Luleå exempelvis. Allt finns liksom "runt hörnet". Tänk dig att du besöker vår stad och bor centralt. Då har du gångavstånd till det mesta. Shopping, restauranger, bio, barer, krogar, fik, Kulturens hus, teatern, Pontushallen, badhuset och framför allt - Coop Arena. Det här finns inom en radie av 2 km ungefär. Snacka om compact living och miljövänligt. Du behöver varken nyttja buss eller bil. Bara att traska iväg. Inget krångel. Ingen större planering. Här har du möjlighet att använda din tid på bästa sätt.

Det här gäller kanske för de flesta mindre städer. Och visst - Nerja, Sant Pol de Mar och liknande spanska och italienska pärlor vinner i slutändan och får ändå min röst. Särskilt under vinterhalvåret...

SM-slutspelet i hockey är igång. Detsamma gäller gnället från en stockholmsklubb. Ifjol difforna (kvalserielaget ni vet). I år gnagarna. Under serien har många försökt hitta något att slå ner på hos Luleå Hockey. Varje gång har de misslyckats. Det har handlat om att raset i serien skulle komma, om fansen, eller om tråkig hockey etc. Varje gång har belackarna haft fel. Som bekant vann Luleå grundserien. Efter första kvarten i lördags var det dags igen. AIK:s tränarduo gick till attack mot domarna.
De menade att de dömde för hårt mot gnagarna och att Luleå gnäller och filmar. Vem fan är det som gnäller, Melin gör ju inte annat. Inte heller hans lagkapten som gång efter gång försökte snacka domarna tillrätta i lördags!

Melin ger sken av att uppträda såå schysst under intervjuer. Sen kommer det - gnället. Usch så svagt av lagets tränare. Se era egna brister istället. Hoppas innerligt att deras lipande i media inte ger resultat. Låter vi tränarna och deras pöblar till anhängare avgöra vem som ska döma och vad som är utvisning eller ej är vi illa ute i svensk hockey.

Ikväll är det dags igen. Den här gången på Hovet. Våra hjältar har alltid stort stöd i huvudstaden. Hoppas det bär hela vägen till seger ikväll!

Som en kontrast till medias rubriker om krig osv. när det vankas slutspel bör vi fundera över vad amerikanerna pysslar med i Afghanistan. Senast det fasansfulla dådet i helgen då en amerikansk soldat kallblodigt mördade 16 civila, varav flera barn. Hur ska vi kunna skapa fred och en lösning på konflikter med såna monster på plats!?

Avslutar med en kontrast till dådet. I veckan kör många uteställen med St Patricks Week. På lördag når det sin kulmen när det är dags för St Patricks Day - känd som årets mest vänskapliga högtid. Antar att en och annan Guinness serveras den här veckan - också...

Avanti Luleå!

Beväpna dig med vingar - titelspåret inleder. Följt av Låt dom regna, St Ana Katedral och Sluta när jag vill m.fl. Avnjuter ännu ett tungt avtryck levererat av mästaren!

Han gör det igen. Lämnar underbara avtryck. Det är fenomenalt. Det är vackert. Det berör. Igen. Och igen.

Sitter här med Thåströms senaste och njuter. Han har gjort det igen. Ser fram emot torsdagen den 29 mars. Då ser jag honom live ännu en gång.

Det brinner en kreativ ådra inom mig. Skrivandet är en del. Men det finns annat som lockar. Som att måla. Och helst i olja. Det kanske låter lite främmande (eller skrämmande) men ibland ser jag bilder som väntar på att sättas på duk.

Inspirationen går i vågor. Som skrivandet och bokläsandet. Dock finns det där. Släpper inte taget. Frågan är varför jag inte tar mig hela vägen till färgburken?

Vi besöker ofta utställningar och vernissage och varje gång klickar det liksom till inom mig. Det där ska jag ge mig på. Målandet!

Har skissat en del och även satt ett par alster inom ram. Men det är lång tid sedan. Det finns ändå där. Behöver komma på ett sätt att sparka igång och sätta fart. Beundrar de som har förmågan att ta ut svängarna och ge sig hän åt målandet och skrivandet (som jag också snuddat vid). Det är en ynnest att ha förmågan. Att påbörja ett verk och se det växa fram kan inte vara annat än inspirerande! (Ibland möjligen deprimerande.)

De senaste åren har vi köpt två verk av en kreatör som klär sina dukar i starka färger. Jag stannar ofta till och betraktar verken och de starka kulörerna. Även då kommer tanken: det här måste jag ge mig på...
För min del ska skapandet gå åt det abstrakta. Det ska krävas lite funderingar. Inte föreställa ett fotgrafiskt avtryck - tvärtom.

Det här kryper liksom på mig. Finns någonstans där bakom och väntar på att plockas fram. Fan om jag skulle komma loss. Få fart på penseln!

Ska det krävas en kurs för att jag ska komma igång? Är det inte att föredra att gå sin egen väg, att pröva sig fram och inte följa a-ö så att säga...?

I väntan på skapandet får andras verk pryda vårt hem. I helgen ska en cool litografi upp - trevlig helg!

Behöver jag säga mer?

Enastående version av Ingen... och så den här!

När det är som vackrast. När det berör som mest. När det, liksom...

Det blev en del skriverier och tyckanden efter att TV4-kommentatorn Pontus Kåmark uttryckte sitt missnöje över den dåliga kvaliteten i en av halvlekarna vid en av Sveriges matcher i pågående VM.

Ikväll smäller. Difforna laddar upp med stockholmsfixerade blaskor som aftonblaskan och exet i ryggen. De fångar allt som difforna vräker ur sig. Det är om filmningar och annat trams. Sandlådenivå och patetiskt DIF! 

Men det är klart. När all press ligger på det egna laget måste man ta till alla grepp. Till och med de mest larviga. Det tyder på en sak. Difforna är skärrade. De litar inte på sin egen förmåga. De försöker flytta fokus på Luleå och domarna och fan och  hans moster.

Dif-fjollorna har snackat om domarnas insatser från första match i den här matchserien och nu försöker dom ge sig på Abbotts med sitt skitsnack. Plus den där Ros i aftonblaskan som sprider sin dynga. Det visar att difforna inte tror på sig själva utan måste flytta fokus i ett försök att få med sig ännu fler utvisningar.

Måtte rosen blekna och slakna ikväll.

Forza Luleå, vi är många som är på er sida!

Vilken hockeykväll vi går till mötes. Tre slutspelsfighter och tre kvalseriedito. Så här långt kan konstateras att ett frustrerat HV har kört fast(h). Linköping har satt schelleftää i grubblerier och ett decimerat Brynäs jagar vargen.

DIF-Luleå ikväll. Våra hjältar har 3-0 i matcher och kan grejja semifinalplatsen. Jag vågar dock inte ge mig på ett tips.

AIK och Luleå har 3-0 i matcher so far. Två lag som påminner om varandra vad gäller spelsätt (och målvaktsspel). Hoppas vi kan upprepa vårt tajta effektiva spel från de tre tidigare matcherna och fixa semin ikväll...

Ikväll drar även Kvalserien igång och jag har redan gett dig svaret på hur det slutar: Modo och SSK fixar det. Allt annat är en superskräll.

Men. Hockey är oförutsägbart. Vem hade trott att AIK skulle gå ifrån till 3-0 i matcher mot självaste hin håle själv - HV71? Och Den där Ros i Aftonblaskan gav inte Luleå några som helst möjligheter att rubba Djurgården. Fast han är ju ingen expert så.

Hockeyn är het. Slutspel och kvalspel i olika former. Klassiska hockeylaget Björklöven fick respass mot uppstickaren Asplöven i allsvenska kvalet. "Löven" som vunnit SM-guld (förvisso för massor av år sen, men ändå) är en förening som det gått utför för.

Igår var det dags igen. Roma-Lazio. Derby della capitale på Roms Olympiastadion och i vanlig ordning (numera) gör Lazio en av sina sämre matcher i just derbyt. När man förväntar sig att de ska bjuda till som allra bäst blir det tvärtom. Tvi!

Värmen tillbaka löd rubriken i en av länets webbtidningar härom dagen. Jippiie tänkte jag, nu sparkar töandet igång på allvar. Sen såg jag att rubriken handlade om husägare som fått tillbaka fjärrvärmen...

Forza Luleå!!!