Dust N' Bones

I helgen städade vi i kökslådor hemmavid. Jag hittade ett litet block med några resenoteringar. Det rörde sig om en resa vi gjorde till Thailand för drygt två år sedan. Efter en drink eller tre fick jag inspiration och noterade några tankar där uppe på
12 000 meters höjd. Här följer något av det som framkom...

Utanför planet är det mörkt. Det är kväll. Snett framför mig sitter en kille och läser en pocketbok. Han är iklädd vit skjorta och röda byxor. Min Ipod spelar Nirvanas I´m on a plane. Snacka om att sätta rätt låt vid rätt tillfälle. Tolkar jag skärmen framför mig rätt lämnar vi ryskt territorium.

Nu ljuder Suverän med Thåström i hörlurarna. Samtidigt beställer jag en wirre. Gumman föredrar vitt vin. Till vänster om mig sitter en söderkis. Vi kom att snacka om Thåström (nähä, skräll...). Snubben är också Thåströmfantast visar det sig. Mannen berättar att han är f.d. journalist. Nu är han drygt 60 bast. Vi saluterar med våra wirrar.

Red light outside my window (här kollar jag förmodligen på planets vinge...).
Kabul nästa, säger displayen på skärmen.

Plötsligt har jag satt några rader i blocket rörande sparande och tillväxt. Efter lite utsvävningar kommer slutklämmen. Det handlar om att ställa produktion mot spekulation: Ska vi skapa pengar av pengar. Eller ska vi skapa pengar och tillväxt via produktion...

Så kan man (också) fördriva restiden på ett flygplan. På måndag drar vi på en veckovistelse som värmer jag och frun. Den här gången blir det förmodligen en bok som gör restiden lite kortare - liksom.

Arrivederci!

Gårdagens busväder med snö, regn och blåst i en salig röra har dragit vidare. Måtte det inte visa sig här igen! Dagens väderläge: gråmulet och några plusgrader. Den riktiga våren låter vänta på sig.

Gårdagskvällen blev en riktigt trevlig tillställning. Vi bjöd min dotter och hennes kille på middag. Blev några timmar av resonemang om det stora och det lilla som sker i vår omvärld. Jag och frun avslutade på Bishop Arms där vi mötte upp min bror och svägerska. Som alltid även det ett par trevliga timmars samtal. Bland vitt skilda spörsmål kom vi bland annat in på deras förestående resa till Bologna och det besök de ska göra på Ferraris och Lamborghinis anläggningar - häftigt!

För vår egen del närmar sig vår veckolånga tripp till solvarm ö. Ska bli gött att softa och slöa en vecka. Blir ingen resa med utflyktstema. Det blir senare i år när vi ska kuska längs spanska östkusten under en månad och göra ett flertal stopp efter att vi lämnar Barca. Slutmålet är Nerja där vi stannar 14 dagar och fem dagar i Malaga innan hemresan. Har noterat att jag missar hockeyderbyt mellan Luleå och saik. Å andra sidan är det inte fel att strosa omkring i Malaga heller...

Vi är mycket för resor jag och frun och det har blivit en och annan under de senaste åren. Resor berikar och ger minnen som består. När vintern biter som värst är det gött att plocka fram soldränkta dagar, en tapassittning eller en ljuvlig middag. De senaste tre åren har vi tillbringat flera veckor i ljuvliga St Pol de Mar, ett genuint och mysigt ställe cirka fem mil norr om Barca. Läget är egentligen perfekt. En timma med tåg till Barcelona och norrut är det inte långt till pärlor som Roses och Tossa de Mar etc.

I år blir det dock bara en dag i St Pol, av nostalgiska skäl liksom. Under en av dagarna i Barca drar vi på ett återbesök för att strosa i St Pol och ta en fika eller ett glas vin intill stranden och njuta av lugnet som stället erbjuder. När vi några dagar senare lämnar Barca är Tarragona första stopp på färden söderut. Sedan blir det Valencia, Jávea m.fl. Det sistnämnda ser vi fram emot lite extra. Verkar vara ett toppenfint ställe.

I skrivande stund leder Lazio borta mot Atalanta. Jakten på tredjeplatsen i ligan, tillika sista Champions League platsen nästa säsong , går vidare in i det sista. Tyvärr tror jag att den platsen går till Udinese.

Arrivederci!

Oavsett vilket verkar det inte vara till belåtenhet. Antingen är det för mycket av det. Eller för lite. Eller också är det för kallt. Eller för varmt. Eller för torrt.

Det handlar om vädret. Idag har det snöat en hel del här. Då handlar mycket av snacket om - vädret. Och företrädesvis om all snö vi drabbats av. För några dagar sedan var det tvärtom. Då undrade flertalet var snön håller hus. Jag berörs inte av om det är snöfritt långt in i december. Tids nog får vi ändå så det räcker...

Det är lite så här med oss människor när det kommer an till vädret:

• Ingen snö - då menar vi att det är så mörkt .
• Snöfall - stopp nu räcker, säger flertalet.
• Regn - det är för blött.
• Inget regn - det är för torrt, vi måste få regn.
• Sol och värme - phuu, det är för varmt!
• Klart och kyligt - suck, det är för kallt!

Vilken stad. Vilken upplevelse. Jag är såld på Rom. Det var sannerligen en upplevelse utöver det vanliga som kärestan bjöd på. Det finns mycket att säga om den eviga staden men det är ju så med extraordinära upplevelser: man bör uppleva dom på plats för att ta in alla intryck.

Vi besökte piazzor och omtalade platser som Fontana di Trevi, Vatikanen, Peterskyrkan, Spanska trappan och en massa annat. Vi åt underbar mat och njöt av dito vin. Och så fotboll förstås. Även om inte mitt hjärta bultar för Roma ska det medges att det var en häftig tillställning att se dom live på Stadio Olimpico. Hjärtevännen hade fixat kanonplatser och i andra halvlek fick vi se Romafansens gud Totti avgöra med två mål under matchens sista femton. Behöver jag säga att arenan exploderade. Det var häftigt.

Jag säger till dig som jag sagt till de som frågat hur vistelsen var. Man bör besöka Rom, åtminstone en gång i livet. För vår del har vi sagt att vi ska tillbaka. Vi är sålda på staden och det finns mer att utforska. Vi vill se mer av de trånga gränderna i underbara Trastevere på andra sidan Tibern och i kvarteren nedanför Spanska trappan där vi besökte en mysig restaurang och åt en supergo middag. Mellan Tibern och Piazza Navona, längs Via Governo Vecchio, finns genuina italienska små restauranger och mysiga butiker som säljer böcker och filmaffischer från gamla filmer.

Det finns som sagt massor att utforska och jag ser fram emot att gästa Rom snart igen. Tack min blivande äkta hälft för att du tog mig med på den här resan. Våra dagar i Rom är en upplevelse som jag bär med mig med värme!

Fredagskvällen inleddes med en underbar middag signerad min käresta. Jag fick inte medverka i förberedelserna utan skulle bara liksom finnas. Middagen gick i italiensk stil till ackompanjemang av en flaska fullblodsvin från Amarone. Helt underbart och suveränt gott!

Vi myste åt och småpratade. Efter en kort stund reste sig hjärtevännen och gick iväg. Via toaletten bar det sedan av in i vårt sovrum. Hmm... skumt, vad händer, funderade jag där jag satt i ljuset av levande ljus omgiven av prosciutto och andra läckerheter.

Nåja, vad annat göra än att invänta henne. Så stod hon där igen. Nu med ett paket i handen. Det var avsett för mig (eller oss egentligen). Så sträckte hon fram det och bad mig öppna det.

Jag kan säga så här: jag blev väldigt rörd och lika paff. För i paketet fanns allt paketerat alá Bettan... resa, boende och sist min icke minst, biljetter till Roma - Cagliari söndag 9 maj!!!

Snacka om överraskning. Jag har inte haft den blekaste. Otroligt vilken present på halvsekelsdagen min älskade fixat! Självklart har hon kollat om Lazio har hemmamatch den helgen, men icke. Å andra sidan. Bara att bli bjuden på en resa till eviga staden och se fotboll där är nåt som jag kommer att bära med mig för alltid. Allt tack vare min goaste hjärtevän med det varmaste hjärtat!

(Att det här kom till mitt på en onsdag hänger ihop med att jag fått en släng av förkylning och tvingats ställa in arbetsdagen.)

Utanför fönstret fortsätter snön att vräka ner. Försöker bortse från det men det vill sig liksom inte. Det är som om det tränger sig inpå en och inte vill släppa taget. I ett försök att fly bort kom jag att bläddra igenom våra foton med sommarbilder hemifrån och från resor. Här följer några prov på bilder som hjälper mig lämna snöeländet.

Det må vara på det viset. Samtidigt är det en smula märkligt. Fast det är ingen stor sak kan tyckas, inget att lägga någon energi på liksom. Men jag har ändå noterat att det förekommer.

Det handlar om våra radiometrologer och på vilket sätt de uttrycker sig. Det har gått så långt att jag någon gång missat kärnan i deras inslag, dvs. själva prognosen. Vad är det då som stör mig, eller uppehåller mig? Jo, det faktum att en del av dem gång efter gång uttrycker "en svag vind" eller "en temperatur på..."

Kanske är det jag som snöat in på det här (inte konstigt med tanke på vår vinter) men det låter inte rätt i mina öron. Testa själva - en svag vind, nog tror jag det är fler än en enda vind som nuddar våra kinder. I mina öron bör det låta "svaga vindar"... Men som sagt: det kanske är en skitsak.

Solen har gassat idag och banne mig så pass att det blev lite blaskigt på våra gator. Hopp om förändring till det bättre med andra ord!

Söndagen kom med sol och det blev en sån där dag som man har längtat så länge efter. Blå himmel och strålande sol. Och tänk att vädret visade sig från sin bästa sida på en söndag då de flesta är lediga och kan använda dagen på bästa sätt.

Det var som om hela Luleå väntat på den här dagen. Ett uppdämt behov som vi samlat ihop till under en tid. För det var belamrat med folk på isvägen som går mellan norra hamn och hälsans hus. Det är såna här dagar som ger energi och visar vägen och som ger hopp och tro på att vackra vårdagar med gassande vårsol och takdropp inte är alltför avlägsna.

Den här vintern har jag hört fler än annars grymta om mängden snö och om alltför mycket av bitande kyla. Många har liksom lessnat. Och jag kan förstå de som längtar bort till ljumma kvällar och sand mellan tårna.

Har tidigare berättat här att vi hittat ett drömställe norr om Barca. Vi tillbringade två veckor där i somras och i sommar är det dags igen. Det är något att se fram emot och längta till. Sant Pol de Mar är riktigt trevligt och lagom stort – eller litet. Plus att stränderna och miljöerna längs Costa Brava kusten är fantastiska. Den katalanska kuststräckan mellan Barcelona och franska gränsen bjuder på mil efter mil av sandstränder och ett vackert landskap som måste upplevas.

Den här gången inleds vår vistelse med tre dagar i Barcelona. Därefter bär det av till huset igen. Tanken flyr och får mig att drömma om varma sommarkvällar och middagar på terrassen som vetter mot Medelhavet. Vågorna rullar in mot de finkorniga stränderna. I horisonten glider fartyg sakta fram på väg mot ännu en hamn i någon Medelhavsstad. Livet kan onekligen te sig njutningsfullt… öh, vakna!

Hoppsan! De här gick som en dans. Behövde bara nämna det i bloggen och pang bom så var det löst. Inte ens i min vildaste fantasi trodde jag att passagens blogg hade så stor inverkan. Alldeles oavsett vilket och hur det än är med den saken känns det bra mycket bättre nu.

I förra veckan bet kylan genom märg och ben. Tempen pendlade mellan 25 och 30 grader och utelivet begränsades till det nödvändigaste. För vi snackar minusgrader. Men så igår, dvs. i söndagsmorse, när jag sakta närmade mig köksfönstret för att spana in utetermometern fick jag ny energi. Det var som om displayen log mot mig. Digitalsiffrornas mörkgråa nyans visade +0,1 C. Äntligen hade kylan släppt sitt envisa grepp.

Självklart blev det långpromenad och det var banne mig så att ett uns av vårkänslor smög sig på. Det syntes också på människorna vi mötte. Från att i förra veckan svept fram över gator och torg hukandes under huvor av dun och halsdukar svepta över ansiktet tittade folk istället upp. Det var nästan så att vi log mot varandra.

Tänk vad 30 graders skillnad ändå gör skillnad!

Länge sen det blev något sagt här. Tiden har inte riktigt räckt till och de senaste två veckorna har jag kopplat av bland goda vänner i en underbar miljö med Medelhavet som närmsta granne.

Dagens inlägg blir ingen reseskildring, den kommer senare (kanske med bilder också). En sak är dock säker: Vi har hittat ett guldkorn och ett genuint och mysigt ställe ca. 5 mil norr om Barca.

Inga stora turistskaror som invaderar stans trånga gator och torg. Inga skrålande tyska barer. Väldigt genuint som sagt - och mysigt.

Sant Pol De Mar är platsen som fångat våra hjärtan. Dessutom var huset vi hyrde kanonfint och utsikten över Medelhavet från terrassen magnifik!

Det här var inte tänkt att bli en längre story. Jag återkommer och berättar mer, för det finns mycket att förtälja. Som t.ex. när vi hamnade mitt i en kvartersfest... eller när vi deltog i stans firande en kväll.

Passar på att tacka vårt resesällskap som genom sitt härliga humör och sköna inställning bidrog till att vi hade det helt suveränt och riktigt trevligt.

Slutligen skickar jag ett sent dubbelgrattis: Ett till dottern som fixade studenten med bravur (synd bara att tiden blev lite knapp för mig och hjärtevännen då vi reste mot Spanien samma eftermiddag). Och ett till Linda och Anders som den 17 juni blev föräldrar till ett gossebarn!