Dust N' Bones

Det brinner en kreativ ådra inom mig. Skrivandet är en del. Men det finns annat som lockar. Som att måla. Och helst i olja. Det kanske låter lite främmande (eller skrämmande) men ibland ser jag bilder som väntar på att sättas på duk.

Inspirationen går i vågor. Som skrivandet och bokläsandet. Dock finns det där. Släpper inte taget. Frågan är varför jag inte tar mig hela vägen till färgburken?

Vi besöker ofta utställningar och vernissage och varje gång klickar det liksom till inom mig. Det där ska jag ge mig på. Målandet!

Har skissat en del och även satt ett par alster inom ram. Men det är lång tid sedan. Det finns ändå där. Behöver komma på ett sätt att sparka igång och sätta fart. Beundrar de som har förmågan att ta ut svängarna och ge sig hän åt målandet och skrivandet (som jag också snuddat vid). Det är en ynnest att ha förmågan. Att påbörja ett verk och se det växa fram kan inte vara annat än inspirerande! (Ibland möjligen deprimerande.)

De senaste åren har vi köpt två verk av en kreatör som klär sina dukar i starka färger. Jag stannar ofta till och betraktar verken och de starka kulörerna. Även då kommer tanken: det här måste jag ge mig på...
För min del ska skapandet gå åt det abstrakta. Det ska krävas lite funderingar. Inte föreställa ett fotgrafiskt avtryck - tvärtom.

Det här kryper liksom på mig. Finns någonstans där bakom och väntar på att plockas fram. Fan om jag skulle komma loss. Få fart på penseln!

Ska det krävas en kurs för att jag ska komma igång? Är det inte att föredra att gå sin egen väg, att pröva sig fram och inte följa a-ö så att säga...?

I väntan på skapandet får andras verk pryda vårt hem. I helgen ska en cool litografi upp - trevlig helg!