Dust N' Bones

Söndagen kom med sol och det blev en sån där dag som man har längtat så länge efter. Blå himmel och strålande sol. Och tänk att vädret visade sig från sin bästa sida på en söndag då de flesta är lediga och kan använda dagen på bästa sätt.

Det var som om hela Luleå väntat på den här dagen. Ett uppdämt behov som vi samlat ihop till under en tid. För det var belamrat med folk på isvägen som går mellan norra hamn och hälsans hus. Det är såna här dagar som ger energi och visar vägen och som ger hopp och tro på att vackra vårdagar med gassande vårsol och takdropp inte är alltför avlägsna.

Den här vintern har jag hört fler än annars grymta om mängden snö och om alltför mycket av bitande kyla. Många har liksom lessnat. Och jag kan förstå de som längtar bort till ljumma kvällar och sand mellan tårna.

Har tidigare berättat här att vi hittat ett drömställe norr om Barca. Vi tillbringade två veckor där i somras och i sommar är det dags igen. Det är något att se fram emot och längta till. Sant Pol de Mar är riktigt trevligt och lagom stort – eller litet. Plus att stränderna och miljöerna längs Costa Brava kusten är fantastiska. Den katalanska kuststräckan mellan Barcelona och franska gränsen bjuder på mil efter mil av sandstränder och ett vackert landskap som måste upplevas.

Den här gången inleds vår vistelse med tre dagar i Barcelona. Därefter bär det av till huset igen. Tanken flyr och får mig att drömma om varma sommarkvällar och middagar på terrassen som vetter mot Medelhavet. Vågorna rullar in mot de finkorniga stränderna. I horisonten glider fartyg sakta fram på väg mot ännu en hamn i någon Medelhavsstad. Livet kan onekligen te sig njutningsfullt… öh, vakna!