Dust N' Bones

Vi kan säga att det här utspelade sig en lördagsmorgon i ett hem i en medelstor svensk stad. Klockan är runt nio. Kvinnan sitter vid köksbordet och njuter sin helgfrukost. Mannen är i full färd med att rosta bröd. Bröd som han sedan ska gnida in med vitlök och stänka olivolja på, för att slutligen toppa med finskivade tomater.

Brödet studsar upp ur brödrosten. I samma stund vänder sig mannen mot kylskåpet för att ta fram den skalade vitlöksklyfta han sparat sedan föregående morgon. (Den är väl inslagen i plast...)

Kylskåpsdörren öppnas. Blicken flackar runt utan att finna plastknytet med vitlök. Efter lite letande vänder sig mannen mot frun och frågar: Har du sett till vitlöksklyftan jag sparat i kylskåpet?

Frun som är inne i morgontidningens helgbilaga svarar förstrött: Jaha, var det vitlök, den slängde jag!

Mannen: Va!? Varför, den var ju från igår och jag skulle ha den NU!

Frun: Trodde det var nåt som skulle slängas.

Mannen: Va faan! Tror du jag lämnar sopor i kylskåpet!?

Frun: Men herregud, är väl bara att skala en ny...

Mannen, nu lätt uppretad, plockar fram en ny vitlöksklyfta och påbörjar skalningen av densamma. Det går dock inget vidare och efter ett par försök brakar det.
Han hivar vitlöksklyftan mot frun (den fastnar i håret!) och fräser:
S K A L A   D E N   D Ä R   J - A   V I T L Ö K E N!

Frun, nu lika förbaskad, får fatt i vitlöksklyftan och slänger tillbaka den med full kraft... Den nuddar axeln på mannen och landar på golvet där den studsar runt ett par sekunder.

Mannen och frun, båda är nu ganska upprörda, fräser åt varandra och det blir några sekunders härdsmälta som plötsligt följs av några sekunders tystnad. Så bryter skrattet ut och de hjälps åt att skala vitlöken.

Därefter avnjuts frukost i lugn och ro och till många goda skratt - tack vare en klyfta vitlök...