Dust N' Bones

Hur orkar dom? Tänker på alla dessa mejl som är översatta med Googles översättare. Och de har alla samma värdelösa upplägg. Det är arv hit och arv dit och summor som får en att garva.

Den här gången var det visst runt 14 miljoner GBP. Och alltid blir man upplyst att det är hemligt. Javisst ska jag skicka kontouppgifter och personnummer till dig Dr James, som för trovärdighets skull har titeln Private Banking/Operation Manager. Tjena!

Så här lät det senast (ett urval ur texten):

"God dag kära och hur mår du idag?"

"Jag trodde mitt brev möter dig i dag i perfekt skick."

"I min thoroughful undersökning av hans bank-rekord med vår bank, upptäckte jag att han inte ange någon arvtagare till sitt konto. I denna fråga tog jag mod att söka ditt medgivande att presentera dig som arvtagare till detta konto så att intäkterna värde GBP £ 13,8 miljoner brittiska pund kommer att ut-rätta ut till dig som mottagare, som kommer att delas mellan oss i förhållandet: 50% för mig och 40% för er respektive, medan 10% är för de kostnader både part som uppstår under transaktionen."

Komedin fortsätter:

"Allt jag begär av dig är din största sekretess och maximalt samarbete för oss att uppnå denna affär framgångsrikt. Jag har noggrant beskrev formerna för denna transaktion kommer att bli framgångsrikt har genomförts lagligt att skydda oss mot eventuella brott mot lagen både i ditt land och här i Storbritannien."

Därefter efterfrågas mitt namn osv. Märkligt, för jag är ju den utvalda - då torde mitt namn framgått…

Och så fortsätter det:

"Dessa kommer att ge mig in din information är i vårt Bank databas i andra ska visas i banken informationssystem som du är den namngivna närmast anhöriga / arvinge mottagare av denna fond, så jag kommer att guida dig på din kommunikation med banken för vidare utsläpp av denna fond till dig."

Efter diverse försök till artighetsfraser avslutas allt med:

"Tack i väntan på ditt brådskande svar."

Nåja, fick mig ett gott skratt i alla fall.

- Full fart här.
- Ni satsar mycket och får lite tillbaka.
- Tvärtom!
- 50-60 jobb, max.
- Plus 300 som jobbar med byggena ett år eller mer, sen kommer mera.
- Då får vi se om vi lever vem som gör rätt...
 

- Du ser ju att marknaden har tappat greppet.
- Vi kan inte se allt i svart.
- Det samhälle vi byggt vilar på bräcklig grund. Vi ska se till att barn och åldringar har god standard, inte dela ut skattepengar till höger och vänster. På sikt är inte allt vi gör så klokt...
- Så är det ju, men för den skull är inte allt svart.
- Vi har roffat roffat åt oss och nu slår naturen tillbaka! Jag föredrar välfärd utan tillväxt för miljöns skull.
- Jag skulle vilja se det i praktiken.
- Det blir verklighet inom en snar tid.
- Dom som säljer det budskapet vill själv sälja fler böcker osv. Samtidigt är viss konsumtion en del av vardagens krydda. Personligen hoppas jag att jag är frisk så jag får möjlighet att resa och se mycket framöver. Det är något som jag verkligen tycker berikar.

- "Mer är bättre" - den devisen är inte hållbar enligt Christer Sanne, författare till den uppmärksammade boken Keynes barnbarn. Sannes recept lyder: dra ned på konsumtionen och arbeta mindre. "Lyckan ökar inte i takt med ökad tillväxt. Det har forskningen visat", säger han.
- Trots kraftigt ökade genomsnittsinkomster sedan 1955 har andelen mycket lyckliga inte blivit en enda procent större. 

- Det har inte enbart med inkomst att göra, är många aspekter som avgör. De allra flesta mår med största sannolikhet bättre av att ha stabil ekonomi än tvärtom.
- ”Hellre fritid eller högre lön?” Det visar sig att under de senaste tio åren har det blivit just så som Christer Sanne hävdar: fler människor föredrar att jobba mindre än att få mer i lönekuvertet.
- Men, då är frågan: vad är de här människorna beredda att dra in på? Är en sak att svara på en enkät, när det blir verklighet och pengarna sinar låter det annorlunda.
- Ta hand om barnen, satsa på dom om rätt och fel. Då minskar alla dårskapsrubriker.
- Med mer fritid ökar möjligheten att göra av med mer money, vilket många erfarit.
- Så är det i början när man blir fri, man är ovan. Nu ska jag ska gå se om jag hittar några gubbar och gummor att filosofera med.
- RÄTT! Det gillas, filosofera mera!

Vi befinner oss i en mellanfas. Någon hoppas på snö och säger att det blir ljust och rent. Må så vara. Själv tycker jag att höstmörkret är mysigt och inte alls betungande som vissa hävdar. Snö får vi nog av ändå. Vi behöver inte gå omkring och vänta på att det ska klä in vårt landskap.

Visst är det härligt med elitseriehockey just nu! Även om det blev torsk i lördags kommer Luleå fortsätta skörda framgångar, förhoppningsvis redan ikväll när Linköping gästar Coop Arena. Flera lag har försökt följa oss i tempo och intensitet, följden har blivit att de tröttnat och då har vi gasat ifrån. Håller tummarna för en victory även ikväll.

Även Lazio ska ha en jätteeloge som fortfarande håller Milan, Inter och de andra bakom sig i serie A. I helgen växte avståndet och kommande söndag är det dags för derbynas derby - Derby Della Capitale. Det är omvända roller mot vårens derby när Roma stred i toppen och Lazio i de nedre regionerna. Nu toppar de ljusblå och raden av segrar växer för varje omgång. Måtte segerraden förlängas på söndag. Forza Lazio!

Vaknade hyfsat tidigt av höstbleka solstrålar som kisade in mellan persiennspringorna. Solens intrång i sovrummet fick mig att skyndsamt ta mig upp och genom skallen for tanken jag borde ta en morgonpromenad.

Ett fåtal morgonvandrare syntes runt staden. Oftast med en hund i släptåg. Antar att de knappast hade kommit sig ut annars. Mötte några löpare som var ute för att bättra på konditionen. Annars lugnt och stilla.

En kylig vindpust slog emot mitt ansikte när jag rundade hörnet vid Kulturens Hus i riktning mot Norra Hamn. Hjärtevännen är på besök hos mor och bror i huvudstaden och som sällskap på ensampromenaden hade jag pluggat i hörlurarna och lyssnade på det SR hade att erbjuda. Jag bar även med mig kameran och passade på att ta några bilder på vår höstbeklädda omgivning.

Så är man tillbaka här. Det tog sin tid och mycket har hänt sedan senast. Önskar jag hade mer att ge vad gäller bloggen. Kanske lossnar det nu när hösten kastar sin långa skugga över vårt avlånga land.

Fast de senaste dagarna (inkluderat idag) har verkligen varit vackra. Blå himmel och sol i massor och runt tiogradersstrecket dagtid. Lövträden skiftar från grönt till guldgult och dess blad dalar sakteliga neråt för att lägga sig likt en gul matta på backen.

Bevekelselöst och utan pardon klampar hösten in i vår vardag. Det är tid att städa undan växterna som gett färg åt uteplatser och balkonger.

Många har höjt på ögonbrynen efter valet. SD valdes in och sedan det har ingenting varit sig likt. Om medierna försökte hålla partiet utanför kameralinsen innan valet är det precis tvärtom efter. Det går inte en dag utan att SD nämns och debatteras. Man må tycka vad man vill om att de fick fler röster än V och KD och nästan lika många som C, men det är de facto på det viset. Egentligen borde vi inte vara så förvånade för det har pekat i den riktningen under lång tid. Vad SD sedan får ut av det här är en annan sak.

Nu till något roligare. Till mina "L-lag" som har inlett sina respektive säsonger lysande. Lazio toppar serie A tillsammans med Inter och Luleå Hockey är ensam serieledare efter de inledande omgångarna!

Jag har svårt att tro att det ser ut likadant när serierna summeras. Men fasen så skoj det är att se att de båda bjuder upp och baske mig påminner de inte om varandra på nåt vis: båda försöker spela offensivt och satsar framåt - och de överraskar.

Det ska bli intressant att följa de två och det skulle vara fantastiskt kul om de fortsatte i samma anda. Då blir vintern liksom mindre plågsam. För hur det än är kommer det en vinter i år också...

Fasen vad det slog om. Och snabbt gick det. Från en dag till en annan. Särskilt svider det i skinnet då vi fram till härom dagen hade haft ovanligt varmt för årstiden.

Det är svårt att ta till sig, men bara att gilla läget. Sensommarvädret vi bjöds på under större delen av september har dragit någon annanstans och ersatts med kyliga vindar. Tvi fasen säger jag.

Är det månne det som gjort att tröttheten smugit sig på. Känner mig seg och skulle behöva en spark där bak för att få fart igen. Fart fick i alla fall Luleå Hockey. Efter bortapremiären i förra veckan som jag risade har våra hockeyfavoriter trampat fart och visat vad de egentligen är kapabla till. Fortsätt så - och Nilsson i kassen har vart precis så bra som vi anade. Den killen har enorm potential och han lär bli nästa NHL-export.

En som redan gjort den resan med den äran är Mats Sundin som idag meddelade att han lägger av med hockey. Bock och tack för många härliga hockeyminnen "Sudden"! Kanske dags för "Foppa" att välja samma spår och ge den omtalade och omskrivna foten frid till slut. Att ge sig själv foten så att säga.

Fredag och med det följer funderingar på vad som ska förgylla helgen. En sak ska i alla fall bli intressant: Luleå Hockeys hemmapremiär i nya Coop Arena. Och på söndag vankas bio och omtalade Flickan som lekte med elden.

För första gången sedan någon gång i våras åkte handskarna på i morse. Vinden var smått kylig och handskarna kom väl till pass. Efter en härlig sommar är det alltid lika ovant att plocka bland handskar och annat som hör hösten till. Det är som om man gömt undan de värmande plaggen. Som om man inte trodde att de skulle komma att behövas fler gånger. Men så är det tyvärr inte och plötsligt står man där och rotar bland udda handskpar samtidigt som man längtar tillbaka till soldränkta sommardagar.

Hockey ja. Igår var det dags igen och nog fasen upprepade sig de senaste årens tema. Dvs. Luleå Hockey är ovanligt bleka ut i bortamötet med Skellefteå. Varför och vad hände? Vart tog den omtalade energihockeyn vägen? Ramla den av i höjd med Hortlax? Eller blev den kvar i Kåge...?
Att det ska vara så förbaskat svårt att kaxa upp sig i den där arenan. I morgon-dagens hemmamöte vill jag se ett annat Luleå. Ett som brinner för uppgiften inför 6200 förväntansfulla hemmafans!

Det är obevekligt. Lövträden byter skepnad. Från grönt till gult. Hösten är här och med den följer en mörk tid. Vi har dock kunnat njuta av en härlig höst med mycket sol och behagliga temperaturer. Det ser ut att fortsätta, åtminstone de närmaste dagarna.

Det är inte enbart elände med mörkret som väntar. Hösten kan vara både mysig och rofylld och bjuda på grådisiga kvällar när dimman kryper ner över träd och hustak. Vi kompenserar med att tända ljus och kura ihop intill varandra. Såvida det finns harmoni innanför väggarna förstås.

Ikväll smäller det när allas vårt Luleå Hockey intar isen i Skellefteå Kraft Arena. Det är tid för elitseriepremiär för våra hockeyfavoriter. Ska bli spännande att följa Luleå den här säsongen. Laget har potential att bjuda på fartfylld hockey. Närmast ikväll mot schellefte... Hoppas Jonte får till det, och Nilsson i kassen, och supertvillingarna Abbotts, och Jonsson & Johnsson, och Fabbe... och GammelBurra... och...Chabada-ba-ba-badaba...

Foppa försöker igen, fotproblemen till trots. För övrigt är foppatoffeln på väg ut. Skulle inte sakna den för fem öre. (Är den gräsliga toffeln månne orsak till Foppas fotproblem.)

Kom igen Lule - nu kör vi!

Vilket röj det blev i lördags! Och det pågick hela dagen. Fint blev det och det var härligt att det blev gjort. Trots sol och en underbar höstdag drog vi igång operation storstädning. Nedervåningen genomgick en remarkable cleanover.

Det är lika trögt att komma igång varenda gång det vankas städröj. Inte så konstigt för det är inte den mest stimulerande sysslan. Särskilt inte när stora glasytor i en inglasad balkong och terrass ska fixas. Men fint blev det och det ska medges att det ger en viss tillfredsställelse när det väl är gjort.

Söndagen däremot var en höjdare. Återigen gassade solen och hösthimlen var blå som vore det en sommardag. Jag och hjärtevännen drog iväg på en cykeltur mot okänt mål. Eller inte helt främmande. För vi hade googlat på det innan vi drog. Bara för att kolla liksom.

Vi fann en mysig gård där vi inmundigade kaffe och våfflor för humana 30 kronor per person. Solen värmde där vi satt i vårt lilla hörn av världen. Ibland kan det lilla i vår närhet räcka långt nog. Så mina vänner - underskatta inte cykelturer...
På kvällen åt vi middag med kidsen och efteråt fikade vi och umgicks. En mysig och trevlig avrundning på en härlig dag.

För övrigt noterar jag att Marcus Birro är tillbaka i bloggsfären.

I lördags fick jag verkligen bita ihop. Det krävdes en del för att inte tända på alla cylindrar. Och det är inte alldeles enkelt för jag har de facto korta vägar. Det brinner liksom till, för att sen dra förbi.

Hade precis satt mig för att njuta en tidig frukost. Yoghurt blandad med müsli och andra nyttokärnor stod på menyn. Och vad fan händer. Jo, plötsligt är halva innehållet utspritt över tidningen.

JÄVLAR, hör jag mig själv väsa fram.

Mitt tålamod ställdes nu på prov. För innan dess hade jag lyckats strula till det med andra tillbehör. Drällt runt och bannat mig själv. Och inte blev det bättre av att nacken påminde med ett visst mått av stelhet.

Lyckades dock bita ihop och röja upp efter mina fadäser. Det som började mindre lyckligt utvecklade sig allt eftersom till en riktigt nice dag. Vi kollade bl.a. runt i några möbelhus, och visst hittade vi en lampa till hallen - som båda var nöjd med dessutom!

Lördagen avslutades med en riktigt god middag signerad min rara sambo, maten avnjöt vi i trevligt sällskap. Det här visar att det finns hopp trots att man ibland har en mindre lyckad start på dagen. (Får ta till mig det här som ett slags visdomsord...)

Igår kväll drog ett busväder förbi. Rejält blåsigt och ett envist regn piskade höstmörka fasader. Av någon anledning gillar jag såna kvällar. När vinden kastar av och an och regnet slår mot takplåt och fönsterrutor.

Den höststorm som rasar på världens börser idag inte lika mysig. Frågan är när man får stopp på det som nu sker.

Tidigare var klimatkrisen på allas läppar. Nu är det den ekonomiska och fan vet vilken som är värst. Båda verkar umgås med förmågan att förändra sig i takt med att vi tror oss ha koll på läget. Det enda säkra är att raden av verkningslösa mediciner växer för varje dag.