Dust N' Bones

Hur orkar dom? Tänker på alla dessa mejl som är översatta med Googles översättare. Och de har alla samma värdelösa upplägg. Det är arv hit och arv dit och summor som får en att garva.

Den här gången var det visst runt 14 miljoner GBP. Och alltid blir man upplyst att det är hemligt. Javisst ska jag skicka kontouppgifter och personnummer till dig Dr James, som för trovärdighets skull har titeln Private Banking/Operation Manager. Tjena!

Så här lät det senast (ett urval ur texten):

"God dag kära och hur mår du idag?"

"Jag trodde mitt brev möter dig i dag i perfekt skick."

"I min thoroughful undersökning av hans bank-rekord med vår bank, upptäckte jag att han inte ange någon arvtagare till sitt konto. I denna fråga tog jag mod att söka ditt medgivande att presentera dig som arvtagare till detta konto så att intäkterna värde GBP £ 13,8 miljoner brittiska pund kommer att ut-rätta ut till dig som mottagare, som kommer att delas mellan oss i förhållandet: 50% för mig och 40% för er respektive, medan 10% är för de kostnader både part som uppstår under transaktionen."

Komedin fortsätter:

"Allt jag begär av dig är din största sekretess och maximalt samarbete för oss att uppnå denna affär framgångsrikt. Jag har noggrant beskrev formerna för denna transaktion kommer att bli framgångsrikt har genomförts lagligt att skydda oss mot eventuella brott mot lagen både i ditt land och här i Storbritannien."

Därefter efterfrågas mitt namn osv. Märkligt, för jag är ju den utvalda - då torde mitt namn framgått…

Och så fortsätter det:

"Dessa kommer att ge mig in din information är i vårt Bank databas i andra ska visas i banken informationssystem som du är den namngivna närmast anhöriga / arvinge mottagare av denna fond, så jag kommer att guida dig på din kommunikation med banken för vidare utsläpp av denna fond till dig."

Efter diverse försök till artighetsfraser avslutas allt med:

"Tack i väntan på ditt brådskande svar."

Nåja, fick mig ett gott skratt i alla fall.

Vi kan säga att det här utspelade sig en lördagsmorgon i ett hem i en medelstor svensk stad. Klockan är runt nio. Kvinnan sitter vid köksbordet och njuter sin helgfrukost. Mannen är i full färd med att rosta bröd. Bröd som han sedan ska gnida in med vitlök och stänka olivolja på, för att slutligen toppa med finskivade tomater.

Brödet studsar upp ur brödrosten. I samma stund vänder sig mannen mot kylskåpet för att ta fram den skalade vitlöksklyfta han sparat sedan föregående morgon. (Den är väl inslagen i plast...)

Kylskåpsdörren öppnas. Blicken flackar runt utan att finna plastknytet med vitlök. Efter lite letande vänder sig mannen mot frun och frågar: Har du sett till vitlöksklyftan jag sparat i kylskåpet?

Frun som är inne i morgontidningens helgbilaga svarar förstrött: Jaha, var det vitlök, den slängde jag!

Mannen: Va!? Varför, den var ju från igår och jag skulle ha den NU!

Frun: Trodde det var nåt som skulle slängas.

Mannen: Va faan! Tror du jag lämnar sopor i kylskåpet!?

Frun: Men herregud, är väl bara att skala en ny...

Mannen, nu lätt uppretad, plockar fram en ny vitlöksklyfta och påbörjar skalningen av densamma. Det går dock inget vidare och efter ett par försök brakar det.
Han hivar vitlöksklyftan mot frun (den fastnar i håret!) och fräser:
S K A L A   D E N   D Ä R   J - A   V I T L Ö K E N!

Frun, nu lika förbaskad, får fatt i vitlöksklyftan och slänger tillbaka den med full kraft... Den nuddar axeln på mannen och landar på golvet där den studsar runt ett par sekunder.

Mannen och frun, båda är nu ganska upprörda, fräser åt varandra och det blir några sekunders härdsmälta som plötsligt följs av några sekunders tystnad. Så bryter skrattet ut och de hjälps åt att skala vitlöken.

Därefter avnjuts frukost i lugn och ro och till många goda skratt - tack vare en klyfta vitlök...

Åtta dagar sen senast. Av någon anledning blev det en längre paus i publicerandet. Längre än jag hade tänkt mig. Ibland är torka på ordfronten. Det vill sig inte och då får det bero. Är ju inte så att det sker utifrån ett förutbestämt schema.

Helgen klampar på och frågan är vad man ska företa sig den här gången. Finns inga utstakade planer att falla tillbaka på och väderprognosen ger ingen kick direkt. Mulet och 10-12 grader spås det. Antar att det är att betrakta som normalt för årstiden.

Borde få fart hemmavid och fixa lite, men det är som om det inte vill sig. Finns kanske anledning att lyfta blicken. Få saker gjorda men va fan - det funkar bra som det är också. Och varför göra saker bara för sakens skull...

Snart stundar dock fotbolls-vm och jag ser fram emot en och annan högtidsstund. När det kommer till guldsnack nämns Brasilien, i vanlig ordning. Spanien, Italien eller Argentina säger andra. En del har fått för sig att England spelar hem guldet medan en och annan sätter sin peng på Tyskland. För min del bultar hjärtat extra för Spanien och Italien. Maradona har föresten lovat att springa naken genom Buenos Aires om hans Argentina vinner VM. Man må tycka vad man vill om den forne fotbollsvirituosen, men konsten att skapa rubriker har han inte lämnat bakom sig.

Lunchpromenaden idag genom stan fick mig att fundera. Varför så tyst? Vad är det som har hänt och vari består det nya? Men så kom jag på det. Samtidigt insåg jag hur mycket de egentligen låter. Och hur illa.

Snackar om de dragspelare som hängt i var och vartannat gathörn senaste månaden. Du kan bara ana hur less man blivit på deras falskspelande skval. Givetvis hoppas de på en slant i lådan också. Håller tummarna för att dagens dragspelsfria gågata består. För det är inte kul, även om det kan tyckas vara ett charmigt och pittoreskt inslag i vår gråa vardag. Men inte varje dag, och inte varenda minut. Eller som en butiksägare konstaterade: Vi tvingas höra på gnället varje dag för det är alltid någon som hänger utanför butiken.

Helg igen och med den ett späckat schema. Eller vad sägs om teater, basket, hockey och bio. Lägg därtill besök i Kulturens Hus och en del annat...

Fredag och med det följer funderingar på vad som ska förgylla helgen. En sak ska i alla fall bli intressant: Luleå Hockeys hemmapremiär i nya Coop Arena. Och på söndag vankas bio och omtalade Flickan som lekte med elden.

För första gången sedan någon gång i våras åkte handskarna på i morse. Vinden var smått kylig och handskarna kom väl till pass. Efter en härlig sommar är det alltid lika ovant att plocka bland handskar och annat som hör hösten till. Det är som om man gömt undan de värmande plaggen. Som om man inte trodde att de skulle komma att behövas fler gånger. Men så är det tyvärr inte och plötsligt står man där och rotar bland udda handskpar samtidigt som man längtar tillbaka till soldränkta sommardagar.

Hockey ja. Igår var det dags igen och nog fasen upprepade sig de senaste årens tema. Dvs. Luleå Hockey är ovanligt bleka ut i bortamötet med Skellefteå. Varför och vad hände? Vart tog den omtalade energihockeyn vägen? Ramla den av i höjd med Hortlax? Eller blev den kvar i Kåge...?
Att det ska vara så förbaskat svårt att kaxa upp sig i den där arenan. I morgon-dagens hemmamöte vill jag se ett annat Luleå. Ett som brinner för uppgiften inför 6200 förväntansfulla hemmafans!

Mötte några ungdomar som snackade om 50-öringen och jag kom att fundera över det. Myntets livslängd är bestämt. Det ska väck nästa år. Men det är inte det enda myntet som kan komma att försvinna. Samtidigt pratas det om nya valörer.

Våra myntenheter kanske inte är det mest intressanta spörsmålet att fundera över. Men ändå. Vad händer till exempel med priserna när 50-öringen plockas bort. Kommer handeln i gemen att runda av uppåt eller ska en kommission (vilket hemskt ord egentligen) se över regelverket innan det är dags att begrava det kopparfärgade myntet?

Läste nånstans att Riksbanken även tittar på nya mynt och valörer. Bland annat funderar man på om tvåkronan ska återinföras. Man utreder även om en tvåhundrakronors sedel ska tas i bruk. Vidare kan tjugan komma att försvinna och ersättas med ett mynt.

Helgen är här och med den lite helgpyssel. Bland "uppdragen" väntar eldning av bråte i syrrans stuga. Vi ska bistå henne med hjälp och jag hoppas dagens ösregn avtar och att vinden mojnar för det kan vara vanskligt att elda med de vindar vi har idag. Dessutom är vi intill havet och där friskar det som regel på mer än inne i stan.

Lördagskvällen ägnas åt att flanera runt i staden där vi tar del av Kulturnattens digra utbud. Det är fri entré till kulturen och det brukar vara uppskattade inslag med stor variation av musik, dans och allehanda uppträdanden.

Nu är det vårvindar som gäller. Den här veckan har det vänt. På min morgon-promenad genom stan på väg till jobbet har solen följt mig med sitt guldgula leende.

Det känns härligt och är energigivande. Nu är det tid att samla kraft och ladda upp vintertrötta kroppar. Gråa själar byts mot färgglada diton.

Synd bara att gågatan ser ut som den gör. Det rivs, grävs och skövlas. Men jag förutsätter att det blir desto trevligare när allt är klart.

Det gamla ska bort och ge plats för nya träd och utsmyckningar. Finns säkert en och annan som kommer anse att det var bättre förr. Att det var vackrare, vänligare och mer välkomnande. Det är inte min tes. Förnyelse av staden och dess miljöer är icke enbart av ondo.

Apropå bättre förr - var det kanske på det viset? Tänk tillbaka till tiden före klimathot, finanskriser, börsras och all annan ekonomisk galenskap som drabbat oss på sistone.

Vete fasen, men det tål att funderas över. Har egentligen all ny teknik bidragit till att vi fått det bättre? I de flesta fall, men inte varje gång menar jag. Ta det här med hur enkelt det är att sno cash från våra konton till exempel.

Ska man ut och resa varnas man än hit än dit och tipsen om hur man skyddar sig från att bli blåst haglar över en. Men vi läser också om stora varuhuskassor som riggats. Om ligor som snor pengar från våra konton med hjälp av mobiltelefoner. Och om att det finns en svart marknad på internet där kreditkorts- och bankkontouppgifter säljs till stora belopp.

Bedrägerierna växer snabbt, främst på nätet. Hur banker och andra än försöker hinner man liksom aldrig i fatt tjyven. På något vis är bedragarna alltid steget före. Undrar hur stora belopp som förskingras bara i vårt land årligen. Det vill ingen berätta, men räkna med att det gigantiska summor hamnar i fel fickor.

Låter kanske som en bakåtsträvare. Icke alls. Men det finns en baksida och den ska vi också våga belysa. En del säger:

Förr hade folk det sämre men mådde bättre. Idag har man det bättre men mår sämre.

Möjligen stämmer det sett till vår mentala hälsa. Ur andra perspektiv har vi det väsenskilt mycket bättre nu för tiden. På det personliga planet gäller det sistnämnda. Även om det bränner till emellanåt upplever jag och hjärtevännen massor av mysiga stunder. Och snart väntar ännu en tripp till varmare breddgrader...

Närmast siktar vi dock på helgen och middagen i goda vänners lag. På lördag bjuder vi till bords och sällskapet borgar för en kväll fylld av härliga historier och många skratt. Och det lär inte bli tyst, så mycket kan jag lova.

Att det spås goväder i helgen gör inte saken sämre. Ut och njut!

Rubriken syftar till ikonens senaste platta. Mitt förhandsbokade ex landade i brevlådan när jag var hemma på lunch. Tog inte många sekunder innan den spelades. Den hängde förstås med till jobbet där den snurrat hela eftermiddagen.

Kärlek är för dom är titeln på Thåströms senaste skapelse. Den lär snurra friskt i helgen och hjärtevännen - du får försöka förstå...

Jag ska inte ge mig på att recensera den redan nu. Men att Thåström ännu en gång bjuder på en grym platta med massor av goa spår står klart. Plattan inleds med "bekännelsen" kort Biografi med litet testamente.

Sedan rullar det på. Som Dan Anderssons Den druckne matrosens sång eller den vackert mystiska Tillbaks till Trehörnsgatan. Titelspåret Kärlek är för dom är en pumpande och avskalad kärleksvisa.

Som tåg av längtan är också den underbar och typiskt Thåström. Lite tyngre musik och en vackert sammansatt berättelse som bara han har förmåga att leverera. Måste också nämna spåret Axel Landqvists park.

Som jag skrev inledningsvis var inte min mening att "betygsätta" plattan. Fast du har nog räknat ut att jag ännu en gång höjer Thåström till skyarna.

Det är svårt att låta bli!

Det är även svårt att låta bli att nämna Luleå Hockey, vårt kära hockeygäng vars säsong tog slut igår. Men med det flyt vi hade för bara någon vecka sen hade vi vunnit igår. "Honken" var förvisso ypperlig i kassen (liksom Gusten). Men våra gul-svarta-hjältar hjälpte till att göra honom bra. För ineffektivt, för lite trafik framför kassen, för lite som störde honom.

Nåväl. Ska man säga nåt om säsongen i stort blir helhetsbetyget med beröm godkänt. Expertisen (?) hade räknat ut oss. Vi inledde uselt, men vändningen är mäktig. Faktiskt bland det häftigaste jag varit med om under alla år med LHF.

Resan från botten till toppen leddes av firma Omark, Harju, Lavander. Och tänk om vi fått igång några till i kvarten. Då jäklar...

Bock och tack för den här gången Luleå Hockey. Vi ses i höst.

Till Omark och Harju skickar jag en extra hälsning och ett stort tack för en makalöst underhållande och kul säsong med massor av gobitar. Gissningsvis drar duon över för spel i NHL - lycka till grabbar!

Jäklar, den är riktigt go den låten. Axl har lyckats. Jag snackar om det ursköna spåret This is love från senaste G N' R-plattan Chinese Democracy. Skivan har snurrat varv på varv de senaste dagarna och jag är baske mig beredd att höja mitt betyg.

Jag var något tveksam till plattan från början. Men som jag skrev i mitt förra inlägg här i veckan är det ett måste att ha den i samlingen. Är man såld på G N' R så är man.

Och jag är beredd att ge plattan kred, för den bjuder på några riktigt sköna låtar. This is love påminner bitvis om den fantastiska Don´t cry, den liksom växer låten igenom.

I.R.S ger lite gamla goa Guns-vibbar. There was a time tåls även den att nötas på partyt. Streets of dreams är inte heller fel. Har du ännu inte slagit till tycker jag att du ska skaffa plattan.

Att kineserna sagt sig ska stoppa skivan är inte förvånande. Den kinesiska regimen lever fortfarande i tron att de kan stoppa allt som inte gagnar deras världsbild. Kan bli en tuff match för "elitens tentakler" att t.ex. stoppa trafiken på nätet.

Nåja, jag har inga ambitioner i riktning att förändra hur de kinesiska makthavare ser på saken. För min del räcker det med att höra Axl´s stämma ljuda.

Skivan har även fått mig att spela bandets guldkorn från förr (mer än annars). Det är som om man får en flashback. Och det är magiskt när man börjar fundera på hur många superlåtar Axl, Slash och de andra i bandet producerade under sent 80-tal och tidigt 90-tal!

Det här blev en oplanerad hyllning till Guns And Roses. Efter en kväll som bl.a. innehållet det mindre förnöjsamma månadsgörat med räkningar följt av rensning bland pappershögarna (återvinningen fick en rejäl dos kan jag lova...) satte jag mig ner för att skriva av mig.

Det blev som det blev. Spontant och oplanerat, men ibland är det som om någon tar över. Det flyter på och fingrarna dansar med lätta steg över tangentbordet. Såna stunder skulle man baske mig kunna sätta ihop en roman känns det som.

Öppna kranarna och fylla tomrummet med anfanger, ingresser, brödtext och haranger som kanske inte faller alla i smaken. Ordbajseri säger vissa - andra hejar, hojtar och hurrar.

Är det månne ensamheten som driver på. Som gör en flitig och frenetisk. Inte vet jag. Men faktum är att jag drabbades av ett jäkla go när jag satte mig ner för att slå ihjäl en stund här.

Gumman är på drift med jobbet ikväll. Skulle visst gå på kol och ställas på andra tuffa prövningar. Usch, hoppas du inte brände sulan.

Nu dånar Sorry med G N' R. Men det är inte så det känns, faktiskt. Det känns rätt okej. Tack för att du tog dig tid. På återläsande!