Dust N' Bones

Sätten att blåsa oss tar ständigt nya vägar. Det senaste kallas triangelmodellen. Och det värsta är att en seriös säljare kan bli misstänkt för bedrägeri. Med skrupelfria metoder och en hög uppfinningsfaktor försöker bedragarna blåsa oss. Det är svårt att värja sig och fallgroparna är många.

Som ett brev på Posten. Ungefär så. Häromdagen gav jag luft åt min beundran för brevbärarna som susar fram på sina moppar oavsett hur kallt det är. Idag läser jag att skyddsombuden på Posten kräver köldgräns. Inte 15 minusgrader. Inte 20. Inte 25 och inte 30 heller. Men 38 minusgrader. Japp! Du läste rätt, -38 grader vill de ha som köldgräns för både postiljer och tidningsbud.

Varför just vid minus 38 grader kan man ju undra. Nåja, personligen skulle jag ha svårt för att jobba utomhus vintertid. Det är liksom inte min grej. Våren däremot är en fin tid. Då väcks allt till liv igen och vi gläds när ljuset och värmen återvänder. Det triggar och ger kraft efter en lång vinterdvala.

Ikväll ska jag bänka mig för att ta del av vad omtalade multikonstnären Thorsten Flinck erbjuder på scen. Det är Flinckpremiär för min del live och jag ser fram emot kvällen. Ska bli spännande att se och höra honom in action.

• Luleå Hockey is back on ice - också spännande...
• Minus 29 tre mornar i följd - kommentar överflödig!
• Arsenal-Barca i CL - grymt sevärt, retur 8 mars!

Kylan håller oss i ett bittert bistert grepp. I morse visade digitaltermometern ett streck följt av en tvåa och en nia: -29 grader! Fy farao tänkte jag och byltade på mig plagg efter plagg innan jag gav mig iväg på promenaden genom staden mot jobbet.

Det är inte kul det här. Och vi får dras med kylan hela veckan säger de som spår väder. Jag som hade förhoppningar om vårvindar, men det är inte mycket att göra. Får försöka bita ihop, dra huvan över huvudet och bida min tid.

Så kom då beskedet. Foppa lägger av och jag inte förvånad. Senast i förra veckan skrev jag att det återstår att se om det slutar med foten eller ej. Kanske var det en smula naivt i fall någon fick för sig att allt skulle falla på plats efter några års frånvaro från NHL. Det hade varit en nesa för ligan om Foppa hade regerat som förr. Dock ska han hyllas för det han presterat.

Däremot menar jag att Foppa borde följt Sundins sorti. Inget klafs och tjafs om comeback hit och dit. "Sudden" lämnade klara besked utan att vela - respekt.

Nu till andra sorters hjältar. De som sällan får några större rubriker. Hjältetanken slog mig när jag idag såg en brevbärare svepa förbi på sin gula moppe med låda i fronten: i den här kylan, tänkte jag och knallade kurande vidare. Kylslagna dagar när vi andra drar oss för att gå utanför dörren för ett ärende gasar de här herrarna omkring på sina moppar för att leverera våra brev och annat, oavsett temperatur. (Det är oftast herrar, i alla fall i vår stad). Förbaskat strongt må jag säga!

Efter Melodifestivalen i Luleå sågade Bert Karlsson Norrland som arrangör av tramseriet. Bland annat var han missnöjd med att det inte var utsålt i Luleå, t.ex. Nu är frågan hur vi ska göra med LG Hockey Games. För det var långt ifrån utsålt i Globen i helgen som gick. I konsekvensens namn bör turneringen flyttas från huvudstaden eftersom det inte var fullsatt en enda match...

• Slutspurt i Elitserien och med det streckstrider - Luleå måste börja vinna!

• Lazio vann igen - Forza!

• Egyptierna jublar - vad händer härnäst och vilken diktator står på tur att falla?

Vaknade hyfsat tidigt av höstbleka solstrålar som kisade in mellan persiennspringorna. Solens intrång i sovrummet fick mig att skyndsamt ta mig upp och genom skallen for tanken jag borde ta en morgonpromenad.

Ett fåtal morgonvandrare syntes runt staden. Oftast med en hund i släptåg. Antar att de knappast hade kommit sig ut annars. Mötte några löpare som var ute för att bättra på konditionen. Annars lugnt och stilla.

En kylig vindpust slog emot mitt ansikte när jag rundade hörnet vid Kulturens Hus i riktning mot Norra Hamn. Hjärtevännen är på besök hos mor och bror i huvudstaden och som sällskap på ensampromenaden hade jag pluggat i hörlurarna och lyssnade på det SR hade att erbjuda. Jag bar även med mig kameran och passade på att ta några bilder på vår höstbeklädda omgivning.

Två dagar kvar. Sen drar årets sporthändelse igång. Vinter-OS får ursäkta för VM i fotboll är häftigare och mer sevärt. Håller det här kyliga vädret i sig är i alla fall många kvällar räddade tack vare fotbollen. Då kan man ta plats i TV-soffan med gott samvete.

Mer om det idrottsliga. Hjärtevännen ska ha en eloge som i och med gårdagens medverkan i Blodomloppets millopp genomfört tre motionslopp inom någon vecka. Peaken och främsta prestationen var genomförandet av Göteborgsvarvet!

Vad hände med sommaren som visade upp sitt vackraste ansikte i maj? Sedan dess är den som bortblåst. Det har förvisso funnits stunder där solen värmt men nog fasen ser vi fram emot en förändring till det somrigare. Det håller nog alla huttrande ungdomar med om som kvällstid den här veckan gjort entré inför sitt balfirande på stadens hotell i glänsande amerikanska glidare med cabben nedfälld.

Det är näst intill ofrånkomligt att snacka väder den här vintern. Vet inte vad vi gjort för ont för att förtjäna det här. Just nu visar termometern på minus 20 och det känns som om vi haft det på det här viset sedan jul. Söderöver avlöser snöovädren varandra och tåg fryser fast.

Vad är det som händer och varför? Vissa hävdar att det här är en hyfsat normal vinter. Att vi glömt hur det brukar vara och att vi blivit bortskämda med relativt milda och snöfattiga vintrar de senaste åren. Så kan det förvisso vara, men hur det än är med det är jag less på att frysa. Det går så långt att vi drar oss för att gå ut och man gör liksom bara det mest nödvändiga utanför hemmets väggar.

OS-hockey med Tre Kronor ikväll och jag hoppas vi bjuds mer strukturerad hockey än hittills i turneringen. Lagen har uppträtt hafsigt och spelet känns chansartat, oavsett vad Wikegård hävdar…

Inför OS hade damkronorna tydligen snackat om att spöa Canada. Efter utskåpningen i veckan frågar jag mig vilken värld di Svenske lever i för de var mer utspelade än någonsin. För övrigt är damernas hockeyturnering en affär mellan USA och Canada, övriga är statister. Som i bandy VM vill säga där finalen lika gott kan spelas i bäst av tre mellan Sverige och Ryssland.

En annan OS reflektion. Har råkat zappa förbi curlingsändningarna ett par gånger och undrar i fall fler än jag noterat att det är någon som liksom småstönar när Sveriges klot är igång? Får för mig att det är hesa damens bisittare.

Utförs-Anja måste man bara beundra. Sicket psyke tjejen har. Herrejösses vilken vurpa och ändå kämpar hon sig fram till brons dagen efter. Snacka om att visa värsta vinnarviljan!

Hänger på sportsnacket och konstaterar att helgen går i det ospårade spåret. Vi har inte satt schemat, vi har ingen gameplan. Vädergudarna verkar svika oss och det gör att vi knappast drar på långpromenad. Får försöka förnöja oss med annat, som fika på stan och hemmamys.

Avslutar med att önska Viktor lycka till ikväll i Grästorps playoffmatch mot Vimmerby.

Kom att kolla in en sån där frågespalt där man frågar några personer om olika saker. Den här gången fick de tillfrågade svara på vad de skulle säga i fall de fick frågan varför man ska besöka deras hemort. Svaren varierade och en del trodde på slalombackar, skoterleder eller orörd natur. En aning trist må säga.

Och ja, du har rätt, det gällde en ort i det nordligaste av norra norrland. Kanske naturliga svar utifrån orten i och för sig. Personligen lockas jag inte av de svaren.

Sen kan man förstås klura på vad man själv skulle svarat i samma situation. Skärgården och havet, årstiderna, isvägarna i mars-april, sport på elitnivå, kulturens hus, uteserveringarna uteliv och de ljusa nätterna sommartid och närhet till det mesta kanske skulle ploppa ur en.

Vad skulle Italienaren svara? Eller hon som bor någonstans längs Costa Brava kusten? Kanske skulle de lyfta fram deras enastående matkultur och säkert också fotboll och annan kultur, kanske människorna och middagarna under ljumma kvällar stora delar av året, och stränderna. Smakar på det och inser att jag finner det betydligt mer aptitretande än de inledande fraserna om snö…

Nåja vi har vårt och det får duga. Även om den här vintern håller på att sabotera ens inre. Runt julhelgen och årsskiftet frös stora delar av landet. Det följdes av några dagars vettiga temperaturer. I veckan snöstorm och nu kyligt som attan igen. Måste erkänna att jag har svårt att se mig skriva under på att vi ska bromsa uppvärmningen vårt klot påstås utsättas för. Fast ur ett globalt perspektiv ser det kanske annorlunda ut.

Trogna läsare har kanske noterat att jag inte nämnt katastrofen i Haiti. Det betyder självklart inte att jag inte berörs och jag har bidragit med ett litet stöd. Brukar aldrig ringa och rösta i alla galor eller andra röstspektakel som TV sänder. Under idrottsgalan gjorde jag dock ett undantag och bidrog med en slant till Haitierna.

En annan form av bidrag får Spykers köp av SAAB ses som. Ett bidrag till alla som på olika sätt berörs av bilfabriken och dess produktion. Frågan är vad man ska tro och vad som ska komma ur affären. Även om matematikens outgrundliga regler anger att minus minus blir plus låter det lite för enkelt i mina öron. Hoppas förstås på succé och massor med sålda bilar, fast att ge sig in i att konkurrera med märken som BMW och Audi i premiumklassen låter sådär. Det innebär att pris och kvalitet måste upp flera pinnhål och konkurrensen i den klassen är tuff så det räcker och blir över.

Helgen då? Tja, Kulturens Hus lär besökas och en del idrott ska hållas koll på, som hockeyderbyt mellan SAIK och vårt kära Luleå som spelas lördagseftermiddag. I ärlighetens namn är mina förhoppningar små, t o m mikroskopiska, ty i den där hålan har vi kammat noll lång tid. Men va fan, när oddsen är som sämst ska man slå till och jag sätter min tilltro till klyschan - i motvind lyfter draken - för det är idrotten bra på (klyschor vill säga, huruvida idrotten är bra på idrott får vi svar på i morrn).

Hoppsan! De här gick som en dans. Behövde bara nämna det i bloggen och pang bom så var det löst. Inte ens i min vildaste fantasi trodde jag att passagens blogg hade så stor inverkan. Alldeles oavsett vilket och hur det än är med den saken känns det bra mycket bättre nu.

I förra veckan bet kylan genom märg och ben. Tempen pendlade mellan 25 och 30 grader och utelivet begränsades till det nödvändigaste. För vi snackar minusgrader. Men så igår, dvs. i söndagsmorse, när jag sakta närmade mig köksfönstret för att spana in utetermometern fick jag ny energi. Det var som om displayen log mot mig. Digitalsiffrornas mörkgråa nyans visade +0,1 C. Äntligen hade kylan släppt sitt envisa grepp.

Självklart blev det långpromenad och det var banne mig så att ett uns av vårkänslor smög sig på. Det syntes också på människorna vi mötte. Från att i förra veckan svept fram över gator och torg hukandes under huvor av dun och halsdukar svepta över ansiktet tittade folk istället upp. Det var nästan så att vi log mot varandra.

Tänk vad 30 graders skillnad ändå gör skillnad!

Jäklar så kallt det blev. Klimatpredikanternas tjat om ett allt varmare klot verkar ha fått sig en törn. Åtminstone sett till den senaste veckan. Här har vi också fått vår del av sleven. Jag hävdar att det är 50 grader för kallt just nu…

Frågan är vad de egentligen beslutade i Köpenhamn under klimatmötet i december. Hade makthavarna en hemlig agenda som de körde parallellt med den officiella versionen? Kylan kom under slutfasen av mötet och kanske fixade Obama nåt kemiskt som sänkte tempen. I så fall får han ta mig tusan vrida tillbaka termostaten rejält för det här är bara för eländigt.

Så var det helg igen. Inte undra på att man blir en aning vilse i pannkakan vad gäller vilken veckodag det är. I går kändes det som måndag fast det var torsdag. Helgens agenda är inte satt, troligen händer inget av större dignitet. Mer än att Luleå Hockey spöar Frölunda på lördag. Fast det är förstås nog så angeläget.

Konstateras kan att vi nått några dagar in i det nya decenniet. Samtidigt kom jag att fundera över tongångarna för drygt tio år sen. Inför millennieskiftet. Vi fick till oss att vi skulle se upp, för datorerna kunde få fnatt och sprätta iväg våra surt förvärvade slantar till andras konton.

Andra varnade för att entrédörrar skulle stå vidöppna vid midnatt i våra köpcentra. Eller om flygplan som skulle försvinna. Massor med miljoner satsades på att förebygga millenniebuggar som riskerade att slå ut våra system och ställa till med kaos.

Hur blev det då? Tja, ingenting hände och många av oss kände oss allt lite blåsta på något sätt. Så mycket arbete för ingenting. Eller var det just det stora förarbetet som satte stopp för de programmeringsfel som skulle slå till..?

Under nollnolltalet (jo, jag hörde någon kalla det så) blev vi varse om betydligt värre farsoter än buggar i datorprogram - eller ändå inte. Fågelflunsan och svindito är två exempel. För många är terrorattackerna mot USA med flera och tsunamin i Asien det som etsat sig fast i minnet från årtiondet. Andra minns finansvärldens kollaps. Den kommer ge eko under många år framöver. Tänk att ingen kunde förutspå den. Här kan vi snacka om buggar i systemet.

I samma sekund som investmentbanken Lehman Brothers gick i konkurs blev det nästintill panik i världsekonomin. Året som följde blev inte likt någonting vi tidigare bevittnat.

Det finns dock de som hävdar att det som hänt är sunt och att våra system genomlyses och att bristerna kommer upp och granskas. Kan så vara men medicinen kostar ofantligt och än vet vi inte om de miljarders miljarder vi pumpat patienten med räcker till.

Många mörka moln där. Nåväl, snart är ljuset tillbaka igen och solen ska åter skina på dig och mig och sprida värme över vårt vinterfrusna rike. Något att se fram emot.

I väntan på solens inverkan låter jag kärestans enastående trerättersmiddag under nyårsaftonen hålla värmen – än en gång: puss och tack gumman!