Dust N' Bones

Gårdagens busväder med snö, regn och blåst i en salig röra har dragit vidare. Måtte det inte visa sig här igen! Dagens väderläge: gråmulet och några plusgrader. Den riktiga våren låter vänta på sig.

Gårdagskvällen blev en riktigt trevlig tillställning. Vi bjöd min dotter och hennes kille på middag. Blev några timmar av resonemang om det stora och det lilla som sker i vår omvärld. Jag och frun avslutade på Bishop Arms där vi mötte upp min bror och svägerska. Som alltid även det ett par trevliga timmars samtal. Bland vitt skilda spörsmål kom vi bland annat in på deras förestående resa till Bologna och det besök de ska göra på Ferraris och Lamborghinis anläggningar - häftigt!

För vår egen del närmar sig vår veckolånga tripp till solvarm ö. Ska bli gött att softa och slöa en vecka. Blir ingen resa med utflyktstema. Det blir senare i år när vi ska kuska längs spanska östkusten under en månad och göra ett flertal stopp efter att vi lämnar Barca. Slutmålet är Nerja där vi stannar 14 dagar och fem dagar i Malaga innan hemresan. Har noterat att jag missar hockeyderbyt mellan Luleå och saik. Å andra sidan är det inte fel att strosa omkring i Malaga heller...

Vi är mycket för resor jag och frun och det har blivit en och annan under de senaste åren. Resor berikar och ger minnen som består. När vintern biter som värst är det gött att plocka fram soldränkta dagar, en tapassittning eller en ljuvlig middag. De senaste tre åren har vi tillbringat flera veckor i ljuvliga St Pol de Mar, ett genuint och mysigt ställe cirka fem mil norr om Barca. Läget är egentligen perfekt. En timma med tåg till Barcelona och norrut är det inte långt till pärlor som Roses och Tossa de Mar etc.

I år blir det dock bara en dag i St Pol, av nostalgiska skäl liksom. Under en av dagarna i Barca drar vi på ett återbesök för att strosa i St Pol och ta en fika eller ett glas vin intill stranden och njuta av lugnet som stället erbjuder. När vi några dagar senare lämnar Barca är Tarragona första stopp på färden söderut. Sedan blir det Valencia, Jávea m.fl. Det sistnämnda ser vi fram emot lite extra. Verkar vara ett toppenfint ställe.

I skrivande stund leder Lazio borta mot Atalanta. Jakten på tredjeplatsen i ligan, tillika sista Champions League platsen nästa säsong , går vidare in i det sista. Tyvärr tror jag att den platsen går till Udinese.

Arrivederci!

Jag är förtjust i olivolja. Förbrukar förmodligen betydligt mer än genomsnittssvensken. Den fungerar till det mesta. Bröd, sallad, stekning etc. Användningsområdet är stort och oljan innehåller flera goda egenskaper.

Det är till och med fastslaget i skrift. Under maj får många livsmedels- och hälsoprodukter ny informationstext. Påstår ett företag att deras produkt är bra för hälsan ska det gå att styrka med vetenskapligt stöd. Bakgrunden är att den europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet har granskat påståenden om livsmedels hälsoeffekter, över 90 procent av undersökta livsmedel underkändes. Dock godkändes vissa ämnen i olivolja som hälsosamma.

Jag har tidigare på min blogg noterat att vi har en mängd dagar att uppmärksamma. Den här dagen utgör inget undantag. För idag är det världsbokdagen. Den tillkom 1995 när Unescos generalkonferens beslutade att den 23 april skulle bli hela världens bokfirardag. Böcker, författare och läsare ska uppmärksammas. Men också upphovsrätten och människors fria tillgång till information.

I Katalonien har man sedan 1900-talets början firat St Georges dag just den 23 april. Firandet går till så att man ger en bok i gåva till dem man håller av. Själv är jag en inbiten bokmal som har svårt att vara utan ett pågående bokläsande. Just nu är föremålet Jonas Andersson El Choco. Har kommit en bra bit in i den och mitt omdöme - "sådär" - som jag gav den initialt har bytts till läsvärt.

Vetenskapshus eller Saluhall? Det pågår diskussioner och i fokus är stadens f.d. posthus. Läget är perfekt. Mitt i city. Mitt i prick. För en saluhall vill säga.

Inte för ett vetenskapshus, det kan erbjudas på annan plats. Inte i vårt gamla underbara posthus. Byggnaden är en designpärla och finns mitt i Luleå.

Luleås klassiska posthus är från 1954. Det har stått tomt sedan sommaren 2008 och förslag på olika verksamheter har valsat förbi under åren. Inte sällan har saluhall nämnts.

Nu tycks annat vara i görningen. Ett vetenskapens hus. Har verkligen ingenting emot det, men inte i det här huset.

"Med ett Vetenskapens hus kan vi ge öppna föreläsningar, workshops och anordna konferenser för potentiella studenter. Det finns ett otal möjligheter, säger Johan Sterte, rektor vid Luleå tekniska universitet". Sant. Men återigen. Det borde gå att lösa på annat sätt. Vi är många som hellre ser en saluhall i huset.

Såvida det inte ställs alltför stora krav på ombyggnad för ventilation etc. bör det inte vara en orimlig tanke. Bland annat i Kalmar, som är en något mindre stad än Luleå, bedrivs saluhall i en liknande byggnad. Varför skulle det inte vara möjligt hos oss!?

Hoppas det inte redan är kört, för det skulle vara ett lyft för Luleå och en ny spännande mötesplats. Centrum behöver fler butiker och fler besökare. Vi är många som inte har lust att slussas ut till Storheden (Norrlands största handelsområde). Vi värnar om ett levande city med fler verksamheter och möjligheter.

Förvisso byggs ett nytt kvarter (kvarteret Hunden) i city som ska inrymma butiker, bostäder och hotell. Jag är dock tämligen säker på att där inte ges plats för en saluhall. Fd. posthuset är ypperligt. Det har charm och design och läget är perfekt!

Chris Abbott stängs av i fem matcher, varav två omvandlas till böter (40 000 kr) för tacklingen på Thörnberg i HV71. Vad sysslar hockeyförbundets disciplinnämnd med!? Vilka är deras kriterier och deras riktlinjer?

I morse var det dags för vår årliga julaftonsmorgonpromenad (kan man skriva så, och kan man kalla det årliga efter två gånger...). Digitalmätaren visade cirka -18 när jag och gumman gav oss iväg och det var fortfarande mörkt ute. Månen skymtade mellan husen och bidrog till att ge den arla morgonstunden en smutta magi. Det blev en timmes promenad runt ett vintrigt Luleå och även den här julen fick kameran hänga med. Resultatet kan ses nedan.

I radion är tomten gäst, och baske mig - låter inte den gamle farbrorn väldigt likt Sven Wolter... Kidsen står på kö för att få en pratstund och nyss ringde en femårig grabb och frågade "hur hinner tomten till alla hus samma dag" och sedan "tack för akvariet". Det är underbart att lyssna till barn som ställer frågor till tomten.

I skrivande stund skickar solen vinterbleka strålar över staden. Snöklädda träd lyses upp och vi bjuds vackra vinterbilder som förhöjer julstämningen ytterligare (varför stavas ytterligare så ofta med två "g"). Här hemma fixas det med mat som hör julen till. Just nu är köttbullarna i fokus. Julmiddagen avnjuter jag och hjärtevännen hemmavid i lugn och ro. Det är också något jag önskar er alla, en rofylld och fridfull julhelg. Kanske ses vi i morgon bitti på julottan i Domkyrkan.

Vi är visst inne i april sägs det. När jag tittar ut genom fönstret får jag snarare en känsla av februari. Gråare än grått idag. Till och med träden är gråa av rimfrost. Vart tog det vackra vårvädret vi bjöds på igår vägen?

Är nog dags att försöka släppa det här med vädret för det blir ändå som det blir. En sak är dock säker: inte blir man glad av det. Enda sättet att påverka det är att dra långt söderöver, fast det är inte direkt aktuellt just nu.

Får glädja mig åt vår trevliga långfredagskväll då vi bjöds på en underbar middag hos syrran. Bock och tack! Ikväll väntar besök på krogen för en matbit och resonemang med nära vänner. Några ägg blir det inte, det vet jag med säkerhet.

TV-programmet Go kväll har ett intressant fredagstema: en känd profil medverkar i programmet och får bjuda fyra gäster till bords till en fejkad middag. Intressant, fast mest beroende på vem personen ifråga är förstås. Vem skulle du bjuda?

Jag vet vem jag vill bjuda till bords. Vet du det? Det är en intressant fråga för när man får välja fritt behöver det inte vara nu levande personer. Det kan var en bortgången mamma eller pappa, en nära vän eller en någon annan människa man beundrar. Levande eller död. Vem väljer du?

Natten mot måndag är det dags igen. Klockan ska skruvas fram en timme, det är sommartid. Må så vara. Men hur i helsike ska vi mana fram sommartidskänslan när det är full vinter? Seriöst, jag är urbota less på det här. En av mina bröders polare lär ha sagt: den som drog hit snön får ta bort den...

Så blir det förhoppningsvis. Även om det känns lite tveksamt som det är nu. För få plusgrader och för lite sol kan jag tycka.

Jag vet du klättrar väggar som du inte trodde fanns, just när du trodde allting fallit ner på plats sjunger Thåström just nu och du som kan din Thåström vet vad jag snackar om.

Hjärtat är i huvudstaden. Besöker dottern som ska på uppdrag i Afghanistan i vår, hur det känns inser vi nog utan att fördjupa oss i frågan. Huruvida vi ska medverka eller ej är en evig fråga. Gör främmande makt någon skillnad är en av många frågor. Personligen har jag en tanke när det gäller den här toppentjejen: hoppas det går väl i fall du drar Bella.

Vi har gjort vårt val och får stå vårt kast. Hur kunde det gå så fel och varför valde vi som vi gjorde? Smaken är förvisso delad liksom baken, men ändå. Vi borde valt annorlunda.

Ägglikören får lämna plats. Till nästa jul åker den ur Aladdinasken. Körsbär i likör blev vinnare när svenska folket sa sitt. Frågan är bara hur de tänkte när de röstade… Jag menar hur fasen kan man rösta in den där runda sliskiga saken som smakar blä!?

Jäklar vad det har snöat de senaste dagarna, och mer ska det tydligen bli. De som för någon vecka sen gnällde över att det var snöfritt lär få så det räcker nu. Skotta på säger jag för vi som bor i lägenhet i stan slipper det.

För första gången på många år sägs julen bli vit i hela landet. Dock inte i alla sammanhang för högtidshelger inbjuder till festligheter och ibland kan det gå överstyr. För de allra flesta innebär ändå julen möjlighet till några dagars extra ledighet och samvaro med släkt och vänner. Så även i vårt fall. Julafton går i samklang med bror och dennes familj. Annadag jul ser vi bland annat fram emot släktresonemang på restaurang. Men först blir det kaffekopp med tillhörande kakfat och dopp.

Kanske kommer jag mig också för att ta några bilder av vår vinterfagra stadsspark och publicera här någon av de närmaste dagarna. Beror på om helgen ger utrymme för mer frekvent bloggande än på sistone. Fast det avgörs av dagsform och om det finns något i pipelinen att fundera kring.

Läste en sån där fråga-folket-fråga i tidningen. Den löd: Vilken kändis skull du vilja ge en julklapp och i så fall vad? Vad svarar man?

Lunchpromenaden idag genom stan fick mig att fundera. Varför så tyst? Vad är det som har hänt och vari består det nya? Men så kom jag på det. Samtidigt insåg jag hur mycket de egentligen låter. Och hur illa.

Snackar om de dragspelare som hängt i var och vartannat gathörn senaste månaden. Du kan bara ana hur less man blivit på deras falskspelande skval. Givetvis hoppas de på en slant i lådan också. Håller tummarna för att dagens dragspelsfria gågata består. För det är inte kul, även om det kan tyckas vara ett charmigt och pittoreskt inslag i vår gråa vardag. Men inte varje dag, och inte varenda minut. Eller som en butiksägare konstaterade: Vi tvingas höra på gnället varje dag för det är alltid någon som hänger utanför butiken.

Helg igen och med den ett späckat schema. Eller vad sägs om teater, basket, hockey och bio. Lägg därtill besök i Kulturens Hus och en del annat...

Länge sen det blev något sagt här. Tiden har inte riktigt räckt till och de senaste två veckorna har jag kopplat av bland goda vänner i en underbar miljö med Medelhavet som närmsta granne.

Dagens inlägg blir ingen reseskildring, den kommer senare (kanske med bilder också). En sak är dock säker: Vi har hittat ett guldkorn och ett genuint och mysigt ställe ca. 5 mil norr om Barca.

Inga stora turistskaror som invaderar stans trånga gator och torg. Inga skrålande tyska barer. Väldigt genuint som sagt - och mysigt.

Sant Pol De Mar är platsen som fångat våra hjärtan. Dessutom var huset vi hyrde kanonfint och utsikten över Medelhavet från terrassen magnifik!

Det här var inte tänkt att bli en längre story. Jag återkommer och berättar mer, för det finns mycket att förtälja. Som t.ex. när vi hamnade mitt i en kvartersfest... eller när vi deltog i stans firande en kväll.

Passar på att tacka vårt resesällskap som genom sitt härliga humör och sköna inställning bidrog till att vi hade det helt suveränt och riktigt trevligt.

Slutligen skickar jag ett sent dubbelgrattis: Ett till dottern som fixade studenten med bravur (synd bara att tiden blev lite knapp för mig och hjärtevännen då vi reste mot Spanien samma eftermiddag). Och ett till Linda och Anders som den 17 juni blev föräldrar till ett gossebarn!

Nu är det vårvindar som gäller. Den här veckan har det vänt. På min morgon-promenad genom stan på väg till jobbet har solen följt mig med sitt guldgula leende.

Det känns härligt och är energigivande. Nu är det tid att samla kraft och ladda upp vintertrötta kroppar. Gråa själar byts mot färgglada diton.

Synd bara att gågatan ser ut som den gör. Det rivs, grävs och skövlas. Men jag förutsätter att det blir desto trevligare när allt är klart.

Det gamla ska bort och ge plats för nya träd och utsmyckningar. Finns säkert en och annan som kommer anse att det var bättre förr. Att det var vackrare, vänligare och mer välkomnande. Det är inte min tes. Förnyelse av staden och dess miljöer är icke enbart av ondo.

Apropå bättre förr - var det kanske på det viset? Tänk tillbaka till tiden före klimathot, finanskriser, börsras och all annan ekonomisk galenskap som drabbat oss på sistone.

Vete fasen, men det tål att funderas över. Har egentligen all ny teknik bidragit till att vi fått det bättre? I de flesta fall, men inte varje gång menar jag. Ta det här med hur enkelt det är att sno cash från våra konton till exempel.

Ska man ut och resa varnas man än hit än dit och tipsen om hur man skyddar sig från att bli blåst haglar över en. Men vi läser också om stora varuhuskassor som riggats. Om ligor som snor pengar från våra konton med hjälp av mobiltelefoner. Och om att det finns en svart marknad på internet där kreditkorts- och bankkontouppgifter säljs till stora belopp.

Bedrägerierna växer snabbt, främst på nätet. Hur banker och andra än försöker hinner man liksom aldrig i fatt tjyven. På något vis är bedragarna alltid steget före. Undrar hur stora belopp som förskingras bara i vårt land årligen. Det vill ingen berätta, men räkna med att det gigantiska summor hamnar i fel fickor.

Låter kanske som en bakåtsträvare. Icke alls. Men det finns en baksida och den ska vi också våga belysa. En del säger:

Förr hade folk det sämre men mådde bättre. Idag har man det bättre men mår sämre.

Möjligen stämmer det sett till vår mentala hälsa. Ur andra perspektiv har vi det väsenskilt mycket bättre nu för tiden. På det personliga planet gäller det sistnämnda. Även om det bränner till emellanåt upplever jag och hjärtevännen massor av mysiga stunder. Och snart väntar ännu en tripp till varmare breddgrader...

Närmast siktar vi dock på helgen och middagen i goda vänners lag. På lördag bjuder vi till bords och sällskapet borgar för en kväll fylld av härliga historier och många skratt. Och det lär inte bli tyst, så mycket kan jag lova.

Att det spås goväder i helgen gör inte saken sämre. Ut och njut!