Absolute World metapiraten

Otroligt nytt forskningsverktyg ställs till mänsklighetens förfogande på måndag. Jag återkommer i ärendet garanterat. Ska hämta en länk till er......

Nu sitter jag här med den nya datorn igång. Ett lyft, men vilken tid allting tar! Kul att ni tittar in. / Dreamchest

Eftersom AUTOMATICEUM saknar personal till sina konstsamlingar och egentligen bara är utrustad med en utgång via BLOGGOSEUM som det organisatoriskt hänger samman med, föreslår intendenten för att göra det hela riktigt personligt, att besökarna skriver i sina kommentarer och observationer i kommentarfälten. På detta sätt uppstår ett reellt dokument över AUTOMATICEUMS interaktion med sina besökare och kanske får vi ta del av besökarnas associationer då de står framför de stora väggarna med digital konst.

Av bekvämlighetsskäl har ingångar som öppnas från respektive sal in i AUTOMATICEUM installerats. Som noterats finns bara utgång genom BLOGGOSEUM där även toaletterna finns.

Vad ser ni nu då?

Jag vill inte heller skriva någon på näsan vad de ska se. Den här reliefen från Abydos som är flera 1000 år gammal och som tidigare dolts under en stenrelief av senare datum finns på internet och den är mycket intressant.

Ni minns diskussionen om fildelning mm som jag gjorde ett inlägg om för en stund sedan, scrolla ned om du orkar. Jag tycker att den här reliefen och den diskussionen så att säga talar med varandra. I den ganska långa texten stod ju om valarna vars knölar nu forskare tar patent på fast de inte har något med dessa knölars ursprung.

De har uppkommit på naturlig väg, men bara för att de listat ut deras gynnsamma inverkan på valens motstånd i vatten och insett deras potential så ska de nu ha patent och ingen annan får sätta knölar på sina faryg eller ubåtar utan att betala dem. Är det rimligt? Naturligtvis inte.

Vad gör vi då? Jo jag serverar mer information, det verlkar vettigt, eller hur. Här kommer den:

ÄR IMMATERIALRÄTTEN SAMHÄLLSNYTTIG?

“Det saknas empiriskt stöd för tesen att immaterialrätten är samhällsnyttig.”

Det skriver juridikprofessorerna Michele Boldrin och David K Levine i boken Against Intellectual Monopoly (Cambridge University Press, 298s)

“Och mer än så: de menar att upphovsrättens eventuella fördelar är mycket mindre än skadan den gör. Med en rad exempel på hur patent missbrukas, hur upphovsrätten hindrar spridning av kunskap och information och hur immaterialrätten förvandlas till ett verktyg för begränsning av medborgarnas rätt att ta del av information och kunskap, tecknar de en entydig bild av en immaterialrätt som de menar inte längre förtjänar att försvaras.” SvD

Ett exempel på det vansinne som redan är över oss i form av en skev immateriell lagstiftning rör exempelvis upptäckten hur man kan tillverka betydligt effektivare vingar och fenor för flygplan, båtar, turbiner, fläktar; kort sagt upptäckten kan användas i alla sammanhang där man har nytta av en suverän hydro- eller aerodynamik.

Tre forskare från två universitet plus USA:s marinakademi har testat en design baserad på knölvalens “vingar”, det vill säga bröstfenor, och kommit fram till att de knölar som sitter på en rad längs framkanten ger suveräna fördelar rent aerodynamiskt.

Allt gott så långt. Nu skulle mänskligheten kunnat börja utnyttja denna konstruktion som naturen utvecklat och utprovat under miljontals år, och så generöst bjuder oss alla på. Men så är det inte, för “uppfinningen” har blivit patentskyddad.

I detta fall har tre forskare, med lön från det allmänna, undersökt något som naturen har utvecklat, sedan får de patent på detta så att ingen annan ska kunna utnyttja forskningsresultaten, utan att betala till dessa “uppfinnare”. Det förefaller som om rätten till olika alster och intellektuella arbeten i många fall mer handlar om möjligheten att muta in ett område för den snöda personliga vinningens skull än om att skydda saker som de facto verkligen är originellt och kreativt skapat och verkligen utgör något riktigt nytt.

Här hamnar vi delvis i en filosofisk diskussion där det gäller att fundera över diverse aspekter. Är det exempelvis en uppfinning att bekräfta och fästa uppmärksamheten på en egenskap eller ett fenomen som förekommer i naturen då skulle ju varje nytt vetenskapligt rön i tankens förlängning kunna innebära ett patent och all forskning som syftade att fördjupa kunskapen ytterligare skulle utgöra ett intrång på detta patent, som man antingen skulle betala för eller skulle den redan dyra forskningen läggas ned eller i sista hand skulle man agera kriminellt.

Frågan är: Hur gynnar detta utvecklingen, eller samhällsnyttan, eller mänskligheten, vilket väl ursprungligen var anledningen till att vi beviljar sådana monopol som patenten utgör?
Det är allmänt känt att man i världen redan har patent på grödor så att utsädesföretag, sådana som Weibull, kan sälja frön till exempel paprikafrön till odlare som sedan i sin tur inte kan fröa själva eftersom fröna man köpt är avkönade.

Vid sådd får man en fin planta ett enda år, men plantan är manipulerad så att den inte kan få avkomma. All jordens bönder kan inom en snar framtid vara helt i händerna på fröbolagen.

Vad får vi för situation i världen då? Fröbolagen är redan ganska få och köper upp varandra så att de ständigt blir färre.

Är det ett scenario vi vill fortsätta att gynna? Är det bra för oss människor och för mångfalden bland jordens grödor? Finns det en risk i samband med att vi med nuvarande tendens i lagstiftningen än mer låser oss fast vid denna väg och stänger för andra alternativ?

På detta sätt måste man rimligtvis också fundera när det gäller internet. Låt mig bara ta ett enda exempel. En musiker och singasongwriter skriver en melodi och rext. Texten är relativt originell men musiken är till stor del ett plagiat. Ett plagiat som inte är identifierbart eller egentligen möjligt att fastställa utifrån något som liknar vetenskapliga och juridiskt godtagbara principer. Det skulle i så fall innebära att allting fanns på data och att man kunde göra sökningar i en superdator för att bekräfta originaliteten i alstret. Trots det får han eller hon patent på materialet och ev nedladdare utan betalning är kriminella. Håller detta streck? Vare sig man får napp eller inte finns ytterligare följdfrågor som man kan ställa sig.

Vi vet också, så där lite till mans i bakhuvudet, att man med allmänna medel har finansierat kartläggningen av människans gener. Nu när man kartlagt dem är de stora företagen inbegripna i en veritabel kapplöpning för att vara den som först kan patentera flest mänskliga genom. Man vill inte dela med sig av kunskap. Man vill tjäna pengar på den.

Den stora frågan; är det rätt? Gynnar det mänskligheten, eller låser man återigen för möjligheten att vi snabbare kan hitta vägar att bota cancer, AIDS eller vanlig influensa om vi istället delar på kunskapen på det sätt som redan sker inom Opens Source-rörelsen?

I boken Biobazaar (Harvard University Press, 428 s) driver Janet Hope tesen att det bara är genom att tillämpa de framgångsrika kunskapsdelningsmekanismer som utformats i öppen källkod-rörelsen för att dela och sprida kunskap om biotekniska landvinningar som vi kan undvika att hämma utvecklingen, SvD.

Jag börjar tro att vi är inne på helt fel väg. Det handlar inte om att människor fildelar lite musik på nätet, som i sig inte skadar musikindustrin. Det skriver de numer själva i och med att de i sin årsrapport drar slutsatsen att endast 10% av piratnedladdningen faktiskt innebär förlorade köp.

Medan debatten har fastnat i små bagateller, som om vi ska få fildela en poplåt som är glömd efter tre veckor eller inte, så handlar det egentligen om en ödesfråga för mänskligheten:

Vi är på väg att kriminalisera rätten att dela kunskap och att tänka fritt utan att betala för oss. Detta är inget mindre än vägen tillbaka mot det totala slaveriet

När gör man i själva verket intrång på någon annans immateriella rätt? Får man egentligen ens prata med sina barn om hur en valfena fungerar och hur samma teknik, men framförallt design, snart används när man bygger flygplansvingar och vindkraftverk?

Vi står just nu vid randen av en fantastisk kultur-, informations- och kunskapsrevolution och då väljer vissa länder att påbjuda nationell filtrering och bygger brandmurar kring nationsgränserna – något som vi tidigare bara associerade med diktaturer.

I Australien övervägs till exempel nationella filterlösningar som påminner om de som vi annars bara förväntat oss i icke-demokratiska stater.

IPRED är inte längre IPRED, utan ett monster som handlar om all immateriell rätt och vi ser ännu bara början av den alltmer intensiva strid vi har att ta upp för just nu fortfar våra lagstiftare att gå rakt in i dystopin. Vi måste väcka dem. Helt partiobundet måste vi få dem att inse att med allt bredare definitioner av vad som kan skyddas immaterialrättsligt stänger staten in kunskap och gör det allt svårare för människor att lära sig, utveckla kunskap tillsammans och bedriva kvalitativ forskning. Om vi inte får hejd på lagstiftarna går vi en dyster framtid till mötes. Vi måste börja samarbeta. Vi måste hjälpas åt.