De senaste raderna ur thrillern The Anatomy of a Mixed Mind

Segment 35

På mordkommisionen som hade två hela våningsplan med ett ovanför och ett nedanför balancepolis satt Johan Linne sveriges mest meriterade mordutredare och fortfarande med en stjärna i stigande och tittade på det material som hittills fanns dokumenterat i superdatorn. Han var dess operative chef och omslöt som han kallade det balancepolis fysiska utrymmen. Det var ett praktiskt arrangemang men det hade också psykologiska konsekvenser som kanske inte var så uppenbara. Det fick honom att känna sig som högste ansvarige för allting ibland vilket kunde leda till en del dispyter med Viktorsson. De hade bägge respekt för varandra så de brukade bryta de dåliga cirklarna ganska snabbt och göra upp, så att man upprätthöll ett slags borgfred.

Det arbete han utförde hade tidigare inneburit mycket mer av att vara på rörlig fot och på språng. Nu kande han nästan uteslutande utföra sitt värv från en mindre kommandobrygga där han styrde över en teknik värdig ett kärnkraftverk av senaste snitt eller rymdskepp. Men det var inte lika ensidigt som dessa väldigt teknikorienterade system. Här hade Johan tillgång till allt skulle man kunna säga. Egentlig fjärrsyn ingick inte i hårdvaran mer en vanlig virtuell sådan. Men en del av detta kunde .........klicka, länk, bokmärke finns också uppe till höger

Läser du nu bäst på: http://svensklitteratur.wordpress.com/

Fildelarna

en science fiction - i Arthur C Clarkes fotspår

Rösten: "Det är precis denna ovilja att tänka onda tankar... som i denna

stund kan radera ut svenskarna från rullorna över nu levande

betydelsefulla folk. Sa jag obenägenhet att tänka onda tankar? Det är

värre än så. Det finns en obenägenhet att tänka igenom saker och ting.

Det finns en obenägenhet att tänka alls." Rekommenderar att du klickar för ökat upplevelsedjup!

Segment 11

Misstänksamhetens fula tryne



Tyvärr blev hans "emotionella handtvagning" omedelbart avbruten och det som börjat så bra såg ut att få ett tvärt slut. Bägge hans handledsdatorer började vibrera kraftigt och samtidigt hördes ett slags klingande ljud - ett ljud som väckte uppmärksamhet, men inte var onödigt stressande. Skärmen på väggen bortom arbetsskivan kom till liv och det var Viktorsson.



- Hej undrade just var du var, det är jag som vill ha tag i dig. Switcha över till Automatic så att vi kan prata mellan fyra ögon.



Hur många det i själva verket skulle komma att vara, var en annan sak. Vi punktbevakar med kombokamera och annan sensitiv utrustning Aktivisten som varit engagerad i Partiet en tid och som upplever att utvecklingen går åt fel håll. Vederbörande agerar från kordinaterna --------:1 någonstans ute i metropolen

Segment 12

Morgonaktivism



Kim vaknade till strålande solsken och blev omedelbart på bra humör. Efter att ha legat några minuter och dragit sig tillsamman med sin katt kände han att måste komma igång. Det var bråda dagar. Som aktivist i Pirate Bays politiska gren Piratpartiet fanns ingen tid att spilla. Katten ställdes ned på golvet för att han med en mogonrock på sig skulle kunna sätta sig vid datorn som redan börjat spinna försynt. Han hade fika med sig till bordet och efter att ha rökt en cigg på balkongen och tänkt sig tillbaka till tiden, ett drygt år, han tillbringat i Paris var han redo att sätta igång.

Han skulle skriva ett kort mejl till Johanna. En liten apell han ville skicka för att känna att det var viktigt vad han gjorde, vilket det också var. Hon skulle dessutom fylla på och rikta in sig på olika målgrupper. Han var snabbt ute på nätet och ilade runt. Tyvärr hinner vi inte gå in på hans surfarvanor egentligen såg utan rikta in oss på att vi inte kommer att få några djupare kunskaper i Kims öde eller de krafter som just valt att rikta in sig på dennes internetaktiviteter.

Han började plita på meddelandet till Johanna:

En variant av “Högsta Myndigheten för spridandet av verk och beskyddandet av rättigheter på Internet” är faktiskt just nu uppe på bordet som förslag inom EU under det franska förslaget HADOPI; “Haute Autorité pour la Diffusion des Œuvres et la Protection des Droits sur Internet”. Ett mardrömsscenario tycker jag om det skulle gå igenom, jag behöver inte ödsla fler tangenttryckningar på det..... skrev han

Denna lag röstades nyligen bort nästan genom en slump, men Frankrikes nuvarande president Nicolas Sarkozy kommer inte att ge sig i och med detta. Han kommer inte att sluta förränn lagen är implementerad. Hjälp därför våra franska vänner La Quadrature Du Net med att upplysa om den här lagen i samband med arbetet att belysa telekompaketet här hemma.



Det är mycket viktigt att vi agerar kraftigt mot denna typ av lagar som tvingar bort rättsväsendet och mänskliga rättigheter till förmån för privata intressen och regler som tvingar internetleverantörer att övervaka sina flöden. Denna lag kommer också att vara förödande negativ för öppna nätverk och jag vill att du funderar en stund och funderar på hur det skulle vara om alla Sveriges kaféer och uteställen plötsligt inte fick erbjuda sina kunder fri tillgång till Internet medan du avnjuter din latte. Ha, ha, ha...

Sätt ned foten, säg nej, se till att ni allesammans börjar blogga om telekompaketet och börja skriva till politikerna och informera om de långtgående negativa effekterna med den fullt möjliga implementeringen av HADOPI i Frankrike, Sverige och i resten av EU! Involvera så många som möjligt. Kom ihåg vi behöver just din hjälp och det är bråttom!



HADOPI-lagen....... Högsta myndigheten över nätet. French Net black-out against “graduated response” Ord ord och ord.....Blackout: and after. ......... French “three strikes” law rejected! Det svällande Piratpartiet bla bla bla  var är EU-politiken? Och kika här Rapport om Telekompaketet.sesärskilt  - del V

Segment 13

Ken får se Viktorsson bekymrad



- Du, sitter du bra? sa Karl Kens fina balans var ruckad en aning. Han hade aldrig sett Viktorsson med en så skärpt blick. Han såg onekligen ganska imponerande ut med sina galloner och sin perfekta puts och genomträngande blick Han hade satt sig på sin arbetsyta, men kameran följde hans rörelser.



- Nu vill jag stämma av med dig omkring ett delikat ärende. Alla detaljer kan du inte få nu. Checklistan kan vi behålla i bakhuvudet, men jag vill att vi tänker fritt även om vi lutar oss mot den.



Ken satt som klistrad framför skärmen och hade sjunkit ned i den ljusbruna fåtöljen med de djupblå detaljerna. Han uppfattade bara det som kom ur komm kanalen på skärmen.



- En av våra enheter har spärrat av ett tillräckligt stort område runt fyndplatsen nu på tisdagseftermiddagen. Som du förstår rör det sig om en kropp. Den hittades i utkanten av Södra Skogskyrkogården bakom ett kapell eller tempel. Det finns ett utrymme mellan byggnaden och muren. Du känner snart igen dig. Vi har ju haft vägarna förbi vid olika typer av tillställningar där som du säkert vet. Kvarlevorna kommer att undersökas av våra rättsläkare i Solna. Jag har varit i kontakt med Ruid och han tar sig an ärendet själv. Han vill inte ha samma soppa som i samband med styckmordsrättegångarna. Du kommer väl knappt ihåg den där bedrövliga historien som utspelade sig i början på 80-talet och som oss emellan fortfarande inte kunnat läggas till handlingarna. Lång handläggningstid eller hur? sa han med ett svårtolkat leende.



Han fortsatte: -Det är oklart hur länge kroppen har legat på platsen. Vi vet inte om det misstänkta mordet har begåtts där eller om kroppen har flyttats dit.



Vi har gått ut med information i media och efterlyser tips från allmänheten. Organisatoriskt ligger fyndplatsen på ett gravfält men just den här plätten ligger inklämd på ett oskönt sätt mellan byggnaden och muren alldeles i närheten av Nyhamnsvägen före avfarten in mot villaområdet och ena ingången till kyrkogården.



– Det är många som passerar där dagligen, men inte på den sidan om kapellet. Alla tips och bra uppslag är av intresse just nu, sa Karl Viktorsson.



- Vad säger du Ken? Standard Operating Procedures gäller så klart men jag vill ha lite kreativitet med också.

Segment 14

Vädret var trots att det fortfarande var april mest majväder. Framtiden liksom trängde sig på. Det gällde knappast bara vädermässigt, men det var det allmänheten noterade förutom den hotande svininfluensan, det dåliga konjunkturläget, och de hittills måttliga insatserna av Tre Kronor som skulle försvara de svenska rikets färger under den pågående VM-turneringen. Man hattade med allehanda tillskott. En Stålman från NHL förväntades få Kronorna att inta anfallsläge. En annan spelare som tidigare haft höftproblem och som behövde försäkras innan han kunde sugas tillbaka över pölen för ett inhopp i landets stoltaste landslag förväntades göra skillnaden.



På Karolinska hade mycket hänt, speciellt på Rättsmedicin var det full verksamhet. Så otroligt mycket mer hade hänt än vad polisen avslöjade i sina kommunikéer. Det var en fascinerande om än lite speciell verksamhet man bedrev där. Mest var den speciell i allmänhetens ögon. De som arbetade där var begåvade individer med sinne för detaljer utöver det vanliga.



Tyvärr hade tidigare händelser där förpestat samarbetet mellan polisen och institutionen. Det var nu historia. En historia som hade en tendens att fortgå hur länge som helst visade det sig. Det var en skamfläck för landet, inte det som utspelade sig där men det sätt som två läkare behandlats av Balancepolis och den svenska rättsskipningen samt ett flertal andra samhällsbärare. Det hade kostat Keplers vän ett liv, inte mycket mindre. Justitiemord var ingen underdrift att beskriva det som. Kollektiv förnekelse var ett annat. Rättsstaten var nere i ett träsk och hade ännu inte kravlat sig upp på torra land.





segment 18



Plötsligt gick BP ut med mer info i media

Mördad man på gravfält identifierad. Nu vet polisen vem mannen som i går hittades mördad på ett gravfält är, rapporterade man. Han är från Stockholm, 42, och har varit försvunnen i två veckor. Den man som i går hittades mördad på Södra skogskyrkogården är alltså identifierad. Mannen anmäldes försvunnen den 14 april, vi har underrättat anhöriga, säger Balancepolisens presstalesman Christer Nordgren. Mannen är känd av Bpolisen i Stockholm för en viss brottslighet. Tidigare dömd.  Men det rör sig inte om grov brottslighet. Det jag hörde pratas om var någon form av tillgrepp, stöld. Balance Polisen har fortfarande inget motiv eller någon misstänkt för mordet. Nu påbörjar vi en kartläggning av mannens liv. Vi ska bland annat hålla förhör av olika personer i hans närhet. Polisen vill gärna komma i kontakt med hundägare som rört sig runt kykogården vid Nyhamnsvägen sedan förra fredagen, den 24 april och fram till fynddagen igår.  Vi är särskilt intresserade av att prata med hundägare. Kanske har deras hundar markerat, men att ägaren inte då förstod varför, sa talesmannen.

Red: Polisen vet ännu inte hur länge kroppen legat på marken, eller om mannen mördades på plats eller någon annanstans.



segment 19



Misstänkt mord på 57-årig kvinna



Det såg ut att bli bråda dagar i Solna. Förutom det vanliga arbetet hade plötsligt flera kroppar som uppenbarligen hörde till det som var utöver det vanliga börjat anlända. Det skulle komma att generera en hel del detektivarbete. Metodiken som skulle tillämpas skulle bli diversifierad och spänna över ett antal specialområden  men allt vilande under samma hatt - forensic eller rättsmedicin närmare bestämt.



En 57-årig kvinna hade hittats död i sin bostad i Hagsätra. Polisen misstänkte att hon blivit mördad. Kvinnan hade hittades vid fyratiden på eftermiddagen i sitt hem.



Enbart omständigheter talade för mord. Mer ville ingen säga. Balancepolisen hade fullt upp med att inte säga någonting skulle man kunna sammanfatta det som.

Man undslapp sig dock att onsdagen som vanligt inneburit en teknisk undersökning i och utanför kvinnans bostad och pratande med grannar i området.



–Vi har inlett en förundersökning och försöker nu kartlägga vad kvinnan gjorde sin sista tid i livet var det sista reportrarna fick höra från polisen.

Segment 20

När bilen med kroppen ankom vid Karolinska Institutet Institutionen för onkologi-patologi Rättsmedicin Retzius väg 3 öppnade Hammar dörrarna till det som kallades kajen.



Bilen var en mörk van. Obduktionsassistenten tog emot chaufförerna med ett smil på läpparna. Hans reptilliknande ögon med de små pupillerna var en välkänd syn. Inte mycket sades, det var en ritual.



Inne i de bunkerliknande utrymmena körde Thomas H assistent på institutionen sedan åtminstone tjugofem år bårvagnen spikrakt in mot den största obduktionssalen.

// Man skulle ju kunna kalla den för The Anatomy for a Mixed Mind men det låter lite väl, tycker jag

The Anatomy of a Mixed Mind

en science fiction i Arthur C Clarkes fotspår

Segment 1



Och Arthur skrev:



"Men varenda en av dessa stjärnor är en sol, och de flesta av dem är större och mer lysande än den lilla närbelägna stjärna som vi kallar solen. Och många - kanske de flesta - av dessa främmande solar omkretsas av planeter. Så man torde lugnt kunna räkna med att det uppe i himlarna finns tillräckligt med planeter för att ge varenda medlem av människosläktet, ända tillbaka till den allra första halvmänniskan, hans eller hennes egen privata himlavärld - eller helvete.

Hur många av dessa potentiella himlar och helveten som är bebodda i nuet har vi inga möjligheter att gissa, lika litet som vi kan gissa hur deras eventuella invånare kan se ut; den allra närmaste ligger en miljon gånger längre bort än Mars eller Venus, dessa alltjämnt avlägsna mål för nästa generation här på jorden. Men avståndens barriärer är på väg att brytas ner; en dag i framtiden kommer vi att möta våra likar, eller våra övermän, ute bland stjärnorna."



"Därifrån går tiden och när tiden når år 0 kommer stift att stå mot stift. Då kommer dynamiska fasförskjutningar, heliga ting och gömda sanningar att se världens ljus"



Under evig tid hade tecknen och kunskaperna varit ristade i sten. Utspridda under olika beteckningar eller system hade delar av sanningen bortförskaffats eller förträngts för folket. Det hela fanns visserligen där i delarna. Men för den oinvigde så var sanningen oåtkomlig. Det var bara de mest begåvade och initierade som kunde få hela bilden klar för sig. Och det för att sanningen alltid varit en skatt.



Magnetbanan till berget. Viktorsson börjar dagen med resa till berget eftersom det inte kommer till honom



Efter att han Karl Viktorsson bordat magrail och sedan snabbt som en gevärskula skjutit fram till den zon som långsamt och dynamiskt bromsade upp och accelererade rörelser i och ur fas med magnettåget började han nu förbereda sig för avstigning. Rörelsen skulle kommat att föra honom till ett mer eller mindre stillastående i det underjordiska rum som utgjorde stationen. Vartefter han rörde sig i sidled och i färdriktningen bromsades han ned från de femhundra kilometrarna till gånghastighet samtidigt som han rörde sig cirka tjugofem meter åt höger.



Magnetbanan hade knappast bromsat och ändå hade människor klivit på och av i full fart. Verklighetens paternosterhiss var bättre än gårdagens. Oavsett i vilken riktning den gick.



Läsfilmen



gav till ett litet kluckande ljud samtidigt som Karl Viktorsson fortsatte ut i människoströmmens perifera flöden. När han passerade gränsen för metron utlöste en svag signal från armen en reflex. Han tittade på handledsdatorn och såg sitt dagsprogram och i princip hela sitt liv så som han valde att få det presenterat för sig just nu. Samtidigt kunde han nu på sin mjuka ibook läsa om resultatet av tingsrättens dom i ärendet med Pirate Bay. Tydligen blev det en fällande dom och en ganska tuff sådan med påföljd i form av fängelse och dryga skadeståndskrav i mångmiljonklassen.



Våren höll på att gå över i försommar och de flesta av hans kollegor och folk i största allmänhet var nu i sina hjärtan helt upptagna med hur de skulle tillgodogöra sig säsongens ljus och förlustelser på bästa sätt. Arbetet var något man skötte med vänster hand men under stora gester som beskrev alla de vedermödor man hanterade, allt för den goda sakens skull.



Piratlivet



Det egna privatlivet tuffade på som ett bakgrundsljud, ett svagt susande. Större avtryck gjorde det inte. Just nu var han väldigt inblandad i ett fall som Balancepolisen utredde. Det hade principiell betydelse för väldigt många människor.



För att sammanfatta det hela mycket kort så fanns det två motstridiga hållningar med en oändlig massa varianter och intressegrupper. Det fanns de som ville att man skulle sluta med geografiska indelningar och använda den enda rimliga indelningen - den som baserade sig på enheterna. Så fanns det den som hade rötter i det gamla som byggde mycket på fysiska territorier och maktutövning mellan stora block.



Segment 2



S som i Sverige, S som i synkronicitet. Allt händer - är något annat möjligt?





Under natten har Kepler sovit som en kung. En kung inte helt olik singasongwritern Leonard Cohen, men mer muskulös. Det är fredag och i helgen väntar ledighet och avkoppling. Det som stör är sonens plötsliga politiska engagemang som dykt upp till synes från ingenstans. Och tanken på Johanna som regelbundet bryter sig in i hans medvetande.



Tanken på att få möta våren nere i Cannes tillsammans med filmfolket och några av de närmaste vännerna, skvalpar också runt i bakhuvudet och gör att hela upplevelsen att finnas till känns ganska angenäm. Att vara Lars Kepler råkar för ögonblicket nästan vara att likna vid inmundigandet av ett balanserat rödvin. Ett ackord med kortare och längre toner. När han passerat mellan öppningarna i muren sparkade han på några kottar som trädgårdsrobotarna ännu inte fått undan.



Det som väntade idag talade hans handledsdator om, var ett utvecklingssamtal med högsta chefen efter lunch och innan dess admin fram till fikat. Det skötte han om just nu under promenaden - det fanns ingen anledning att sitta på kontoret när vädret var så underbart. Men strax skulle han dra sig mot närmsta magnetbanestation. Snart skulle han precis som Viktorsson som han ännu inte kände vara som en klick smör i en stekpanna "eller hur man nu ska tänka på det". Magnetbanan var ett kärt gammalt intresse som han hade odlat redan som barn och även i viss mån bidragit med att föra över på sina egna. Gamla hybridbussar och uttjänta exemplar av magrail var standard en period då han fortfarande levde med barnens mamma och var ung och oerfaren på alla sätt.



När Lars var ute och promenerade, fick han ofta för sig att ta sig in på den här platsen, stadens södra stora kyrkogård. Den var så vacker att evigheten hade parkerat där för gott. Han hade aldrig varit varken i Grekland eller Egypten, men när han rörde sig på det här området kände han konstigt nog inget behov av att vara någon annanstans. Lite obehagligt eftersom det trots allt var en kyrkogård.



Vädret var halvdant, ibland tittade solen fram. Uppe på kullen hade han en härlig utsikt över muren och där bakom magnetbanan och han kunde även se in mot skraporna som glittrade i det flimrande solskenet under de delvis blygrå molnen som tornade upp sig i fluffiga stackar.



Samtidigt rörde sig trädgårdsrobotarna där nere. De höll gräsmattan och all växtlighet i ett skick som var nästan onaturligt finputsat och blomstrande. Som ett paradisets lustgård kändes omgivningarna här.



Vilken avkoppling miljön bjöd. Tallarna reste sig som höga svampmoln, likt frusna explosioner samtidigt som de spred den härligt ombonade doften kring sig. Under träden plockade robotar här och var upp de kottar som gjort den rejäla luftfärden ned på marken och dunkat i den torra jordytan nödtorftigt klädd med grässtrån.



Fåglar kvittrade, magnetbanan susade till då och då och ibland hörde man en röst som höjde sig över bakgrundsbruset. En och annan cyklist liksom små sällskap med allvarliga miner, mötte honom då han gick på den långa breda gången fram mot templen.



Vad som doldes mellan templen och muren skulle han inte bli medveten om just nu.



Segment 3



Lars som skriver dagbok sedan länge tvekar plötsligt om orsak och verkanprincipen är den enda rimliga modellen av verkligheten



Solen tittar fram och värmer grässlänten där han sitter. Bakom ögonlocken i motljuset uppförs ett vilt ljusspel i alla regnbågens färger. Han tänker på barnen, träningen han missade igår och Johannas mjuka läppar. Annars känner han sig laddad och vid gott mod. Efter ett hastigt ögonkast på klockan inser han att hans filosofiska rum är slut för dagen,



Med kavajen dinglande över axeln går han närmaste vägen mot en utgång genom muren och ner till magnetspåret. Då signalerna på skärmarna indikerar följer han deras instruktioner och är inom någon minut ombord på magnettåget som liksom tynglöst skjuter fram på sin speciella bana, nästan overkligt befriad från alla vibrationer.

Segment 4

Herr Keplers materiella gestalt



Lars Kepler var en fulsnygg medelålders man. För sin ålder i gott skick. Han liksom den strävande delen av mänskligheten ägnade en inte oföraktlig del av sitt liv till fysisk träning. Men inte kombinerat med harmoniska naturupplevelser i första hand utan oftast socialt på karateklubben, artificiellt på gymmet, eller narcissistiskt på ett av alla Bodypump passen framför de gigantiska speglarna. Där han och hondjur i gott skick kunde kasta lystna blickar på ledaren, sina medtränande respektive den egna kroppens senaste estetiska utveckling. Det hela var sjukligt fixerat vid perfektion. En perfektion som pumpades in i det allmänna medvetandet via de massmediala kanaler och den reklam som härskade över det mänskliga psyket. Informationen, texterna, utsagorna, bilderna, äkta eller manipulerade var vapen i det informationskrig som pågick tjugofyra timmar om dygnet, sju dagar i veckan.







Fulsnygg, snygg eller ful, det var inte det som var grejen med Lars. Nej det var nog snarare innanmätet. Det som doldes av neurokraniet. Hjärnan och dess sätt att skaffa, utvärdera, kombinera kunskaper och dra egna slutsatser. Nog för att Lars hjärna alltid varit välfungerande, men nu de sista åren var det precis som om alla pusselbitar kommit på plats och datorn accelererade upp i giga, terra eller till och med pentaflop hastighet. Insiktsfull och ganska klok, och lagom galen hade han varit, men nu upplevde han det som om den där klumpen förde honom till platser och horisonter där få eller inga människor ännu satt ned sin fot.







Segment 5



Paradoxen



Väl ombord fanns tid till reflektion. Lars var något av en paradox. Ödmjukare person fanns inte men någonstans i djupet av honom gömdes en annan sida. Den var - konstig - den var storartad, den var kreativ och han anade inte själv vem som placerat den där. Den var kanske någon annan eller något annat. Kanske var den ett fragment från en annan verklighet som han var en del av. Ute gled och flimrade stadslandskapet förbi. Sonens politiska uppvaknande och intresse förbryllade och oroade. Egentligen borde han väl bara känna sig glad och stolt. Lars noterade detta som ett slags obehaglig sanning som sade något om den tid han levde i. En devis som kablades ut i den politiska reklamen på TV och nätet samt övriga massmedia var LESS IS MORE.







Segment 6

svensk originalprodukt

The Anatomy of a Mixed Mind

en science fiction - efter den sista resan - i Arthur C Clarkes fotspår

Bakom varje nu levande svensk står kanske 9 döda eller spöken om man så vill.

Det uppskattas att c:a 80 miljoner svenskar funnits genom historiens gång. Alla har varit knutna till sin tid, verkat utifrån de förutsättningar, den teknik det kunnande och den utbildningsnivå som den samhällsklass man fötts in i gett möjlighet till. Den personliga utvecklingen har hittills avgjorts till största delen av ödet.

Med rätt förutsättningar hade varenda en av dom kunnat utvecklas till stjärnor med unika egenskaper. Alla hade inte kunnat bli vetenskapsmän, elitidrottare, diplomater eller politiker. Inte alla hade kunnat bli journalister, författare eller konstnärer. Alla hade inte kunnat bli stora andliga ledare - men alla hade kunnat vara eller bli fantastiska och vackra andar. Även med dåtidens konst, kunnande och vetenskap hade var och en, om dom haft tillgång till detta blivit oändligt mycket mer. Fler hade kunnat bli mer betydelsefulla och kära för sina samtida och sina efterkommande. Bara man hade satsat och gett dom chansen och verktygen. Vi människor står på varandras axlar, generation för generation.

Det är med detta i åtanke och med en känsla av att vilja hålla mig i och bli en del av den fåra av god sciencefiction-litteratur som finns. Min åsikt är att den inte uppskattas efter förtjänst ännu. Jag drömmer om och det känns naturligt för mig att ha en önskan om att gå i en fantastisk berättares fotspår. Ambitiöst - jag vet. Att som ett litet barn väldigt försynt få viss vägledning av en vuxen. Nu skrider jag till verket och provar mina vingar som författare.

Det är i dessa, fotspåren av Arthur C. Clarke och även hans genialiske cineastiska alter ego Stanley Kubrick, som jag rör mig framåt och skriver den text som jag hoppas kunna ge ut som roman eller bok. Helst en bok som skulle gå att göra film på och samtidigt att på ett meningsfullt sätt iscensätta som ett drama, en pjäs på teatern. Om någon har något eget intresse i detta projekt, innehållsligt, litterärt, eller på annat sätt, gärna förläggare är ni välkomna att kontakta mig på telefon 076-1060865, den vakna delen av dygnet, framförallt dag och kvällstid, vilken dag som helst, Jan. Sörmland 24 april 2009.

Prolog

Lasse Kepler bodde utmed den blå linjens centralare delar, strax söder om innerstan. Max 100 km in till city, det tog bara några ynka minuter med magnetbanan. I ett utomordentligt stiligt och smakfullt hus i altmodern funkisstil slet han som ett djur med sitt yrkesliv och meningen med livet. Han hade två barn sedan ett tidigare äktenskap men de bodde med mamman och hennes nya partner. Själv var han mer än lovligt bohemisk för att vara en bra far. Som komplement till den ordentliga modern fungerade hans papparoll ändå hjälpligt.

Det som framförallt upptog hans funderingar nu var i vilken utsträckning den yttrandefrihet, åsiktsfrihet och mötesfrihet med flera grundläggande demokratiska rättigheter som han förväntades ha tillgång till i det moderna land han levde, hur mycket de verkligen fanns till hans förfogande. Det privata och det offentliga trasslades ihop på ett sätt som man sällan sett tidigare.

Efter att ha varit ett land på gränsen mellan öst- och västblocket och där ledargarnityret hukat för att inte stöta sig med någon, genomgick det under 2010-talet en kraftig metamorfos. Den jantementalitet som härskat i landet sedan långt om länge ersattes i stället med något som gränsade till hybris. Orsaken var nya framgångar inom verksamheter där landområdets människor tidigare, varit framstående. Tidigare hade alla varit jämlika och jämställda bara vissa lite mer än andra, ingen nämnd ingen glömd.

Utvecklingen visade just vid den här tiden att den samhällsmodell som uppstått i landet var en livskraftig och duglig modell. Vid tiden för den enorma krisen, var det mängder med folk som började snegla på det relativt lilla och glesbefolkade landet i norden som tycktes härbärgera en sådan obändig kreativitet, uppfinningsrikedom och ständig förmåga att uppfinna sig själv på nytt.

IMMATERIALRÄTTEN SAMHÄLLSNYTTIG?

"Det saknas empiriskt stöd för tesen att immaterialrätten är samhällsnyttig."

Det skriver juridikprofessorerna Michele Boldrin och David K Levine i boken Against Intellectual Monopoly (Cambridge University Press, 298s)



"Och mer än så: de menar att upphovsrättens eventuella fördelar är mycket mindre än skadan den gör. Med en rad exempel på hur patent missbrukas, hur upphovsrätten hindrar spridning av kunskap och information och hur immaterialrätten förvandlas till ett verktyg för begränsning av medborgarnas rätt att ta del av information och kunskap, tecknar de en entydig bild av en immaterialrätt som de menar inte längre förtjänar att försvaras." SvD



Ett exempel på det vansinne som redan är över oss i form av en skev immateriell lagstiftning hittade jag via Björn Feltens blogg där han i en postning tog upp den revolutionerande upptäckten hur man kan tillverka betydligt effektivare vingar och fenor för flygplan, båtar, turbiner, fläktar; kort sagt upptäckten kan användas i alla sammanhang där man har nytta av en suverän hydro- eller aerodynamik.



Tre forskare från två universitet plus USA:s marinakademi har testat en design baserad på knölvalens “vingar”, det vill säga bröstfenor, och kommit fram till att de knölar som sitter på en rad längs framkanten ger suveräna fördelar rent aerodynamiskt.



Allt gott så långt. Nu skulle mänskligheten kunnat börja utnyttja denna konstruktion som naturen utvecklat och utprovat under miljontals år, och så generöst bjuder oss alla på. Men så är det inte, för “uppfinningen” har blivit patentskyddad.



I detta fall har tre forskare, med lön från det allmänna, undersökt något som naturen har utvecklat, sedan får de patent på detta så att ingen annan ska kunna utnyttja forskningsresultaten utan att betala till dessa “uppfinnare”.



Frågan är: Hur gynnar detta utvecklingen, eller samhällsnyttan, eller mänskligheten, vilket väl ursprungligen var anledningen till att vi beviljar sådana monopol som patenten utgör?



För att inte texten ska bli så lång, upphör jag här med att ge källhänvisningar, för jag inbillar mig att det ändå är allmänt känt att man i denna stund i världen redan har patent på grödor så att utsädesföretag, sådana som Weibull, kan sälja frön till exempel paprikafrön till odlarna som sedan i sin tur inte kan fröa själva eftersom fröna man köpt är avkönade.

Vid sådd får man en fin planta ett enda år, men plantan är manipulerad så att den inte kan få avkomma.



All jordens bönder kan inom en snar framtid vara helt i händerna på fröbolagen.

Vad får vi för situation i världen då? Fröbolagen är redan ganska få och köper upp varandra så att de ständigt blir färre.



Är det ett scenario vi vill fortsätta att gynna? Är det bra för oss människor och för mångfalden bland jordens grödor? Finns det en risk i samband med att vi med nuvarande tendens i lagstiftningen än mer cementerar denna väg och stänger alla vägar för andra alternativ?



Vi vet också, så där lite till mans i bakhuvudet, att man med allmänna medel har finansierat kartläggningen av människans gener. Nu när man kartlagt dem är de stora företagen inbegripna i en veritabel kapplöpning för att vara den som först kan patentera flest mänskliga genom. Man vill inte dela med sig av kunskap. Man vill tjäna pengar på den.



Den stora frågan; är det rätt? Gynnar det mänskligheten, eller låser man återigen för möjligheten att vi snabbare kan hitta vägar att bota cancer, AIDS eller vanlig influensa om vi istället delar på kunskapen på det sätt som redan sker inom Opens Source-rörelsen?



I boken Biobazaar (Harvard University Press, 428 s) driver Janet Hope tesen att det bara är genom att tillämpa de framgångsrika kunskapsdelningsmekanismer som utformats i öppen källkod-rörelsen för att dela och sprida kunskap om biotekniska landvinningar som vi kan undvika att hämma utvecklingen, SvD.



Jag börjar tro att vi är inne på helt fel väg. Det handlar inte om att människor fildelar lite musik på nätet, som i sig inte skadar musikindustrin. Det skriver de numer själva i och med att de i sin årsrapport drar slutsatsen att endast 10% av piratnedladdningen faktiskt innebär förlorade köp.



Medan debatten har fastnat i små bagateller, som om vi ska få fildela en poplåt som är glömd efter tre veckor eller inte, så handlar det egentligen om en ödesfråga för mänskligheten:



Vi är på väg att kriminalisera rätten att dela kunskap. När gör man i själva verket intrång på någon annans immateriella rätt? Får man egentligen ens prata med sina barn om hur en valfena fungerar och hur samma teknik, men framförallt design, snart används när man bygger flygplansvingar och vindkraftverk?



Vi står just nu vid randen av en fantastisk kultur-, informations- och kunskapsrevolution och då väljer vissa länder att påbjuda nationell filtrering och bygger brandmurar kring nationsgränserna – något som vi tidigare bara associerade med diktaturer.



I Australien övervägs till exempel nationella filterlösningar som påminner om de som vi annars bara förväntat oss i icke-demokratiska stater.



IPRED är inte längre IPRED, utan ett monster som handlar om all immateriell rätt och vi ser ännu bara början av den alltmer intensiva strid vi har att ta upp för just nu fortfar våra lagstiftare att gå rakt in i dystopin.



Vi måste väcka dem. Helt partiobundet måste vi få dem att inse att med allt bredare definitioner av vad som kan skyddas immaterialrättsligt stänger staten in kunskap och gör det allt svårare för människor att lära sig, utveckla kunskap tillsammans och bedriva kvalitativ forskning



Om vi inte får hejd på lagstiftarna går vi en dyster framtid till mötes.



Vi måste börja samarbeta. Vi måste hjälpas åt.



Därför rekommenderar jag alla att se Karl Sigfrids (m) helt korta Powerpointvideo om hur vi kan skapa en positiv agenda istället för att bara stå och vara upprörda.



Till Karls postning skrev jag en helt naiv kommentar att jag gärna ser att han och jag skriver en motion tillsammans. Han lämnar in motionen till sitt parti, moderaterna, jag till mitt, socialdemokraterna.

Nu kanske det inte blir någon sådan motion av, men jag tror alla förstår intentionen, att vi måste hitta vägar in i samtliga våra politiska partier för att öppna upp för en god framtid.



Helt partiobundet måste vi börja samla goda argument för att visa på den positiva framtid vi kan gå till mötes om vi öppnar kunskaps- och informationsspridning, bland annat genom fildelning, istället för att kväva den oerhörda utvecklingspotential som vi har mitt framför oss.



Jag vill också knyta detta till det hopp det ändå inger att Eva-Lena Jansson (s) är en lyssnande politiker och just nu satt som den som har ansvar för immateriell rätt för socialdemokraterna i näringsutskottet.



Jag har inte kommit på några lösningar ännu, men i all anspråkslöshet länkar jag nu ihop Eva-Lena (s) och Karl (m) i denna postning. jag skriver också kommentarer på bådas bloggar.



Bollen ligger inte enbart hos våra lagstiftare, riksdagsledamöterna.

Vi här på nätet måste också börja våga tänka lösningar, inte enbart kritisera när den lagstiftande församlingen i våra ögon tycks vimsa i fel riktning.



Om så är fallet måste vi göra som lobbyisterna. Vi måste ta kontakt.

Vi måste argumentera.



Om vi nu berömmer oss om att vara kunniga i IPRED. Nå, då har vi att bli kunniga på helt andra och nya plan. Annars når vi aldrig framgång.

Kanske kunde den heta "Psykiatern" "The Psychiatrist". Det beror på hur lång titel och vilken nivå i berättelsen som den bäst sammanfattar och samtidigt är tillräckligt intresseväckande, gåtfull men samtidigt informativ.

Det kommer också att gå. Översättningen kommer att ligga lite efter den svenska originalversionen. Jag hoppas och tror att den blir läsvärd även på engelska, även om mitt språköra är mer svenskt.......sedan kan det ju finnas nyansskillnader som är avsiktliga och intressanta....som en liten vink till er som är agentaktiga av er. Nu har ni fått litet att gnugga geniknölarna mot....och med mer tuggmotstånd än att passivt sitta och avnjuta Arkiv X framför dumburken..... så har du mot förmodan lite att göra kommer jag nog att kunna sysselsätta dig ett tag. Och sedan kan ni ju inkomma med förbättringsförslag särskilt på den engelska versionen, kan ju tveklöst smyga sig in ett och annat oavsiktligt grammatiskt eller stilistiskt fel.......häpp

a pirate sciencefiction novel from Sweden

tinape wrote 1 day ago: den 24 april 2010 Glittzernet: a Sciencefiction Odyssey Three Preface Behind every living Swede stan … more →

Etiketter Art, Human factors, Internet, litteratur konst poesi tvärvetenskap filosofi, Littérature, Politics, Psychology, sciencefiction

Fildelningsblok

Som bloggkonsument kan du nu läsa början på något som jag tror kan bli en rolig och intressant bok som jag strax ska länka till.

 Innan du börjar läsa den uppmanar jag dig att betänka att jag lägger ut den gratis. Det är tidsödande att skriva litteratur och det är hårt arbete. För att undersöka vår nya värld och se om Pirate Bays modell som Drougge berättade om i gårdagens Aftonblad har jag även mailat Pirate Bay och bett dom att lägga ut boken och fortsättningen som jag ämnar skriva för fri nedladdning. Sedan kommer det att stå var och en fritt att frivilligt erlägga någon betalning som man tycker nedladdningen är värd och som man har råd med. Fungerar detta kommer jag framöver att publicera mig på detta sätt.

 Vi får se vad jag får för svar från Pirate Bay. Min tanke är alltså att jag som författare ska få en frivillig ersättning av eventuella läsare och att jag får tillgång till en slags redovisning av hur frekvent man betalar för sig och vad man är beredd att betala för mina alster.

 Blir spännande att se vad som händer och sker. Tills vidare kan du läsa det som publicerats utan ens förslag på eller önskemål om någon som helst gentjänst eller ersättning. Detta kan vara början på en ny ekonomisk modell på nätet, där kulturarbetare får en rimlig ersättning för sina verk på ett nytt sätt och vi slipper den tråkiga situation vi hamnat i nu. Självklart finns det andra modeller som kan vara aktuella men den här finner jag vara värd ett försök.

Här är länken till bloken som heter "Glittzernet". En sciencefictionroman som är med i dagens samhällsdebatt och som månar om vår personliga integritet, demokratiska värderingar och transparens i samhället. Klicka här

Här kan du läsa den vartefter den framträder.