bubblan i glaset

Jag har just nu en utställning med akvareller på Kulturcafé Fontaine vid Växjösjön. Konstigt nog så föreställer  flesta av mina akvareller mor och barn trots att jag själv inte har barn. Mor och barn betyder för mig en samhörighet, ovillkorlig kärlek, två liv av samma, en kedja som man egentligen inte ska bryta, men när det är ofrivilligt, då behöver man inte heller vara bitter för det. Jag gillar harmoni, lugn och balans i tillvaron, och tavlorna utstrålar trygghet, ömhet, närhet. Det måste komma inifrån, för även då jag försökte måla ett elakt ansikte, har jag misslyckats och han blev snäll, väldigt snäll.

Hemligheten är att tankarna ska cirkulera runt positiva saker, även om det är svårt ibland. Man skapar själv sin bild. Om man är missnöjd hela tiden, då blir världen något att vara missnöjd över. Om man tänker att man är fattig, då har man inte heller råd för någonting. Om man tycker att man lider av ensamhet, då förblir man ensam. Det kan vara svårt att ändra beteendet, men om man är nöjd med det man har, och man älskar sig själv, då kommer andra också att göra det.